Helena

I dag var det Alex som stod för matlagningen. Eller för att förtydliga, det var han som bestämde vad vi skulle äta (vilket han hemlighöll för mig) och köpte ingredienser. Sedan hjälptes vi åt att laga maten, som var hemmagjord pizza. Helt underbart gott, och det tackar jag Alex för. Det var en toppenidé, och typ det bästa på hela dagen.



Det fanns massa ingredienser att välja på.



Min pizza till vänster och Alex pizza till höger.



Jag hade kassler på min pizza i brist på skinka, och champinjoner, tomatsås och ost.



Alex hade tacosås på sin pizza. Han ville kanske spica upp den lite?

På riktigt, det är fan 9,7 minusgrader ute. Och det är fortfarande november. Jag är inte särskilt road, i synnerhet itne som att jag om en kvart måste ge mig ut i den här kylan.

För första gången på fyra år är det nu julpyntat i det Nilssonska hemmet. Fast jag är faktiskt lite besviken, för det är tamigsjuttsingen inte mycket julpynt att prata om- några tomtar, en pytteliten julbock och en adventsljusstake. Har egentligen en snöbollslampa, som jag mer än gärna hade hängt upp i fönstret, men tyvärr har jag ingen krok att hänga den i. Så det får vara. Jag tror att jag måste ta mig en sväng på stan och inhandla lite mer pynt, för det här var lite väl fjuttigt.

Jag invigde mina nya minipajformer i dag. De är ljusrosa och helt underbara. Perfekta för till exempel en portion paj. Och det var precis det som jag använde dem till i kväll. Lite hallon och kokospaj med vaniljvisp. Med tanke på att Alex älskar kokos, tänkte jag att det kunde vara en bra dessert för vårt lilla söndagsmys.

Så här gjorde jag pajen:

Tina hallon och lägg i botten på pajformen.
Blanda kokosflingor, ett ägg och lite smält smör och häll över hallonen.
In i ugnen i 200 grader tills det att kokosen börjar få färg.

Svårare än så var det inte. Fort gick det också.

En av de bästa sakerna med att ha Alex i närheten är att vi då kan laga mat tillsammans. Det är så himla mycket roligare än att laga mat ensam. I dag bjöds det på ris och en gryta bestående av bland annat fläskfilé och grönsaker. Mycket gott, och perfekt för en mysig söndagkväll.

Igår var det tänkt att jag och Alex skulle ha date night, men vi sköt upp det och mötte istället upp Edna, Kristoffer, Addi och Walter för att spela lite biljard. Jag var lika dålig som vanligt, men tröstade mig med att dricka öl, och då kändes det åtminstone lite bättre. Vi gick sedan till en närliggande pub, där vi drack ytterligare en öl innan vi avslutade kvällen på McDonald's. Allt som allt var det en fin lördagskväll, även om det snöade lite väl mycket när man skulle ta sig hem.

Det kanske inte kan kallas för frukost när man äter dagens första mål kl 14:50, och man har varit uppe sedan klockan 09:40. Men det gör ingenting, för det var lika gott ändå. Just avokado kan vara en av de godaste sakerna jag vet, även om jag tycker att de är lite kluriga. Man vet aldrig när de är perfekt mogna, och försöka sig på att äta dem när de inte har uppnått den där perfektionen är inte någon höjdare. Och att låta de bli bara lite övermogna är inte heller så kul, då de blir svarta och äckliga. Men ibland får man chansa lite. I dag gick det ok..

Haha, jag tycker verkligen att Flickorna på Klitteholm från Cirkus Möller är riktigt kul.

Hon är så jäkla bra, Robyn. Är lite avundsjuk på Thomas, som ska gå och se henne i december. Funderar på om jag ska försöka övertala honom att skänka dem till mig, alternativt sälja för en kaka eller två. För jag skulle så gärna vilja se henne live. Om någon annan har en biljett som ligger och skräpar, får ni gärna donera den till mig. Bara så ni vet.

Jag hade tänkt att min middag skulle bestå av kokt ägg och avokado. Men jag orkade inte ens koka ägg, och att dela på avokadon och hoppas att den var tillräckligt mogen för att utan krångel pilla ut kärnan, kändes som ett omöjligt helvetesprojekt. Så det fick istället bli yoghurt med flingor och hallon. Och det funkade ju det med.

Trots att det är fredag bestämde jag mig i morse för att svänga förbi gymmet efter jobbet. Hade en dipp när jag satt på tåget då jag funderade på att strunta i det hela, men beslutade mig för att fullfölja planen. Det var ju inte som att jag hade annat för mig ändå. Bara en trevlig hemmakväll i min ensamhet, och det är ju inte mycket att hänga i granen.

Jag körde en timme på löpbandet, och slog rekord igen. Sprang i tjugofem minuter i sträck innan jag var tvungen att dra ner på tempot för att kunna andas utan att det gjorde ont. Det är så kosntigt, för benen hade kunnat springa på ett tag till. Det är andningen som blir jobbig, även om jag lyckas andas rätt lugnt och kontrollerat, och så får jag ont i armarna av alla ställen. Tror att jag spänner dem, fastän jag hela tiden försöker tänka på att vara avslappnad. Efter fyra minuters powerwalk sprang jag ytterligare fem minuter innan jag avslutade med att powerwalka.

Jag hade aldrig trott att jag så snabbt skulle orka springa i tjugofem minuter i sträck. Visst, det svider och är jobbigt, men jag klarar det. Det går på en himla massa vilja och envishet, men det går. Jag kan. Och det ganska inte är så mycket för er, men för mig är det skithäftigt. I synnerhet som att jag alltid har avskytt att springa. Nu längtar jag efter nästa pass. Så jäkla skönt!

Så här såg han förresten ut när han var blott 16 år, Håkan Hellström.

Efter gårdagens besvikelse loggade jag in på Ticnet en bra bit innan klockan slog 9 i morse. Jag tänkte att det var lika bra att vara förberedd i god tid, och ser man på- det gav utdelning. Jag fixade ståplatsbiljetter till Håkan Hellströms extrainsatta konsert på Cirkus i april. Och fy satan, så bra det kändes. Sprang längs korridorerna på jobbet, för att se om Linda också hade lyckats (vilket hon hade). Det blev en del hoppande och tjutande, och andra kollegor tittade ut från sina rum och undrade vad som stod på.

Nu funderar jag bara på vad jag ska göra med de två biljetter som jag har till den första konserten. Det är trots allt helt ok biljetter, nästan mittemot scenen. Viktigt att tillägga också är att det är helt fri sikt, inga pelare som skymmer. Jag har ingetp roblem med att gå två dagar i rad, det har jag gjort förut, men jag tvivlar på att Alex är så jäkla sugen på det. Och biljetterna är trots allt rätt dyra, 400 kronor styck. Så det kanske blir så att jag försöker sälja dem istället. Behöver ju inte bestämma mig justn u, men om någon är intresserad får ni gärna höra av er.

Fy satan vad mycket snö det har kommit på kort tid. Det är inte kul att behöva pulsa genom eländet varje morgon när man ska till tunnelbanan. Något som dock är bra är att det inte varit så kallt på morgnarna hittills. Några minusgrader, men den jäkla skitjackan jag har släpper ännu inte igenom någon kyla. Kvällarna och nätterna är däremot inte lika snälla, men å andra sidan är jag inte ute så mycket vid de tidpunkterna. Och är jag det får jag se till att pälsa på mig rejält tills det att jag hittar en ny vinterjacka som faller mig i smaken.

Men ibland när det är så här mycket snö funderar jag på om det itne skulle vara en bra idé att ta en sista minuten till kusin Gabrielle i Australien. Hon har ju för vana att under vinterhalvåret sukta oss som är kvar i Svea med bilder på sol och värme, och det tar jag som en inbjudan.

Jag saknar den här snygga mannen. Vi har inte setts sedan i söndags, och det är lite väl många dagar. Så nu går jag mest och längtar efter att det ska bli lördag, så att jag får krama honom igen.

Lite senare: Den jäveln lurade mig! Plötsligt hörde jag nyckeln i låset, och in kom han, min prins. Jag gjorde självfallet det enda rätta- gav honom dammsugaren, och nu håller han på och fejar som bara den. Självklart ska han få en kram eller två som belöning.

Den 17 april skaj ag och Alex se Håkan Hellström på Cirkus. Biljetterna släpptes i dag, och jag lyckades knipa åt mig två stycken innan de sålde slut (tog inte lång tid). Jag är jätteglad för detta, men samtidigt riktigt sur.

Överallt har det stått att biljetterna går att köpa hos Live Nation. Klockan 9 i morse satt jag därför klistrad på deras hemsida, redo att klicka mig fram till de eftertraktade biljetterna. Men inga biljetter gick att boka kl 9. Och inga biljetter gick att boka kl 9:01. Och inte heller kl 9:02. Först kl 9:03 fungerade det, och jag snabbade mig så fort jag kunde. Men istället för att kunna göra en bokning direkt, slussades man vidare till Ticnets hemsida, där man var tvungen att klicka sig fram ytterligare en gång till det datum man ville ha. Detta tog inte lång tid egentligen, men med tanke på att trycket var så stort, fanns då inga ståplatser kvar, och de bästa sittplatserna gick åt rykande fort. Jag hade vansinnigt mycket tur som lyckades få två platser på rad 10 (av 17) med fri sikt. En kollega som bokade strax efter mig fick platser med delvis skymd sikt på rad 13.

De där minuterna i början förstörde så himla mycket. Hade man vetat att det var Ticnet som gällde hade jag aldrig ens brytt mig om Live Nation. Och det gör mig så arg. Jag vill inte ha sittplats. Inte på en Håkan- konsert. Men har jag tur så får jag en chans till.
Läste precis att det blir ytterligare en konsert på Cirkus, dagen efter. Biljetterna släpps i morgon kl 9, och då jävlar ska jag sitta som klistrad framför det där förbannade Ticnet, och jag ska ha en ståplatsbiljett. Ska. Ha. En. Ståplatsbiljett.

Det enda problemet är att biljetterna är snordyra, nästan 400 kronor styck. Får se hur jag gör om jag lyckas få bättre biljetter i morgon. Har inte råd att betala för allt själv, men har å andra sidan inte något problem med att gå på båda konserterna. Det vore ju bara kul. Kanske säljer jag de två sämre, för det borde ju verkligen inte vara något problem. Finns alltid någon som är intresserad. Fast man ska väl inte ropa hej förrän i morgon. Finns ju en chans att jag inte får tag på bättre biljetter- peppar peppar.

Nu: Grey's Anatomy! Jag har läst att de ska göra ett musikalavsnitt. Vet inte riktigt vad jag tycker om det, känns lite fel men samtidigt kan det ju kanske bli lite kul.

Vad tycker du? Bra eller anus?

Jag fortsatte att utmana mig själv vad gäller träningen i dag. Innan det sedvanliga corepasset sprang jag 21 minuter på löpbandet. Det gick faktiskt lite lättare än senast, även om jag var rätt trött den sista minuten. Inte i benen egentligen, utan mer vad gällde andningen. Men fortsätter jag springa lite varje gång jag är på gymmet kommer jag snart ha tränat upp lungorna till att orka mer.

Jag förvånar fortfarande mig själv med att tycka att det är kul att jogga. Det känns konstigt, för jag har alltid avskytt att springa (även om jag gör det vbarje dag till tunnelbanan...). Men nu kan jag längta efter att ställa mig på det där bandet och köra slut på mig. Utmana mig själv, och se om jag orkar lite mer gång för gång.

Om jag får gissa, skulle jag tro att det är Alex som inspirerar mig. Även om vi inte tränar tillsammans (mer än de där två veckorna som han fick prova på att träna å World Class), så har han någon form av inflytande på mig. Han peppar mig, och får mig att känna att det är kul att träna, och att det kommer ge resultat.

Vem vet, jag kanske springer Vårruset nästa år? Får kolla om man får en picknickkorg om man är minst fem personer på samma lag nästa år också...

I dag åkte min kollega till Thailand, och snäll som han är har han vidarekopplat sin telefon till mig. Inte jättekul alla gånger, då jag brukar få tunghäfta när de ringer ifrån Tyskland. Men den här gången borde det inte bli något problem. Drömde nämligen i natt att jag hade en diskussion med en kollega på mitt gamla jobb, som kommer från Tyskland. Självklart pratade jag tyska, och det flytande. Jag var grym, hade inte ett enda grammatikfel och kunde alla ord jag ville använda mig av. Så jag är nu full av självförtroende inför de kommande veckorna vad gäller det eventuella användandet av min tyska. Även om jag hoppas att jag slipper använda den, men det är ju en annan femma.

Jag tycker att det kan vara ganska kul och intressant att se bilder på hur vissa kändisar såg ut när de var yngre. Det är ofta man upptäcker att de har förändrat sitt utseende och gjort små operationer både här och där. Ta Pamela Anderson som exempel. Hon har förstorat flera kroppsdelar, och går inte att känna igen på bilder från när hon var yngre. Och det är ju som sagt inte bara tack vare naturens gång...

Om jag hade haft tid och pengar skulle jag köpa en resa till något varmt ställe för mig och pojkvännen. Att titta ut genom fönstret i dag, och upptäcka att det snöstormade, fick mig att längta lite extra efter sol och värme. Jag är inte på långa vägar redo för en iskall vinter med snö och snålblåst. Den där vinterjackan som jag skulle köpa har jag ännu inte hittat, och nu brinner det i knutarna. Så en solsemester skulle sitta riktigt fint just nu. Då kan jag förhala det där jäkla köpet av jacka.

Trots att jag tryckt nudlar till middag tidigare under kvällen var jag så jäkla sugen på lite yoghurt med flingor och hallon, så jag tryckte i mig en tallrik sånt också. Trots att jag egentligen var proppmätt, men är man sugen så är man.

Jag kan verkligen känna igen mig i den här tjejens frustration, även om hon kanske reagerar lite väl starkt. Trots att garderoben är så full med kläder att det ibland inte går att stänga dörrarna, har jag aldrig något bra att ha på mig. Det är alltid något fel på alla kläder, och jag förstår sällan varför jag köpte dem från första början. Det resulterar i att de få kläder som jag faktiskt gillar går på repeat, och det börjar bli lite väl uttjatat.

Jag får små utbrott ibland när jag inte vet vad jag ska ha på mig, i synnerhet om jag ska bort någonstans. Men till skillnad från ilska tror jag att jag snarare blir frustrerad och lite gnällig. Brukar stå med taskig hållning och hoppa lite på stället medans jag säger med gnällig röst "Jag har inget att ha på mig" och göra lite missbelåtna ljud och fula grimaser. Och som tur är brukar min pojkvän ta det hela med ro.

Blir nästan lite gråtfärdig när jag tittar på bilderna från Italien. Vill ha det där igen. Det var så himla mycket roligare än den gråa, tråkiga höstvardagen här hemma i Sverige, när man måste gå till jobbet fem dagar i veckan och är för trött för att orka göra något på kvällarna. Jag vill ta min pojkvän i handen och resa iväg någonstans. Bara lägga all sin energi på varandra och njuta av varandras sällskap. Det får gärna vara till något soligt ställe, men om det inte är möjligt går det bra med nästan vad som helst.

Men det är väl bara att inse att man är fast med den svenska vintern. Jag har dock två semesterdagar som måste tas ut i år, och den ledigheten kan ju kanske vara glädjande även om den är kort.

Jag tänkte sammanfatta min dag väldigt kort.

Trött, seg och frusen.

Köpte 10 mandariner och 4 äpplen på Vivo i Huvudsta för totalt 11 kronor. Värsta fyndet!

Glömde ladda iPod:en i helgen, och fick således klara mig utan musik på tunnelbanan då batteriet var slut. Detta var, förstås, extremt traumatiskt.

Jag fortsatte att glömma saker, och kom på att min bok låg kvar hemma på soffbordet. Inget att läsa på lunchen, med andra ord.

För att sysselsätta mig på lunchen tog jag en promenad på 25 minuter, trots att det snöade och var kallt och blött ute.

Suget efter lussebullar blev mig nästan övermäktigt, men det försvann efter ett tag.

Jag fick skämmas lite över att jag inte arkiverat de tidningsartiklar som kommit in sedan maj.

Huvudvärk från helvetet.

Räknat kilometer, tid och kalorier på löpbandet.

Måndagar betyder vanligtvis träning, och den här måndagen följer mönstret precis som vanligt. En halvtimme core och en halvtimme på löpbandet. Efter att ha sprungit i en kvart fick jag dock håll, och avslutade med att powerwalka. Men det funkar ju det med. Jag är mest glad över att ha klarat av veckans första träningspass, och att det var kul. Jag har börjat utmana mig mer än vad jag gjorde tidigare, och förhoppnigsvis leder det till fina resultat inom en inte alltför avlägsen framtid.

Jag är ensam hemma i kväll, Alex är hemma och pluggar. Det är alltid lite tråkigare att vara själv, och jag längtar till den dagen då vi flyttar ihop. Han är ju här rätt ofta som det är, men att faktiskt bo tillsammans på riktigt är ju en helt annan sak. Att få sova bredvid varandra varje natt är något som jag verkligen ser fram emot. Men just i natt får jag nöja mig med att sakna min baby. Och det ska väl gå bra det med.

Mamma fyllde ju år tidigare i veckan, och i dag var det dags för den traditionella födelsedagsfikan med släkten. Det såg ut så här.

Jag gillar att DI har satt prinsessan Madeleine på en häst i Central Park på förstasidan. Det är en trevlig kontrast mot alla bilder där hon poserar iklädd flashiga klänningar och tiaror. Mer sånt!

Igår åt jag säsongens första lussebulle. Jag fick en påse med fem stycken bullar av mina föräldrar, och när kvällen kom så var alla uppätna. Jag kan ge mig fasiken på att det var den lilla tomten som bor någonstans i min lägenhet som åt upp åtminstone två av de där bullarna. Annars har jag ingen förklaring till hur de försvann så fort.

Det är sällan jag går ut på krogen och festar numera, men igår tog jag Helene och Marielle under armen och gick till Golden Hits. Fast först satt vi hemma hos Helene i några timmar och skvallrade och spelade Oogachaka. När vi väl kom fram till Golden fick vi sedan köa i en och en halv timme (vilket jag har lite svårt att förstå med tanke på att vi trots allt var där rätt tidigt, och det är sista helgen innan lön) innan vi kom in. Men väl inne hade vi kul och dansade vi tills de stängde.

Hade dessutom tokflax med tunnelbanan, behövde inte vänta många minuter, och sedan var jag snart hemma. Det bästa var att Alex var i min lägenhet, och även om jag väckte honom så var det extremt mysigt att komma hem och kunna krypa ner bredvid honom i sängen. Efter att jag suttit i sängen och ätit nudlar, vill säga.

Gårdagens middag- fläskkarré med klyftpotatis. Bearnaisesåsen glömde jag få med på bilden, men ni kan vara säkra på att det fanns massvis av den. Smarrigt.

Jag fick min ostkaka till slut i fredags. Den satt riktigt bra. Vi slog till på lite bubbel också. Det var Alex idé, han ville fira att vi sågs igen efter att inte ha träffats på hela veckan. Och det om något är väl värt att fira.

Nu tycker faktiskt jag att min Alex ska ta och komma hem. Jag vet att han är vansinnigt sugen på den där ostkakan som finns i kylen, och jag vill mata honom med den omgående. Nu. Genast. Jag kanske ska plocka fram den och förbereda lite. Och kanske provsmaka, så att den inte har blivit dålig. För det vore ju inte så kul. Jag menar, med tanke på att han är så vansinngit sugen på den.

Jag var på Systemet i Liljeholmen i dag, och det var en liten tjej i fem- sexårsåldern som sprang omkring bland ölen medans hennes pappa plockade på sig det han skulle ha. Hon kunde inte sluta prata, och lyfte och klämde på alla flaskor och burkar hon kom åt, trots att hennes pappa bestämt sa att hon bara fick ta på burkarna för att flaskorna kunde gå sönder om hon tappade dem. Jag gick runt och småskrattade, för hon var så himla rolig.

Flickan: Pappa, vad är det här för affär?

Pappan: Det är den stora ölaffären.

Få saker känns roliga i dag. Jag vet inte varför, men det har varit så ett tag nu. Jag har liksom inte riktig ork till någonting, vill mest sitta i soffan och göra ingenting. Kanske har det att göra med att jag sover på tok för lite. Minst en timme till varje natt skulle förmodligen göra underverk. Men jag tror att någonting annat måste ändras också, men där har jag lite svårare att sätta fingret på VAD som måste ändras. Det kan dock vara en bra idé att försöka komma på vad det är, för jag är trött på att känna så här.

Men ett litet glädjeämne är i alla fall att det är fredag. Och fredagar är alltid lite roligare än andra vardagar. Arbetsdagen går fortare, jag slutar tidigare. I dag måste jag dock ta en sväng förbi affären innan jag åker hem, och roligare saker kan man väl göra en fredageftermiddag. Men i kväll får jag ju äntligen träffa min Alex igen, efter att inte ha sett röken av honom på hela veckan. Så jag hoppas att dagen rullar på i ett rasande tempo, så att jag kan få en kram av honom.

I dag hade jag tur. Jag fick inte bara i mig en smarrig chailatte efter jobbet, även fikasällskapet var väldigt trevligt. Ni känner nog igen dem sedan tidigare.



Cathrine.



Helene.



Linnea.



Gott.

Äntligen har det brittiska hovet släppt nyheten som alla gårr och väntat på i flera år. Prinsessan Dianas äldsta son, prins William, har förlovat sig med sin Kate Middleton. Gratulerar, säger jag, och ser fram emot det kungliga bröllopet som enligt uppgift kommer att hållas i någon gång under våren eller sommaren nästa år.

Ringen är för övrigt densamma som prins Charles gav prinsessan Diana för en herrans massa år sedan, när de förlovade sig. Sedan gick det tyvärr som det gick både med äktenskapet och den tragiska olyckan som tog Dianas liv. Och visst är det en fin ring. Inte riktigt min stil, kanske, men den är fin.

Ibland lägger inköpsavdelningen på mitt jobb ut överblivna varor i en stor korg i trapphuset. Då är det bara att gå och plocka på sig, alldeles gratis. I dag var det julgodis det slogs om. Jag struntade i allt vad skam heter, och plockade famnen full med choklad och marsipan. Är det gratis så är det.

I dag är det mammas dag, för hon fyller nämligen år. Mamma heter Britt, och i andranamn heter hon Inger, och för mig är det mest mamma som gäller. Pappa och mormor brukar också säga mamma om henne ibland, men det är nog bara när de pratar med mig.

Jag har tur som har världens bästa mamma, och nu tänker jag sjunga lite för henne. Fast det hör hon inte (och inte ni som läser heller), men det är taknen som räknas.

Grattis mamma! Kram!

Jag sitter nu på en stor hög bubbelplast, vilket är hårdvaluta i min släkt. Farmor gillar att klämma sönder de små bubblorna, och brukar alltid lägga beslag på den bubbelplast som kommer i hennes väg. Jag ser nu en möjlighet att utnyttja detta till min egen fördel, och kanske sälja all den här plasten till farmor för en kram eller två.

Jag har länge, länge gått och klämt på det här kakfatet, men aldrig riktigt tagit steget fullt ut. Men i dag kändes det rätt. Så jag slog till och pungade ut med 159 kronor, och plötsligt blev dagen lite bättre.

Nu har dock ett litet problem uppstått och jag är lite villrådig. Ska jag använda det till vad det är till för, det vill säga lägga upp kakor på det när jag har folk över på fika (vilket är i stort sett en gång om året, när jag fyller år), eller ska jag använda det som samlingsplats för mina örhängen? Just nu ligger mina örhängen på fönsterbrädan, vilket ser rätt plottrigt ut. Jag har länge tänkt hitta en fin bricka eller ett fat att lägga dem på, men den här lösningen kanske är lite roligare? Eller så köper jag helt sonika ytterligare ett kakfat, så kan jag använda mig utav båda lösningarna.

I dag är jag lite extra stolt över mig själv. Jag har inte bara varit och tränat, jag slog personligt rekord. Efter coren ställde jag mig på löpbandet, och joggade i tjugo minuter utan avbrott. Det kanske inte är mycket för andra, men för mig är det en jäkla seger. Jag har tidigare aldrig klarat av mer än femton minuter i sträck, så ytterligare fem minuter är en stor bedrift. Och det kändes så jäkla skönt att få kvitto på att jag faktiskt kan. Nu ska jag fortsätta att pusha mig själv, och visa att det inte var en engångsföreteelse.

Pojkvän har anlänt till det Nilssonska hemmet, och så fort han har rakat av sig det fylliga skägg som han har odlat de senaste dagarna, har han lovat att hjälpa till med städningen. Jag har dessutom fått honom att lova att han ska gå till affären och köpa lök, vilket jag själv glömt bort att göra. Perfekt, då slipper jag gå utanför dörren, för alla sådana tankar försvann när det började bli mörkt ute. Men Alex gör det så gärna, om det innebär att han slipper att diska.

Hittade några videos på Youtube från gårdagens konsert. Härligt!

Med risk för sjösjuka.

I dag är det Fars dag, och jag vill passa på att skicka en liten gratulation till min pappa. Han heter Bengt, men kallas oftast för Benke (jag nöjer mig dock med att säga pappa), och bättre pappa kan man inte ha. Han är fantastisk på alla sätt, och jag är väldigt glad att jag fick just honom som förälder.

Grattis på Fars dag, pappa! Kram!

Egentligen borde jag städa och fixa här hemma i lägenheten i dag. Det är inte världens roligaste ställe att befinna sig på just nu. Men helst hade jag velat ge mig ut på en liten joggingtur (jag vet, det har jag väl aldrig velat förut?!). Har så mycket energi som jag måste få utlopp för. Men jag har inte riktigt några bra kläder som lämpar sig för sådana aktiviteter när det är så kallt ute som det är. Måste nog införskaffa mig någon bra jacka som man kan använda om man får för sig att ge sig ut och springa fler gånger.

Så. Jag sitter helt enkelt fast i soffan, och kan inte bestämma mig för hur jag ska ha det. Jag vet ju att städningen borde prioriteras framför allt annat, men jag ska bara motivera mig själv att det är det absolut roligaste man kan göra en söndageftermiddag. Tips på hur man kan göra det lite roligare mottages tacksamt. Typ att man kan låtsas att hela kungafamiljen ska komma på besök, och att det då måste vara skinande rent, eller att dammtorka bränner mer kalorier än om man skulle springa ett maratonlopp.

Igår var det Stockholoms tur att ta emot Håkan Hellström, och självklart fanns jag på plats på Hovet för att se denna fantastiska man. Min fina Alex var med (vilket gjorde mig extra glad).

Shit, vilken konsert. Håka och bandet spelade non stop i två timmar och tjugo minuter, och låtlistan bestod uteslutande av de stora hitsen och några nya låtar. Det var febrigt galet. Jag kunde inte stå stilla, det var dans och det var hopp och det var ren och skär eufori. Jag vet inte om jag någonsin har sett Håkan så bra som han var igår kväll.

Favoriterna var Jag vet vilken dy hon varit i (lite otippat, men det är en otroligt fin ballad från nya skivan, som gick rakt in i hjärtat), Hurricane Gilbert (alltid en favorit), Ramlar (herrejävlar i min låda vilken allsång), Känn ingen sorg för mig Göteborg (den känns alltid extra mycket), Mitt Gullbergs Kaj Paradis (en gammal favorit, så för mig var det stort att den fanns med på låtlistan). Och bäst av alla var Jag har varit i alla städer. Den har väl aldrig varit så intensiv som igår. Shit. Jag blir nästan helt darrig när jag tänker på den. Den träffade mig rätt i hjärtat, och hade det varit en kula hade jag varit död nu, men istället är jag fylld av glädje. Shit, shit, shit.

Måste också säga att bilderna och filmerna som visades på den vita duken som var upphängd bakom scenen var fantastiskt fina. I synnerhet de gamla filmklippen från Håkans tioåriga solokarriär, som visades under Känn ingen sorg för mig Göteborg. De flesta bilderna hade jag sett förut, och det var härligt att få återse dem ackompanjerade av livemusik från huvudpersonen själv.

Ord kan egentligen inte beskriva Håkans konsert. Det var galet, febrigt, magiskt. Det här kommer jag leva på länge, länge.

Nu: Making myself pretty inför kvällens aktivitet. Har lite svårt att bestämma mig för vad jag ska ha på mig, men det löser sig. Så länge det är någorlunda bekvämt och trängselvänligt.

Eftermiddagen bestod för min del mest av en himla massa fikande. Första fikat var klockan 14 nere på inköp, då det var Therese sista dag. Det var kul att få komma in där, för dit får man inte gå om man inte jobbar på den avdelningen. Har inte varit där sedan ombyggnationen blev klar för över ett år sedan, så det var på tiden. Synd bara att anledningen var mindre rolig.

En halvtimme senare var det dags för nästa avskedsfika. Ralf på bygg går också vidare till nya utmaningar, och han bjöd på smaskig hembakad kladdkaka med valnötter och vispgrädde. Riktigt smarrigt. Och när den fikan var över var det nästan dags att gå hem för dagen. Sådana fredagar borde vi ha lite oftare, men av andra anledningar.

Det är fredag, och om det är någon dag när man förtjänar att lyxa till det vad gäller maten är det just fredagar. Man har jobbat hela veckan och är trött som ett as, och orkar inte göra mycket mer än att släpa sig hem till soffan och med stora svårigheter orka lyfta fjärrkontrollen för att sätta på tv:n. Att ställa sig och laga massa mat står kanske inte högst upp på önskelistan, men samtidigt kan det vara trevligt att lyxa till det lite- för det är ju trots allt fredag.

Dagens lyx bestod av vitlökskrydddad fläskfilé, champinjoner, rödbetor i ugn och bearnaisesås. Och så en öl till det. Perfekta fredagsmyset om man inte orkar göra annat än att vara hemma.

Vi hade för övrigt brandövning på jobbet i dag. Jag tänkte bara meddela att jag skötte mig exemplariskt (även om jag inte var först ut i trapphuset trots att jag sitter närmast dörren, men man måste ju få ta på sig jacka och halsduk i lugn och ro, och dessutom rota fram både mobil och nyckelkort så att man kommer in sedan).

Jag vet att Fredriksson, som var ansvarig för inräkning av alla, stod och försökte stämma av med cheferna att alla avdelningar var kompletta, men jag har inte den blekaste om min chef lyckades förmedla att jag fanns på plats. Jag hade viktigare saker för mig (nästan hela kontoret var ju samlat, och då får man passa på och spana in alla andra och se om man kan upptäcka några nya ansikten som man aldrig sett tidigare - vilket man självklart kunde, för på mitt jobb börjar det nya människor hela tiden). Jag var även upptagen med att frysa (måste nog snabba på att införskaffa den där vinterjackan) och balansera på snödrivor.

Men. Brandövning: Check.

Nu: En av mina favoritserier, Criminal Minds. Gotta love it.

Jag förstörde träningsresultaten genom att trycka i mig en hamburgarmeny till middag. Men jag skyller på mina föräldrar, det var från dem jag fick en värdecheck på Sibylla. Köp 2 menyer, betala för en samt en 90- gramsburgare för 22 kronor istället för 40 kronor. Och med tanke på att jag inte har så mycket mat hemma, bortsett från gröt och nudlar, och Alex knappt ätit något och behövde få något mer matigt i sig, kändes det som ett bra tillfälle att nyttja de där värdecheckarna. Och gott var det.

Veckans träning är nu avklarad. I dag sprang och powerwalkade jag på löpbandet i 30 minuter, och följde sedan upp det med ett corepass. Efter det var mina ben lagom möra, på ett bra sätt. Det är en skön känsla att träna tills man är helt utmattad. Är, tro det eller ej, nästan lite peppad på ytterligare ett pass i veckan. Men det beror på vad veckan har att erbjuda i övrigt. Den obligatoriska träningsdosen är avklarad, allt utöver det är en bonus.

Det kändes jäkligt orättvist igår kväll när vi bara hade ett avsnitt kvar av säsong 2 av Dexter, men var tvungna att stänga ner för att sova. Klockan var på tok för mycket för att sitta uppe i ytterligare en timme, och jag ville ogärna försova mig till jobbet i dag. Men det kändes vansinnigt surt att inte kunna se säsongsavslutningen genast, när det var så jädrans spännande. Nu är det lilla problemet dock ur världen, och vi kan lägga andra säsongen bakom oss. Mycket nöjda och belåtna. Och med hjärtat i fortfarande uppe i halsgropen.

I dag kom snön till Stockholm. Det blåste och yrde och var ett rent jäkla helvete. Om man nu var utomhus, vill säga, och det var jag inte så mycket. Som tur var ställde SL in ett par tunnelbanetåg i morse, innan den första snöflingan ens börjat falla, bara för att vi resenärer skulle få öva på hur kollektivtrafiken kommer att se ut under de kommande månaderna. Det tycker jag är omtänksamt.

Jag gjorde ett test på test fiktiv person jag är. Man fick svara på sju olika flervalsfrågor om hur man är som person och vad man vill med livet. Mitt resultat ser du ovan. Det känns kanske inte helt ok med tanke på att både Alex och mina föräldrar brukar kalla mig för just Joakim von Anka. Illa.

Efter ett härligt träningspass gick jag hem och skalade en himla massa räkor. När man inte har tid att besöka en mataffär, får man ta vad man har hemma och svänga ihop något att äta. För min del blev det räkor, avokado och ägg (som ser mindre aptitliga ut, men goda var de), medan Alex lagade makaroner och köttbullar. Tre köttbullar och några makaroner råkade hoppa över på min tallrik, och jag orkade inte visa dem rätt väg tillbaka så jag åt upp dem istället. Som trollet som tänkte äta upp de tre bockarna Bruse. Bortsett från att trollet vann den här gången.

Helgen bestod av en extra dag, men likt förbannat är jag inte nöjd. Dagarna försvann fort ändå, och jag vill bara ha mer ledighet. Jag är inte alls upplagd för att behöva gå upp i ottan och släpa mig till jobbet i morgon. Jag vill sova länge och göra något roligt av dagen. I synnerhet som att min pojkvän tvingar mig att vara vaken ytterligare 50 minuter, för att titta på nästa avsnitt av Dexter. Jag skulle förmodligen kunna protestera högre än vad jag gör, men varför visa att jag är (om än bara lite) medskyldig till att jag får för lite sömn i natt?

Hej, jag heter Helena och jag är en Dexterjunkie. Tyvärr har jag inte fått min dos av serien i dag, och att jag såg galet många avsnitt igår kan dessvärre inte kompensera detta. Om bara min pojkvän kunde ta och pallra sig över hit omgående, så att jag kan få se åtminstone ett avsnitt i kväll, skulle jag bli glad. I. Need. To. See. The. Next. Episode. Nu.

Nu: Gossip Girl. Jag håller som vanligt en tumme för Chuck och Blair, och jag är övertygad om att de kommer att hitta tillbaka till varandra. Det är bara en fråga om när.

Dagens första riktiga mål fick bli rester från gårdagen. Inte helt fel.

Hmm. Det kanske kan vara bra att äta någonting i dag? Klockan är 16:20, och jag har ännu inte fått mer i magen än tre- fyra skedar yoghurt. Så kan det gå när man bara sitter på ändan i soffan utan att göra av med någon energi. Men även om jag inte är hungrig, kanske man borde stoppa i sig något litet i alla fall. Mot kylskåpet.

Jag är lite avundsjuk på Ingela som var på Scandinavium igår kväll. Håkan Hellströms turnépremiär i hans hemstad. Just nu hade jag kunnat göra mycket för att ha varit där. Det spelar ingen roll hur många gånger jag har sett den käre Håkan live, varje konsert är magisk och ger mig gåshud. Nu sitter jag här, lite lätt tårögd, och tycker att Vi två, 17 år är det finaste som finns. Om en vecka är det min tur att se honom på Hovet här i Stockholm, och jag längtar så mycket det nästan gör lite ont.

 

Amanda Seyfried har gått och köpt sig en ny lägenhet i Greenwich Village i New York. 1 909 218 dollar fick hon punga ut med. Galet mycket pengar, men hon har förmodligen råd. Jag hade i vilket fall som helst inte bangat på hennes nya lägenhet.

Det kan inte vara särskilt svårt att lista ut vad jag och Alex har ätit till middag i dag...

Man kan tro att det här har förvandlats till en matblogg, men så är inte fallet. Jag har bara inte så mycket annat att blogga om, och mat äter man ju varje dag.

Igår blev jag och Alex bjudna på middag på restaurang Bella Vista i Tallkrogen av mina föräldrar. Det är en liten kvarterskrog som har väldigt bra mat för inte så dyra pengar. Ett mycket trevligt initiativ, som dock ledde till att jag kände mig svullen resten av kvällen. Åt mer oxfilé än vad min mage klarade av (och det jag inte orkade åt Alex upp, för fint kött ska inte förfaras), vilket kanske inte var helt genomtänkt. Men gott var det.

Tack mamma och pappa!

Jag önskar att det hade legat ett IKEA precis bredvid mitt jobb. Då hade jag lätt gått dit någon dag i veckan och ätit korv eller pizzaslice till lunch, oc h en bulle till efterrätt. Allting kostar nämligen bara ynka fem kronor styck. Igår fick jag och Alex tre pizzaslices, två korvar, två stora läsk, två bullar, en Delicatoboll och en kaffe för femtiofem kronor. Svulla billigt is the shit.

Igår hann jag och Alex med ett snabbt besök på IKEA. Jag älskar att strosa omkring där och provsitta möbler och klämma på glas och porslin och allt annat roligt som finns längst ner. Om det inte vore för att det alltid är så mycket folk där, skulle jag besöka varuhuset oftare. Men det är kanske tur att besöken är aningens begränsade, med tanke på att man aldrig kan gå därifrån utan att ha handlat åtminstone något litet. Den här gången fyndade jag en skål, en vas, julkort, julsnöre och en liten julbock för 96 kronor. Helt ok.

Det är lördag, och då korkar vi självklart upp skumpaflaskan. Allting är inte jätteroligt i dag, och därför kan det vara bra att lyxa till det lite så att dagen åtminstone slutar på bästa sätt. Och med Alex, Dexter, Scott Pilgrim vs the World, burritos och skumpa kan det ju inte gå fel.

Alex har fixat med en sladd från datorn så att man kan se Dexter på tv. Två avsnitt kvar av första säsongen. Nu kör vi!

I dag var Alex ett typexempel på hur den perfekta pojkvännen bör vara. Han följde med mig till en av mina favoritaffärer (nej, inte Flügger färg, även om han säkerligen hellre hade gått dit än till Hööks), och fick stå ut med att jag provade ridbyxor och ridhjälmar i säkert en timmes tid. Någon ny hjälm blev det tyvärr inte, men däremot ett par ridbyxor och ridhandskar. Det får bli ett godkänt betyg på det.

Igår skippade jag den så vanligt förekommande nudelmiddagen, och mötte upp min ridgrupp på restaurang Järnet i Gamla Stan. Vi har länge pratat om att gå ut och äta tillsammans, och nu blev det äntligen av. Det blev en hamburgare för min del, lite roligare än om jag ätit middag hemma. Det var kul att träffa alla ute i "det verkliga livet" och inte bara i stallmiljö. Men på lördag är allt som vanligt igen.

Nu har katten åkt hem. Hon lämnade efter sig så mycket hår att jag nu kan sticka mig en varm tröja att ha i vinter. Nästa gång hon är här ska jag passa på att samla mer hår så att jag kan sticka en matchande mössa och halsduk.

Det har varit lite dött här inne de senaste dagarna. Jag har haft så mycket annat för mig. Men det ska bli ändring på det från och med i kväll.

Igår var det myssöndag. Det hade kunnat vara bakissöndag, men både jag och Alex mådde bra trots att vi festat kvällen innan. Vi tog med oss Martin och Tina till den lilla röda thaistugan i Fruängen (fast när jag tänker efter är den kanske inte röd längre?), och jag fick äntligen min efterlängtade thaimat. Sedan tillbringade jag och Alex det som återstod av dagen framför Dexter innan jag somnade i soffan med huvudet mot hans axel. Mys.

Jag har, sent om sider, upptäckt Dexter (även om jag länge har haft mina misstankar om att det är en serie som skulle kunna passa mig). Så numera ägnar jag stora delar av min tid åt att plöja igenom allt det som jag har missat, och det är så jäkla bra. Igår satt jag och Alex uppe sent bara för att vi inte kunde slita oss. Nyfikenheten på vem som är The Ice Truck Killer var större än behovet att sova, vilket jag i och för sig har fått sota för i dag. Men ibland får man göra vissa uppoffringar.

Nu til ldet dumma. Alex är inte hemma hos mig i kväll, och jag kan inte titta på nästa avsnitt när han inte är här. Det har jag för mycket samvete för, även om det kliar i fingrarna på mig att fortsätta där vi slutade i natt. Det var så spännande. Men jag ska vara en snäll flickvän och inte tjuvkika. Jag lovar.

Så har jag ägnat en del av kvällen åt att fixa matlådor till veckan, allt medans den lilla katten stod och skrek så högt, så högt vid mina fötter. Hon kände att jag lagade kyckling, och hon vägrade att ge sig förrän hon fått smaka. Ibland när hon håller på så där försöker jag att ignorera henne, men det är lönlöst. Då skriker hon ännu högre och uppfordrande, man kan riktigt höra hur förbannad hon är. Lika bra att ge henne det hon vill ha. Inte konstigt att hon trivs hemma hos mig.

Den här lappen mötte mig när jag kom hem i dag. Då blev det lite roligare att vara hemma trots att pojkvännen inte fanns på plats. Han är så fin, min Alex.

Kul att man ser ut som värsta frisset i håret när man har varit och tränat. Men det viktiga som jag vill framhäva med det här inlägget är att jag har klarat av veckans första träningspass (även om jag var lite lat och bara gick på coren och skippade löpbandet efteråt). Om det är någon gång som man kan se ut som ett helvete är det när man precis har tränat, så den här gången kommer jag undan.