Helena

Av mina kusiner är det bara tre som jag har kontakt med. Jag beundrar dem alla för olika saker. Det här är ett sentimentalt inlägg om dem.

Den första beslutade sig för vad hon vill med sitt liv. Så hon flyttade till Eskilstuna för att börja plugga. Hennes nya pojkvän och hennes häst lämnades kvar i Stockholm, och hon pendlade hem över helger. Nu har hon flyttat ihop med sin kille här hemma i huvudstaden, och pendlar istället till skolan några dagar i veckan.
Jag beundrar henne för att  hon vet vad hon vill. För att hon klarar att hålla ihop allting.Själv skulle jag aldrig i livet flytta från Stockholm för att plugga på annan ort (kalla mig knäpp), jag är för fast rotad här. Hemmakär, kanske det kallas.

Den andra har lämnat Sverige bakom sig, och skaffat sig ett nytt liv på andra sidan jordklotet. Plugg. Jobb. Pojkvän. Kompisar. Det började som en treårsplan, men hon blir nog kvar länge. Jag önskar att jag var lite mer som henne. Att jag vågade släppa taget om det gamla, och utforska helt nya områden. Jag tycker att det hon har gjort är enormt häftigt, även om jag kanske inte siktar på att göra något lika drastiskt själv.

Den tredje är jävligt cool. Han ville bo och jobba ett år på Island. Så han flyttade dit. Nu är han tack och lov hemma igen. Han är sig själv, och skiter i vad andra tycker om det. Han kör sitt race. Och det är väl delvis det som är charmen med honom. Dessutom är hans musiksmak nästintill felfri. That helps.
Jag beundrar honom verkligen för att han är den han är. För att han genomför sina drömmar, istället för att låta dem vara just det. Drömmar. Och älskade du, tack för att du äntligen delar med dig, även om jag redan visste.

Jag önskar att jag kunde bli lite mer som dem. Att jag kunde klura ut vad jag vill bli när jag blir stor och sedan följa den linjen. Att jag vågade hoppa, kasta mig ut i okända vatten. Att jag kunde bli lite coolare.
Jag beundrar dem alla. Jag älskar dem alla. Det hoppas jag att de vet.

Misstänker att något jag har misstänkt under en lång tid nu har blivit bekräftat. Och om det nu är bekräftat undrar jag hur hemligt det är. Inget jag tänker prata om i alla fall. För det har inte med mig att göra.
Jag hoppas att det är sant. För kärlek ska man vårda ömt.

Ska till stallet ikväll. Missade ju tre lektioner när jag var på semester. En har jag redan ridit igen, och nu är det dags för den andra. Nästa fredag är det dags för den tredje. Känner faktiskt inte för det alls. Jag (som inte har ridit på en månad) kommer förmodligen att kunna se fram emot en härlig träningsvärk på söndag, då jag har lektion som vanligt imorgon.

Rida två fredagkvällar i rad. Det känns inte helt roligt, tyvärr. Denna negativitet har väl kanske delvis att göra med min misstanke om vilken häst jag kommer att få. Men jag får bita ihop.

Lördagskvällen tillägnas Håkan Hellström. I alla fall på Landet, vid Telefonplan. Det kommer bli mycket Håkan- musik, men även musik som förknippas med honom.
Kusinens inflyttningsfest på lördag har blivit inställd, då hennes pojkvän (och sambo) är sjuk, och hon måste vara i Nyköping hela helgen. Så min kväll ligger nu öppen. Kanske blir det Landet? Troligtvis inte. Jag är sjuk. Fortfarande. Ska smita iväg till Apoteket idag på lunchen, men jag hinner garanterat inte bli frisk till imorgon. Ska nog höra om inte Marielle vill komma över lite senare imorgon, istället för 13:30 som vi tidigare bestämt.

Men jag tycker att du ska åka till Landet, om du befinner dig i Stockholmsområdet. Det är trots allt ett av de bästa ställena vi har i Hufvudstaden. Och Håkan är ju en av de bästa vi har i musik- Sverige.

För en tid sedan var det någon som tvättade på min tid. Som plockade ut min tvätt ur maskinerna och la in sin egen - trots att det klart och tydligt framgick från "tidtavlan" att det var jag som bokat tvättstugan just då.

Igår var det dags igen. Jag stod i torkrummet och hängde upp tvätten från den första omgången, när jag hörde hur dörren till tvättstugan smällde igen. När jag kom dit var ingen där. Däremot stod det en IKEA- kasse proppfull med kläder och tvättmedel bredvid tvättmaskinerna (som gick för fullt med min tvätt i). Uppenbarligen var det ju någon som planerade att tvätta den kvällen ,trots att min tid inte slutade förrän kl 22.
Därför gick jag ner i god tid innan mina maskiner var klara, för att ingen skulle sno dem från mig. Slängde in en ny omgång. Men när jag skulle ner och hämta ut den var jag lite sen, och tro på fan att någon hade plockat ur mina grejer och lagt in sina egna.

Nu var klockan runt 21:35- 21:40, och jag hade beslutat mig för att inte tvätta mer. Men jag blir så jäkla arg. Jag hade lika gärna kunnat behövt köra ytterligare två maskiner. Det är för jäkla fräckt att bara slänga in sina egna grejer under någon annans tvättid utan att ens fråga om det är ok. Hade personen i fråga bara frågat hade jag sagt att det var lugnt, i och med att jag var klar. Men nu...

Persikofärgat sköljmedel. Det skulle inte förvåna mig om det var samma idiot som förra gången. Där var det också persikofärgat sköljmedel. Egentligen borde jag ha gått ner och väntat i tvättstugan när maskinerna var klara och skällt ut tjuven, men jag prioriterade att tvätta håret och blåsa det torrt.
Men jag kan fan inte acceptera detta. Speciellt inte som att det händer två gånger på rad. Nästa gång det händer (för det kommer säkerligen att hända igen), kommer jag att vara ett åskmoln. Då blir det inte roligt för den som kliver över gränsen.

Dagarna flyter på här i Sydney. Känns som att jag har varit här så länge, men samtidigt så kort tid. Och nej, fyra dagar är väl egentligen ingenting.

Igår tänkte vi åka till stranden, men vädret pendlade från att vara molnigt till att bli jättefint, till molnigt och om igen... Kändes som att det inte var någon idé att åka dit. Istället gick vi på Glebe Market, i området där Gabrielle och Kevin bor. Den påminner lite om Street i Stockholm, men större. Och massa olika maträtter. Vi åt turkiska pannkakor, gott.
På kvällen kom några av Kevins vänner över på middag. Jättetrevligt, bortsett från att jag var lite trött. Lider väl av lite jetlag, men jag misstänker att även solen och värmen gör sitt till. Kommer ju från ett ställe där det varit några få plusgrader, till Australien där det är ca 26- 28 grader. Klart man blir dåsig av att ha varit ute i solen hela dagen.

Bilder kommer att dyka upp senare, men inte förräns jag kommit hem. Onödigt att ladda upp bilderna på Gabbans dator, den är redan tillräckligt seg.

Förresten - Simon är en pärla. Tack vare honom och hans hopfällbara säng slipper jag sova på en campingluftmadrass på golvet.

Gårdagkvällen. Efter mycket hattande hamnade vi på Marie Laveau på Hornsgatan. Med vi menar jag utöver mig själv, Anders, Olof, Marcel och Craig. En hel del alkohol blev det, och jag hade gott kunnat strunta i den där sambucan och sista cidern som jag tog med Marcel. Att shotta är inte riktigt min grej egentligen, men den här gången var det min idé. Dumt.

Gjorde ett tappert försök att fixa en tjej till Anders, men ingen i toakön nappade. Själv hade jag en kille som drog i mig och tyckte att jag skulle haka med på efterfest eller nåt femställe eller vad han nu svamlade om. Det tyckte inte jag var någon bra idé.
Träffade dessutom Patrik som gick i min klass på gymnasiet. Det visade sig att han är dörrvakt på Marie Laveau. Kul, kanske man stöter ihop med honom oftare.

Klev på fel nattbuss - dock medvetet. Tänkte hoppa av vid Hornstull, men chauffören sa att han åkte via Liljeholmen. Eller hur. Jag fick hoppa av i Aspudden, bredvid huset där min kusin bor, och sedan haffa en taxi. Rätt skönt ändå att få åka ända hem till dörren.

Nu har Craig åkt till USA. Marcel åker imorgon. Det är lite tråkigt att de inte är kvar. Jag gillar dem.