Helena

Att jag har varit frånvarande här innebär inte att jag har varit frånvarande från vad som händer runt omkring mig i övrigt. Självklart har jag inte missat att Daniel och Victoria har gått och förlovat sig. Äntligen! De har ju varit tillsammans så länge att allt annat hade varit en skandal av stora mått.

Jag är dock lite besviken över att det dröjer ända till 2010 innan det blir något bröllop. För om det är något som jag gillar så är det storslagna bröllop, och att slänga in en kunglighet på det gör det hela ännu mer fantastiskt.

Jag förstår ju att det här med att vänta har att göra med att svenska folket ska vänja sig mer vid tanken på att en helt vanlig Svensson gifter sig med landets blivande regent. Vilket jag inte kan förstå, för det viktigaste är väl för fasiken kärleken. Skit i om han inte är prins, greve eller hertig. Sådant betyder ändå ingenting. Det här äktenskapet kommer att bli skitbra, för de älskar verkligen varandra. Tänk på vad killen ger upp för sin kärlek. Han ger upp nästan allt. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad.

Jag blev lite bortskämd igår när Alex lagade middag åt mig. Det blev lax, potatis, broccoli med citron, ärtor och en sås gjord på creme fraiche, vitlök och gräslök. Väldigt gott och väldigt enkelt, även om jag säkerligen skulle misslyckas totalt om jag försökte mig på det på egen hand. Jag ägnar mig ju inte åt särskilt mycket matlagning, då det inte är kul att laga mat själv för att sedan äta den ensam framför tv:n. Men laga mat tillsammansmed andra är alltid lika roligt, och en sådan här enkel rätt som nästan sköter sig själv kanske jag trots allt ska försöka mig på igen någon gång i framtiden om vi är flera som hjälps åt.

Självklart är det något som ska skita sig när man är i Uppsala för första gången på en massa herrans år. Den här gången var det strul med tågen. Någon hade sprungit över spåren och blivit påkörd, och all tågtrafik stod stilla. Vilket, om jag nu ska vara lite egoistisk och med all respekt för denna människa, inte var särskilt kul med tanke på att klockan var 21:30 och vi var i en annan stad än vår hemstad.

Vi blev informerade om att det skulle gå ersättningsbussar, men de kom först efter 40 minuter. Och trots att en kille på SJ:s kundservice sa att vi skulle få åka hela vägen till Stockholm, blev vi avsläppta vid Knivsta. Där fick vi vänta på ett tåg som skulle ta oss till huvudstaden. Det kom inte något, så efter 30 minuter ute i kylan hoppade jag och E på ett tåg som gick till Upplands Väsby. Där fick vi vänta i ytterligare 40 minuter på pendeln som tog mig till Centralen (E hoppade av i Solna), där det var dags att vänta på tunnelbanan...

Det tog mig 3 timmar och 30 minuter att ta mig hem från Uppsala. Vansinne. Och det jag blir argast över är att vi fick så många olika versioner på vad som skulle ske näst, och det av folk som faktiskt jobbar på SJ och borde veta. Jag var inte glad igår. Och kall ända in till skelettet. Nu ska jag bara kräva tillbaka mina 69 kronor osm jag betalade för hemresan med tåg som aldrig blev av.

I tisdags träffade jag min gamla vän Alex. Vi fikade, och gick sedan vidare till Söderkällaren där vi mötte upp nästan alla mina gamla medarbetare från när jag var i butik i januari. Ett mycket trevligt initiativ, måste jag säga, och det var kul att så himla många slöt upp. Trots att det var en vanlig vardag och arbetsdag dagen efter. Jag var inte helt oväntat klen och avvek efter några timmar, med anledningen att jag skulle upp och arbeta dagen efter. Andra var rockstjärnor och partade hela natten, med efterfest hemma hos en av tjejerna.

     

     

     

     

Ja, inte fna är det det andra, men jag är inte säker på att det är det första heller.

Ni kanske tycker att jag är en dålig bloggerska, men jag har min anledning. En kär gammal vän som jag inte har haft någon kontakt med på sisådär ett och ett halvt år har kommit tillbaka in i mitt liv. Alex och jag brukade umgås en hel del under våra sena tonår. Sedan flyttade han till Kalmar för att plugga, och då var det som att vår vänskap lades på is. Men nu är han hemma igen, och det gör mig så glad! För även om vi inte har haft jättetät kontakt under de senaste åren, så är han en fantastiskt fin vän som jag tycker mycket om.

Vi träffades igår, och då det blev lite senare än vad jag hade tänkt, och några fler öl än vad jag hade tänkt, så har jag varit extremt trött i dag och helt enkelt inte orkat uppdatera er om vad som händer i mitt liv. Men så här såg vi ut igår i alla fall.

Yes, 70- talsfest igår. Kvällen började hemma hos Marielle, där jag drack lite för mycket vin på lite för kort tid. Sedan åkte vi till Stadshagen, där festen var i full gång nere i en källarlokal där Elham bor. De flesta (om inte alla?) hade på sig tidsenliga kläder, och det var riktigt kul att se hur folk hade ansträngt sig.

Jag roade mig med att dela ut LP- skivor och dricka mer vin. Vilket var en dålig idé, med tanke på att jag började må illa. Det var inte läge att vara kvar, och jag hade turen att ha nyktra, snälla, omtänksamma Robert där som tog hand om mig och såg till att jag tog mig hem säkert. Jag förstår inte riktigt varför det blev som det blev. Men ibland så mår man dåligt av alkohol. Inte mycket att göra åt.




Robert har en påse från Systemet, men inget alkohol i blodet.



Nykter.



The gorgeous Marielle.



Jag och Robert i Marielles fantastiska soffa. Obs! Jag har inte amputerat benet.



Jag och Robert.



Micke var på partyhumör.



The Beauty and The Geek.



Vilka glajjer...



David och Marielle. Looking good.



Jag och Micke.



Glada brudar.



Sanna lånade mina glasögon. Och hur kommer det sig att hon passade mycket bättre i dem än vad jag gjorde?