Helena

Ingen förklaring behövs.

Om ett dygn är det nytt år. Och det nya året vill jag fira iklädd en fin klänning. Köpa nytt går bort, men jag borde ju ha något snyggt i garderoben som jag kan använda. Dessvärre kan jag inte komma på en enda klänning som jag vill ha på mig i morgon. För om det är något som hamnar på topp tre- listan över viktiga saker på nyårsafton, så är det klänningen. Det duger inte med vad som helst, och allt annat än just klänning (alternativt kjol i värsta fall) är uteslutet. Jag tror att jag får ta mig en rejäl funderare och sova på saken.

Lite ovanligt för en söndag kväll är att jag ska bort på middag. Jag och Marielle är inbjudna till Micke. Har inte träffat honom på alldeles för länge, tiden har bara sprungit iväg, så det ska bli extremt trevligt. Jag har sett fram emot det hela dagen, för det är precis ett sådant avslut jag behöver på julhelgen. Jag behöver känna att jag inte bara har legat och latat mig i soffan. Även om det är så den bittra sanningen faktiskt ser ut. Jag har även tryckt i mig choklad, men det behöver du inte berätta för någon.

Trots att det kanske inte är så vackert, så blir jag på något vänster väldigt rörd av det här.

I dag är dagen då det smäller! Dumt nog känns det inte alls som julafton, och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att  få till den där julkänslan. Förhoppningsvis hjälper det att slå in julklappar. Det är det jag ska ta mig för nu, för jag råkade somna ifrån det igår. Slocknade på soffan vid 21- tiden, och trodde att det var mitt i natten när min mobil ringde en halvtimme senare. Det var som om någon hade slagit något hårt i mitt huvud.

Dagen ser i alla fall ut som följer:

Slå in julklappar.
Tvätta håret.
Sminka mig (finns en risk att jag får göra detta hemma hos päronen).
Äta frukost.
Städa hjälpligt.
Åka till mormor, min skjuts kommer kl 12.
Åka till Barndomshemmet.
Vänta.
Titta på Kalle Anka kl 15.
Äta julmat.
Äta risgrynsgröt.
Öppna julklappar.
Ha trevligt med släkten.

Och en viktig sak: Jag måste hålla mig vaken. Förra året somnade jag i en fåtölj tidigt under kvällen. Det är faktiskt inte så himla trevligt.

Jag tror bestämt att det är dags att besöka frisören igen. Mitt hår växer värre än ogräs, och nu är det sådär långt som jag inte vill ha det just nu. Bilden nedan är tagen i slutet av augusti, och den får mig att inse att nu jäklar är det dags igen. Klipper mig alldeles för sällan, egentligen. Två gånger om året är inte ok.
Men jag känner mig själv, och vet att det inte kommer att hända något på den här fronten förrän om tidigast sex veckor. Det vill säga när jag är klar i butik och Halmstad. I februari. Och det är i bästa fall.

Det blev en väldigt lugn kväll igår. Infann mig i Solna strax efter kl 21, något försenad. Men det blir ju så ibland. E hade än en gång glömt att jag inte dricker rödvin, men som tur var hade han även öl hemma. Jag drack två. Och tryckte i mig massa choklad. Mycket bättre än mögelosten E åt.
En av de bästa kärleksfilmerna ever, Love Actually, gick på tv så vi satt bänkade framför den. Vi slopade dock regeln "Det måste vara tyst under filmen", delvis för att vi båda har sett den tidigare.

Det var en trevlig kväll.

Jag har aldrig sett så många cyklister som i Danmark. Var och varannan människa cyklade vart de än skulle. Så även min kusin. Och att cykla fram och tillbaka till jobbet varje dag (enkel resa ca 20 minuter) har gett honom riktiga cyklistmuskler på benen. Detta var mycket uppskattat när han skjutsade hem mig från krogen på fredagskvällen. Tur att polisen inte såg oss, för då hade vi åkt på 500 DKK i böter. För olagligt, det är vad det är.

Borta bra, men hemma bäst. Så är det faktiskt. Jag har haft en fantastisk helg i Köpenhamn. Sightseeing, långa promenader, lite shopping, mycket party. Och jag har framför allt träffat Martin, som jag inte har träffat sedan i våras, och min älskade kusin Kristofer, som jag nog inte har insett hur mycket jag har saknat förrän nu.

Att åka ner till Danmark redan på torsdagen var en fantastisk idé, för då fick jag hela fredagen där. Och den började med en liten shoppingtur på förmiddagen. Dessvärre är allt i Danmark jättedyrt (ja, bortsett från ölen, då), så det blev bara några filmer. Sedan tog jag mig (alldeles själv) till mitt förra jobb. Ja, det danska kontoret vill säga. Där fick jag en rundvisning av Martin, som jag känner sedan tidigare.

Martin och jag promenerade sedan runt i Köpenhamn i fem timmar, och han berättade lite om staden. Mycket trevligt, om än lite kallt och blåsigt. Men vad kan man förvänta sig av ett så platt land som Danmark om vintern... Sedan blev det middag på Den lille fede (om jag inte minns fel på namnet).


     

     

     

     

Jag tycker inte om att Jessica Albas reklambilder för Campari har retuscherats. Även om det är så det går till, så tycker jag att det är för jäkligt. Jessica är en väldigt vacker kvinna, och det är tråkigt att branschen kräver ett slags överideal som endast kan uppnås genom ett datorprogram. För om det är någon som verkligen inte behöver bli tillfixad i datorn så är det hon. Men nu är verkligheten som den är, och vi matas med detta ideal som bara är en drömbild. Och då blir Jessica än lite smalare och hennes hud får mer lyster. Det viktiga är att du inte låter dig luras.


 

Giltighetstiden för mitt ID- kort gick ut 2007-11-14. Detta upptäckte jag dock först några månader senare, men jag gjorde ingenting åt saken. Istället har jag sprungit runt med mitt pass i väskan, vilket i mtit eget tycke har varit en jäkligt dum idé. Speciellt som att det bara är ren lathet som har gjort att jag inte fixat ett nytt ID- kort.

Nu har jag dock insett att jag faktiskt inte komemr att spendera så mycket tid inne i stan längre, och att det kommer att bli krångligare att hitta tid till att fixa ett nytt. Så jag har tagit steget, och var och fotade mig på Expert på lunchen. Bilden blev väl ok. Inte det bästa jag har sett på mig själv, men å andra sidan blir sådana där bilder sällan bra.Det viktigaste är att den blev bättre än den förra jag hade, och att jag slipper skämmas för den.

Nu återstår alltså bara att besöka banken. Ska ta det efter jobbet, då jag tror att mitt bankkontor har öppet då. Annars får jag ta det i morgon på lunchen. Får väl förbereda mig på att det kommer att vara en helvetisk kö, bara.

Känner mig riktigt duktig. Har sprungit upp och ner till tvättstugan hela kvällen, och mellan besöken där har jag hunnit med att tvätta håret. I god tid dessutom. Vanligtvis brukar jag ju få arslet ur vagnen och göra det tidigast kl 22, gärna senare. Så nu kan jag sitta och titta på tv och surfa i lugn och ro. Ja, jag hade väl egentligen behövt diska också, men det är faktiskt en dag i morgon också.

Om du inte var på Debaser Medis igår kväll kan jag meddela att du verkligen missade något. Parker Lewis har sådan inlevelse, och Anna Maria Espinosa är som en liten ängel. Skör och oförstörd.

Förutom musik bjöd kvällen även på öl, jordnötter och dans till bland annat Håkan Hellström och The Libertines.


   

E brukar hela tiden påstå att han hittar överallt. Göteborg är som kvarteren han växte upp i (hallå, han har ju faktiskt varit i staden flera gånger) och i London behöver han ingen karta för han hittar ju överallt ändå (och om man går vilse så är ju det bara för att de har byggt om så mycket sedan han var där senast). Det hela är rätt komiskt, för sanningen är den att han inte alls hittar så bra som han vill påskina.

E har dessutom alltid stenkoll på konserter- vem som spelar, när och var. Och igår spelade Anna Maria Espinosa på Debaser Medis. Vilket jag vet att han vet. Kl 21 infann jag mig där, men såg inte skymten av E. Plockade upp telefonen och ringde honom. Han sa att han satt i lilla baren. Jag frågade vilket Debaser han var på, och då blev det tyst. Herr Lokalsinne hade gått till Debaser Slussen. Det var bara för honom att släpa sig bort till Medborgarplatsen.

Och för att göra det ännu roligare, så lyckades han få tillbaka både garderobsavgift och inträde på Debaser Slussen. Visst, han fick utstå lite förnedrande skratt när han berättade varför han drog efter tjugo minuter, men det var trots allt 120 spänn tillbaka.

Jag fick mig ett gott skratt, och kommer att leva länge på att herr Ordningssinne strulade till det. För det är trots allt det roligaste som finns när han gör bort sig.

Anledningen till att jag inte har uppdaterat bloggen i dag är att jag har varit upptagen. Jag har jobbat, eller åtminstone varit på jobbet. Jobbat har jag inte gjort så mycket, om jag ska vara ärlig. Sedan har jag spenderat ett antal timmar med att koka knäck hemma hos Marielle. Dessvärre gjorde vi en liten missbedömning, och var inte klara förräns klockan var nästan halv tolv. Knäcksmetshelvetet vägrade klara av det där kultestet. Men till slut blev det ok, och resultatet visar sig väl i morgon när skiten har stelnat.

Bilder kommer att dyka upp här. Men inte nu. Nu väntar sängen.

I dag såg jag till att spä på min julstämning lite extra mycket. Besökte nämligen julmarknaden i Gamla Stan. Ok, de höll på att stänga igen bodarna, men va fasiken, sådant kan man ju inte ta hänsyn till. Det är som att säga att jag aldrig varit i Australien bara för att jag var där när de började få höst. Älskar den där julmarknaden, även om jag aldrig köper något. Jag är bara ute efter julstämningen. Det är den jag blir hög på.


     

     

  

Emma lyckades lokalisera den försvunna julgranen på jobbet. Och den var inte nere i Bunkern. Den var intryckt i elskåpet. Kanske inte det bästa stället att förvara en plastgran, men så länge det inte börjar brinna så fungerar det ju. Och nu är han påklädd också. En sådan stilig liten rackare.


     

Jag och Emma var på grötfrukost på Radisson SAS Hotel vid Nybrokajen i morse. Kl 7 hängde vi på låset, först så klart. Och jäklar i mig vilken frukost. Det fanns bröd i en mängd olika former, flera olika sorters ostar, julskinka, vanlig skinka, rökt lax, ägg, risgrynsgröt, glögg, lussebullar, knäck, ischoklad... Självfallet tryckte vi i oss mer än vi egentligen orkade, men det får man göra ibland.

Gratis hotellfrukost fast man inte bor på hotell is the shit! Det skulle jag kunna tänka mig oftare. Och ytterligare en bra sak kom ut ur detta. Vi blev inbjudna till Radisson SAS Royal Viking Hotel på Vasagatan för en titt runt i deras lokaler samt en drink, och det tackar man ju inte nej till. Gratis är gott.