Helena

Jag blev ganska så förvånad i morse när jag bläddrade i dagens Metro och fick syn på en gammal kollega till mig. Då blev jag lite nostalgisk, och tänkte på hur roligt det var på mitt förra jobb. Men sedan kom jag ihåg all skit, och då kom lättnaden över att ha kommit därifrån över mig. Allt var trots allt inte rosenröda drömmar och rosa fluff.

Jag var inte helt nöjd när den ena hörluren till iPoden slutade fungera på tunnelbanan i morse. Dels är det jäkligt störigt att bara höra musik i ena örat, och det känns inte helt kul att inte lyssna på musik alls när jag åker till jobbet på morgonen. Det är så många ljud på tunnelbanan som jag vill stänga ute. Och dessutom så förbrukar jag ju hörlurar på löpande band. Förstår inte vad jag gör med dem, de går bara sönder hela tiden. Det är en irriterande kostnad, som jag helst skulle vilja slippa.

Fika med Helene stod på schemat efter jobbet i dag. En chailatte på Wayne's satt inte helt fel, i synnerhet inte som att den dessutom kostade gratis då både jag och Helene hade fulla stamgästkort. Var tionde kopp gratis - I like a lot. Bra start på veckan.

I dag invigde jag mina gråa skor osm Alex köpte till mig i Kina. My feet likey.

Finaste, finaste Broder Daniel. Som jag aldrig har sett live (vilket egentligen är ganska så obegripligt). Och nu är det för sent.

Det är längesedan som jag var på konsert. Och när jag ser det här börjar jag längta. Jag måste ta mig en titt över hur konsertkalendern inför i höst och vinter ser ut. Det kan ju finnas massa smaskiga små guldkorn, och de vill jag inte missa.

Den här helgen har gått så vansinnigt fort. Jag somnade på soffan strax efter kl 23 i fredags, och igår gjorde jag inte mycket efter att jag kom från stallet fram till det att jag mötte upp Alex för att gå hem till Fredrik. I dag har jag förvisso powerwalkat lite och fixat matlådor till veckan, men i övrigt är det tunnsått med stora prestationer. Och snart är det dags att krypa ner i täcket och sova sig fräsch inför morgondagens arbete. Jag är inte peppad.

Ibland känner man sig lite snyggare än vanligt.

Alex kompis Fredrik har nyligen fyllt år, och igår var vi hemma hos hans föräldrar och firade detta.



Födelsedagsbarnet grillade.



Rickard fixade potatisen.



Edna och jag var de enda kvinnliga deltagarna, vilket dessvärre ledde till att de ämnen som mestadels diskuterades kring bordet rörde olika spel. Boooring.



Min pojkvän var finast av alla.



Jenny hade bakat bullar. Mycket uppskattat, i synnerhet av Alex och Kristoffer.



Rickard testade om rosévin och bearnaisesås var en kulinarisk kombination. Uäck.



Martin dök upp lite senare, och högg in på salladsfatet.

Jag känner mig duktig som trotsade träningsvärken från igår, och gav mig ut på en liten powerwalk i villaområdet där jag bor. Nu jäklar ska jag komma igång med träningen igen. Det finns inga ursäkter.

Igår var det slut med att sova länge på lördagarna. Det var dags att äntligen dra på sig ridstövlarna igen och hoppa upp på hästryggen. Egentligen började ridningen redan förra veckan, men då jag kom hem från Turkiet tidigt den morgonen var det bästa att ställa in och satsa på gårdagens lektion istället.
Och tro mig, igår fick jag veta att jag lever. Det var ett riktigt mördarpass som min ridlärare hade lagt upp, där vi mer än någonsin fokuserade på styrka och balans. Inte helt uppskattat med tanke på att jag var helt otränad (har ju legat lite på latsidan med träningen de senaste månaderna). Men det var kul att äntligen få känna stalldoften och träffa dessa underbara djur igen. Så det där med att sova länge på lördagar skippar jag gärna.

En kollega bjöd mig på läsk från Tyskland, och kanske kan jag nu officiellt säga att tysk läsk kan vara den äckligaste läsken jag druckit. Den skulle tydligen ha smak av fläder, men jag tyckte bara att den smakade blask. Inte något att hänga i granen, och ingenting som jag själv tänker slösa några pengar på i framtiden.

När jag ändå är inne på OC - det här måste vara det sötaste paret i tv- historien. De var tillsammans på riktigt också, men sedan tog det slut och Rachel Bilson blev tillsammans med Hayden Christensen. Vilket nerköp. Fast nu är det förhållandet också över, men att hoppas på en återförening med Adam Brody är väl för mycket att hoppas på.

Cdon har rea på tv- serier och jag råkade visst klicka hem både andra och tredje säsongen av The OC. Detta till priset av 400 kronor, vilket jag tycker är helt överkomligt. I synnerhet som att jag under en väääldigt lång tid har velat att min box med första säsongen skulle få återförenas med sin familj. Sedan är det bara sista säsongen som saknas, men den är å andra sidan långt ifrån lika bra som de tidigare.

Om ni försöker få tag på mig om någon vecka, utan resultat, kan det hända att jag sitter bänkad framför tv:n. För då kan jag ju se den här scenen om och om igen. Och jag kan gråta hur mycket jag vill. Om och om igen. (Så vida inte pojkvännen är hemma förstås, man vill ju inte att han ska upptäcka att man är värsta mesen.)

Det händer absolut inget spännande alls i mitt liv just nu. Och det händelselösa är ingenting som jag orkar dela med mig av särskilt mycket. Jag har tappat blogglusten. Förhoppningsvis är det bara tillfälligt.

Jag drömde att jag skulle åka utomlands med två kompisar, men lyckades missa planet. Anledningen var att jag tog för lång tid på mig att packa. När jag sedan vaknade var jag sur över att ha blivit berövad på en solsemester, och det tog ett tag innan jag insåg att det bara varit en dröm. Och då kändes det ännu värre, konstigt nog. Jag var ju så inställd på att få åka någonstans, men istället landade jag i verkligheten. Suck.

I Alanya fanns det ett ställe som hade sitt dj- bås i en gammal Cheva från 1956. Hur häftigt? Pappa, får jag kapa din Cheva -57:a i två delar och använda den främre delen till dj- bås när jag öppnar en egen nattklubb? Av bakdelen kan jag göra en soffa, det vore ju synd att inte nyttja de snygga fenorna.

Efter att ha tillbringat nästan all min tid med min pojkvän de senaste veckorna, känns det jättekonstigt att han inte är här hos mig just nu. Jag har inte träffat honom sedan igår morse, och jag vet inte när nästa tillfälle ges heller. Han måste nämligen lägga all sin tid på att få klart sitt exjobb till på fredag. Att det tar längre tid finns inte. Så jag hoppas verkligen att han sitter och pluggar nu, och inte distraherar sig med annat som är roligare.

Min lägenhet känns egendomligt tom, trots att jag har tv:n på som sällskap. Ingen som spontant pussar mig, eller låtsas sura för att få mer uppmärksamhet och kramar. Och jag tycker att det är vansinnigt tråkigt.

Så älskling, om du läser det här innan fredagen är över, hoppas jag verkligen att du stänger ner internet omgående och fortsätter med exjobbet. För annars hade du lika gärna kunnat vara här och krama mig.

Även jag fick ju bestämma en utflykt när vi var i Turkiet. Och där Alex satsade på äventyr, fart och hästkrafter, valde jag en lugn båttur på havet. Vi åkte längs kusten, och tittade på grottor, hamnar, stränder och lite annat som Alanya hade att erbjuda. Vid de flesta stoppen fick vi även chansen att hoppa ner i vattnet och bada lite. Det var häftigt att åka ut en bra bit på havet, och simma ut en bit från båten. Det kändes lagom farligt, med tanke på att man inte kan vara helt säker på vad som gömmer sig i havet under en. Ett alldeles förträffligt sätt att tillbringa dagen på.

Hur snygga bilder är inte det här på Beyonce? Hot, hot, hot!

En ny Biggest Loser- omgång har dragit igång, och som vanligt så sitter jag med tårar i ögonen. Den här gången var det Abbys historia som fick tårkanalerna att börja arbeta. För fyra år sedan omkom hela hennes familj - make och två små barn - i en bilolycka. Allt hon levde för försvann, utan möjlighet att komma tillbaka. Klart som fan att jag sitter här i min ensamhet och gråter. Så oerhört tragiskt. Så oerhört, oerhört tragiskt.

Jag borde väl egentligen försöka sova nu, med tanke på att det är måndag och jobb i morgon. Mina två semesterveckor är slut, de försvann extremt fort, och nu ska jag försöka anpassa mig till den gamla vanliga vardagen igen. Det är ett inte helt lätt projekt, för det är galet hur snabbt man vänjer sig vid att sova länge och göra vad man vill om dagarna. Åka hemifrån strax efter kl 7 på morgonen och sitta instängd vid ett skrivbord nästan hela dagen står sig extremt slätstruket i jämförelse.

Men det är bara att försöka bita ihop, och fokusera på att det snart är helg igen. Även om dagarna blir lite kortare och höstmörkret snart kommer att börja omsluta oss. Det får man försöka förtränga ett tag till.

När man är på solsemester kan det vara trevligt att åka på utflykt i alla fall en gång. Det blir ju lätt lite tråkigt att bara se samma saker hela tiden. Den här gången kompromissade jag och pojkvännen - han fick välja en utflykt och jag en. Och föga förvånande valde han en utflykt där ledorden var äventyr och fart. Quad safari.

Som tur var tyckte även jag att det var roligt att åka omkring på en fyrhjuling i några timmar. Den enda nackdelen var väl egentligen att man kraftigt exponerades för solen, och att det var rejält skitigt och dammigt. Men som tur var fanns det ju dusch på hotellet.

När vi var i Turkiet passade Alex på att besöka en barberare, då hans skägg började bli lite väl vildvuxet. Det var rakblad, eld, tvål och massage. Och fin blev han, min prins. Len och slät.



Före







Efter

Igår var det dags för den årliga cruisingen att ta plats i stan. Då åker bilar i varierande skick och årsmodeller (merparten tillverkades innan 70-talet) fram och tillbaka på Sveavägen i Stockholm, och tusentals människor samlas för att titta på. Aktiviteter som denna är något som jag har deltagit i eller tittat på sedan barnsben. Så blir det när man kommer från en bilintresserad familj. Karin, som ju är en av mina äldsta vänner, har samma uppväxt som mig vad gäller bilar, och det var perfekt att göra sällskap med just henne igår för att titta på spektaklet. Även Alex var med, och för honom var det hans första cruising. När jag tänker på det, så frågade jag aldrig honom vad han tyckte. Förhoppningsvis tyckte han att det var en trevlig lördagsaktivitet som jag tvingade ut honom på.

Som sagt. Det är väldigt varierande skick på bilarna. Vissa är fina små pärlor medans andra är riktiga raggarholkar, som det är ett under att de lyckats genomgå besiktningen.

Efter att ha gått Sveavägen fram och tillbaka ett tag, tog vi oss till en liten pub på en tvärgata, där vi svalkade oss med öl och cola. Mycket trevlig kväll.

Det hanns, tack och lov, med lite taxfree- shopping innan vi klev på planet i Antalya i fredags kväll. Parfymer och godis fick stå undan till förmån för alkohol. Det är alltid bra att fylla på barskåpet med jämna mellanrum.

Jag plockade med mig både hosta och förkylning hem från Turkiet. Det tackar vi ac:n på hotellrummet för. Väl investerade 500 kronor, som jag med andra ord fortfarande får ta del av, om än på ett mindre trevligt sätt.

Sötare parfymflaskor har jag nog aldrig sett.
Gwen Stefanis Harajuko Lovers.

For er ınformatıon ar jag nu pa vag hem till Svea. Om den dar transferbussen kan komma snart vill saga. Harlig semester men det ska bli skont att komma hem. Det ar en klyscha- men borta bra hemma bast. Pa aterseende.

Om någon timme är det dags för oss att bege oss till flygplatsen. Väskan är nästan helt färdigpackad, allt som återstår är att vi ska äta lite innan vi åker, och fixa smörgåsar att äta på planet.

Det känns dock inte helt roligt att flyga i dag. Det är ju trots allt fredagen den 13:e, och även om jag inte är särskilt skrockfull av mig så hade jag hellre satt mig i ett flygplan en annan dag. Men det ska väl mycket till innan vi störtar (peppar peppar) och att det är en otursdag glömmer jag så fort jag får i mig en öl på Arlanda.

I morgon (egentligen senare i dag om man ska vara helt korrekt) är det äntligen dags. Då åker jag och pojkvän till Turkiet. Vi borde vara garanterade sol, och det ska bli så härligt att ligga på stranden och upptäcka de turkiska pärlorna. Förhoppningsvis lyckas jag göra något fint marknadsfynd också. En ny väska skulle inte sitta fel. Men bäst av allt kommer att vara att bara komma bort och tillbringa härlig kvalitetstid i värmen med min Alex.

Jag har aldrig riktigt gillat Zac Efron, men på omslaget av Details septembernummer visar han upp en, för mig, ny sida. Han ser lite tuffare ut jämfört med hans vanliga prydliga, ofta lite mesiga framtoning, och mina tankar förs lite mot James Dean. Med tanke på att han ska spela JW i Hollywoodremaken av Snabba Cash, kan han behöva tuffa till sig lite, så denna förvandling mottages tacksamt.

Kvällen tillbringade jag med världens bästa Marielle. Vi utnyttjade det fina vädret, och slog oss ner på en av Medborgarplatsens alla uteserveringar. Där var det trevligt att sitta, tills två killar som rökte konstant (så fort cigaretten var slut tändes nästa) satte sig bredvid. Då hade vi dock ätit upp vår mat och druckit två glas var, och kände oss redo för hemgång. Mycket trevlig torsdagskväll.

Jag misstänker att jag har tjatat en del om hur fantastiskt bra BBC- versionen av Stolthet och fördom är. För jag förstår inte annars varför Alex frivilligt ville se den, och att det faktiskt var hans förslag att vi skulle göra det. Det är ju trots allt en av de största kärleksfilmatiseringarna någonsin, och få killar jag känner vill lägga ner fem och en halv timme på något sådant. Men så kände inte min pojkvän. Han tyckte till och med att det var bra (påstår han i alla fall...). Detta resulterar självklart i att han blir ännu mer älskad av mig (om det nu är möjligt). Och att jag kommer pracka på honom ännu fler chick flicks.

På söndag åker kusin Gabrielle hem till Australien, efter en månads vistelse i Sverige. Traditionsenligt hölls en släktmiddag för att fira av henne (även om "fira" är helt fel ord att använda i detta sammanhang). Trots att hon har några dagar kvar på svensk mark, tog denna middag plats i dag.



Becel smunkade åt sig lite klappar från farmor och farfar.



Kusinen som lämnar oss om några dagar.



Det serverades pastasallad med kyckling (eller lax för vegetarianer och kycklinghatare).



Äppelmusten, i den på bilden tomma flaskan, var mycket god. Måste inhandlas någon dag.



Jag tappade räkningen på hur många gånger Alex tog om av maten, men jag är ganska säker på att det var tre eller fyra. Jag förstår inte vart allt tar vägen.



Gabrielle hade fixat en efterrätt som tydligen var typiskt australiensk. Himmelsk maräng som smälte som bomull i munnen, med grädde och färska bär.

Städa i högklackat fyller tre olika funktioner.

1. Städningen blir lite roligare.
2. Man kan passa på att gå in skor som man annars aldrig använder för att de ger hemska skavsår.
3. Pojkvännen tycker att det är betydligt trevligare när hans flickvän struttar runt i klack (i synnerhet om hon, som jag gjorde i dag, i övrigt endast har på sig underkläder).

Stackars groda, han kan inte ha det lätt med en slang uppkörd i baken.

Gårdagkvällen bjöd även på lite biljard i goda vänners lag. Jag kan tyvärr inte säga att jag sopade mattan med de andra, men vad jag kan säga är att jag var glad ändå. Tills det att tröttheten övermannade mig, då ville jag bara gå hem. Och det hade ingenting att göra med mina skickligheter med kön.

Ett av mina favoritcafén är Kaffekoppen i Gamla Stan. I dag gjorde vi ett litet stopp där för intag av lunch. Mycket trevligt, och framför allt gott.

Dagens aktivitet var ett besök på Aquaria vattenmuseum. Vi tog färjan ut till Djurgården, även om det kanske var i kallaste laget att ge sig ut på sjön. Lite kyla kan man dock inte ta hänsyn till när man har semester, det är bara att bita ihop och vara glad ändå. Och hellre färja än buss.

Det var en trevlig utflykt, Aquaria, även om det inte är så stort och det går relativt fort att titta på de olika miljöerna, som till exempel regnskog och havet med dess hajar och övriga invånare.

Det är tur att kliva upp i ottan för att tvätta är det absolut bästa jag vet, i synnerhet när jag har semester. Så jag sänder en tacksam tanke till mina grannar som bokar upp de sena tvättiderna, så att jag får ha tiden mellan  kl 7-11 alldeles för mig själv. Så himla omtänksamt. Och jag kan ju även passa på att sända en tacksam tanke till den person som fortfarande vårdar och tar hand om min rosa sport- bh som försvann från tvättstugan för några månader sedan. Jag vet att oavsett var den befinner sig, så blir den väl omhändertagen. Tack.

Att äta för mycket glass borde vara en omöjlighet. Jag verkar dock ha lyckats, och det så bra att jag har fått ont i magen. Det är inte himmelskt underbart att ha hela frysen full med glass i olika smaker och varianter. Det är en styggelse, och jag borde göra mig av med all glass omgående. Men hur? Eh... äta upp den...? För det vore ju synd att slänga den.

Nu har Colfax åkt hem, efter en veckas vistelse hemma hos mig i Västertorp. Kvar återstår bara kattsand på badrumsgolvet och en jädra massa katthår. Det blir alltid lite tomt precis när hon har åkt hem, men å andra sidan slipper man ha någon som hänger över ens tallrik varje gång man äter något. Det kanske kan väga upp saknaden... Plus att jag precis fick rapport om att hon, så fort hon kom hem, kräktes två gånger (på två olika mattor). Jäkla tur att jag slapp det.

Jag undrar hur Onkel Tuca (bananer) tänkte när de bestämde att deras logga skulle se ut som JR Ewing från tv- serien Dallas.

    

Maria Montazami är bara för skön.

Efter lite mer än fyra år efter att jag flyttade ifrån mitt barndomshem har jag nu en kaffebryggare i hushållet. Det har inte riktigt behövts tidigare, då jag sällan dricker kaffe. Men nu har jag en pojkvän som tillbringar det mesta av sin tid hemma hos mig, och han tar sig gärna en kopp då och då. Och ibland har man tur. Av en slump satt mina päron på två stycken perkulatorer, trots att de bara är i behov av en. Snälla som de är gav de då en till mig. Och nu kan jag och Alex koka kaffe när vi vill. Livsfarligt.

Igår, när vädret inte var på sitt bästa humör, passade vi på att  hyra film. Valet föll på Public Enemies med Johnny Depp i huvudrollen. Den har tydligen blivit lovordad från både höger och vänster, och texten på baksidan lät lovande. Handlingen rör en av USA:s mest kända och fascinerande brottslingar- bankrånaren John Dillinger, som utnämndes till "samhällets fiende nummer ett" av FBI.

Finns Johnny Depp med i rollistan, brukar det vara en garanti för att filmen är sevärd. Tyvärr blev jag besviken denna gång. Inte på Johnny Depp, hans skådespelarinsats var oklanderlig, liksom många andras. Men filmen innehöll alldeles för många pang pang- scener för min smak, och jag hade svårt att hålla isär vem som var vem (alla såg likadana ut i sina rockar och hattar) och varför folk agerade som de gjorde. Tröttheten som smög sig på efter ett tag gjorde det inte lättare att hålla koncentrationen uppe, vilket inte direkt gjorde mig mer intresserad av filmen.

Scenerna osm inte hade någonting att göra med biljakter eller skjutande, var däremot ofta intressanta. Men tyvärr stod dessa inte i fokus. För mig blev filmen mest ett enda stort "jaha?", och det kändes tråkigt med tanke på att förväntningarna hade varit lite högre ställda.

Det är skönt att alla snygga kändisar också är lite mänskliga ibland, och blir dåliga på bild.



Kate Winslet ser betydligt äldre ut än sina 34 år på den här bilden. Not so hot, med tanke på att hon vanligtvis är skitsnygg.



Kate Moss är näst intill oigenkännlig. Inte så smickrande. Men samtidigt trevligt att se henne skratta på bild, det är ju relativt ovanligt.



Att Tyra Banks kan ryta ifrån om hon är missnöjd med något, det vet vi. Men hon är inte till sin fördel när hon är på det humöret.

På Vi säljs det den här veckan SIA glass 3 för 15 kronor. Helt galet bra! Och så värt pengarna. Självklart var jag där och la beslag på tre förpackningar. I kväll blir det glassorgie.

Igår kväll mötte jag och Alex upp Martin och Rickard. Efter att ha suttit ett tag på bryggan nere vid Gamla Stan promenerade vi den korta sträckan till Debaser. Där blev det ett par öl innan jag och Alex gick in i väntan på att allsången skulle börja. Det var nämligen säsongspremiär för Allsång på Debaser, sista sommaren. Och enligt mitt tycke är ingen sommar komplett om man inte har varit på minst en allsång.

Vi hamnade längst fram precis vid scenen, och både Alex och jag fick sjunga i mikrofonen. Kvällens bästa mikrofonmoment för min del var när Magnus Carlson gick ner på knä framför mig och jag fick sjunga i micken i över en refräng under Morrisseys fantastiska First of the gang to die. Fantastisk låt, fantastisk Magnus, fantastisk glädje.

Nu jäklar, det här är den sista bilden ni ser på mig när jag är på kontoret. I alla fall de kommande två veckorna, för nu har jag semester! Efterlängtat och mycket välbehövligt.

Och jag måste säga att jag förvånades över min egen effektivitet på jobbet i dag. När jag har lite ledighet som hägrar, då jäklar blir det sprutt på mig. Men vem vill behöva jobba över sista dagen innan semestern? Då är det lika bra att jobba så att fingrarna börjar glöda när de far över tangentbordet.

Och semestern började på bästa möjliga sätt. Jag blev attackerad av pojkvännens pussar så fort jag klev innanför dörren. Perfekt.

Att bara sitta i soffan, tätt intill min pojkvän, och titta på tv, kan vara bland det mysigaste som finns.

Sofia Vassilieva, jag har ingen aning om vem du är, men jag vet att jag vill ha din klänning.

Vissa papperskorgar är lite snyggare än andra.

Jag skulle inte ha något emot att bo i Jesper Parneviks hus Casa Mia. Att det ligger i Florida är ju ganska trevligt det med.

Så här glad ser man tydligen ut efter att ha kletat ner halva soffan med glass. Tro fan att jag sätter dig på att städa här hemma! Då kan jag vara en latmask med gott samvete.

Jag har haft en relativt angenäm natt, om än lite kort. Massa drömmar, som innehöll allt från snö till underbart vackra utsikter till pyttesmå hundar. Men nu är det morgon, och jag är trots allt inte helt utvilad. Sömntimmarna blev för få, även om jag faktiskt somnade lite tidigare än vad jag gjorde igår.

Jag har dock inte tid att vara så trött. I dag måste jag jobba arslet av mig, för det är bara två dagar kvar innan det är dags för semester. Och jag vill gärna jobba undan vissa saker innan dess. Stress, stress, stress. Don't we love it (fuck no).

Min pojkvän verkade ha lite svårt att förstå hur man kan tillaga en maträtt som inte innehåller kött. Dock verkade han inte tycka att denna wok var alltför äcklig. Vilket är tur, för det är det han får äta till lunch i morgon (Yes, som den bestämda kvinna jag är bestämmer jag vad min man ska äta, och om han ska få sin dagliga dos av kött).

Jag och pojkvän diskuterar ekonomi. Det blir lätt så när man har sett ett avsnitt av Lyxfällan... Som tur är har vi liknande åsikter vad gäller pengar, även om jag är den som är mest lik Joakim von Anka av oss två.

Det här var natten då jag verkligen skulle vila ut, så att tröttheten sedan kan fly från min kropp. Men katten omöjliggjorde detta genom att springa runt och skrika. Min sömn blev således uppdelad och inte alls så effektiv som jag hade planerat. Nu är jag vansinnigt trött, och att gå till jobbet är det sista jag vill just nu. Bara tanken på att sitta och stirra in i skärmen till datorn en hel dag får mina ögonlock att bli tyngre. Dumma, dumma katt.

Nu är Colfax i Västertorp igen, och det firas genom att mata henne med gravad lax. Mycket, mycket populärt. Nu är hon nog glad att hennes husse åker till Göteborg och lämnar henne i mitt förvar några dagar.

Bakad potatis, gravad lax och någon röra. Tillsammans blev det en väldigt god tisdagsmiddag. Det är så längesen jag åt bakad potatis, att jag nästan glömt hur det smakar. Och det är nog tamejsjuttsingen en av mina favoritpotatisar (i jämförelse med kokt potatis, pommes frites, potatismos, pressad potatis, klyftpotatis etc...). Ännu godare blev det att ha på en klick vitlökssmör. Yum.

Hon är så jäkla bra, Annika Norlin. Och snart kommer hennes nästa svenskspråkiga skiva. Något att se fram emot.

Även om det är väldigt trevligt och intressant att sitta och diskutera viktiga ämnen som Piratpartiet, yttrandefrihet, droger och korruption inom polisen med den man älskar, är det inte så smart att göra det sent på kvällen när man egentligen borde sova för att orka upp till jobbet dagen efter. Fast sådant kan man ju inte alltid ta hänsyn till.

Pojkvännen vet vad jag gillar. Vindruvor kan vara bästa frukten någonsin.

Jag tror att det är dags att pensionera mitt stackars paraply... Men först måste jag skaffa mig ett nytt.

Jag är inte helt nöjd med att det enligt smhi ska regna i morgon. Det blir till att packa ner paraplyet i väskan, och hoppas på att det håller ytterligare en dag. Som det såg ut senast jag fällde upp mitt paraply, höll det nästan på att falla sönder helt. Inte heller har jag några skor som håller vätan borta. Vilket innebär att jag egentligen borde inhandla ett par rejäla skor omgående, då det dåliga vädret ska hålla i sig...

Helgen är slut, de fyrtioåtta timmarna försvann lite väl fort. I morgon är det arbete som gäller. Det är dock bara fem dagar innan det är semestertider för mig igen, och den gången är det hela två veckors ledighet som gäller. Lovely.

Igår var det dags att dra på sig partystassen och ge sig ut i Stockholmsnatten. Första stoppet var hemma hos Helene och Andreas, som numera bor i mina gamla hoods i Gubbängen. Där vimlade det av både poliser och folk från Degerfors. Efter några timmars kalasande där tog vi oss vidare till Golden Hits, där vi dansade hela natten. Det blev precis en sådan kväll som jag hade önskat att det skulle bli. Och som en bonus har jag mått prima i dag, inte det minsta bakis. Det är nästan som att man känner sig som 18 igen (bortsett från attj ag var väldigt trött när klockan var 01:45 igår natt, och var tvungen att sitta och blunda lite vid ett bord för att en halvtimme senare orka ta mig till tunnelbanan och åka hem).









Jag hittade ett svärd.



Alex hittade också svärdet. Men ingen kom till skada, som tur var.







Vattenpaus.

Det här huset ligger på 5th Helena Drive i Brentwood i Los Angeles, och är just nu till salu för 3 595 000 dollar. En nätt summa... Men för de pengarna får man fyra sovrum och tre badrum, samt en vacker trädgård med en tillhörande pool. Och inte nog med det. Det var i det här huset som Marilyn Monroe hittades död den 5 augusti 1962. Så om man inte är rädd för eventuella spöken, och kan hosta upp de slantar som krävs, så kan huset nu bli ditt. Någon som vill låna ut lite pengar till mig?

Det var Alex som ansvarade för städningen av badrummet i dag. Ett tag var jag lite orolig...

För någon månad sedan inhandlade jag denna lilla bur att ha ljus i. Det kan vara ett av årets bästa köp hittills. Den är så vansinnigt fin.

Storstädning pågår. Därav noll bloggaktivtet i dag.