Helena

Gick förbi ballongerna där delar av Håkan Hellströms video till Kom igen Lena spelades in. Blir lika glad varje gång jag passerar där. Förklaring till det är onödig.

Jag har snittat typ fem timmars sömn per natt den här veckan. Det känns i huvudet. Jag behöver ytterligare några timmar för att kroppen ska må bra och energin ska flöda. Inte bra att slarva så.

På lördag är det Pop Dakar vid Gula villan vid Universitetet. Jag hade tänkt skita i det, och när jag sedan blev bjuden på fest den kvällen behövde jag inte ens fundera över det beslutet, så jag har inte ens brytt mig om att ta reda på vilka artister som spelar. Efter att ha läst Metro i dag upptäckte jag tre stycken som jag verkligen vill se. Emmon, Montt Mardié och Parker Lewis. Men det blir inget med det den här gången. Heller. Men om du har möjlighet tycker jag att du borde pallra dig dit. Det är dessutom helt gratis. Bortsett från ölen, då.

Jisses! Det är bara en halvtimme kvar av den här arbetsdagen. Den har sprungit förbi vansinnigt snabbt, men det blir väl så när man har mycket att göra. Alldeles fantastiskt bra, tycker jag.

Det stora projektet för min del just nu är nya prisskyltar. Faktiskt en ganska trevlig sysselsättning då man kan koppla bort hjärnan och inte tänka så mycket, samtidigt som man måste se upp så att man inte gör fel. Då blir det verkligen inte bra.

Oh glorious day! Jag somnade om efter att klockan ringt, och gick upp en halvtimme för sent. Som tur var sov jag hos pojkvännen och skulle ändå köpa frukost på vägen till jobbet. Nästan framme vid jobbet började det regna, men jag slapp de värsta dropparna. Spillde kaffe på min kjol, men det syns inte så mycket. På detta är mitt hår extremt skitigt och det värsta- jag har upptäckt att mina pantalonger har ett hål i grenen som löper stor risk att bli större. Inte bra när kjolen inte är så lång. Trevliga, härliga torsdag!

Jag har extremt svårt att hålla mig vaken. Att jag har sovit för lite resulterar i att det svider i huvudet och kroppen är orkeslös. Jag ska försöka hålla ut 20 minuter till innan jag går på lunch. Då blir eftermiddagen kort. Kortare.

Jag var mycket piggare i måndags och tisdags än vad jag är i dag. Jag förstår inte varför, med tanke på att jag var sjukare de två dagarna än vad jag är i dag. Hur går det ihop?

Jag hade tänkt åka till IKEA i dag, dels för att shoppa och dels för att få pussa lite på Robert. Men han är tydligen sjuk i dag. Och då är det ju ingen idé att åka till IKEA. Även om jag älskar att gå runt där, så är ju 75% av nöjet numera att träffa honom där. Det blir hem och städa istället. Grattis. Men det är väl mitt straff efter att ha smittat honom med min förkylning.

Jag hade tänkt åka till IKEA i dag, dels för att shoppa och dels för att få pussa lite på Robert. Men han är tydligen sjuk i dag. Och då är det ju ingen idé att åka till IKEA. Även om jag älskar att gå runt där, så är ju 75% av nöjet numera att träffa honom där. Det blir hem och städa istället. Grattis. Men det är väl mitt straff efter att ha smittat honom med min förkylning.

Hypokondriker- Helena slår till igen. Den här gången tror hon att hon har åkt på salmonella efter att ha råkat stoppa fingrarna i munnen efter att ha skurit kyckling och endast tvättat fingrarna i vatten utan tvål. Sedan igår kväll har hon haft ont i magen på ett konstigt sätt, och nu har även illamåendet slagit till. Övriga symtom för salmonella är feber och diarré, men det har hon än så länge klarat sig ifrån. Men det behöver ju inte betyda att det inte är salmonella hon har...

En stor latte på morgonen när man redan har ont i magen är kanske inte världens smartaste idé? Jag hoppas att detta inte är en fingervisning om var jag ligger på intelligensskalan, för i såna fall befarar jag att det är långt ner.

Nu har jag gjort dagens viktigaste uppgift. Ringt Fortum och bett dem ändra faktureringen så att den hädanefter sker månadsvis. Hellre 300:- i månaden än nästan 1000:- i kvartalet.

Det är så himla kul att vara på jobbet när man är sjuk. Tur att jag sitter i ett eget rum så att jag slipper störa kollegorna med mitt snorande och hostande.

Så, nu har jag gjort tyskaläxan... Att jag fortfarande gör den på jobbet samma dag som jag har lektion är illa.

Så där. Nu har jag ägnat en halvtimme åt att rota i varför vi felaktigt har fått fakturor skickade direkt till oss. Det har varit både telefonsamtal och grottande i gamla pärmar. Ett perfekt sätt att få tiden att gå lite snabbare.

Det här med att sova runt fem timmar varje natt håller inte. Det funkar några nätter utan att jag påverkas alltför mycket. Men nu. Nu har jag kommit till den gränsen att det svider i huvudet. Det är med andra ord läge att se till att få en hel natts lång och sammanhängande sömn, så att jag inte går sönder helt. Perfekt att det är lite långledigt nu till helgen.

Det finns en tjej här på kontoret i min egen ålder, som jag inte förstår mig på. Hon ser alltid sur ut. Det är inte så att hon bara inte ler, utan mungiporna pekar konstant mot golvet. Som att hon anstränger sig. Jag tror inte att hon gillar mig. Det är känslan jag får när hon är i närheten. Vi pratar inte med varandra, men hon pratar gärna med andra. Jag har dock aldrig sett henne skratta, eller ens le. Jag förstår inte hur man kan vara så som hon är. Det är nästan fascinerande.

Det gäller att ha tungan rätt i mun när man har många bollar i luften. Det är alldeles för lätt att tappa koncentrationen för en kort sekund, och det är allt som krävs för att man ska tappa bort sig. Jag hoppas att jag har klarat mig från strul den här gången. Att jag själv inte har upptäckt något fel är inte någon garanti...

Jag har för övrigt plockat fram min finaste sommarväska. Det var smygpremiär för den redan i helgen, vilket slutade i att jag lyckades hälla öl över den, men från och med nu kommer den att bli ett allt vanligare inslag i min vardag.

Nu har tanten från Svensk-Tyska Handelskammaren ringt. Och det gick väl sådär för min del... Att prata tyska i dag funkade inte alls som jag hade önskat. Men men. Hon frågade om mina möjligheter att plugga språket under sommaren, och jag sa att om jag får stipendiet så är det vad jag tänker göra. Och faktiskt, det var inget ljug. Det är min plan. Om två veckor får jag se om det gick vägen eller inte...

Mellanmålet i dag består av cashewnötter. Jag har fått för mig att just cashewnötter är rätt feta, men det struntar jag i. Det är de godaste nötterna.

Nu är läckra svettoberta på väg hem från stallet. Hon väntar på bussen som aldrig kommer, och tycker synd om sina blivande medresenärer som kommer behöva stå ut med hennes stank.

Jag blir lite full i skratt när folk inte svarar i telefon och jag två sekunder tidigare fått information från en säker källa att personen i fråga faktiskt sitter på sin plats. Att jag ringer för att tjata är ingen anledning att inte svara. Illa, illa.

Jag har lite lätt panik. Jag har ju sökt ett stipendie för att plugga affärstyska två veckor i Tyskland i höst, och nu har en kvinna sökt mig för en intervju. Tack och lov var jag inte på mitt rum när hon ringde, så jag missade samtalet. Men hon lär ringa igen i morgon. Därför sitter jag nu med ordboken och slår upp ord som kan vara bra att kunna. För jag antar att intervjun kommer vara på tyska. Usch, jag mår lite lätt illa. Det kommer inte gå bra. Jag är nog rätt så körd.

Det är så himla trevligt med ombyggnationer, tycker jag. I synnerhet när det borras på våningen ovanför, men det låter som att de står precis bakom ryggen på dig, och du försöker prata i telefon men hör inte ett skit och personen på andra sidan luren hör inte dig. Åh, kan det inte vara så här varje dag?

Visdomständer är helvetets ont och de borde utrotas. Jag har redan dragit två (vilket sved i plånboken) och de andra två har varit på uppgång ett tag. Nu har den ena dock lagt i en högre växel, och börjar göra lite ont. För några år sedan sa min tandläkare att mina käkar är för små och inga visdomständer får plats. Det är väl därför det gör ont och skaver mot kinden nu. Helvete, det kommer bli dyrt det här.

Jag är på skitbra humör i dag. Det beror förmodligen på någon eller alla av följande saker: 1: Jag hade en väldigt trevlig kväll med pojkvännen igår,även om jag råkade göra illa honom där det gör som ondast (vilket var andra gången,men å andra sidan har han kallat mig Johanna 2 1/2 gång, så då kanske vi är kvitt?). 2: Jag har en trevlig helg framför mig. 3: Jag har druckit en latte och är varken trött eller seg,bara full av energi. 4: Jag ska träna i dag, och sen hem och titta på Eurovision.

Here we go again...

Snart bara två timmar kvar av arbetsdagen. Ibland rusar den på snabbare än andra dagar. Så vill jag ha det i dag, så jag kan åka hem och städa.

Av någon anledning hade jag ingen aptit i morse, och fick därför bara i mig en av mina två frukostmackor. Resultatet av detta är att min mage just nu skriker efter mat. Inte helt optimalt.

Jag börjar undra om jag inte är döende på riktigt. Så ont gör det.

Tre timmar kvar tills arbetsdagen är över. Det känns som att klockan aldrig kommer bli 17. Jag fryser, har ont och är trött. Och på detta lite uttråkad. Inte alls på humör. Men i dag får vara en sån dag. Jag har giltigt skäl.

Jag har nya pantalonger på mig i dag, men jag är inte nöjd. De åker ner, och inte lite heller. De sitter på halva arslet, och drar jag inte i dem åker de förmodligen av helt. Jag har dubbelkollat, och det är min storlek. Och jag har med största sannolikhet inte gått ner i vikt, och även om jag hade det, skulle det inte vara så många kilon att kläderna börjar åka av. Tur att jag har en klänning som går ner till knäna.

Det där med att äta något var tredje timme för att hålla förbränningen igång är jag dålig på. Men nu har jag i alla fall ätit ett litet mellanmål, som bestod av en avokado. Nyttigt så det förslår, och förhoppningsvis håller den mig mätt i åtminstone två timmar till. Men det är väl mindre troligt.

Tyska i dag är inte roligt alls. Det kanske beror på att vi ska göra en jobbig övning. Helst vill jag bara slippa. Får man göra något annat istället?

Eftermiddagen spenderades hemma hos päronen, då pappa fyller år i morgon. Men nu är jag äntligen på väg hem. Det slumpade sig så att bussen kom precis när jag gick förbi busshållplatsen, så jag tar den till Fruängen istället för tåget. Kändes som det trevligare alternativet, även om jag i vanliga fall favoriserar tunnelbanan.

En kille på jobbet har fyllt 40, och bjussar alla på glass i strut. Sån där våffelstrut, med tre sorters glass att välja på, två sorters strössel, chokladsås och mörk chokladtryffel. Jag hade ju redan tryckt i mig en glass i dag, men kunde inte låta bli att ta ytterligare en. Jag lät dock bli strösslet och chokladsåsen. Plus att jag lät bli tårtan som serverades i morse. Det blev dock en torr kaka på mötet efter lunch. Det verkar som att vi inte gör annat än fikar på det här stället...

Jippie! Nu har jag fått även skriftligt på att mina efterfrågade semesterveckor är godkända. Härligt!

Jag tycker om när inköpsavdelningen delar med sig av saker de köper in och testar. Den här gången innebar det en Magnum Mini till mig. Perfekt.

I dag är ingen rolig dag alls. Allting är värdelöst och jag vill bara gråta. Jag vill bli omfamnad och få höra att allt kommer bli bra. Men det kan jag glömma. Jag är ensam med mina tårar. I dag får jag klara mig själv.

Jag önskar så att min farmor ska ta sig ur den hemska depression som hon befinner sig i. Det gör ont att se henne må så dåligt, och inte kunna hjälpa. Jag hoppas att hon känner att vi alla älskar henne. Oavsett.

Jag förstår ingenting. Igår blev jag inte hungrig förrän klockan var 13:30. I dag är jag hungrig nu, och klockan är inte ens 10. Helmysko.

Min natt kantades av konstiga och delvis hemska drömmar. Så läget just nu är inget att hurra för. Trött, sunkig, ingen gnista. Hur ska jag ta mig ur det eländet?

Äntligen börjar det närma sig hemgång. I dag har inte varit någon rolig dag på jobbet, och tiden har släpat sig fram. Jag längtar redan efter helg. Det är illa. Livet har varit roligare.

Nu när jag är på depphumör är jag i alla fall glad över att jag har en ny chockrosa sport-bh. Den livar upp lite mitt i allt grått. Även om man inte kan färgchocka sig till glädje så är det ju alltid något.

Så här känner jag mig just nu. Suddig och ofokuserad. Ingenting är roligt och helst vill jag bara ligga hemma och trycka i mig kärleksmums tills jag sommar. Dessvärre är det inget valbart alternativ.

Ibland kan man ju bli galen för mindre. En del strul på jobbet gör att jag helst skulle skippa tyskan och istället åka direkt till Friskis och svettas lite. Det är en jobbig insikt att veta att jag inte kommer att komma hem förrän efter kl 21 i kväll.

Lite långledigt och matrutinerna är helt sabbade. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag höll på att svälta ihjäl. Men dö kommer jag nog inte att göra. Däremot kanske spy av hunger, alternativt svimma. Jäkla tur att jag har med mig ett äpple i dag. Egentligen två stycken, plus ett kokt ägg, men det behöver jag till eftermiddagen.

Lite långledigt och matrutinerna är helt sabbade. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att jag höll på att svälta ihjäl. Men dö kommer jag nog inte att göra. Däremot kanske spy av hunger, alternativt svimma. Jäkla tur att jag har med mig ett äpple i dag. Egentligen två stycken, plus ett kokt ägg, men det behöver jag till eftermiddagen.

Det finns säkert de som är genuint glada över att regnet är har. Jag är inte en av dem. Men så länge det inte öser ner ska jag försöka att inte klaga alltför mycket. Trots att jag tror att mina skor läcker.

Efter en mycket trevlig kväll hemma hos Helene har jag nu promenerat till rätt t-bana för att ta mig hem till Robert. Det verkar dock vara något strul, för väntminuterna ändras hela tiden. Tredje dagen i rad det strular med tågen... Jag börjar bli lite irriterad, speciellt som man inte får någon information. Helvetes jävla skit.

Jag och Systemetpåsen är på väg hem till Helene på middag. Hon bor numera i mina gamla hoods, och när jag promenerar hem till Kärleken i natt (som bor rätt så nära) kan jag göra ett stopp hemma hos mina päron och trycka i mig en nattmacka om jag vill. Yes, det verkar vara Gröna Linjen som gäller.