Helena

Jag kommer ihåg de där nätterna. Du hjälpte mig igenom dem, samtidigt som du förstörde mina dagar. Men det gjorde inget. It was all worth it. Tack. Fina du.

I dag hade jag en fikadejt med min gamla kollega Therése. Vi har inte setts på ett halvår, vilket vi båda borde skämmas över, så det var verkligen på tiden. Det var vansinnigt trevligt att sitta och skvallra i ett par timmar. Det verkar inte som att det är särskilt mycket som har förändrats på mitt gamla jobb, förutom namnet. Så jag ångrar inte att jag slutade, även om jag saknar kollegorna.

Så: Mycket trevlig kväll. Men den där jäkla chokladmuffinen borde jag nog ha låtit bli, även om jag bara fick i mig halva.

Nu jäklar är jag peppad! Säsongsstart för Grey´s Anatomy, och det slutade ju vansinnigt spännande. Tyvärr har jag läst tidningarna, och vet vad som kommer att hända. Men förhoppningsvis blir inte det här avsnittet som mellanmjölk, jag vill ha massa action.

En timme. Alldeles för lång tid. Jag håller ju på att somna här! Måste lyssna på musik och sjunga med högt för att lyckas hålla mig vaken. Då borde man faktiskt få gå från jobbet för dagen.

Snart har halva veckan gått. Yeah! Alltid vid den här tiden på onsdagar börjar jag räkna ner. Tyvärr går tiden oftast alldeles för långsamt.

När man är extremt tidig till ett träningspass får man sysselsätta sig bäst det går.

Det är inte bra att för kollega bjussar på bulle, och då spelar det ingen roll att den är halv och väldigt god.

Jäkligt sweet igår, not so hot today. Jag ska vara glad att jag inte blåste i vattnet. Fast å andra sidan var jag ju farligt nära att bli överkörd av en lastbil. Då hade det varit mos på riktigt.

Jag tycker inte att det är ok att det är nästan minusgrader på rummet, trots att värmen är på högsta. Det är inte skönt någonstans. Och inte är det någon som vill krama mig varm. Inte för att jag har frågat, det vore ju lite genant, men någon kan väl erbjuda sig...

Smickrande bild. Ibland är jag rätt glad att jag inte är professionell fotbollsspelare, även om jag gladeligen hade tagit emot lika mycket i lön.

Efter en timme med Hollywoodfruarna, ska jag nu förflytta mig till duschen. Tvätta håret är det som står på agendan, och det är lika bra att få det gjort innan resultatet av Idol presenteras kl 22:40.

I mitt fall är solskenet fetaost. Jag har fått värsta gravidcravinget efter det, och kan smälla i mig hur mycket som helst. Och äta sallad utan fetaost, det är som att långsamt förblöda. Vilket låter väldigt otrevligt, så därför slösar jag med fetan.

Dags för en timmes basgympa. Så här ser jag ut i dag under passet. Lägg till rätt mycket rödfärg i fejjan också, så är bilden komplett.

Nu sticker vi och tränar, min lilla röda väska och jag. Ett vanligt baspass den här gången, och då ska jag väl lyckas koordinera rörelserna lite bättre.

Det var vansinnigt trevligt att promenera längs vattnet, dock inte lika kul att behöva ta sig uppför branta backar och 84 trappsteg (yes, jag räknade) när det var dags att gå tillbaka.

Jag har kanske underskattat Huvudsta lite... Tog en promenad längs Huvudsta Strand på lunchen. Fantastiskt vackert i höstsolen.

Måndagspepp? Nej. Inte inne på mitt rum, i alla fall.

Jag tittar på Världarnas Krig. Har aldrig varit särskilt intresserad av att se den filmen förut, då jag har tyckt att den verkat vara rätt kass. Men nu är jag helt inne i den. Den är ju vansinnigt spännande! Har suttit som på nålar hela tiden, och jag bara hoppas på att jag inte blir besviken på slutet.

Den här helgen har gått alldeles för fort. Jag vill inte jobba i morgon. Måndagar är alltid lite sega, och tisdagar är nästan värre. Längtar redan efter nästa helg.

Jag insåg precis att mitt liv har vissa likheter med triangeldramat mellan Megan, Charlie och Will i Priviliged.

Gårdagskvällen bjöd på middag hos Sussie, och sedan Ladies Night i Globen. Kvällens stora besvikelse var att vi upptäckte att thairestaurangen i Högdalen har stängt på lördagar. Då fick det bli pizza istället. Inte alls vad jag var sugen på, och inte särskilt bra ur nyttighetssynpunkt heller. Men någonting var man ju tvungen att stoppa i sig. Bortsett från det vita vinet och smultronvinet, som Helene hade köpt.

Det var första gången jag var på Ladies Night, och jäklar i min låda så kul det var. Bäst var när Micke Tornving deklarerade att Ladies Night- gänget minsann vet vad vi kvinnor tänder på. In på scenen kom massa karlar i bar överkropp, som dammsög, moppade golv, strök kläder... Bäst var Bygg- Matte, som bar in två bilbarnstolar med dockor i. Han flexade lite med musklerna innan han drog fram två nappflaskor ur sina snickarbyxor. Jag har lite svårt för honom i vanliga fall, men det här var extremt roligt.



Helene med sin smultronvindrink.



Jag var leopardfläckig.



Vi var taggade.



11 000 skrikande kvinnor.

En gammal klassiker.

Efter att ha tagit mig en titt i garderoben igår, bestämde jag mig för att plocka fram en gammal favorit - den tighta jeansklänningen. Jag älskar den. Dessvärre är det inte särskilt ofta som den får se ljuset på andra sidan garderobsdörren. Jag har ju självklart ingen bättre bild än den här att visa, men jag kan meddela att det går inte att dölja sina former i den. Dock framhäver den alla former på ett väldigt fint sätt, så man behöver inte känna sig som ett fläskberg.

Jag tror nog att jag ska plocka fram den lite oftare i framtiden. För den är fabulous.

Jag och E var på något litet ställe bredvid Zinkens tunnelbanestation igår kväll. Hans vän Mattias har en popklubb som heter Cosy Den, och det var igår dags för tre liveakter att äntra scenen. Jag var inte på partyhumör tidigare under dagen, men det smög sig på mer och mer, och på kvällen var det gaspedalen i botten som gällde. Hade vansinnigt trevligt, även om banden som spelade inte höll världens högsta kvalitet.



Sångaren i Culkin var söt.



Jag var på bra humör.

Jag är chockad. Tyska Julia på min avdelning (eller inte riktigt min avdelning, men nästan) har aldrig ätit prinsesstårta. Vet inte hur länge hon har bott i Sverige, men hon pratar flytande svenska med brytning, så hon borde inte vara helt nyinflyttad. Tur för henne att hon fyller år i dag, och därför har bestämt sig för att bjuda hela avdelningen på just prinsesstårta.

Nu tycker jag att den här dagen borde rulla på lite fortare. Jag har faktiskt ett mycket viktigt ärende på Systembolaget att uträtta i eftermiddag, och jag vill helst få det avklarat så fort som möjligt.

Satan så bra Sahara Hotnights skiva What if leaving is a loving thing är. Jag rekommenderar starkt.

Jag behöver hjälp med att komma på ett bra maskeradtema. Något där man kan klä ut sig hur spejsat som helst, men samtidigt bara litegrann om man inte är jätteinne på maskerader. Någon som har ett bra tips?

Det var, som sagt, ett vansinnigt krävande danspass jag gick på i dag. Delvis fick man upp pulsen rejält, men sedan var det även svårt att hänga med i alla rörelser när det var första gången man såg dem. Förhoppningsvis kommer just den biten att ge med sig efter några gånger.

Det var även första gången jag besökte Friskis i Skrapan, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad över hur fräscht det var. Å andra sidan är ju hela Skrapan väldigt nybyggt fortfarande, så det hade varit tråkigt om det sunkat ner sig redan.

Något som däremot inte är bra, är att just detta Friskis verkar vara tillhåll för människor som jag gick i gymnasiet med. Träffade på Christoffer från vår gamla klass, och en tjej som gick i vår parallellklass, Mikaela, gick på vårt pass. Kalla mig gärna fjantig, men jag vill helst vara så anonym osm möjligt när jag tränar. Det är Helena- tid, och även då jag är som absolut fulast. Då vill jag inte träffa på massa människor jag känner, och behäva vara social.

För övrigt så syftar rubriken på detta inlägg till vad ledaren för passet gick runt och sa, när han bad oss ta i och kämpa så mycket som möjligt.

My God! Har varit på danspass på Friskis i Skrapan tillsammans med Helene. Jag. Är. Helt. Slut. Misstänker att ledaren går på amfetamin, för sådär jäkla hurtig kan man inte vara. Och om jag trodde att jag hade någon form av taktkänsla överhuvudtaget, är det förstört nu. Det var inte lätt att hänga med i svängarna. Galet. Fucking galet.

Jag är vansinnigt bra på att beräkna hur mycket sallad jag ska ta med mig i matlådan.

Thanks to jävla skitregn, så blir det ingen lunchpromenad för min del i dag. Jag var verkligen peppad inför det. Nu är jag mest sur.

Jag har fått Marielles och Davids Liljekonvalj- snapsvisa på hjärnan. Den har satt sig på repeat, och jag uppskattar det INTE.

Nu höll jag nästan på att missa True Blood. Katastrof. Tur att jag kom på mig själv.

Bild

Jag misstänker att mina föräldrars vän i dag är väldigt glad över att han slutade som säkerhetsansvarig på G4S för två månader sedan. Inte kul att vakna upp till morgonens rån som skedde ute på depån i Västberga. Jag är starkt emot allt vad kriminalitet heter, och jag tycker att det är för jävligt att människor tar saker som inte är deras och skadar andra människor både psykiskt och fysiskt, men jag måste säga att jag är imponerad över hur detta rån gick till. Landa på taket med en stulen helikopter, spränga sönder byggnaden och sedan lasta pengar. Och allt detta när polisen är stationerad alldeles i närheten. Det krävs lite skills för att klara av något sådant. Men jag hoppas verkligen att de här idioterna åker fast, och ställs till svars för sina handlingar. Sådant ska straffas.

Tänkte visa hur det såg ut när min Sydneybaserade kusin vaknade upp i morse (eller igår för henne). Hon trodde först att hela Sydney stod i lågor, men det var tydligen den värsta sandstormen på 70 år. Helt galet. Var kommer all sand ifrån, och hur i helskotta har den hamnat i Sydney?

Min dejt med Therése i dag blev uppskjuten till nästa vecka. Istället åkte jag hem efter jobbet, och har inte gjort någonting sedan dess med dator och tv som enda sällskap. Har svängt ihop kycklingsallad med fetaost, som jag tänker äta till lunch både torsdag och fredag. En ganska angenäm kväll, trots allt, då jag känner att jag behöver ta det lite lugnt. Det har blivit alldeles för lite av den varan den senaste tiden.

Passade på att ta en liten höstpromenad på lunchen. Det tog 25 minuter att gå mellan Huvudsta centrum och Ankdammsrondellen, vilket är alldeles lagom och precis vad jag behövde just nu. Definitivt värt att upprepas ofta.

Jag kan väl inte riktigt säga att jag är på humör i dag. Inte för någonting, faktiskt. Eller jo, lite otippat träning. Men det får vänta tills i morgon. Nu vill jag bara att arbetsdagen ska försvinna så fort som möjligt.

I morgon ska jag träffa den här bruden efter jobbet. Det är min gamla kollega Therése, som jag inte har sett på himla länge. Alldeles för länge, faktiskt. Hon och jag jobbade tillsammans med olycksfallsförsäkringar och tjänstereseförsäkringar, och jag är väldigt nyfiken på hur hon har det i dag.

Det är lika bra att erkänna. Jag struntade i att träna i dag, och åkte in till stan och shoppade istället. Men jag vägrar att ha dåligt samvete för det, för om det är någonting som jag har sagt till mig själv så är det att jag inte behöver träna om jag har mensvärk. Egentligen är det ju bara bra att röra på sig då, men det krävs så himla mycket energi att ta sig till det stadiet att det inte riktigt känns värt det. Nej, då får jag strunta i träningen och tycka synd om mig själv istället. Och just den här veckan får jag ju faktiskt mina två träningspass ändå, så ingen skada skedd.

Fick precis ett sms från ComHem. De måste komma hem till mig och kontrollera varför min bredbandsuppkoppling inte fungerar som den ska. Sedan har jag även fått brev om att de ska komma och kontrollera ventilationen i mitt hus. Jag vill inte släppa in främmande människor i mitt hem när jag inte är där. Det ska förhoppningsvis inte behövas vad gäller internet, men jag är nog illa tvungen när det kommer till ventilationen. Kul. Verkligen. Jätte. Kul.

Jag hittade mina träningsbyxor. De låg i garderoben, men till mitt försvar måste jag säga att de låg bland tröjorna. Och det är mörkt i min garderob.

När jag städade i helgen måste jag ha lagt mina korta träningsbyxor på något väldigt smart ställe. För nu kan jag inte hitta dem. De är bara försvunna. Jag hade kunnat förstå det om jag hade bott i ett gigantiskt slott, men nu råkar jag bo i en liten etta på 42 kvadrat. Det finns inte så många ställen som de där jäkla byxorna kan vara på. Ändå är de borta.

Jag ska ta mig en titt i garderoben. Igen.

Äntligen har jag fått arslet ur vagnen och diskat efter helgens kräftskiva. Ja, nu var det ju rätt mycket disk, och allt fick inte plats i diskstället, så därför blev inte heller allting diskat. Men det mesta är rent, och står för att torka. Resten får jag ta tag i när jag kommer hem i morgon.

Jag tror itne att det blir något öldrickande för min del i morgon. Mina gamla praktikkollegor ska mötas upp på Söder vid 20- snåret. Om jag åker hem efter jobbet kommer jag aldrig att orka åka in till stan igen vid den tiden. Och om jag åker och tränar efter jobbet lär jag inte heller vara så sugen på att dricka öl efteråt. Jag får helt enkelt ta med mig träningskläderna och bestämma mig i stunden.

Hon är grym. Titta bara på det här uppträdandet. Vansinnigt bra.

Nu tänker jag ägna den närmaste timmen åt att titta på Anna Anka, och bli uppretad och förbannad.

Smart. Jag tog med mig helt fel byxor till dagens träningspass. De kommer att få torka upp mig från golvet när passet är slut. Är varm redan nu, och då har det inte ens börjat. Helvete.

Dagens lunch fick bli broccolipaj och sallad som blev kvar efter lördagens kräftskiva. Mycket gott.

Nu: Väldigt sen frukost. Så blir det på måndagar när man har möte.

Undrar om det är mig Metro skriver om i dag...

Nästan hela den kommande veckan är fullproppad med aktiviteter för min del. Den kommer att se ut så här:

Måndag - Träna.
Tisdag - Jag har bokat in mig på ett träningspass, men nu har jag fått en inbjudan att dricka öl med mina gamla kollegor från när jag gjorde praktik i butik. Jag funderar på att nappa på det erbjudandet istället.
Onsdag - Då ska jag träffa min gamla kollega Thérese. Antingen blir det fika eller öl, och med största säkerhet en himla massa skvaller.
Torsdag - Dags för det första träningspasset med Helene. Dans, dans, dans!
Fredag - Än så länge obokad. Någon som vill hitta på något?
Lördag - Ladies Night i Globen med Helene och Sussie. Förmodligen blir det utgång på det.
Söndag - Jag har bokat upp mig på en tvättid, men egentligen borde jag åka och storhandla.

Vill man ha en dejt med mig får man med andra ord ha rätt bra framförhållning.

I dag hade jag tänkt att:

- Diska alla glas och bestick som användes igår. Jag var smart att använda mig av papptallrikar, men det är inte så hett att dricka ur plastglas. Däeför blev det mycket disk.
- Städa. Som tur var höll vi oss i stort sett bara i köket, så det är väl mest där jag behöver gå loss med dammsugare och trasa.
- Ta en riktigt lång och härlig promenad.
- Sova länge så jag blir utvilad.

Och vad har jag åstadkommit?

- Jag vaknade några gånger i morse, men gick inte upp förrän klockan var 11. Då kände jag mig faktiskt rätt utvilad. Sedan tog jag mig en liten tupplur på någon timme vid 17- snåret. 

Ja, det var allt. Annars har jag bara suttit vid dator och tv. Jag skäms faktiskt lite över mig själv, för när jag vaknade hadej ag faktiskt energi och lust att fixa allt det andra. Sedan fastnade jag i soffan i alla fall. Inte bra någonstans. Nu harj ag massa städande att ta tag i när jag kommer hem från träningen i morgon. Kul. Jätte. Kul.

Det ser inte ut att bli något Australien över nyår, även om ingenting är helt bestämt än. Men tiden börjar rinna iväg lite väl mycket för att det ska hinna planeras. Men tyvärr finns det vissa omständigheter som gör att vi inte kan bestämma det än.

Därför funderar jag på att åka till New York istället. Inte över nyår, men i maj nästa år. Jag har redan en vän som har anmält sig som frivillig resekamrat, så den biten behöver jag inte oroa mig över. Mina bekymmer kommer i sådana fall snarare att ligga i att hitta billigt flyg och billigt hotell. Vilket kanske inte är det lättaste i New York. Men det visar sig. Beslut om det blir någon resa eller inte kommer förmodligen att fattas omnågra månader, så det behövs inte stressas fram mnågot nu i alla fall.

Tänkte att jag skulle bjucka på en gammal favoritlåt. Det var väl ingen favorit när det begav sig, då den petade ner Celine Dions My heart will go on från förstaplatsen på Englandslistan (där den hade legat parkerat extremt länge, så det var väl egentligen på tiden). Just då var Titanic den bästa filmen jag sett, och My heart will go on var min favoritlåt. Klart jag blev sur när den puttades ner från toppen. Det dröjde dock inte länge förrän jag började gilla låten som tagit över, och den hör än i dag till favoriterna.

Cornershop - Brimful of Asha

Det är verkligen jättesmart att somna på soffan när man egentligen borde diska och städa efter gårdagens kräftskiva. Nu är jag upptagen med tv:n fram till klockan 20, och då lär jag ju inte vara så sugen på att städa. Bra jobbat.

En gammal klassiker. Den är lika rolig varje gång.

Jag stod som sagt värd för gårdagens kräftskiva, som blev en riktigt trevlig tillställning. Det var skönt att vara hemma hos mig, och slippa behöva ta sig hem på natten. Lite jobbigt att behöva städa, men det är en smäll som jag gärna tar.



Två snygga blondiner. Helene spelade kvällens kräftlåt.



Broccolipaj och västerbottenpaj.



David hade en egenkomponerad snapsvisa.

Flickan ifrån kullarna
hon har ont i bullarna
Om du inte Helan tar
får du inget rattata



Karin var fin i prickigt.



Det gick åt en hel del alkohol. Enlgit uppgift så somnade Fälle i badkaret när han kom hem.



Något var kul.  Den där Absolut Päron- flaskan var full när killarna kom. När de gick fanns bara en liten slatt kvar.



Datorn fick en central plats på bordet.



Fina Marielle.



Alex behövde komma ut och ta lite luft.



Mina fina vänner.



Kvällens bästa bild...?

Jag är just nu vansinnigt förbannad över att soporna inte har blivit tömda på flera dagar. Jag bor i lägenhet och har ett gammalt hederligt sopnedkast i trappuppgången. I torsdags slängde jag en soppåse där, och då var det fullt med påsar hela vägen upp till luckan. Men jag lyckades trycka in min påse. Nu, två dagar senare, är det precis lika fullt. Och jag ska ha kräftskiva i kväll. Kul. Kräftor luktar. Jag måste slänga kräftskalen i dag. Det går inte att vänta till måndag. Det här var precis vad jag inte behövde.

Jag hade E över på middag igår, och smulade sönder alla hans fördomar om att jag inte kan laga mat. Sedan blev det lite drinkdrickande.

Nu sitter jag här i min soffa och trycker i mig godis till frukost. Känner mig som ettj äkla svullo, men vad fan. Det är ju trots allt lördag.

Och där dog den fredagsstämningen. Har vansinnigt mycket på jobbet, och fick nu ännu en gigantisk uppgift som borde vara klar för typ en vecka sedan. Jag är inte på humör för att stressa som ett as. Inte i dag.

Jag måste göra något åt mitt hår. Jag börjar störa mig allt oftare på det här riset, även om det i dag faktiskt är helt ok. Lite slingor, kanske?

Härliga fredag! Veckans kortaste arbetsdag är här, och det är bara att le och vara glad. Glad kan jag också vara åt att jag inte förlorade tävlingen vi hade på avdelningen om hur stor omsättningen skulle bli första dagen för vår nyöppnade butik på Linnégatan. Jag vann i och för sig inte heller, men grattis till mig ändå.

Så. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, men nu är lägenheten ok städad. Jag är inte klar, långt ifrån, men det värsta röjandet är klart. Det som återstår nu är lite småplock, dammsuga och dammtorka. Typ överallt. Sådant tar ju lite tid, men jag har en och en halv timme på mig i morgon innan E kommer. Det borde jag väl klara, tycker jag.

Har även hunnit med att tvätta håret och fixa matlåda till i morgon. Nothing fancy, bara en enkel pastasallad. Tråkigt, kanske, men man tager vad man haver. Nu blir det till att dyka ner i sängen, och försöka få några timmars sömn innan det är dags att kliva upp kl 6.

Hela helgen är fullspäckad med aktiviteter för min del.

I morgon kommer E över på middag. Han har av någon anledning fått för sig att jag inte kan laga mat. Förmodligen är anledningen till detta att han själv enbart kan laga fiskpinnar, köttbullar, falukorv och biff. Förlåt, skrev jag laga? Jag menade värma på i stekpannan. Nu jäklar ska jag visa honom att så inte är fallet. Jag må ha lite dålig fantasi i köket, men lite kan jag faktiskt trolla. I morgon bjuder jag på kyckling- och paprikaenchiladas. Det borde väl få E att hålla käften i framtiden.

På lördag är det stallet som vanligt. Sedan är det kräftskiva på kvällen. Även detta hemma hos mig. Vi blir itne så många, sex stycken, men det räcker gott och väl. Det finns en risk för att det kommer att intas mycket alkoholhaltiga drycker, så vi får väl se hur jag mår på söndag...

På söndag skulle jag eventuellt på 8- bitarseftermiddag hos exet J. Men det eventet verkar nu vara inställt, och det är kanske lika bra med tanke på att jag räknar med att vara bakis. Jag behöver nog söndagen till att vila upp mig. Och förmodligen till att städa. Kul.

Frågan är när jag ska hinna vila upp mig... När jag är pensionär?

Just nu gör jag allt förutom att städa. Och det enda jag behöver göra är att städa. I dag. För i morgon är det liksom lite för sent.

Man kan äta filmjölk med nektarin. Och så kan man äta nektariner med filmjölk.

Lite lätt uttråkad. Har hundra saker i tankarna, och inte en enda rör jobbet. Så mycket som jag måste fixa inför helgen. Så många saker jag behöver lägga min energi på.

För övrigt så gratulerar jag min fina vän Niclas i dag. Han fyller nämligen år. Hur många år? Vi kan väl säga 29, så tror jag att alla blir nöjda och glada. Om han var här skulle jag bjussa på tårta, men jag antar att det får bli vid ett annat tillfälle. Jag sänder dock världens största kram genom cyberrymden, och hoppas att den värmer gott så här på kvällskvisten. Hoppas att du har haft en vansinnigt fin födelsedag, vännen!

Varje gång jag åker bort med jobbet, missar jag en konsert som jag verkligen vill se. Det verkar aldrig slå fel. I början av året var det Oasis (och nu har ju de splittrats, så min enda chans att se dem live är förbi). Nu i höst åker jag till München i två veckor, och inte nog med att jag missar Lars Winnerbäck, jag upptäckte precis att jag även missar Florence Valentin som ska spela på Debaser 30 oktober. Två av mina favoriter. Det är ju åt helvete. Jag blir faktiskt riktigt sur. Riktigt. Riktigt. Sur.

Det är INTE ok att vara totalt flängd om man är tunnelbaneförare till yrket. Tyvärr fick jag erfara en sådan när jag åkte till jobbet i morse. Det är vansinnigt mycket folk som kliver på gröna linjen norrut vid Slussen, och många som kliver av. Alla ska in i samma dörr, för det är den dörr som är närmast trappan ner till blåa linjen vid Fridhemsplan. Nu när den blåa linjen är halvt avstängd får man slåss om man ska få plats.

Och i morse fick jag då beviset på att alla förare inte har alla hästar hemma. Alla som skulle kliva av hade klivit av, och det var dags att stiga på tåget. Då stänger det jävla spånet dörrarna, så att jag kläms fast mellan dem. Och dörrarna på de nya tågen är fanimej inte sköna någonstans. Ibland undrar man ju vad det är för idioter de anställer på SL.

Patrick Swayze. Må du vila i frid, jag hoppas att alla änglar är snälla mot dig och behandlar dig väl. Jag hoppades så att du skulle ta dig igenom allt det svarta, men ibland finns det ingenting att göra. Det var en alldeles för elaksinnad sjukdom du hade. Jag hoppas nu att du har det bättre än vad du hade det din sista tid på jorden. Nästa gång jag flyger ska jag hålla utkik efter dig, och försöka se om du dansar omkring på molnen.

Om jag fick bestämma skulle jag gå hem nu. Orkar inte jobba mer i dag. Har dessutom det viktiga Projekt: Städning att ta tag i hemma. Och jag behöver all tid jag har till det. Sitta på jobbet och ruttna ingår inte där.

Så jäkla skönt att det är bastu på mitt rum. Det kan i och för sig ha något att göra med att jag har haft värmen på max, men vad fasen ska man göra när man fryser? Det är inte som att jag kunde veta att det skulle bli tropisk hetta här inne under natten. Nu: upp med alla fönster på vid gavel.

Jag satt ute i solen i ungefär en halvtimme. Nu syns det kanske inte så bra, men jag är alldeles röd på min högra ansiktshalva. Det är så himla kul att inte ens kunna vistas ute i den svenska septembersolen. Jag är så lyckligt lottad vad gäller min überkänsliga hud.

I och med att det är så himla fint väder, så gick jag ut efter att ha ätit min lunch. Det är lite kyligt i skuggan, men i solen gassar det på rätt bra. Nåja, så bra som det går i mitten av september.

Oh yes, the little red träningsväska är med i dag igen. Jag har ju sagt till mig själv att det är minst två gånger i veckan som gäller, och det här är andra gången.

Högt upp på min önskelista just nu står starka armar och närhet. Någon som håller om mig och skänker mig trygghet. Dessvärre tror jag inte att jag vill ha en pojkvän just nu. Jag trivs ganska bra med att vara min egen, och jag har ju inte varit det särskilt länge. Det finns ingen anledning att brådska in i något nytt. Men samtidigt så kan jag ju inte förneka att jag saknar närheten. Dock har jag inga planer på att leta upp tillfällig sådan. Tids nog kommer jag att träffas av kärleken igen, även om det ibland känns hopplöst. Men är man inte öppen för det, kommer det aldrig att hända.

Nu börjar solens strålar att leta sig in genom mitt fönster. Illa. Ventilationen är fortfarande ur funktion, vilket innebär att det nu börjar bli ganska så varmt inne på mitt rum. Inte. Roligt. Någonstans.

För tillfället läser jag denna bok av Leif GW Persson. Jag har inte läst något av honom tidigare, och jag kan inte bestämma mig för vad jag tycker om denna. Lite rörig. Men förhoppningsvis växer den.

Vid en första anblick ser min lunch nyttig ut, men jag vete fan om den är det egentligen. Laxpajen är jag osäker på vad den innehåller, men pajdeg låter som ett osäkert kort. Och grönsakerna innehåller ju mest vatten. Tummen upp för tomaterna, men gurkan vinner jag inga priser med. Men gott var det.

I dag är träningsväskan med till jobbet igen, efter ett längre uppehåll under sommaren. Har bestämt mig för att nu är det slut på slappheten, och minst två dagar i veckan på Friskis är det nya som gäller. Jag har satt upp ett första delmål, och det ska jag banne mig uppnå.

För närvarande sitter jag som klistrad framför tv:n, då Notting Hill visas. Det är en av mina favoritfilmer i kategorin romantisk komedi, och den tåls att tittas på hur många gånger som helst. Den enda nackdelen - och det är bara en nackdel just nu, och inte för filmen som sådan - är att den är så lång. I och med att den inte började förrän kl 21, så slutar den ju även sent, vilket inte är bra för mig som borde lägga mig tidigt. Men det är smällar man får ta.

Nu tänker jag fortsätta att strunta i att städa och istället titta på Susan, var är du?, som går på tv. Inte världens bästa beslut, kanske, men jag har ju en vecka på mig innan jag får besök och det måste vara rent och fint i lägenheten.

Inte för att jag är på långa vägar i närheten av det, men när jag väl gifter mig vill jag vara en lika vacker brud som Grace Kelly. Jag inser ju att det är omöjligt, men får jag bara ett uns av denna skönhet, så är jag nöjd. Jisses. Jag har aldrig varit något fan av slöjor, men om någon någonsin kunnat bära upp en sådan, så var det Grace. Hela hennes brudutstyrsel är to die for. Vansinnigt vackert.

Igår var det spelkväll hos E i Solna igen. De kvällarna brukar sluta med att folk blir förbannade, skriker på varandra och anklagar varandra för fusk. Så även denna gång, även om det faktiskt inte urartade lika mycket som förra gången. Det var framförallt S och H som grälade på varandra över att H råkade läsa fel på S lapp, och ingen röstade på den just därför.

Jag kom sist, men var glad ändå. Rappakalja är väldigt kul, men min fantasi är inte den bästa och då kommer man inte särskilt långt. Vi måste hitta ett annat spel, för det här börjar bli lite uttjatat. Det blev även en omgång TP i lag. Jag och S förlorade, men jag måste säga att det var rätt orättvist då det andra laget fick vansinnigt enkla frågor, som till och med en femåring skulle ha klarat av. Men, som sagt, jag hade en trevlig kväll även om jag inte lyckades uppnå några spelframgångar.

Dagens ridpass var extremt intensivt, då vi bara var fem stycken. Helt perfekt. Ridlärare Andreas kunde punktmarkera oss på ett helt annat sätt, och det fanns inte utrymme för att ligga på latsidan. Han upptäckte sånt direkt, så det var bara att jobba stenhårt hela timmen.

Jag hade fina Sansero, som ju är en av mina favoriter. Och det gick rätt bra. Jag var dock helt slutkörd efteråt, men det är väl bara bra. Med tanke på att jag uppnådde resultat också, så var ju inte slitet förgäves. Men det känns i kroppen att jag ridit två dagar i rad. Känner mig nästan lite hjulbent. Men det lägger sig väl om ett tag.

Varför har ingen berättat för mig att Heroes visas på tv igen? Det gör mig faktiskt lite arg. Och visst är det väl nya avsnitt? Jag har missat några, och känner inte igen det som visas i skrivande stund. Skit också, innebär det här att jag måste vara hemma varje fredagkväll nu?

Farmor fyllde 85 år igår, och detta firades självklart med middag och fika. Nästan alla var där, bortsett från de som var sjuka eller bosatta i ett annat land.



Farmor fick blommor av mig.



Förrätten: Mozzarella och färska fikon.



Kusin Therese var snäll och skjutsade hem mig efteråt.



Det bjöds på tre olika pajsorter, och jag var inte dummare än attj ag plockade på mig lite av varje. Men också en jäkla massa sallad, vilket vi får betrakta som nyttigt och bra.



Kusin Kristofer körde på skogshuggarstilen. We like.



Födelsedagsbarnet.

När jag var på Teneriffa missade jag en ridlektion, och den tog jag igen nu ikväll. Det verkar som att Blacky har blivit öronmärkt som min igenridningshäst, trots att jag aldrig har ridit henne på lektion. Och jag vet inte om det är hon som har tränats eller om det är jag som har blivit bättre, men vi fick mycket bättre ordning på varandra den här gången än senast. I synnerhet galoppfattningarna flöt på, och hon ville verkligen vara till lags. Hon är en väldigt känslig häst, som reagerar på minsta rörelse, så det gäller att inte vara alltför yvig. Då kan det lätt bli pannkaka istället för bra. Och så är hon världens gosigaste, som älskar att bli kliad bakom öronen. Få saker är så mysiga som en häst som kör ner sitt stora huvud i din famn och vill gosa.

Nu har jag officiellt panik på riktigt. Har precis fått deltagarlistan på de som ska med på tyskakursen i München i höst. Nu är det på riktigt. Jag kommer att dö.

Det går inte längre att förneka. Hösten är här. Det där med sensommar kan jag nog glömma. I alla fall kvälls- nattetid och om morgnarna.

Jag hade planerat att komma hem i någorlunda ok tid i kväll, tvätta håret och gå och lägga mig inte alltför sent. Men blev det så? Nej. De håller på och bygger om hela jävla E4:an, så vägen var avstängd, så man fick istället åka på en liten sketen och dåligt upplyst väg, och det en bra bit dessutom. Sedan när man väl hade fått åka på fina motorvägen i några minuter blev det tvärstopp. Långa köer, för att tre körfält skulle bli till ett på grund av vägarbete. JÄTTEKUL när det står stilla i hundra år.

Alla mina planer raserades, och nu är klockan alldeles för mycket för att det ska vara bra någonstans. Och därför lägger jag upp bilder från kvällens födelsedagsfirande i morgon. Nu ska jag vara disciplinerad och stänga av datorn.

Och jag har haft sällskap av sommarens kanske sista glass. Den där Magnumen som jag har längtat efter sen jag var på Teneriffa.

Jag har en halvtimme kvar på lunchen, och spenderar den utomhus. Behöver få lite sol och frisk luft för att orka med eftermiddagen.

Tydligen har fläkten i huset gått sönder, och ventilationen är ur funktion. Och det har jag ingenting emot. Äntligen är det lite behagligt här, och jag slipper frysa. No more isarsle. And for the record: Jag är oskyldig.

Jag fördriver tiden. Lite mer energi, så att jag orkar några timmar till.

Trött, uttråkad, frusen. Den här dagen lär gå långsamt, även om jag önskar annorlunda.

Jag tror förresten att jag har glömt bort att berätta att jag ska ha kräftskiva nästa lördag. Hemma hos mig. Jag måste ha haft hjärnsläpp när jag bestämde det, för jag verkar inte ha förstått hur mycket jobb det innebär. Det kräver en totalstädning av lägenheten, och det är vansinnigt jobbigt. Å andra sidan är det bra, för då blir det gjort.
Det är ingen stor kräftskiva. Vi blir sex stycken, om inte Alex raggar upp någon som vill haka med. Alldeles lagom. Och spännande med tanke på att många inte känner varandra alls. Men det blir nog bra, om jag bara lyckas få ordning på lägenheten och prylarna. Hur lagar man paj?

Det lustiga med Sverige är att vi alltid är sämst när det gäller. Det spelar liksom ingen roll i vad, men det är väl kanske främst i sportsammanhang som detta märks. Och just nu är det ganska viktigt att vi inte är sämst i fotboll. Damlandslaget totalmisslyckades ju för några dagar sedan i fotbolls- EM. Och herrarna spelar just nu kval till VM nästa år. Mot Malta. Det lilla pluttlandet Malta, som inte har gjort många rätt hittills i det här kvalet. Men nu jäklar går det bra. Eller om det är Sverige som suger, det är kanske lite oklart eller en kombination.

Hur fan kan man spela så jäkla uselt mot ett lag som inte ens borde vara hälften så bra? Frma med pinsamhetskudden, för det här är inte rolgit att se. Har vi tur nu så blir det inte några fler mål den här matchen. Vi har redan ett. Men är det inte typiskt att när det väl blir ett mål i matchen, så är det en maltes som gör självmål. Vi lyckas inte ens peta in vårt eget mål själva.

Jag vet inte om jag tycker att vi är värda att gå till VM när vi spelar så här dåligt. VM är för de bästa lagen, och vi hör inte dit. I synnerhet inte som att Portugal ser ut att missa slutspelet. Men jag har ju en patriotisk sida också, och jag vill så gärna se Sverige i Sydafrika. För det är något speciellt med stora mästerskap. Och VM är det största mästerskapet. Där vill jag se våra fotbollspojkar.

Ibland kan tiden inte gå fort nog. Jag vill hem så fort som möjligt, för jag har en massa planerande framför mig.

Förhoppningsvis kan lite frukost få mig att piggna till. Somnade på soffan igår och har sovit vansinnigt dåligt i natt. Är helt utmattad, och skulle behöva en energikick.

Snart fyller jag 25. Vilket inte är särskilt roligt, dock oundvikligt. Och hellre fylla 25 än att inte fylla 25. Jag har ju aldrig tyckt att det har varit särskilt kul att fylla år, mest jobbigt och nästan pinsamt. Folk som ska fira en åt höger och vänster, och man ska le och vara glad. Nej, det är längesen som jag firade mig själv mer än att jag bjussar släkten på kaffe och tårta. Men det kanske är dags att bryta det i år.

Jag har på allvar börjat fundera över att ha en fest. Kanske inte så mycket som att fira att jag blir äldre, som för att fira att jag har haft 24 fina år som nu är över. Dags att växa upp. Dock vill jag inte ha någon stor baluns med miljoner människor. Lagom många, som alla får plats på mina 42 kvadrat. För fixa någon annan lokal har jag ingen lust med. Blir det något så blir det hemma hos mig. Och det blir långt efter att jag fyllt, för München kommer liksom i vägen.

Nu: Chokladkaka och premiär av Idol 2009. Nu jäklar ska det gottas i människor som absolut inte kan sjunga och gör bort sig inför hela svenska folket. Egentligen tycker jag att det är rätt hemskt, men det finns onekligen ett visst underhållningsvärde.

I dag har jag lyssnat på den här konserten i min Ipod. Jag var aldrig på Lisebergshallen, men däremot på spelningen på Cirkus i Stockholm, tidigare under samma turné. Det var strax efter att pappa åkt in på sjukhuset för en misstänkt stroke. Jag var ett vrak, men bestämde mig ändå för att gå på konserten. Och det är jag glad att jag gjorde, för det var alldeles magiskt, och det fick mig att glömma alla mina problem för ett litet tag. Och det allra bästa var att när jag kom hem på kvällen hade pappa fått komma hem från sjukhuset. Han är i dag helt återställd, och det var inte någon stroke. Men vad det var är det fortfarande ingen som vet.

Det straffar sig att lägga sig sent om kvällarna. I dag är jag så gott som död. Det finns inte mycket liv i den här kroppen, vilket inte är bra någonstans.

Nu har jag än en gång bestämt mig för att ta tag i det där med träningen på riktigt. Sommaruppehållet är över. Dock harj ag dispens förra veckan och den här veckan, då jag istället ägnar min tid åt att tycka synd om mig själv och ha ont efter två tandläkarbesök. Då är man faktiskt undantagen träning.

Men nästa vecka ska det banne mig bli ändring. Målet är att träna tre gånger i veckan, men jag inser att det inte kommer att fungera alla veckor på året, då jag eventuellt kommer att börja sukta efter ett liv där jag träffar vänner också och inte bara Friskis- ledare. Så. Målet är tre gånger i veckan, men två gånger i veckan är jag nöjd med.

Det är ju tveksamt om Marielle kommer att fortsätta med Friskis. Men jag kommer att börja träna med Helene. Danspass varje torsdag ska vi försöka att klämma in. Och minst ett pass till utöver det, det borde inte vara helt omöjligt.

Morgondagen bjuder på veckans roligaste händelse. Jag ska än en gång fjättras vid tandläkarstolen. Denna gång är det stygnen som ska tas bort, och ett hål ska lagas. Jag hatar det där hålet. Det finns där enbart för att jag hade en visdomstand, som nu är borttagen. Visdomstanden gjorde så att det blev hål på tanden bredvid. Och detta kalas får jag nu lida för - både fysiskt och pengamässigt. Gladare kan ingen vara. Helvete.

Beyond Retro i Souk- gallerian ska stänga igen, och öppna i nya lokaler på Drottninggatan 77. Därför är det just nu flyttrea, och allting i butiken är nedsatt med 50%. Alldeles perfekt, med andra ord, och därför begav jag mig dit i dag efter jobbet. Provade en hel radda klänningar, varav en fick följa med mig hem. Med över 50 klänningar hängandes i garderoben, kan det vara svårt för mig att motivera detta köp, men jag rättfärdigar det med att jag faktiskt inte har någon sådan blommig klänning i min ägo. Och i synnerhet inte en i 80- talsmodell. Och 94,50:- anser jag mig ha råd att slösa på en sådan.

Nu är flyg till München bokat. Det finns ingen återvändo. Bara ren och skär rädsla.

Det finns en sak som får mig att må illa. Den får min mage att vända sig ut och in, och det känns som att all smärta försöker att ta sig upp genom min strupe. Den får det att snurra i mitt huvud, så att jag blir så yr att jag nästan inte vet vad som är upp eller ner. Den får magen att krampa och den får tårarna att vilja tränga fram. Den gör mig alldeles skakis. Andningen blir ryckig och oregelbunden. Synfältet smalnar av, och det känns som att jag befinner mig i en lång korridor där jag inte är medveten om vad som händer runtomkring mig. Till slut blir det svart, och den enda känslan jag har inom mig är ångest.

Jag vet att det är omöjligt att undvika den där saken som orsakar att min kropp stänger ner sig själv. Det är ingenting jag kan styra över, och det är ingenting som någon kan förhindra. Det känns bara så otroligt jobbigt att tänka på det. Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att det ska vara så som det var.
Jag vet inte hur det är. Vad som har hänt. Om det är något som har hänt. Bara tanken på att det kan ha hänt får mig att känna allt det som jag har beskrivit ovan. Nu tror jag ju inte att det är så. Men jag vet inte. Och det är vansinnigt jobbigt att inte veta. Men faktiskt. Hellre leva i ovisshet den här gången.

I dag har jag av någon anledning varit extremt trött. Det kan i och för sig ha att göra med att jag inte har sovit ut riktigt. Jag har ställt klockan och gått upp både lördag och söndag, och därmed sovit alldeles för lite. Men jag tror även att smärtan jag känner efter det här med tanden bidrar. Även om det inte är en extem smärta, som förra gången, så är det tillräckligt för att göra mig utmattad. Jag blir helt mosig i huvudet. Måste försöka komma i säng i relativt god tid i kväll.

Vansinnigt bra.

Gårdagkvällen spenderade jag hemma hos Helene, i mina gamla hoods. Det blev en hel del skvaller om det mesta, och ett par timmar tillsammans med Keira Knightley i kostymdramat The Duchess. Jag är en liten sucker för kostymfilmer, så det var en fullträff. Mycket bra film, om än väldigt tragisk.

Jag blir så jäkla trött. Min tvättid har förstörts av något spånhuvud som har tvättat en bh med bygel utan tvättpåse. Nu har tvättmaskinen gått sönder, och jag vågar inte använda den, för det finns en risk att den där jävla bygeln som har lossnat från bh:n och nu sitter fast i maskinen rispar upp alla kläder som man försöker tvätta. Det borde vara spöstraff på sådant. Jag kan agera bödel.

Nu finns det bara en maskin som man kan använda, och det innebär att jag förmodligen inte kan få allting tvättat i dag. Den här gången är det jag som sätter upp en arg lapp i tvättstugan.

Kvällen har varit kanontrevlig, men det är tillfällen som nu som jag kan önska att jag fortfarande bodde hemma hos päronen. Då hade jag haft gångavstånd hem. Nu får jag istället sitta och vänta på tåget, för att sedan behöva byta tåg för att komma hem till min förort. Lagom kul mitt i natten.

I dag har jag varit en dålig bloggerska trots att jag inte haft något särskilt för mig. Nu är jag i alla fall på väg hem till Helene. Det är filmkväll som står på agendan då vi båda är risiga. Den ursprungliga drinken får vi ta vid annat tillfälle.

För andra kvällen i rad gick jag i dag på konsert. Den här gången var det Håkan Hellström som spelade på Gröna Lund. Något som jag har sett fram emot under en evinnerligt lång tid, i synnerhet som att han inte gjort så många spelningar i år.

Tyvärr blev det inte den kanonkväll som jag hade hoppats på. Det var galet mycket folk, och när konserten väl började blev det trångt så in i helskotta. Och det blev ett enormt tryck och vågor i publiken. Jag hade otur och hamnade precis vid lite ojämnheter i marken, vilket gjorde att när alla knuffades som värst ramlade jag omkull. Det har alltid varit en av mina största rädslor, att jag ska ramla under en konsert och bli ihjältrampad. Som under Hole på Hultsfred eller under Pearl Jam på Roskilde.
Som tur var lyckades jag ta mig upp snabbt, men det dröjde länge innan chocken och tårarna hade lagt sig. Det var först när halva konserten var avklarad som jag kunde njuta överhuvudtaget. Det var tur att vi flyttade oss längre bak.

Men det bästa under hela kvällen var att de spelade För sent för Edelweiss. Det är en låt som de, så vitt jag vet, aldrig har spelat live tidigare. Det skulle i sådana fall ha varit på någon spelning i sommar, men jag tvivlar starkt på det. Så det var stort.

Kvällen blev inte så som jag hade tänkt mig, men min bedömning av själva konserten är ändå att den var grym. Men Håkan levererar ju alltid. Magiskt.

Igår hade Lasse Lindh sin avskedsspelning på Kafé 44. Det är oklart hur länge han kommer att vara borta från musikvärlden, och jag har inte den blekaste vad han har tänkt att syssla under den tiden. Det är lite sorgligt, för Lasse är en av mina stora livefavoriter. Hans charmiga tafatthet och virrighet gör att man bara vill krama honom.

Men absolut roligast igår kväll var något som var väldigt oväntat. Jag och E, som jag var där med, fick en låt dedikerad till oss. Detta var något som E låg bakom. Då han känner Lasse, hade han frågat om Lasse kunde dedikera Du behöver aldrig mer vara rädd till oss i och med att det är den sista spelningen på ett tag. E och jag har många låtar som är "våra", och just den här är i allra högsta grad en av dem. Jag måste säga att jag blev mäkta förvånad, men jag smälte som glass i solsken.

Dagens kulinariska lunch bestod av tre skedar keso (sedan tröttnade jag), 1/5 del av en avokado (den var dålig och smakade surt), ett kokt ägg, en liten burk majs, ett halvt glas filmjölk och en banan. Fast filmjölken och bananen har jag inte ätit än. Inte mycket att hänga i granen, men jag får skylla mig själv som inte orkat laga någon mat. Tur att jag bara jobbar en och en halv timme till. Annars hade jag nog inte överlevt.

Citodonet må vara väldigt effektivt mot smärtan, men satan i min gata så trött de gör mig. Har varit extremt dåsig de senaste dagarna, men det är först nu som jag gör kopplingen. Tog en tablett nyss, och efter en kvart var all pigghet i kroppen försvunnen. Minnesanteckning: Ta absolut inte fler tabletter än ordinerat om du inte vill sluta som Marilyn Monroe.

Och jag ser ut som ett fatsomongo när jag ler. Varför har ingen berättat det för mig? Och när i helvete ska den här svullnaden lägga sig? Jag är trött på den här skiten nu.

Bästa någonsin? Vill du besöka Pizza Olla får du bege dig till Sydney. Jag har själv inte provat deras pizzor, och jag vet inte om jag är riktigt sugen på det heller...

Mein Gott, så svullen jag är om kinden! I min naiva lilla värld trodde jag faktiskt inte att det var så illa. Det ser ju ut som att jag har åkt på påssjukan, alternativt förvandlats till Påsen i Trasdockorna. Och för att göra dagen ännu lite roligare, så har mina jeans spruckit i arslet också. Det är nog inte läge att köpa en trisslott i dag.

Det är snorkallt och jag fryser. Ett varmt duntäcke och en kopp varm choklad skulle inte sitta fel just nu.

Tack för att det finns starka värktabletter. De möjliggör att jag kan gå till jobbet i dag. Det enda jag ser som lite problematiskt är lunchen, förstår inte hur jag ska kunna stoppa in en sked i munnen när jag knappt lyckas med tandborsten. Men det är ett senare problem.

Bara för att jag visste att jag inte skulle få äta något mellan lunch och fram till för bara ett par timmar sedan, så blev jag ju så klart vansinnigt hungrig när jag var på väg till tandläkaren. Och det hjälpte ju itne att jag efter tandläkarbesöket knappt kunde öppna käften. Helst vill jag bara trycka i mig en hamburgare eller en stor biff med bearnaisesås, men det innebär ju att man måste tugga - och det är för tillfället utelsutet. Istället blev det nyponsoppa. Roligare har man ju haft det.

Det är ett helvete just nu. Det gick bra att dra ut visdomstanden, eller åtminstone bättre än förväntat. Relativt smidigt, även om det var en envis rackare med fyra rötter. Varför åker jag på såna helvetesgrejer jämt? Jag tycker att jag borde ha uppfyllt min kvot av sån skit vid det här laget.

Nu har bedövningen släppt helt. Och nu är det inte roligt längre. Det gör så ont att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Försöker att inte låtsas om det, sysselsätta mig med diverse saker, men det går inte. Smärtan är för påtaglig. Tryckte i mig en Citodon nyss, och förhoppningsvis börjar den verka omgående. Annars överlever jag förmodligen inte.

Inte vill det sluta blöda heller, vilket är lagom frustrerande. Har jag ännu mer otur lär jag väl kvävas av mitt eget blod i natt när jag försöker sova. Jippie.

Klockan ringde inte i morse. Jag har i alla fall inget minne av det, och jag försov mig en halvtimme. And I think I know why. Visdomstanden. Så länge jag inte är vaken behöver jag inte oroa mig för det. För nu i vaket tillstånd måste jag hela tiden kväva impulser att både gråta och spy. Kul dag jag har framför mig. Kul vecka.

Jag ska dra ut min sista visdomstand i morgon. And I'm freaking out. Det gick ju inte så bra senast, och med det lilla helvetet färskt i minnet så är det inte konstigt att jag darrar som ett asplöv bara av att tänka på tandläkaren. Men det behöver ju inte gå som förra gången. Jag kanske slipper inflammationer och outhärdlig smärta. Förmodligen inte, men jag kan ju alltid hoppas.

På riktigt så mår jag vansinnigt illa när jag tänker på vad som väntar i morgon eftermiddag. Trodde ett tag att jag skulle spy på jobbet i dag. Men det är bara att bita ihop. Och kräva starka värktabletter redan i morgon. Annars finns det en risk för att jag inte överlever helgen. Men ett vrak lär jag väl vara oavsett på måndag morgon.

För att fördriva dagen lite snabbare satt jag med lurarna inkörda i öronen i förmiddags, och lyssnade på musik. Och även fast jag blev mest irriterad, så såg jag faktiskt det ironiska i att Ipodens batteri dog precis när Jocke Berg sjöng textraden "Vi ska alla en gång dö". Och med tanke på att jag hade halva arbetsdagen kvar, nu utan någon musik att lyssna på, så dog även jag en liten smula. Fast jag återhämtade mig rätt snabbt. Ipoden, däremot, är fortfarande medvetslös.

Den här låten strömmar just nu ur mina högtalare, och damn så jäkla bra den är! Sommarnätter och vackra himlar är vad den får mig att tänka på.

Två och en halv timme kvar av arbetsdagen, och här på kontoret jobbar vi så att vi snart faller i bitar. Fast inte jag, då. Jag sitter mest och grämer mig över att lite tråkig grönsallad inte mättar särskilt bra och att jag varit så dum och glömt den där avokadon jag tänkt ta med hemma.

Jag är alldeles för trött för att jobba. Kan jag inte bara vinna 100 miljoner, så kan jag sluta jobba och göra vad jag vill? Det skulle vara betydligt trevligare.