Helena

Håkan Hellström må ha släppt en ny skiva det här året (en skiva som är fantastiskt bra), men när jag ska bestämma mig för vilken låt som har varit absolut bäst i år får han stå tillbaka ett steg. Helt outstanding i år har faktiskt Oskar Linnros varit. Hans Från och med du känns fortfarande som en käftsmäll varje gång jag hör den. Bland det bästa jag har hört någonsin.

Ytterligare ett år har gått, och det känns som att det är dags att börja oroa sig över att åren försvinner lite väl fort. Fast å andra sidan har det senaste året bjudit på väldigt många fina och lyckliga dagar, och då ska man kanske inte klaga på att det går för fort. Det hade varit jobbigt om det senaste året hade varit skit. Nu har det istället varit ett av de absolut bästa åren i mitt liv. Lucky me.

Men. Jag tänkte i det här inlägget visa hur mina senaste nyårsaftonar har sett ut.



När 2007 blev 2008 var jag först hemma hos Marielle i Fruängen. Det här var innan hon träffade sin David, och nu bor de ju inte längre kvar i den lägenheten. Vi lagade trerätters, men lyckades bränna det rostade brödet till våra toast Skagen- smörgåsar och fick således börja om. När maten var uppäten åkte vi discobussen hem till Lotta där det var fest. Fyrverkerierna såg vi ute vid vattnet, och det var väldigt vackert.



2008 var det återigen middag hemma hos Marielle. Men detta år hade vi sällskap av David. Vi drack skumpa och åt massa god mat innan vi åkte till Aspudden, och efter att ha irrat runt ett tag och sedan tagit taxi till rätt adress, stövlade vi in på festen hemma hos Griller fem minuter innan tolvslaget. Det var bara att skynda upp på berget och njuta av alla fyrverkerier som sköts över staden. När klockan blev ännu senare tog vi en taxi hem till Kristoffer på Söder, där han delade lägenhet med en kompis, och efterfestade.
Vi kände bara Kristoffer på den där festen, men många som var där har jag lärt känna i efterhand, då de är min pojkväns bästa vänner.



2009 hade jag hunnit träffa Alex. Vi hade trerättersknytkalas hemma hos Marielle och David (som nu hunnit flytta ihop). Även Emelie och hennes David var där. Det var en fantastiskt trevlig middag, som avrundades med lite Guitar Hero innan vi åkte hem till Alex kompisar Johan och Jennie på Hägerstensåsen. Där var festen i full gång, och när fyrverkerierna var avklarade fortsatte den för vår de till tidig morgontimme. Vi var några stycken som aldrig ville gå hem.

I år blir det en liten halvrepris på förra året. Jag och Alex ska laga middag själva hemma hos mig, och sedan åka till Johan och Jennie för fest. Det lär dock inte bli lika sen hemgång som förra året, då jag inte är helt i form för fest. Men trevligt, det lär det garanterat bli.

Gott Nytt År på er! Hoppas ni får en fantastisk kväll!

I dag har jag haft semester, och fy sjuttsingen vad skönt det har varit. Inte för att jag har orkat ge mig ut på äventyr, då jag är sjuk, men ändå. Pojkvännen har varit hemma hos sig, bakis efter att ha festat hela natten, och då passade jag på att se massa filmer som han ändå inte vill se. Tre stycken i dag och en igår. Alla underhållande på sitt sätt, även om de inte håller någon superkvalitet.

Knight and Day.
Killers.
Salt.
The Ugly Truth.

Jag och min boyfriend såg Kick- Ass för några dagar sedan. Det var aldrig riktigt aktuellt när den gick på bio, för efter att ha sett trailern tyckte jag att den verkade lagom tråkig och fjantig. Men tji fick jag. Jag ska inte sticka under stol med att den var lite udda, men det kunde man lätt se genom fingrarna med och istället tycka att den var bra och klart underhållande. Bäst var lilla Chloe Moretz som Hit- Girl. Hon om någon kunde kicka ass.

Det är två dagar innan nyårsafton, och jag har så mycket snor i huvudet att jag med lätthet skulle kunna blåsa ut en snorbubbla lika stor som Globen. Självfallet var jag tvungen att tajma in min förkylning lagom till att det nya året ska firas in, allt annat hade varit slöseri. Så nu sitter jag här med snortungt huvud och en hosta som inte bara väcker de döda- den håller mig vaken om nätterna så att jag mer och mer börjar likna en av zombiestatisterna i senaste Resident Evil- filmen. I am not amused. För att överhuvudtaget kunna somna måste jag sitta i upprätt läge, vilket inte är helt bekvämt flera nätter efter varandra. I natt lyckades jag dessutom vakna sisådär var femtonde minut av mitt hostande, och det var ett rent helvete.

Sedan ett par dagar tillbaka häller jag i mig hostmedicin, och jag borde nog börja med nässpray så att allt snor förvandlas till en rinnig sörja och lämnar min snok. Försöker även med mitt gamla knep honungsvatten. Men att hoppas på att jag ska hinna bli någorlunda frisk till nyårsafton är garanterat att hoppas på för mycket. Och det gör mig lite ledsen i hjärtat.

Alex är hemma hos sig i kväll, och då jag är ensam passade jag på att se den tredje delen av The Twilight Saga- Eclipse. Och jag är ledsen att säga det, men de två timmarna av mitt liv kommer jag aldrig att få tillbaka. Jag hade kunnat slösa dem på något betydligt bättre, men det är lätt att vara efterklok. Men det positiva är ju att jag nu vet att de där filmerna bara blir sämre och sämre (chockerande...).

Efter att ha ätit julmiddag hemma hos Alex familj igår (de där rumänska kåldolmarna är riktigt goda) gick vi hem till Martins mamma (Martin är kattvakt då hon är i Indien) och drack några öl. Sedan fortsatte färden in till stan, där vi till slut hamnade på Patricia. Det var jättetrevligt, men i dag mår jag som jag förtjänar. Tyvärr. Alex ligger fortfarande och sover, men jag var tvungen att gå upp för några timmar sedan. Hostade för mycket för att kunna ligga kvar, plus att jag har legat konstigt med nacken och har skitont (händer av någon märklig anledning rätt ofta). Så kan det gå.

Högst upp i mamma och pappas julgran sitter ingen vacker stjärna och sprider glans. Nej, där sitter en ful liten tomte med Tintin- frisyr under tomteluvan. Jag minns inte längre varför stjärnan är utbytt, men jag misstänker att det är för att utrymmet mellan granens topp och taket inte är tillräckligt stort. Och även om jag är litek onservativ av mig och ogärna gillar förändring, så kan det kanske vara läge att byta ut den här lilla tomten mot någonting trevligare...

På julafton är det lätt att svulla lite väl mycket i all julmat. Det gjorde jag dock inte igår. Så här såg min middag ut igår.



Här är min första portion. Det är det här jag gillar mest på julbordet. Sill och lax.



Min andra portion såg precis likadan ut som den första.

Sedan åt jag även en potatis med lite sås på när de andra åt lutfisk, och en portion hemmagjord risgrynsgröt.

Inget nämnvärt svulleri för min del, med andra ord. Vilket kan tyckas lite dumt just i dag, för nu längtar jag lite mer efter julmat. Köttbullar, skinka och till och med lite prinskorv. Egentligen är jag inte så förtjust i den där korven, men ett par stycken skulle jag lätt kunna trycka i mig. Men då tillsammans med den andra julmaten.

Julafton i år firades med tjocka släkten hemma hos mina föräldrar. Det såg ut så här.



Det dracks glögg och åts pepparkakor. Det var årets Blossaglögg med smak av saffran. I like it! Fast saffranssmaken var mer tydlig när glöggen hade svalnat lite.



Vi såg början av Kalle Anka, men sedan stängdes tv:n av.



Mamma hade dekorerat hela huset med tomtar. Som vanligt.



Det serverades mat i mängder.



Julskinkan är en av mina favoriter, men jag åt faktiskt inte någon sådan igår.



Mormor och farfar satt bredvid mig.



Jag och min mormor och min farmor. Fantastiska kvinnor.



Min älskling var med, och det gjorde mig så himla glad att få fira jul med honom.



Efter sillen, laxen, kalvsyltan, köttbullarna, skinkan, prinskorvarna och allt det andra, serverades det lutfisk. Det är dock inget för mig, tycker inte att konsistensen på fisken är särskilt tilltalande.



Becel var också där.



Julgranen.



Det låg en hög med julklappar under granen.



Mina kusiner Therese och Kristofer var självfallet där.



Becel fick två egna paket, som han med glädje slet upp. Efter det ville han dock öppna ännu fler paket, och började då nosa bland mina paket för att se om det fanns något han kunde öppna.



Det hela avslutades med kaffe och både hård och mjuk pepparkaka.

Strax innan midnatt fick jag och Alex skjuts hem av Therese och Kristofer. Det blev ett litet stopp när vi blev stoppade av polisen, som ville att Therese skulle blåsa för att se om hon hade någon alkohol i blodet, men sedan var vi hemma på nolltid.

Tro fan om vi inte kom hem från IKEA med ett platt paket som man fick bygga ihop själv. Det, för mig, så förhatliga skrivbordet har flyttat in i min lägenhet. Vad gör man inte för kärleken.

När vi väl var på IKEA passade vi på att käka lite köttbullar. Billigt och bra.

När jag var liten var köttbullar en av mina absoluta favoriträtter. Jag fick liksom inte riktigt nog. En sommar var jag på semester nere på Oknö i Småland med mina föräldrar och min morbror och hans fru. Och jag skämtar inte när jag säger att jag åt köttbullar fem dagar av sju. Det var det enda jag ville ha. Jag förstår att min familj tyckte att jag var lite konstig...

I dag var jag tvungen att göra ett besök på IKEA. Alex behövde besöka Elgiganten, så han följde med. Men det som skulle bli ett snabbt besök tog lite längre tid än beräknat. Det brukar ju bli så när man är på IKEA, även om man har bestämt sig för att gå direkt till det man ska ha, och sedan gå till kassan utan att ens snegla på allt annat. Så nu känner jag mig alldeles uppstressad inför morgondagen. Har alldeles för mycket som ska fixas, och alldeles för lite tid. Men jag ska försöka att varva ner, och låta allt ta sin tid. Annars komemr det bli pannkaka av alltihop.

Nu har jag gjort min sista arbetsdag innan julafton, och det är så jäkla skönt att vara ledig de närmsta fyra dagarna. Detta firas tillsammans med pojkvännen och ett glas vin (nu är jag i och för sig inne på mitt andra glas).

Den här mannen gjorde mig så himla stolt i dag när han gav mig beskedet att han klarat tentan som han skrev i tisdags. Nu är han helt klar med den kursen, och kan stryka den från sin lista. Så jäkla skönt.

Du är så jäkla bra, baby!

Jag ägnar stor del av den här kvällen åt att göra julgodis, och då detta ska stå och koka på spisen i hundraåttio år, kan jag lika gärna slänga in en liten lista här så länge. 

1. Hur gammal är du om fem år? 31.

2. Vem var den sista du träffade? Lina från jobbet. Träffade på henne på T-Centralen efter jobbet.

3. Hur lång är du? 169,5 cm. Om jag sträcker på mig så mycket som jag kan.

4. Vilken var den senaste film du såg? Jag tittade lite på den andra Narnia- filmen i helgen, men såg inte klart den. Alex föreslog att vi skulle hyra de två första ur serien, och sedan gå och se den tredje på bio istället. Han har inte sett någon av dem.

5. Vem ringde du senast? Det var nog någon butik på jobbet. 

6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? Det senaste kan jag dessvärre inte dela med mig av, då det innehåller topphemligheter om julklappar. Det näst senaste är konfidentiellt av samma anledning. Men det tredje senaste skickades till Alex, och lyder "Åh, vad du är bra! Jippie! Och grattis!"

7. Vad är dagens planer? Jag tänkte försöka få klart det satans julgodiset, och titta på tv. Hade varit trevligt om man kunde somna i hyfsat god tid också (dock inte på soffan).

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms. Helt klart.

9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? Gifta. Fast de gifte sig när jag var några år gammal, så jag är en bastard. Men så kan det ju bli ibland.

10. När såg du senast din mamma? Det måste ha varit i lördags. Nästa gång blir på julafton.

11. Vilken ögonfärg har du? Jag tycker att de är gröna, andra påstår blåa (fast de är nog lite blinda). Klart är i alla fall att de är väldigt ljusa.

12. När vaknade du i dag? När klockan ringde första gången 06:15. Men jag gillar ju att snooza (tyvärr) och kom inte upp förrän 06:50.

13. Har du någon gång hittat en katt? Ehm. Inte någon herrelös.

14. Vilken är din favoritplats? I famnen på min pojkvän.

15. Vilken plats föredrar du minst? Det är ju inte jätteroligt hos tandläkaren.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Då har jag gift mig, och har minst ett litet barn som springer runt benen på mig. Får jag drömma vidare ser jag även att min lilla familj är bosatt i ett fint hus i Stockholmsområdet.

17. Vad skrämde dig som barn? Samma som i dag. Spindlar. Men också att mina föräldrar skulle dö.

18. Vem fick dig att skratta senast? Hjärtligt och innerligt- Alex.

19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Nej. Jag har dock bara en, och det är en relativt nyproducerad singel. Eller, egentligen harj ag en till- Kurt Olsson, men den är hemma hos föräldrarna.

20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar.

21. Hur många kuddar har du i sängen? Tre.

22. Hur många landskap har du bott i? Ett. Har aldrig flyttat utanför Stockholm.

23. Har du någon gång spytt på fyllan? Ja. Och det är inte trevligt, att spy är bland det värsta jag vet.

24. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Jag älskar ju skor. Men det är skönast att gå runt barfota eller med strumpor inomhus. Går sällan barfota utomhus på sommaren. Tycker att det är lite obehagligt, och är rädd för att jag ska kliva på något vasst. 

25. Är du social? Ja, oftast. Men kan också vara lite reserverad när jag träffar människor första gången.

26. Vilken är din favoritglass? Gillar ju Ben&Jerrys. Men även Tip Top är en hit. Och Magnum Classic. Och citronlakritsglass. Och hallonsorbet. 

27. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Bjuda min Alex på fin middag, och sedan förmodligen spara slantarna till en dag då jag känner att jag behöver dem bättre. Det är inte för inte som min pojkvän kallar mig för Joakim von Anka. 

28. Tycker du om kinamat? Ja. Fast jag äter det inte så ofta.

29. Tycker du om kaffe? Jo då. Fast det ska vara bra kaffe, inte sådant blaskigt som finns i automaten på jobbet. Om det är det enda som erbjuds, så får det vara.

30. Vad dricker du till frukost? Vatten. Om jag dricker något alls.

31. Sover du på någon särskild sida? På höger sida i sängen (Alex får ligga innerst mot väggen, då det är jag som går upp tidigast på morgonen). I övrigt vrider och vänder jag på mig rätt mycket när jag ska sova. 

32. Kan du spela poker? Jag kan reglerna, men att sedan spela är en annan femma. Jag förstår aldrig när jag har bra kort. 

33. Tycker du om att mysa? Ja. Älskar att krypa ihop i Alex famn och bara hålla om honom och känna hans hjärta slå.

34. Är du en beroendemänniska? Svårt. Jag kan bli beroende av vissa ätbara saker, men då oftast under en kortare period. Annars är jag hälsosamt beroende av min pojkvän. 

35. Känner du någon med samma födelsedag som din? Nej, inte en enda människa. Inte ens en kändis.

36. Vill du ha barn? Hemskt gärna. Två eller tre, och helst minst en av varje kön. Fast allt det där kommer några år in i framtiden. Det är så mycket som ska göras innan det är dags att sätta barn till världen.

37. Kan du några andra språk än svenska? Engelska. Tyska kan jag väl hjälpligt, förstår mer än vad jag kan prata. Det är så svårt att hitta orden. Spanska kan jag snappa upp litegrann från om jag har en jäkla tur.

38. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Om man inte räknar när jag föddes, då fick mamma åka ambulans. Och med tanke på att jag fanns i hennes mage vid den tidpunkten, så kanske det räknas lite halvt?

39. Föredrar du havet eller en pool? Jag älskar havet. Men när det kommer till turistorter där sanden är så varm att man inte kan gå på den ens med skor, så är det inte alltid så roligt att bada vid havet. Då kan det vara trevligt med en pool.

40. Vad spenderar du helst pengar på? Att göra saker tillsammans med Alex. 

41. Äger du dyra smycken? Inte så fasligt dyra. Men några stycken som känslomässigt är ovärderliga. 

42. Har du någon gång testat narkotika? Aldrig, och det skulle aldrig falla mig in. Jag har inte ens testat att röka vanliga cigaretter, för jag anser inte att jag skulle få ut något av det. Jag har ingen lust att röka, då behöver jag inte ens prova.

43. Vad var det senaste du stoppade i munnen? Risgrynsgröt. Fantastiskt god risgrynsgröt.

44. Välj ett ärr på din kropp. Jag har ett ärr på mitt knä, som jag fick efter att ha ramlat en nyårsafton för massa år sedan. Jag var inte så fasligt onykter, men däremot var det halt som satan ute. Och efter att ha föreläst och skällt på andra om att de måste vara försiktiga så att de inte ramlar, var det jag som drattade omkull. Taxichauffören som skjutsade hem mig var rätt skärrad över allt blöd, och ville prompt köra mig till sjukhuset. Fast där gick min gräns. Det såg värre ut än vad det var.

45. Vad har du för ringsignal? Dusty Springfield - I only want to be with you.

46. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? I en garderob hemma hos mina föräldrar hänger världens sötaste lilla klänning som min faster har sytt. Den hade jag på mig när jag var två år (för det har jag sett på kort).

47. Var togs din profilbild för din blogg? På en färja mellan Kapellskär och Mariehamn.

48. Kan du byta olja på bilen? Nej, inte en chans. Och inte har jag körkort heller, så jag har aldrig behövt lära mig.

49. Har du fått fortkörningsböter? Nej, har som sagt inget körkort.

50. Vilken var den senaste bok du läste? Just nu läser jag Dödergök av Katarina Wennstam. 

51. Läser du dagstidningen? Bara på nätet.

52. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

53. Dansar du i bilen? Nja. Däremot sjunger jag gärna högt. 

54. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Lyssnar bara på radio när jag åker bil eller är på gymmet, och då är det oftast inte jag själv som styr över val av radiostation.

55. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Telefonnummer på jobbet.

56. När var du i kyrkan senast? Jag kommer faktiskt inte ihåg. Jag var på bröllop i oktober, kan det ha varit då?

Räknas det som julklappar om man får hem paket tre dagar före jul, och att man själv har beställt och tänker betala för dessa paket? Ehm... Ja.

... och lite julmust på det, för varför låta den vara när man har fläskat på med så många andra saker som hör julen till.

Glögg, göra julgodis och sjunga med i julsånger för full hals. Hel klart en fin eftermiddag. Fast jag vete sjuttsingen om inte Alex gärna hade sett att jag inte sjöng så högt, oavsett vad han säger.

I natt drömde jag att jag fick tillbaka 5000:- på skatten. Tro fan att jag var på bra humör när jag vaknade. Innan jag insåg att det bara var en dröm och att jag inte kommer att se röken av de där pengarna. Surt.

Jag tyckte att min älskling förtjänade något gott att äta när han hade skrivit tenta igår. Därför överraskade jag honom med en maträtt som han verkligen, verkligen tycker om. Den bästa förtjänar det bästa.

Snart får jag sällskap av det bästa jag vet. Alex skriver tenta just nu (på en lördag, det är helt galet), men när han är klar kommer han över. Efterlängtat, för jag har inte sett röken av honom på hela veckan. Men så är det när han har tentaperiod. Att säga att jag längtar efter honom är en underdrift. Jag tänkte passa på att överraska honom med något som han tycker om. Vad kan jag inte skriva ut här, för även om jag inte tror att han komemr att hinna kika här inne innan han kommer över så tänker jag inte ta några risker. En överraskning ska vara en överraskning. Bortsett från om en kompis under press berättar vad som händer i en tv- serie som en annan kompis tittar på, och är för nyfiken för att kunna vänta en och en halv säsong för att få veta vad den stora twisten är. Nu säger jag inte att jag har tvingat någon att berätta detta, men rent hypoteitskt... om... ja... precis.

Jag följde med mina föräldrar och spontanhandlade efter ridningen. Förråden behövde fyllas på, även om jag handlade lite mer än vad jag hade tänkt. Men för 741:- fick jag en himla massa mat, så nu borde jag klara mig året ut och lite till.

I dag var jag i stallet för sista gången i år. Lite vemodigt, men så är det ju alltid den här tiden på året. Det är några veckors uppehåll, då hästarna får vila upp sig lite. Tråkigt nog hade vi teori på dagens lektion, vilket innebar att sitta i teorisalen och lyssna på min ridlärare när han gick igenom alla olika tygeltag som finns och när man använder dem. Med andra ord ingen ridning, och det i sin tur innebär att riduppehållet omfattar tre helger. Totalt fyra veckor utan att sitta påhästryggen. Tråkigare än tråkigast.

Men å andra sidan får jag glädja mig åt att förra veckans lektion gick ganska så bra. Jag hade Exxon (som syns på bild här ovanför), och vi lyckades lyssna på varandra så bra att nästan hela lektionen flöt på precis så som man önskar att det ska göra. Ett perfekt sätt att avsluta en termin på.

Igår firade jag att det var fredag tillsammans med Helene. Vi åt en vansinngit god (och lite stark) middag på Vapiano i Gamla Stan. Det är verkligen en favoritrestaurang, och att det är så billigt gör att man kan gå dit ofta utan att plånboken blöder. Mätt blir man också, för portionerna är väl tilltagna. Igår lyckades jag dock få i mig en stor bit chili i sista tuggan, och det var inte helt angenämt. Men efter att ha hinkat massa vatten slutade det att bränna. Allt som allt- en väldigt trevlig fredagkväll. Bortsett från att jag tokslocknade i soffan när jag kom hem.

Jag. Älskar. Hallon.

Två dagar utan att blogga. Dag ett berodde detta på att det helt enkelt inte gick att logga in på bloggen. Vilket skapade enorm frustration och irritation, och många fula ord kom ur min mun. Dag två berodde detta på att jag kom hem sent och somnade på soffan. Men nu är jag tillbaka. Hej hej!

Nu har en av mina favoriter, Ryan Philippe, lagt ut sitt hem i Los Angeles till försäljning. 7 450 000 dollar är priset för den som vill köpa. Intressant att han har placerat sängen mitt i rummet. Men har man ett så stort sovrum så får den ju plats där.

I dag är det två år sedan jag började på mitt jobb. Då såg jag ut så här. Inte jätteolikt, kanske. Det är helt galet hur fort tiden har gått, och bara det senaste året har svischat förbi utan att jag egentligen märkt det. Bortsett från att rynkan i pannan har blivit lite djupare. Detta måste naturligtvis firas (ja, inte rynkan, men det faktum att jag och jobbet firar två år), och det gör jag i min ensamhet med några lussebullar.

Jag tyckte att det var illa med gårdagens papercut (sånt svider ju så in i bäng), men i dag slog jag på stora trumman när jag i morse hyvlade av mig halva tummen med rakhyveln. Fråga mig inte hur det gick till, det var bara ett stort jäkla hjärnsläpp som ledde fram till eländet. Ibland gör man dumma val, och att göra saker när man håller i en rakhyvel är inte det smartaste man kan göra. Uppenbarligen. Det var ett sjuhelsikes blodbad här hemma, och jag är inte sugen på att se hur såret ser ut under plåstret. För övrigt tror jag att jag måste införskaffa lite roligare plåster, för de jag har är galet fula. Lite Bamseplåster eller Barbieplåster skulle sitta fint.

Har jag förresten visat reklamfilmen jag är med i för några månader sedan? Äh, jag skiter i om jag redan har visat den, för här kommer den igen. Kan du se mig?

Det må vara jobbigt att klä sängen i nya, rena sängkläder, men det är fan så skönt när det väl är gjort.

Dagens humör: Bortsett från en elak hosta och trötthet går det inte någon nöd på mig.

Dagens tråkigaste: Det är fan aldrig roligt att tvätta. Inte i dag heller.

Dagens beroende: Mandariner. Det är nu de är som godast, och jag kan inte sluta moffa. Tror jag har ätit sex stycken i dag.

Dagens "jag orkar verkligen inte, men måste verkligen": Bädda sängen med nya lakan. Det kan vara en av de absolut jobbigaste sakerna som finns. Bara knöligt. Fast det är underbart att krypa ner i en nybäddad säng.

Dagens tråkigaste måltid: Middagsnudlarna. Gott, men så urbota tråkigt.

Dagens mest ångestframkallande: Julklappsinköpen. Jag har inte börjat än, och skjuter det bara på framtiden. Dock börjar framtiden komma i kapp mig. Lite väl fort.

Dagens fundering: Är jag i klimakteriet? Sitter i soffan och är alldeles varm efter att ha ansträngt mig typ ingenting. Fast det kan i och för sig vara så att jag sitter med en tjock tröja på mig precis bredvid elementet som brassar på för fullt.

I dag är det Lucia, och inte ett enda Luciatåg har jag sett. Det är tamejsjuttsingen skandal, i synnerhet som att jag älskar Lucia. Det är så himla mysigt. Men jag har däremot lussefikat på jobbet, och jag lyckades klämma i mig hela två lussebullar, vilket lindrade besvikelsen över det uteblivna Luciatåget åtminstone litegrann.

Och även om bilden visar att Alex moffar en lussebulle, så är den inte sanningsenlig för dagen. Han har nämligen inte fått en enda lussebulle i dag. Så kan det gå.

Trots att motivationen var nästan nere på noll i dag, släpade jag mig iväg till gymmet för att träna en timme efter jobbet. Och efteråt kändes det så jäkla bra. Så jag slog på stort och köpte pizza till middag för mig och pojkvännen, och helt plötsligt så hamnade jag på minus igen. Så kan det gå när man inte har ork och lust eller de matvaror som krävs för att laga en vettig middag.

Dagens middag blev lite fantasilös, men det var gott ändå. Kassler med creme fraiche och ett täcke av purjolök, champinjoner, paprika, broccoli och ost. In med allt detta i ugnen tills osten får färg. Tokenkelt, går inte att misslyckas.

Att träna på en söndag är kanske inte någonting som jag vanligtvis gör, men det känns faktiskt riktigt, riktigt bra. Det var ganska folktomt på gymmet, vilket alltid är tacksamt. Ju färre människor som ser mig svettas och slita, desto bättre. Det blev en halvtimme på löpbandet och en halvtimme inne i gymmet. Sedan tröttnade både jag och Alex, och ansåg oss vara klara för dagen.

Men det kanske är någonting som jag ska börja med. Ägna en timme varje söndag åt att träna, det är faktiskt inte så mycket, och med tanke på att söndagarna sällan är uppbokade med massa annat finns ju alla möjligheter i världen att hinna med det. Dessutom är det skönt att få ett träningspass avklarat och ändå ha massa tid över av dagen. Ska försöka söndagssatsa från och med nu.

Då var det väl dags att börja göra lite nytta. Klockan har ju trots allt hunnit bli rätt mycket. Så nu tar jag min Alex i handen, och promenerar bort till gymmet för lite härlig söndagsträning. Förhoppningsvis infinner sig träningslusten innan vi kommer fram.

I dag hade jag helst legat på en vacker blomsteräng i tittat på moln. Men trots att himlen är vackert blå, är den helt molnfri och att hitta en blomsteräng i Sverige är just nu en omöjlighet. Snö och åter snö är allt som finns. Så jag får hitta på något annat att göra, och detta är vad som står på listan för i dag.

Diska.
Jag. Orkar. Inte. Det är så urbota tråkigt, och jag sitter mycket hellre cementerad i soffan.

Städa.
Se "diska". Fy fasen, allt är roligare just nu.

Träna med Alex.
Nu när han har ett träningskort som gäller i två och en halv månad är det lika bra att utnyttja det så mycket som det går. Vilket ju är positivt, för då kanske jag släpar mig iväg och tränar oftare.

Handla mat.
Det känns jobbigt att släpa sig iväg till en mataffär som har någorlunda ok priser (detta innefattar varken Vi eller Coop i Västertorps centrum), men med tanke på att kylen är rätt tom sånär som på lite öl, kassler och skinka har jag inget val.

Laga mat till veckans lunchlådor (och middag till mig och Alex i kväll).
Jag har funderat på att laga ölmarinerad kassler toppad med skinka, men jag övergav den tanken rätt snabbt. Tror inte att varken mina eller Alex smaklökar skulle uppskatta det.

Vi blev hastigt och lustigt inbjudna till mamma och pappa när deras planerade middagsgäster fick förhinder på grund av sjukdom. Och varken jag eller Alex tackar ju nej till lite gratismat, så klockan 17:30 infann vi oss i Tallkrogen. Några timmar senare gick vi därifrån, mätta och belåtna efter att ha svullat trerätters. Vissa lördagsmiddagar är helt enkelt bättre än andra.



En liten räk- och laxsmörgås serverades till förrätt. Det kan vara en av mina bästa maträtter någonsin. Och då är den inte ens varm (det brukar annars vara nästintill ett krav vad gäller favoriträtter).



Till varmrätt fick vi fläskfilé med kryddsmör och pressad potatis. Det har jag faktiskt gått och längtat efter ett tag, och därför blev det en trevlig överraskning att det var vad som stod på kvällens meny.



Trots att jag var rejält mätt lyckades jag klämma ner en stor bit blåbärspaj till efterrätt. Because there's always room for pie.

Finast på Nobelfesten 2010 är ändå, inte helt oväntat, kronprinsessan Victoria. Hon strålar i sin fantastiska klänning, och hon har precis lagom sparsmakat glitter. Stråldiademet är kanske inte mitt favoritdiadem av de som kungafamiljen har i sin samling, men det gör sig trots allt bra på kronprinsessans huvud.

Och vad gäller skorna- jag skulle bli förvånad om de inte är inhandlade på samma ställe som bröllopsskorna hon hade på sig tidigare i år (de skorna ser ni på bilden längst ner)...

Drottning Silvia har en vacker färg på klänningen i kväll. Det är inte min favoritblåsa som hon har haft i Nobelsammanhang, men den är fin på henne. Dock tycker jag att hon fläskar på lite väl mycket med smyckena, det blir lite tårta på tårta. Men snygg är hon, vår drottning. Fast... jag undrar om hon inte har varit och lyft ansiktet lite mer (ingen hemlighet att vår drottning gärna förbättrar sitt utseende på kirurgisk väg), alternativt sprutat in massa botox, för hennes panna är ju nästan slätare än vad min är.

I dag är det den 10 december, och därför hoppar jag nu i mina allra finaste mjukisbyxor (som sig bör) och bänkar mig i soffan framför Nobelfesten. Det är inte så att den där banketten är det mest intressanta som visas på tv just i kväll, men det roliga består i att titta på alla fina klänningar. För klänningar, det finns det gott om en kväll som denna- både fina och hiskeligt hemska. Gotta love it!

I dag finns det mycket att önska vad gäller min pigghet. Somnade på soffan igår, och fick således inte tillräckligt många timmars sömn i sängen, och de timmar jag fick kantades av konstiga drömmar. Jag är med andra ord inte på mitt mest strålande morgonhumör just nu, och att behöva ge sig ut i den kalla vintern för att ta sig till jobbet lockar inte det minsta. Men det är åtminstone fredag, och det är ju som bekant den bästa vardagen.

Det var inte meningen att jag skulle träffa min pojkvän i dag, men vi lyckades klämma in en liten krampaus ändå när jag slutat jobbet. Han var i stan med några kompisar, och när jag ändå var precis i närheten kunde jag ju lika gärna möta upp dem en snabbis. Det var det bästa på hela dagen, även om jag var rätt trött. Men jag fick åtminstone hålla Alex i handen och krama och pussa på honom. Det gjorde dagen lite roligare.

Nu när Marielle flyttar har hon inte längre någon användning av sitt gymkort, som enbart gäller på World Class Hägersten. Och snäll som hon är låter hon min pojkvän ta över det de två och en halv månaderna som är kvar. Det enda han behöver betala var överföringsavgiften på femhundra spänn, den vanliga månadskostnaden står Marielle för. Som hon sa, bättre att det kommer till användning än bara ligger och skräpar.

Så i dag var jag och Alex och tränade tillsammans igen. Det är kul att träna med honom. Och han får mig att våga sätta mig vid maskinerna i gymmet. Vanligtvis håller jag mig till gruppträningen och löpbandet och cyklarna, för jag är lite för osäker för att gymma. Men att träna med Alex peppar mig, och det är jag så otroligt glad över. Så nu kanske jag kan börja bygga lite muskler också.

Jag är lite ledsen i ögat. Så länge jag har bott i min lägenhet har jag haft Marielle bara femton minuters promenad bort. En tunnelbanestation. Helt perfekt på alla sätt och vis. Att spontant kunna bestämma att man ska ses, och sedan göra det tjugo minuter senare utan att ha stressat. Att smidigt kunna ta sig hem på kvällen efter att ha ätit middag tillsammans eller bara haft en myskväll med film och popcorn. Att mötas upp och ta en uppfriskande promenad. Att snabbt få en axel att gråta mot om man är ledsen. Bara vetskapen om att hon finns så nära har varit trygg.

Men nu är det slut med det. För Marielle och David flyttar nästa söndag. Jag är otroligt glad för deras skull, att de äntligen har fått en större lägenhet. För de har trots allt letat ett tag. Men var det tvunget att den skulle ligga i Sollentuna? Det känns just nu som världens ände. Inte nog med att min finaste Mari och hennes David kommer flytta från Hägersten, de kommer flytta till en helt annan del av stan. Och det känns lite tråkigt.

Men å andra sidan så är det en stor lägenhet, en fyrarummare. Och Marielle har sagt att det kommer att finnas ett gästrum. Jag hoppas att de förstår att detta innebär att jag kommer lämna en låda med kläder och hygienartiklar där när jag hjälper dem att flytta nästa helg. För ett gästrum är väl till för att användas?

Jag har fått den här låten på hjärnan. Den vill liksom inte försvinna. Å andra sidan är den rätt svängig, så det gör kanske inte så mycket.

Adam Brody har lagt ut sitt hus i Los Angeles för försäljning. Hade jag haft 1 990 000 dollar på banken hade jag kanske slagit till- för vem vill inte sova i samma rum som Adam Brody sovit i...?

Jag älskar Christina Hendricks röda klänning. Den passar perfekt mot hennes eldiga hår och mjölkvita hud. Jag blir faktiskt lite avundsjuk, för jag önskar att jag också kunde bära rött. Men det funkar tyvärr inte alls mot min hudton, och det ser bara konstigt ut. Så kan det gå när man är grisskär.

Måndag= träningsdag. Det har varit ny release på coren, men jag är inte helt förtjust i de nya rörelserna. Därför skippade jag det den här gången, och satsade på en timme med löpbandet istället. Svettigt värre, men det är så det ska vara. Då vet man att kroppen jobbar.

Den här veckan är målet att ta igen förra veckans missade träning (skippade ju onsdagens träning av oklar anledning), och det genom att antingen träna en extra gång eller träna extra hårt de två gånger jag är där. Helst en kombination, då skulle jag verkligen kunna slå mig för bröstet och säga "Helena, gud vad duktig du är".

Det här är fortfarande en favorit. Syskonen Dreijer blir aldrig dåliga. Och det här är galet bra.

På riktigt. Varför döper man ett företag till Rynkeby? Jag trodde först att det var ett skämt. Kanske var juicen köpt på Buttericks? Men nej, verkar inte vara så. Den som kom på namnet måste ha fått ett rejält jäkla hjärnsläpp. Stackars sate. Fast å andra sidan kanske juicen innehåller massa bra ingredienser som gör att huden inte rynkas? Om det är så, så tar jag självklart tillbaka allt jag skrivit, och börjar dricka minst ett paket om dagen.

Jag är ett stort fan av Harry Potter, och har alla böcker och filmer. De som säger att det är för barn vet inte vad de pratar om. Filmen som går på bio just nu är den första av två delar som baseras på den sista boken i serien.

Professor Dumbledore är död, och Harry, Ron och Hermione ger sig på egen hand ut för att hitta och förgöra de horrokrux som Voldemort har skapat. Det är dessa horrokrux som gör att han har blivit så mäktig och odödlig, då var och ett av dem besitter en liten del av hans själ. Och för att kunna döda Voldemort måste alla delar av hans själ förstöras. Trion får även höra berättelsen om dödsrelikerna, som kommer att ha en viktig betydelse när det gäller att besegra Voldemort.
Under tiden är dödsätarna på jakt efter Harry, då Voldemort är övertygad om att om han bara dödar Harry så kommer det inte att finnas något som står i vägen för att han ska bli den mäktigaste trollkarlen i världen. Det råder kaos i hela trollkarlsvärlden, och trolldomsminesteriet är korrupt och inte till mycket hjälp när det gäller att skapa ordning i allt kaos. Trollkarlar och häxor som inte har enbart trollkarlsblod i sina ådror förhörs, och riskerar att råka ut för hemska öden.

Alex, som inte har läst böckerna, tyckte att filmen var helt ok men lite seg. Han jämförde den med The American, som mest består av fina naturbilder och inte så mycket mer. Och även om det var mycket fin natur, och mycket promenerande och transporterande, så tycker jag att den var väldigt bra. En transportsträcka till den sista filmen, visst, men ändå viktig då man fick många betydelsefulla pusselbitar. Och Harry Potter är trots allt alltid Harry Potter. Mer behövs nog inte sägas.

Vi sov rätt länge i dag, jag och Alex. Det kändes som att det var helt ok med tanke på att vi kom hem så himla sent i natt. Det tog ju sitt lilla tag att åka från Råcksta till Västertorp, och där på behöva vänta i en kvart på rätt tåg vid Slussen. Men när vi båda var uppe (jag lät Alex sova vidare i ett par timmar, för jag kände mig lite elak om jag skulle dra upp honom när han inte fått sova så mycket) tog vi oss sedan in till stan och åt mongolian barbeque- buffé. Alex ville bjuda mig på det, och jag var inte sen att tacka ja. Efter maten gick vi på bio och såg nya Harry Potter- filmen. Alex var proppmätt, men jag lyckades trycka i mig nästan en hel popcornbägare. Inte illa, om jag får säga det själv.



Man fick plocka på sig allt man ville äta själv. Det fanns massa olika sorters grönsaker...



... och flera olika sorters kött och såser som allting stektes i.



Jag tog ett jättelass på min tallrik, men orkade inte äta upp allt. Det är ju ett ganska så klassiskt scenario när man äter buffé...



Fast å andra sidan finns det ju alltid lite extraplats i efterrättsmagen.



Alex gick två vändor. Andra gången han gick sa han att han bara skulle ta en liten tallrik, för han var redan så mätt (men är det buffé, så är det). Hans "lilla" tallrik såg ut så här...



Och så lite popcorn och cola som grädde på moset. Nu önskar jag att jag håller mig mätt de närmaste dagarna...

Det finns många saker jag gillar med julen, men det kanske absolut bästa (utan någon egentlig konkurrens) är lussebullarna. Varje år när de börjar säljas blir jag överlycklig, och jag vågar inte räkna på hur många jag smäller i mig under en säsong. För när jag väl börjar finns det liksom inte riktig någon hejd på det. Köper jag hem ett gäng lussebullar kan man räkna med att jag har tryckt i mig allihopa innan jag går och lägger mig. Det ska till ett under om det finns någon kvar morgonen efter. Det är som ett litet beroende, och det kanske är tur att de är så pass säsongsbetonade som de är, för om de hade sålts året runt hade jag förmodligen behövt träna fyra gånger om dagen för att det inte skulle ses på mig hur många lussebullar jag åt.

Efter gårdagens konsert åkte vi hem till Edna och Kristoffer, som ju nyligen har flyttat ihop i en lägenhet i Råcksta. Det var kul att äntligen åka dit, för jag har varit väldigt nyfiken på deras lägenhet (älskar ju som bekant hus, lägenheter, inredning och sånt där). Och jag behövde inte bli besviken, lägenheten var fräsch och superfin. Och de var ett bra värdpar, bjöd på både glögg, pepparkakor, ost och kex, räkchips, glass, drink... Och Alex lyckades mygla till sig lite revbensspjäll med ris.

Kvällens huvudattraktion var tv- spelet Kinect, som de precis införskaffat. Det går ut på att man spelar med hela sin kropp, och tv- spelet registrerar dina rörelser och visar dem på tv:n. Roligast var dansspelet, när man skulle göra samma rörelser som figuren i spelet, ju mer likt det var desto mer poäng gav det. Svårt, men kul.

Igår begav jag och pojkvännen mig till Kägelbanan, där fantastiska Annika Norlin spelade. Det var hennes svenska alter ego Säkert! som stod i fokus, och jag erkänner villigt att jag gillar hennes svenska låtar bättre än de engelska. Hon var, som väntat, helt fantastisk. De lyckades skapa ett litet stycke magi på scenen, och det blandades låtar från både gamla och nya skivan (vilket var tur för mig då jag inte lyssnat så mycket på den nya ännu). Annika, Annika, Annika, låt inte detta vara den sista skivan du ger ut som Säkert!, för då blir jag ledsen.

Den här lilla flickan växte upp och blev den kanske största sångerskan som vi har haft. Och visst ser man att det är Madonna?

Julfesten igår var som sagt trevlig. Julmaten däremot var lite halvrolig. Jämfört med förra året fanns det inte alls lika mycket att välja på, och det som fanns smakade ok, men inte mer än så. Lite tråkigt tycker jag, som hade spetsat in mig på att frossa i massa god mat. Men det blir väl lätt så när man äter julbord på restaurang. Det är aldrig lika gott som det man äter hemma på julen.

Julfesten igår var lyckad. Det bjöds på glögg på innergården innan vi gick ner i det gamla sidenväveriets källare, där borden stod uppdukade. Det serverades julmat, och efter det blev det mingel och dans. En dj fanns på plats, och jag såg till att han spelade både Nena och Blümchen- jag menar, är det ett företag där det arbetar många tyskar kan det ju vara lite trevligt för dem att höra lite tysk musik. Dansen lsutade inte förrän stället stängde kl 01:30, och då var det många som fortsatte ut i vinternatten för att parta vidare. Själv åkte jag direkt hem (efter ett snabbt stopp på McDonald's), då jag skulle upp tidigt till stallet.

För övrigt pratade jag en hel del tyska under kvällen, med min tyska "utbyteskollega" som varit i Sverige i ett halvår (fast jag tror inte att vi lämnade någon i utbyte mot honom). Med ett par öl i magen vågade jag använda mina knappa tyskakunskaper, och det förvånansvärt bra.

Nu blir det julfest med jobbet! Ser fram emot att få äta lite julmat.

Ibland måste man lyxa till vardagen litegrann, och jag gör det definitivt alltför sällan. Även om jag tycker att det är rätt lyxigt att komma hem när pojkvännen redan är där, och sedan tillsammans laga middag och sedan övermätta och jästa sitta i soffan och titta på Dexter. Men ibland är det trevligt att slippa laga maten själv, och gå ut och äta på restaurang. Så idag bjöd jag Alex på Vapiano (en stor favorit). Man kan aldrig äta på Vapiano för ofta, speciellt inte som att det är riktigt bra priser, och man får mycket mat (som dessutom är vansinnigt god).

Vi funderade sedan på om vi skulle gå på bio, men kom på att det var en bättre idé att ta det en annan gång. Istället gick vi och fikade, och jag måste säga att det satt riktigt bra med en chailatte. Perfekt dejt med pojkvännen, och nu ser jag redan fram emot nästa.

Jag och Baby avslutar kvällen med att goffa lite choklad. Inte helt fel.

Det kan inte vara meningen att man ska behöva ha på sig tights under jeansen, och flera tröjor innan man tar på sig den tjockaste koftan man har, bara för att kunna hålla sig varm när man går till och från jobbet. Och till råga på allt frysa om fötterna, bara för att man inte har dubbelstrumpat. Jag är inte road över att det bara blir kallare och kallare ute.