Helena

Nu är det dags för mig att sova. Behöver all sömn jag kan få, för i morgon är det utflykt som gäller. Och jag vet att det är en utflykt som kommer att ta det mesta av min energi och vara väldigt påfrestande för psyket. Kan jag ladda med sömn, så bör jag göra det.

Första kvällen i München åt vi middag på en parkbänk. Det var nästan lika varmt ute som en svensk sensommarnatt, och det var härligt att vara i München. Pastan som vi åt var dock inte någon jättehöjdare, men så var den ju å andra sidan köpt på ett sunkigt hak i vad man kan kalla Red Light District- kvarteren.

Jag kanske ska visa hur jag bor.





Badrummet.



Das Zimmer. Sängen är vansinnigt hård, och kuddarna är vansinnigt mjuka.

Jag har även en tv, minibar och stora garderober. Men det syns inte på de här bilderna, så ni får försöka föreställa er. Helt ok rum, måste jag säga. Men det börjar bli lite långtråkigt att bo på hotell. Jag saknar min lägenhet.

Det blev ingen alkohol i dag. Sex dagar i rad fick räcka. Kvällen spenderades istället med middag på Burger King - vansinnigt nyttigt och helt i linje med hur matintaget har sett ut tidigare under veckan. Jäkligt illa, men det går fan inte att äta nyttigt i den här staden. I måndags åt jag pasta med svampsås. Den såsen var extremt fet, och trots detta hade de lagt en stor klick vispad grädde ovanpå hela kalaset. Mycket friterat. Och beställer man en sallad är den dränkt i dressing. Vi snackar lika mycket dressing som det är vatten i Vänern. Vilket vare sig är gott eller nyttigt. Jag är rädd för att vågen kommer att visa helt åt helvete när jag kommer hem. De där kilona osm jag har gått ner under de senaste månaderna kan jag med största säkerhet hälsa välkomna tillbaka.

Efter fettintaget gick vi till Lidl - yes, vi hänger där en del, och sedan slutade kvällen på Herr Larssons hotellrum med cola och tv- tittande. Schlag den Raab stod på tablån, och det är den tyska varianten av Vem kan slå Fredrik och Filip. Jag orkade dock inte se klart det, utan tackade för mig och sa god natt för en timme sedan. Tanken var att jag omgående skulle tvätta håret, men här sitter jag fortfarande klistrad framför datorn. Duktigt.

Som sagt. Jävligt seriösa.

Nu får ni inte tro att jag har gått och köpt en vinare som jag sitter och halsar ur på lektionerna. Så långt har det inte gått. Det var faktiskt en organiserad och planerad vinprovning. En gubbe stod och pratade i en timme om vinframställning i Tyskland och massa annat som kan vara intressant att veta om man tycker om vin. Jag tyckte inte att det var så intressant, och höll på att somna flera gånger. Lite lagom pinsamt.

Men sen drog han fram vinflaskorna, och då jäklar piggnade jag till. Den sista timmen var mycket givande. Jag fick till exempel lära mig att det blaskigaste vinet Liebfraumilch var betydligt godare än dyrare varianter, men godast var det vin som var dyrast. 16 Euro flaskan, och då är det inte ett vin som man direkt kan dricka till mat, utan snarare någon form av dessertvin. Smakade nästan honungslikör. Så sammantaget var det en väldigt trevlig vinprovning.

Vi är jävligt seriösa på våra lektioner.

(Notera även att killarna har likadana kläder på sig. Bra jobbat.)

Igår var det tänkt att det skulle bli vansinnigt mycket party och fest. Så blev det inte. Inte för min del i alla fall. Var så vansinnigt trött redan på förmiddagen. Satt nästan och somnade under grammatiklektionen. När vi sedan på kvällen gick ut och åt hade jag piggnat till lite, men ett par öl senare var jag sänkt igen. Thomas körde stenhårt, medan både jag och Erik hejdade oss relativt tidigt. Dock var det väldigt trevligt att sitta i en stor ölhall med en öl i handen och trevligt sällskap. För mina kurskamrater är faktiskt väldigt trevliga. Även om det har tagit ett tag att förstå det. Vissa av dem är nämligen lite... speciella... Mer om det en annan gång. Det viktiga med det här inlägget är att berätta att jag drack öl igår också.

På Lidl i Tyskland kan man köpa alkohol. Både stark och inte lika stark.

I torsdags köpte vi åtta flaskor öl. Flaskorna har skruvkork, mycket smart. Det roliga är att de flaskorna kostade tillsammans lika mycket som en dagstidning ksotade. Helt galet. Någonting är lite skevt här i Deutschland...

Tro nu inte att det enda jag gör här i München är att dricka öl. Jag pluggar faktiskt jäkligt mycket också. Kl 9:00-17:15 sitter jag och lyssnar på olika lärare, och utsätts för diverse uppgifter och övningar. Det är extremt jobbigt att utsättas för så mycket tyska i ett svep - för tyska är det enda språk som används. Man måste ha stenhårt fokus hela tiden, annars tappar man bort sig. Får man en fråga då är man körd.

Och att vara så jäkla uppmärksam stjäl all energi. I dag höll jag nästan på att somna vid flertalet tillfällen. Men de påstår att tredje dagen är värst, och det hoppas jag verkligen. Det borde bara kunna gå uppåt nu. Vad gäller själva tyskan, känns det inte längre konstigt att alla pratar tyska. Det är naturligt, och när det kommer till hörförståelsen växlar jag numera mellan svenska och tyska utan att ens tänka efter. Det sker automatiskt.

Det som är jobbigast är nästan läxorna. När man lämnar skolan på eftermiddagen är man helt tömd på energi, och läxor är det sista som man orkar med. Helst vill jag bara lägga mig och sova några timmar. Men man vill ju samtidigt se lite av München när vi ändå är här, och då går sova bort.

Så. Inte bara öl. Inte bara fun and games. Stenhårt pluggande är den bittra, men jäkligt roliga och givande, verkligheten.

Jag skulle inte ha någon öl i dag. Det blev en.

Igår blev det öl till maten och öl på hotellrummet. Eller ja, på Eriks hotellrum. Vi passade på att plugga samtidigt, och satan i gatan så duktiga vi blev på tyska helt plötsligt.

Jag är inte helt nöjd med att jag lyckats spilla flott från kvällens dönerkebab över mina jeans. Lite mer skills än så borde man kanske ha vid tjugofem års ålder, och ändå misslyckas jag så brutalt. Bara att gratulera.

Mina kollegor får stå för måndagens öl- bild. Den är tagen på Hofbräuhaus här i München. Ett trevligt ställe om man tycker om öl, tysk mat och ompa ompa- musik.

Blogg.se verkar ha stora problem - igen - och det går nu inte att ladda upp några bilder. Därför kan jag inte visa er hur det har sett ut i München i kväll. Får ta det en annan dag när de har fått ordning på prylarna.

Resan började i söndags, det vill säga igår, med en öl på Arlanda. Helt ok.

Flygresan gick bra, och nu ligger jag på ett hotellrum i München. Borde sova ganska snart, så att jag är utvilad i morgon. Vill ju inte vara ett vrak på första kursdagen. Man kan ju börja snyggt i alla fall, och sedan förvandlas till ett vrak ju mer hopplös man känner sig. Uppföljning kommer.

Flygresan gick bra, och nu ligger jag på ett hotellrum i München. Borde sova ganska snart, så att jag är utvilad i morgon. Vill ju inte vara ett vrak på första kursdagen. Man kan ju börja snyggt i alla fall, och sedan förvandlas till ett vrak ju mer hopplös man känner sig. Uppföljning kommer.

Jag känner mig helt misshandlad. När jag kom hem i fredags somnade jag av någon anledning ihopkrupen i någon konstig fosterställning ovanpå överkastet. Så låg jag i flera timmar, och när jag vaknade hade jag vansinnigt ont i nacke och axlar. Denna smärta har inte gått över. Jag kan knappt röra mig utan att det gör ont. Det känns inte så lockande att sitta på ett flygplan i ett par timmar, för det lär ju inte bli bättre utav det. Illa.

Klockan ringde kl 07:15. Och för en gångs skull hade jag inga problem med att gå upp så tidigt. Jag hade ju i och för sig inte heller något val. Har en himla massa saker kvar att fixa innan jag åker, och det är lite oklart hur lång tid dessa saker kommer att ta. Då får man börja tidigt, och hoppas att man hinner.

Innan kl 11:30 ska jag ha hunnit att:

- Packa klart
- Städa
- Diska
- Sminka mig
- Sy fast den där jäkla knappen i jackan, som jag inte orkat göra på över ett år
- Gått till affären och köpt något ätbart, och även äta upp detta

Jag är så vansinnigt snygg när jag är trött och full.

Igår kväll hängde jag och Alex på någon artonårspub på Högbergsgatan. Att det var en artonårspub insåg vi inte när vi gick dit, för då var det rätt tomt på folk. När vi gick därifrån några timmar senare var det dock knökfullt, och jag kände mig väldigt fel. Vilket egentligen inte bara hade med åldern på övriga gäster att göra, utan även med att jag inte var jätteförtjust i den röda porrbelysningen.

Senare åkte vi och spelade biljard och sällskapsspel. Jag vann det mesta, även om biljarden inte riktigt räknas, då jag vann genom att Alex hade ner den svarta. Men om någon frågar, så vann jag biljarden.



Vi spelade Råttfällan. Det har jag inte spelat på många, många, många år.



Ibland undrar jag lite över mig själv...



Fyra i rad är faktiskt vansinnigt kul.

Om man har lätt för att glömma saker kan man göra som Guy Pearce i Memento, och tatuera det viktiga på väl valda kroppsdelar. Jag går dock inte så långt, utan nöjer mig med att skriva med bläckpenna.

Jag ber om ursäkt för min frånvaro här i cybervärlden. Att blogga känns inte som prio ett just nu. Tyvärr. Men mitt liv upptas just nu av massa ångest och höga förväntningar. Mest ångest.  Tjugofemårsångest, som dock börjar lägga sig lite nu när jag faktiskt är närmare trettio än tjugo. Har svårt att förstå att jag faktiskt är så gammal, jag känner mig ju inte äldre än tjugotvå. Men den största ångestpucken är Münchenresan. På söndag smäller det. Då gäller det att lyckas plocka fram grammatiken och utnyttja ordförrådet till max. Det är med andra ord dömt att misslyckas. Det tyska språket är inte min grej riktigt.

Något annat som upptar mina tankar är tjugofemårsfesten, som jag ska ha tillsammans med Helene och Linnea. Jag börjar sura över att folk inte svarar om de kommer eller inte. Å andra sidan har de ju ytterligare ett par veckor på sig, men det skulle underlätta om man fick veta nu hur det blir. Hur många vi blir. Det är viktigt för att vi ska kunna fortsätta med planeringen.

Födelsedagen var för övrigt väldigt bra. Jag är glad att jag gick ut och käkade med päronen. Mina föräldrar är för övrigt världens bästa. Jag tror inte att jag säger det tillräcklgit ofta till dem. Men de är bäst. Så är det bara.
Födelsedagspresenterna visas i ett annat inlägg. Men jäklar, vad bra grejer jag har fått hittills. Jag är grymt imponerad, och tackar allra ödmjukast.

Jag tycker inte om att släcka bränder när jag inte vet var jag hittar vattnet någonstans.

I morgon ska jag och E ge oss ut på en liten lunchpromenad. Den speciella anledningen till detta är att jag fyller år. Nu är det dags för Helena att bli lastgammal. Och det är inte ett dugg roligt. Jag skulle kunna tänka mig att stanna i åldern nu. Det är liksom inte längre roligt att bli äldre. Men att träffa E ska bli roligt. Och för att jag ska kunna göra det, måste det ju bli min födelsedag. Grattis. Bara en timme och fyrtiofem minuter kvar nu.

Det är så vansinnigt roligt att sitta i telefonkö. Skjut mig.

Och så var jag inte lika glad längre. Det är lustigt hur humöret kan svänga så jäkligt. Nu vill jag bara gå hem och uggla i min ensamhet. Men nej nej. I kväll kommer en ComHem nisse och ska kolla vad det är för fel på mitt internet. Jag kan redan nu lova att han kommer säga att jag måste byta ut den trasiga nätverkskabeln. Men det kan omöjligen vara det enda felet.

I dag är jag på oförskämt bra humör. Och jag förstår inte varför, med tanke på att precis allt tyder på att det borde vara det motsatta. Det är måndag. Det regnar. Jag fyller 25 i morgon. Jag åker på tyskakurs på söndag. Jag mår illa av okänd anledning. Jag har galet mycket på jobbet. Men jag är glad och pigg och utvilad. Underligt.

Nu har Töntarna fått en video. Och jag har för övrigt fått biljetter till fredagsspelningen som Kent gör i Stockholm i februari. Eller fått och fått. Fått köpa, kanske det heter. Slagits om att få köpa, med tanke på åtgången. Ok sanningen. Sagt till E att köpa, vilket han fixade. Allt jag behöver göra är att ge honom pengar, och gå dit och vara glad.

Ibland gör jag dumma saker. Saker som jag vet att jag borde låta bli redan innan jag gör dem, men som jag av någon outgrundlig anledning gör ändå. Jag försöker leta efter anledningar, men hittar inga. Jag bara släpper allt vad förnuft heter och gör det som faller mig in för stunden.

Det har jag gjort nu. Jag visste att det skulle bli så, det visste jag för längesen. Fast jag hade sagt till mig själv att låta bli. Att det var en extremt dum idé. Ändå trillade jag dit. Jag som hade lovat mig själv att aldrig bli som dem. Dumma flicka.

Jag är förbannad. Alla bilder i min mobil, och alla ringsignaler, är raderade. Detta måste ha hänt under fredagens kalasfylla, och jag har ingen om hur jag har lyckats med det. Jag fipplade inte med mobilen, så vitt jag kan minnas. Och även om jag skulle ha gjort det, så krävs det ju en del för att man ska kunna radera både bilder och musik. Men borta är det i alla fall. Alla mina filmer från olika Håkan- konserter, och Brett Anderson- konserten. Alla bilder. Som tur är hade jag inte jätteviktiga bilder i mobilen. Men det svider ändå.

Nu. Hur lägger man in nya ringsignaler? Jag kan ingenting om sånt där...

Det är jättebra att inte äta någonting på hela dagen, och sedan vid 16- tiden trycka i sig några bilar av choklad. Kroppen mår så bra av sånt. Kan rekommenderas.

Lyssnar på Markus Krunegårds nya plattor på Spotify. Den mannen är fantastisk. Alldeles underbart fantastisk. Ge mig Prinsen av Peking och Lev som en Gris, dö som en Hund! Nu!

Malin Wollin får mig inte direkt att någonsin vilja föda barn när hon skriver så här.

Gårdagens stillsamma öl med Alex förvandlades till party de luxe. Vi började på Patrick´s i Götgatsbacken, och fortsatte sedan till Anchor. Där träffade vi Kristoffer, Edna, Rickard och Martin. Egentligen borde jag ju ha insett redan då att det skulle bli en galen kväll, för de två sistnämnda spottar aldrig i glaset. Martin fick för sig att vi skulle vidare till Patricia när klockan slog sent, och det var förmodligen lite dumt att haka på. Men vi gjorde det ändå. Sedan var det fest tills båten stängde kl 5. Då raglade jag hem på höga klackar, full som en kastrull.



Alex åt mobiltelefon.



På Anchor.



Pippi på Patricia.



Lite trött...

I dag var det Martins tur att fixa fredagsfika, och då blev det prinsesstårta. Anledningen? Ryktet om att inköpschefens extrema bacillskräck har lett till att han fixat sig en egen toalett är nu bekräftat. Fantastiskt underhållande.

Det är bra att jag är vansinnigt duktig på att tömma mina fickor regelbundet. Nu hittade jag till exempel en gammal tågbiljett från stenåldern i min vinterlacka. Kul är att den påminner om en fantastiskt bra Håkan Hellström- konsert. Mindre bra är att den påminner om jobbiga tider och uppslitande gräl. Plus att just den här biljetten inte utnyttjades, då någon hade blivit påkörd av tåget när vi skulle tillbaka till Stockholm, och inga tåg gick. Det var många timmars väntande ute i snön.

Det är mycket telefonerande i dag. Väldigt bra om man vill undvika att somna. Mindre bra om man vill undvika att bli irriterad på människor.

I dag har jag plockat fram min djuriska sida. Tigerklänning och ormskinnsstövlar. Allt fejk så klart, vilket är en självklarhet. Men jävligt hett.

I morgon har jag en dejt med Alex. Eller dejt och dejt. Jag är inte så sugen på att dejta kompisar till mina ex. Vi ska ut och öla. Och då Alex är en jäkligt trevlig kille, är jag övertygad om att vi kommer att ha en kul kväll. Det kan dock bli väldigt oförutsägbart, då han är lite galen. Men det är bara kul.

Kraftansträngning är kanske det ord som passar in bäst just nu. För det är precis vad som krävs för att jag ska orka hålla mig vaken. Att kliva upp ur sängen i morse var banne mig ingenting som var det minsta roligt, och om du i detta nu står inför den uppgiften, kan jag rekommendera dig att ligga kvar.

Att Olof Mellberg nätade inte alls lång tid in i första halvlek hjälper tyvärr inte. Portugal har gjort två mål mot Malta, och det lär väl malteserna knappast ta igen. Sverige ser ut att missa fotbolls- VM, vilket gör 2010 till ett lite tråkigare år.

Om en och en halv vecka åker jag till Tyskland för en tvåveckors kurs i affärstyska och tysk affärskultur. Ångesten - och rädslan - börjar bli alltmer påtaglig, och jag inser att jag kommer att vara rätt körd. Att förstå språket är inte så svårt, det är värre att prata. Jag hittar inte orden, de har sprungit och gömt sig under en sten i någon avlägsen skog. Nu blir det två veckors tyskaprat. Grattis.

Jag hade planerat att plugga stenhårt under sommaren, så att jag åtminstone är lite inkörd, men det orkade jag inte. Nu börjar tiden att rinna ifrån mig, och det är dags att sätta igång. På riktigt. Inte bara säga att jag ska, jag måste skrida till handling. Och vad händer? Jag sitter och gör ingenting istället. Allt för att slippa, för inet fan är det kul att behöva plugga. Snälla, skäll ut mig.

Dagens lunch var inte någon jättehit. Tyvärr har jag exakt samma mat i lådan i morgon. Jag måste göra något åt det. Sås, kanske.

Nu är tesäsongen här igen. Perfekt när man behöver värma sig lite, vilket jag behöver göra jämt, då mitt rum är vansinnigt kallt. Kanske lika bra att bunkra upp med en himla massa te, för jag tror att det kommer att behövas.

Zlatan fick mig att le i morse när jag var på väg till jobbet. Jag delar hans förhoppningar.

Snälla, kan inte någon bara skicka Mark Levengood till en stylist?

Jag tror inte att jag har berättat det, men om jag har gjort det så ber jag om ursäkt för att jag här drar det en andra gång. Jag ska ha tjugofemårsfest tillsammans med Helene och Linnea. Det blir maskerad, tema kändis. Vilketk an bli exakt hur bra som helst. Fast jag tycker att folk är lite dåliga på att svara om de kommer eller inte. Så om du som läser detta har fått en inbjudan - jag vet att det bara gått några dagar och att ni har flera veckor på er, men snällla, snälla svara så fort som möjligt. Jag är så nyfiken på vilka som kan och inte kan komma. Och så länge ni inte befinner er i ett annat land, alternativt har någonting superviktigt uppbokat redan, så finns det ingen anledning att inte dyka upp.
Om du däremot inte har fått en inbjudan, men tycker att du förtjänar en - hör av dig.

Den jag ska klä ut mig till är inte någon vanlig kändis. Men jag tänker inte avslöja några detaljer än. Några vet redan vem jag ska vara, men jag vill behålla överraskningen till själva festen. Förhoppningsvis lyckas jag få till kostymen rätt bra. Krävs nog en hel del tålamod och vilja. Och det ska jag väl kunna uppbringa.

Jag är vansinnigt sugen på öl. Inte bra.

Det syns kanske inte så bra, men i dag har jag för första gången på mig min "nya" blus som jag köpte på Monki när jag var i Göteborg i slutet av juli.

Jag är vansinnigt förbannad på SL just nu. Fyra månaders avstängning av delar av blå linjen, och andra dagen den är igång igen är det massa förseningar och inställda tåg. Det är kanske inte konstigt att jag undrar vad mina 690:- varje månad går till?

Edna är en riktig konstnär.

Så var det måndag och dags för träning igen. Är inte helt taggad, men det är ingen anledning att hoppa över det.

Härliga höstpromenader är sällan fel. Synd bara att man förfryser öronen när det blåser.

Jag låter min gigantiska hand visa hur nöjd jag är efter gårdagens hårinpackning. Äntligen är håret mjukt och fint igen. Det enda som nu behövs är en klippning. Och kanske lite slingor.

Jag förstår inte hur jag lyckas, men mina veckor är numera alltid tokfulla med olika aktiviteter. Förut var det inte ovanligt att jag åkte direkt hem efter jobbet, och satt framför tv:n hela kvällen. Det kan jag glömma nu. Så här ser kommande vecka ut för min del.

Måndag: Träna.
Tisdag: Jag skulle ha tränat, men ställer in det. Måste träffa E. Vi har en hel del att prata om, och det är viktigare än träning.
Onsdag: Fotboll Sverige- Albanien. Kan i och för sig strunta i att se eländet, då vi inte lär gå vidare till VM ändå, men det är trots allt en viktig landslagsmatch. Och sådana vill jag helst inte missa, hur ointresserad jag än må vara av fotboll i vanliga fall.
Torsdag: Träna.
Fredag: Träffa min nya bekantskap Alex. Fika eller öl, det beror på humöret.
Lördag: Daniel Gilbert spelar på Debaser. Jag vill gå, men har ingen att gå med. Någon som är på?
Söndag: Tvätta.

Jag älskar den här låten med Dido. Och jag älskar tv- serien Roswell, som den var signaturmelodi till. Vansinnigt bra. Och du borde känna igen minst en av skådespelarna i klippet. Egentligen borde du känna igen åtminstone tre stycken, men du får godkänt om du klarar en.

Gårdagskvällen spenderade jag hemma hos Marielle och David. Det var fotbollen som stod i centrum, och det gick ju inte så bra. Å andra sidan var det väl ganska väntat att Sverige skulle förlora mot Danmark. No World Cup för oss nästa år. Chansen finns fortfarande där, men jag är ändå övertygad om att vi inte lyckas fånga den.

Efter att ha kommit hem från mina fina vänner hängde jag framför datorn några timmar. Innan jag somnade i soffan. Och den här gången la jag mig i någon konstig fosterställning, vilket resulterade i extremt mycket nackont när jag vaknade ett par timmar senare. Denna smärta sitter kvar än, och jag kan knappt röra på huvudet. Bra jobbat, Helena.

I fredags fick jag besök. Mitt ex kompis flickvän Edna, och hennes kompis Alex. Egentligen är Alex vän med mitt ex och hans vänner också, men nu var han med Edna, och då får han benämnas som "Ednas kompis".

Tanken var att vi skulle förfesta hos mig, för att sedan gå ut och dansa. Vi blev kvar i min lägenhet hela kvällen, och de gick inte hem förrän kl 4 på morgonen. Och jäklar, så kul vi hade.



Glada och fortfarande rätt nyktra.



Chokladtomten var populär.



Pepp!



Alex förlorade introtävlingen. Men han var rätt glad ändå. Kanske berodde på spriten.



Jag och Alex delade på en flaska Ouzo. Alex drack det mesta.



Edna är vansinnigt rolig!



Jag hade fått julgodis från jobbet, som vi tryckte i oss. Vi spelade drinkspel med hjälp av en kortlek, och jag kan ju säga att det inte var min starka sida. Dock vansinnigt kul, i synnerhet som att Alex hela tiden glömde alla regler och missade att hålla ut lillfingret när han skulle dricka. Då blev han straffad. Och full som sjutton.

Jag blir lite avundsjuk när jag ser Paris Hiltons garderob. Kan man önska sig en sådan i 25- årspresent?

Bara sju timmar kvar till helg. Andas. Glöm inte att andas. Sju timmar går fort.

Jag ville ha lite variation i dag vad gällde träningen. Brukar ju köra på gympapasset med gamlingarna, men har även provat på danspasset i Skrapan. Det vill jag dock inte gå på själv, och därför så testade jag aerobics för första gången. Och jag blev grymt besviken. Det gick knappt att hänga med i rörelserna alls, och ledaren hoppade runt och gjorde mig bara förvirrad. När timmen var slut var jag inte ett dugg trött. Bara förvirrad och besviken. Mina förväntningar krossades rejält, och det kommer inte att bli något mer aerobics för mig. Jag får försöka hitta något annat på torsdagar.

Jag är så vansinnigt trött. Lunch och sedan en halvtimmes promenad klubbade mig totalt. Trodde man blev pigg av frisk luft, men tydligen inte.

Himlen är oskyldigt blå? Ja, det där med oskyldigt vet jag inte, men här i Solna är den så blå att Marge Simpsons hår ligger i lä.

Det här verkar förvandlas mer och mer till en mobilblogg. Jag hoppas ni inte misstycker helt.

Jag passade på att promenera bort till shettisarna på lunchen. Det är en promenad på 35 minuter om man går fort. Tänkte att jag skulle bli lite piggare, men det hjälpte inte. Däremot höll jag på att blåsa bort. Höstvindarna är inte nådiga vid vattnet.

Trots gårdagens lilla incident, önskar jag att jag hade lite cashewnötter att knapra på. Då skulle kanske tröttheten ge vika åtminstone lite. Jag skulle i alla fall inte riskera att somna.

Jag väntar fortfarande, killar! När kommer den nya plattan?

Lite hastigt och lustigt bestämdes det att jag ska hem till M på middag i morgon. Jag hade tänkt mig en fika på något trevligt café, men han tyckte det var en bättre idé att laga egen mat. Det får dock inte bli alltför sent, för kl 22 börjar ju True Blood...

Jaha. Så bjuckades det på bullar och kakor i dag också (notera att detta är andra dagen i rad). Och av någon anledning tryckte jag i mig en bullkant. Big mistake. Nu känner jag mig spyfärdig. Och den var knappt ens god.

Jag blev vansinnigt sugen på cashewnötter och var tvungen att köpa på mig några. Nu känner jag mig dessvärre som en enda gigantisk uppblåst cashewnöt, vilket är mindre kul.

Jag har fått en inbjudan till jobbets julfest. Ångest? Eh... ja. I mitt huvud är ju sensommaren precis över. Jag vill inte tänka på julen redan.

Jag har så många saker som snurrar runt i tankarna, som inte har något med jobbet att göra. Helst skulle jag därför vilja ligga hemma under täcket och vara ensam med dessa tankar. Men nu får ju inte jag bestämma.

Ni har väl inte missat den fantastiska lilla franska karamellen Soko?

Jag är fan lite kär i Rikard Palm.

Den 9 november släpps Kents nya platta Röd. Det är en av årets höjdpunkter på skivhimlen, men jag vet inte riktigt var jag ska lägga ribban för mina förväntningar. Kent är bland det bästa Sverige någonsin har haft i musikväg, men det är det gamla Kent som krossar allt motstånd. De håller fortfarande hög klass, men allting efter Hagnesta Hill- skivan har varit lite sämre. Tyvärr. Men oavsett hur bra eller dålig den nya skivan är, kan ni räkna med att hitta mig långt fram på åtminstone en konsert om det blir turné i vinter.

Jag lyckas alltid missa tunnelbanan efter att jag har tränat. Det spelar liksom ingen roll hur mycket jag skyndar mig, när jag kommer har mitt tåg precis gått. Så nu hänger jag på Hornstulls t-banestation. Fancy värre. Eller inte.

Det känns som att jag har blivit överkörd av en stor jäkla lastbil. Hade tänkt lägga mig tidigt igår, men sedan kom det en viktig sak emellan. Så mina sömntimmar reducerades kraftigt, och nu sitter jag här och undrar hur i hela friden jag ska orka hålla mig vaken på jobbet. Inte en bra start på dagen.

Bjussar på en gammal favorit så här på söndagskvällen.

I och för sig kan mitt illamående eventuellt (ja, det är till och med rätt troligt) bero på att jag tryckte i mig obscena mängder cashewnötter och Noblesse med apelsinsmak igår kväll.

Jag har varit lite under isen i dag, och jag förstår inte riktigt varför. Tog det rätt lugnt med alkoholen igår, och kände mig inte alls onykter när jag åkte hem från E. Men trots detta har jag mått illa stora delar av den här dagen. Det blev lite bättre efter att jag ätit något, men jag kände mig fortfarande sliten. Är det åldern som äntligen börjat visa sitt rätta ansikte?

Snart är jag off för att möta upp Helene och Linnea. Det är dags för lite födelsedagsfestplanerande. Förhoppningsvis kommer vi att komma fram till något vettigt, för annars är vi ganska så körda.

Efter en trevlig kväll hemma hos E, är jag nu på väg hem. Magen är fylld till gränsen med tacos, cashewnötter, vin, rom och cola samt Noblesse med apelsinsmak. Som vanligt har vi även frossat i musik. Gissat låtar och spelat favoritlåtar för varandra. Nu: pendeln. Kul.

Det är det här jag hatar med hösten. Regn, paraplyer som blåser sönder, smink som rinner och frisyrer som förstörs.

När jag jobbade på mitt förra jobb, som låg mitt inne i smeten, käkade jag rätt ofta lunch från Hot Wok. Vansinnigt gott, och dessutom väldigt mycket mat till bra pris. Nu när jag arbetar ute i hooden, har jag inte ätit min gamla favoritlunch på väldigt många månader. Inte sedan december förra året. Detta uppehåll bröt jag dock igår. Kycklingwok med ris. Damn, it was good!

Denna oktoberkväll spenderade jag instängd i en biosalong tillsammans med Marielle. Och ganska många andra också, i och för sig, då salongen var fullsatt, men det var Marielle som var min dejt för kvällen. Filmen var Flickan som lekte med elden. Då jag har hört väldigt olika om den, var mina förväntningar inte alls särskilt höga. Men jag måste säga att I liked it! Inte lika bra som första filmen, men faktiskt bra ändå. I mina ögon är den dåliga kritiken lite oförtjänt.

Flickan som lekte med elden får HHH av HHHHH. Noomi Rapace får HHHHH av HHHHH. (För den som inte förstår - stackars människa - så står H för Helena)

Fredag! Blev lite sen från jobbet, men det gör inte något. Nu är jag on my way till stan för lite shopping, bio och middag med Marielle. Fantastisch.

SF: s kundtjänst måste vara den sämsta ever. Man kommer ju inte ens fram på telefontiden.

Varje dag den här veckan har jag promenerat en havtimme på lunchen. Det är inte osm att jag har något bättre för mig, och en promenad är ju både bra för kroppen och bra för huvudet. Skönt att få lite frisk luft. Det är alldeles lagom att promenera bort till, vad jag tror är, Ulvsunda Slott och tillbaka. Men det var först i dag som jag upptäckte att det finns massa får och hästar där. Hög mysfaktor!

Nu jäklar ska den där chokladkakan tränas bort.

Helvete.

Blodsockret börjar sjunka, och jag behöver trycka i mig något. Choklad eller äpple? Jobbigt läge...