Helena

För ett tag sedan fick jag hem en cd- skiva med bilder från Micke och Jelenas bröllop. Tyvärr ha rju min dator varit trasig, så jag har inte kunnat titta på dem. Men nu när Alex dator har flyttat in så fick jag äntligen chansen att se och minnas den fantastiska dagen. Brudparet var otroligt vackert, och varje gång jag ser bröllopstårtan så vattnas det i munnen på mig.

Men jag fastnade också mycket för den här bilden. Jag och min älskling på dansgolvet, omedvetna om kameran. Fulla av kärlek. Så fint.

Tack Micke och Jelena för alla fantastiska bilder!

Dagens träning:

25 minuterspromenad på lunchen.
45 minuter på löpbandet efter jobbet, varva jogga och powerwalka med olika lutning.
25 minuter i gymmet vid maskinerna.

Egentligen hade jag inte någon lust att träna efter jobbet, men jag är så glad att jag släpade mig dit ändå. Det var inte alls lika mycket folk som det varit tidigare under januari, och man kan ju alltid hoppas på att det är nyårslöftena som redan har tröttnat. Härligt att kunna lägga beslag på ett löpband igen. Extra stolt är jag över att jag fortsatte in i gymmet och körde lite styrka alldeles på egen hand. Det har jag inte gjort förut när jag har tränat själv, men nu jäklar ska det bli mer av den varan. Det är inte bara konditionen som ska förbättras, musklerna ska titta fram ur sina gömställen.

På söndagar kan man besöka Sonjas Grek på Söder om man vill äta bra mat för en billig penning. De har nämligen en specialmeny där alla rätter kostar 100 kronor. Helt perfekt om man vill lyxa till det lite med ett restaurangbesök, men inte är villig att betala jättemycket pengar.

I dag fick det bli souvlaki för min del, och Alex åt kyckling. Mycket gott båda två, och något som jag absolut rekommenderar.

I dag är det söndag, och istället för att göra ingenting åkte jag och Alex in till Söder. Jag köpte mig ett par byxor och vi kikade i lite andra affärer innan vi planlöst fortsatte promenera runt i stadsdelen. Det är så härligt att få lite sol och blå himmel, det gör den här årstiden betydligt enklare att ta sig igenom. Ett tag fick jag nästan lite vårkänslor, men så fort solen började gå ner blev det isande kallt igen.

När jag var liten hette de här godisarna Käck. För några år sedan bytte de namn till Kick. Varför? Är det för att ungdomar i dag inte vet vad käck betyder? För let's face it, alla som är över 30 borde ha koll på det (och egentligen alla andra också, men utan att peka finger eller presentera något annat än fakta, så är det faktiskt så att dagens ungdomar har tappat väldigt mycket av det svenska språket). Eller är det för att Kick låter mycket häftigare än Käck? Oavsett anledning så tycker jag att det var ett dumt initiativ. Det här godiset bör heta Käck. Punkt.

Nu har min fina, tekniska pojkvän hjälpt mig, så nu kan jag lägga ut Youtube- klipp här igen (det var tydligen så att Youtube har ändrat sin inbäddningskod, och man måste aktivt välja att använda den gamls varianten). Det firar vi med lite Regina Spektor.

Det är lördag, och det heter inte lördagsgodis utan anledning. Mycket nöje, Helena. Tack, tack.

Igår hyrde jag och Alex film för första gången på evigheter. Det kostade gratis, då jag hade tillräckligt många stämplar på mitt kort, som berättigar en att hyra den tionde filmen gratis. Sådant är alltid trevligt. Filmen som fick följa med oss hem blev Familjen Jones.

Familjen Jones är nyinflyttade i ett välbärgat område, där de passar in utomordentligt bra. De har alla nya, dyra prylar som finns ute på marknaden, allt från läppstift till golfklubbor och bilar, och de missar inte ett tillfälle att berätta för sina grannar och skolkamrater hur bra dessa saker är. Vad de däremot inte berättar är att hela deras fasad är fejk, och att de är anställda av ett företag för att promota dessa nya produkter så att försäljningen på dem ska gå upp. Och den "perfekta" familjen är inte ens en riktig familj, de är inte ens släkt utan enbart arbetskollegor.

Jag har velat se den här filmen länge, en det har inte blivit av. Och när vi nu valde att hyra den, kändes det som att den skulle kunne vara ok likväl som den skulle kunna vara rätt dålig. Vi hade dock turen på vår sida, och blev inte besvikna. Både jag och Alex tyckte att den var bra, och jag kan med glädje rekommendera den.

Kvällens mysmiddag med pojkvännen. Plättlätt att göra och supergott.

Koka äggnudlar.
Woka ett paket frysta wokgrönsaker. Vill man kan man även ha i valfria färska grönsaker.
Blanda i nudlarna tillsammans med grönsakerna och häll över kokosmjölk.
Ha i rejält med osaltade cashewnötter.
Låt det koka ihop så att det blir krämigt.
Strö över någon form av curry (beror ju lite på vad man vill ha för styrka på maten) och blanda.

Klart att servera! Man kan även ha i kyckling eller något annat kött om man inte vill ha en helt vegetarisk rätt, men något sådant fanns inte att tillstå i det Nilssonska hemmet i dag.

Jag har för övrigt shoppat i dag. Inte en hatt, den fick vara kvar i butiken, men däremot ett par byxor. Kanonsnygga och billiga, bara 199 spänn. Extra bra är det att det blev just byxor, då jag har lite svårt att hitta sådana som jag tycker om. Ska försöka slå till på ytterligare ett par, helst svarta då de jag har nu är mörkblå, för byxor är verkligen något som det råder brist på i min garderob.

Kan man tänka sig, jag fick mig en chailatte i dag också. Sällskapet var dessutom det allra bästa.

Det är ju faktiskt rätt så kul med listor, även om jag inte fyller i dem så ofta.

Vad heter ni?
Helena och Alex

Hur träffades ni?
Genom en gemensam vän.

Hur länge har ni varit tillsammans?
Om vi räknar från när vi träffades första gången (vilket jag tycker att man kan göra i det här fallet) så är det ett år och tre månader. Drygt.

Bor ni ihop?
Nej, men Alex dator bor hos mig, vilket bådar gott inför framtiden. Vi hoppas på att kunna flytta ihop så fort som möjligt, och sedan flytta till något lite större.

Har ni barn?
Nej. Och det lär inte bli några inom den närmsta framtiden heller. Men i framtiden så hoppas jag på åtminstone två söta små ungar.

Har båda körkort?
Nej, ingen av oss har körkort, men Alex kommer förmodligen att köra upp i vår. Själv tänkte jag väl göra ett försök till att börja övningsköra när snön är borta, men vi får se hur det blir med det.

Kommer du ihåg er första kyss?
Nja. Det var på första dejten, men ska jag vara helt ärlig så minns jag inte vilken som var den första.

Vem sa "jag älskar dig" först?
Alex.

Vem är äldst?
Det är jag. Med ett och ett halvt år. Det är ingenting som märks. Vi är lika fjantiga båda två.

Vilka stjärntecken är ni?
Jag är våg och Alex torde vara vädur. Det är i alla fall det horoskopet jag brukar läsa för att se hur hans dag kommer att bli enligt stjärnorna.

Vem är längst?
Tack och lov är det Alex som är längst.

Vem sjunger bäst?
Ingen av oss är väl någon gud på att sjunga, men han brukar vinna över mig i Singstar. Och han brukar säga till mig att jag sjunger falskt (vilket jag ju är väl medveten om att jag gör), men i och med att jag tycker om att sjunga får han stå ut med det.

Håller ni varandra i handen på stan?
Alltid. Nu när det är så kallt ute brukar Alex för övrigt vika ihop min hand och lägga den i hans, så att jag ska frysa lite mindre.

Kände ni varandra innan ni blev tillsammans?
Nej. Men vi hade hört talas om varandra.

Blev du kär vid första ögonkastet?
Nej, inte vid första ögonkastet. Men jag kände att jag trivdes i hans sällskap, och efter första dejten var det lätt att se åt vilket håll vi var på väg.

Har ni nån speciell låt?
Nej, det har vi faktiskt inte. Det finns en del låtar som får mig att tänka på honom, men vi har ingen låt som är vår.

Har ni stora framtidsplaner?
Naturligtvis. Vi vill hemskt gärna flytta ihop och bilda familj. Och ut och resa en massa innan ungarna kommer. Jag förstår inte hur vi ska hinna med alla resor som vi vill göra.

Har ni gråtit i varandras armar?
Jag har väl bölat några gånger, när jag har varit frustrerad eller uppgiven.

Har ni varit utomlands tillsammans?
Jomen visst. Både i Rom och i Turkiet. Och om några månader bär det av till Barcelona.

Vem lagar bäst mat?
Jag väljer att svara båda på den frågan. Alex är väldigt duktig på att improvisera, och jag är duktig på de recept jag kan…

Vad gör ni en vanlig vardagskväll?
Tittar på tv, sitter vid datorn, jagar varandra i min lilla lägenhet, fjantar oss, kramas.

Ger ni alltid varandra pussar när ni ses?
Ja, många pussar. Det får inte gå för lång tid mellan dem.

Bodde ni långt ifrån varann när ni träffades?
Nej. Vilket är vansinnigt skönt.

Blir du lätt svartsjuk?
Nej. Jag vet hur Alex känner för mig, och att jag inte behöver vara orolig för någonting. Skulle det uppstå svartsjuka skulle det enbart bero på mitt eget dåliga självförtroende, inte på att han har gett mig anledning till det.
Brukar ni bråka?
Nej. Vi har aldrig bråkat. Jag har blivit sur på honom när han har betett sig dumt, men då har vi pratat om det, och sedan har det inte varit mer med det. Sedan är jag ju konflikträdd, och försöker att undvika allt vad bråk heter. Och Alex är världens snällaste, och jag vete sjuttsingen om han kan bli arg på riktigt.

Fredagar är de bästa arbetsdagarna, för då slutar jag redan kl 15:30. Passar mig som handen i handsken. I dag är planen att möta upp pojkvännen lite senare (men först tänkte jag försöka hinna med lite spring i affärer), vad vi ska göra är dock ännu oklart. Vi vill hitta på något kul, men fantasin tryter. Det enda jag kan komma på är käka middag på Vapiano- gott och billigt och man är garanterad en trevlig kväll. I övrigt kommer jag bara på saker som jag inte vill göra.

Spela biljard.
Gå på bio, för det finns inga filmer som jag är sugen på att se.
Promenera runt på stan utan mål, det är för kallt för det.
Dricka öl på valfritt ställe.

Jag har inte så mycket att skriva om i dag, så därför tänker jag bjucka på lite gamla bilder. Bara för att det är roligt.



Jo men visst, jag har klappat farliga djur i Australien.



Störtloppet?



Melodifestivalkväll.



Läckersnäckor i Grekland.



70- talsfest! Tyvärr var jag tvungen att lämna festen ganska omgående på grund av lite otrevliga omständigheter...



Första gången jag träffade Alex (bortsett från en snabb dans på nyår) var han hemma hos mig.



Vin i plastglas funkar om det är fest.



Dricker man vin ur vanliga glas kan de ju gå sönder, och då kan det här hända.



Party med kollegor, som var allt annat än en nykter historia. Som synes.



Martin förespråkar pants optional.



Med baby på historisk mark.



Man får hålla i sig när det går fort...



På väg upp i luften.



Bang bang, my baby shot me down.

Vill man vara lite nyttig och inte trycka i sig massa chips eller godis som snacks, kan man satsa på edamamebönor. De finns att köpa frysta i välsorterade mataffärer. Det är bara att koka dem i fem minuter, och sedan strö över lite flingsalt. Galet gott! Men ät för guds skull inte skalet, bara de runda små bönorna.

Jag har så många idéer när det gäller min träning, och jag brukar ju vara duktig att lufta dem här i bloggen. Det nya är att jag, de dagar som jag inte släpar mig iväg till gymmet, ska ta en promenad på lunchen. MEd tanke på att jag äter i raketfart har jag massa tid på mig att ge mig ut i närområdet och rasta benen. I dag gick jag till ställen där jag inte varit förut, och var ute i trettio minuter. Perfekt! Om jag orkar tänker jag klämma in lite situps och sånt lite senare här hemma. Fast å andra sidan känns kroppen rätt mör efter gårdagens träningspass, så vi får se hur det blir.

Köpte de godaste vindruvorna jag ätit på länge. Kärnfria och helt perfekta. Kan inte sluta äta.

Det är inget ovanligt att man kanske ramlar på vintern när det är så jäkla isigt och halt ute. Det gjorde jag igår, årets vurpa. Dock kan jag inte skylla på halkan, för jag var inomhus. På T- Centralen i rusningstrafiken. Var stressad och gick så fort jag kunde för att hinna med ett så tidigt tåg som möjligt mot Fruängen, och som det brukar vara gick det massa sölkorvar framför som täckte upp hela vägen. Precis när jag trängt mig förbi dem försvann marken under fötterna på mig, och jag föll raklång framåt. Var dock snabbt uppe på fötter igen, med värkande knän, armbågar och händer. Men inget blodvite uppstod, och det var ju för väl. Det var pinsamt nog som det var.

Efter jobbet mötte jag upp Helene, Linnea och Cathrine i stan, på Wayne's som vanligt. Det blev en hel del skvallrande om Melodifestivalen, pojkvänner, nya arbetsplatser, operationer, lägenhetsletande, oansvariga föräldrar och massa andra spännande saker. Passade även på att ge Linnea en födelsedagspresent, typ hundra år för sent.

Det var mysigt att träffa lite vänner och dricka en god chai latte. Precis vad som behövs efter en tråkig arbetsdag.

För att blidka mitt dåliga samvete över gårdagens skippade tärning gav jag mig i dag ut på en lunchpromenad. Det var härligt att komma ut igen och få se lite sol. Det är ju annars mörkt ute både när man går till jobbet och när man går därifrån, vilket börjar kännas lite deprimerande. Trettio minuter i friska luften var precis vad som behövdes, även om det var lite väl kallt ute. Men sådant kan man ju inte hindras av.

Sådant som jag vill göra. Nu.

Rensa i min garderob. Jag gjorde det förra veckan, men det är fortfarande lika fullt. Och då har jag ändå plockat bort en hel del kläder. Men om Alex ska få plats med sina saker är det bara att gå igenom allting en gång till, och vara hänsynslös. Sådant som inte används ska bort.

Ironiskt nog vill jag verkligen shoppa nya kläder. Ett besök på Monki och Urban Outfitters är det som får det att klia mest i fingrarna. Brukar alltid hitta något på deras reor, och i år har jag inte ens kikat på vad som finns. En liten skandal.

När det blir lite varmare och snön försvinner tänker jag börja powerwalka och ge mig ut på långpromenader med pojkvän och vänner. Jag har fått både Alex och Helene att hoppa på detta tåg, och det finns säkert andra som även de kan få bli mina promenadvänner. Men jag skulle verkligen vilja ge mig ut på en promenad redan nu, klockan 22:30 en måndagkväll. Trots att det är svinkallt ute och tillräckligt mörkt och ödsligt för att det skulle vara lite läskigt. Kanske ska återuppliva lunchpromenaderna?

Jag gillar att dansa, och att släppa loss och tokdansa till hög musik skulle inte vara helt fel. Om man inte frågar mina grannar, vill säga. Tror inte att de skulle uppskatta att höra musik pumpa från min lägenhet vid den här tiden.

I dagens Top Model- avsnitt fick tjejerna makeovers, och det fick mig att vilja göra något åt mitt eget hår. Börjar få en rejäl utväxt på de ljusa slingorna, och det skulle vara trevligt med en liten uppfräschning. Men vad göra? Är ju lite feg när det kommer till mitt hår, men just nu vill jag göra det blont, brunt och svart på en och samma gång. Jag vill att det ska hända något. Men frågar du mig i morgon kommer jag förmodligen att vara feg igen och inte våga någonting.

Jag skippade gymmet i dag. Jag orkade inte med alla nyårslöften som är där och tar upp plats. Det är inte säkert att man får plats vid något löpband eller annan konditionsmaskin, och det känns inte roligt alls. Så i dag har jag infört någonting nytt i mitt hem. Reklampausträning. Tittar just nu på CSI, och under de senaste två reklampauserna har jag hunnit med att göra 80 situps och 60 rygglyft. Så helt dålig har jag faktiskt inte varit i dag. Alltid något.

Jag tycker att alla arbetsplatser ska erbjuda sina anställda friskvårdsbidrag. Det behövs, i synnerhet om man arbetar med kroppen eller sitter framför en dator. Nu har även mitt jobb hakat på detta, men tyvärr är det inte en deal som är så himla rolig. De har slutit ett avtal med Actic, där vi anställda får ett rabatterat pris. Det handlar dock bara om ca 500kronor om året, vilket är i minsta laget, i synnerhet som att gymkortet ändå skulle gå på över 4000 kronor. Att Actic sedan inte finns på så många ställen i stan hjälper inte direkt till. Det enda som skulle kunna funka för min del är det som ligger någonstans vid T- centralen, om jag inte missminner mig, men det känns ändå inte som ett alternativ då det är alldeles för långt bort från mitt hem.

Det hade varit betydligt bättre om man hade fått en summa att använda var man vill, och sedan lämna in kvitto och få pengar tillbaka. Så hade jag på mitt förra jobb, vilket jag av någon dum anledning inte utnyttjade (korkat, då beloppet var på 3000 kronor). Så jag får helt enkelt fortsätta att betala 449 kronor i månaden på World Class utan att ta del av det där friskvårdsbidraget. För det är det som funkar bäst för mig.

Ola och Noomi Rapace håller på att flytta ifrån sin lägenhet på Söder. Det är alltid tråkigt när äktenskap inte håller, men det är inte det jag tänkte att det här inlägget skulle handla om. Jag tycker bara att det är roligt att lampan som Noomi håller i är likadan som den lampa som hänger i mina föräldrars sovrum, bortsett från att deras är gul.

Jag vet inte om det är Alex dator som fortsätter att strula, eller om det är min bloggplattform som ställer till med problem, men jag kan inte lägga upp klipp från Youtube längre. Vilket ju är riktigt jäkla värdelöst. Jag får undersöka saken, men tills problemet är fixat löser jag det så här istället. Bara att klicka på länkarna.

Regina Spector är fullkomligt fantastisk. Allt hon gör är magiskt, hon är helt unik. Detta är den låt som jag för närvarande lyssnar på mest.

Inte trodde jag att jag skulle älska det som Idol- Tove skulle producera (även om jag redan under Idol- tiden tyckte att hon var lite cool). Tyvärr lyckas jag inte hitta den här låten i sin originalversion, som är lite rivigare, men den här är också fin. Den braigare versionen finns på Spotify.

Jag brukar inte älska radioskval, men den här låten har verkligen fastnat. Det kanske är min romantiska sida som har lyckats övertala mig. Anledningen spelar egentligen ingen roll- jag blir glad av Bruno Mars.

Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa att Secret Service var svenskar, men när man ser den här videon tvivlar jag inte längre. Jisses. Jag är glad att vi har lämnat 80- talets kläder och frisyrer bakom oss. Men låten är däremot en riktig hit. I like a lot!

Det här kan vara en av de absolut bästa låtarna som någonsin har gjort. Jag kan inte få nog av den. Tyvärr har jag inte riktigt fastnat för någon annan av Le Sports låtar på samma sätt, men det gör ingenting för jag har den här. Och den räcker en livstid.

Den här helgen har varit en väldigt bra helg, men trots att gårdagen kändes evighetslång känns det just nu som att de här dagarna har försvunnit med ljusets hastighet. Bort till en galax far, far away. Och kvar sitter jag och stirrar som ett fån utan att riktigt förstå vad som hände.

I fredags mötte jag upp Alex i stan. Vi hann med att köpa både en kjol till mig (129 spänn istället för 559 spänn på Zara- det vill säga värsta jäkla fyndet) och en kostym till honom innan vi mötte upp hans gamla klasskamrat Johanna med vänner på Bishop Arma på St Eriksgatan. Det blev en öl med dem innan vi åkte till Bauer på Söder och träffade några andra av Alex gamla klasskamrater. Vi var dock lite trötta och slitna båda två, så efter två öl bröt vi upp och åkte hem, där vi somnade med kläderna på.

Efter en tur till stallet i lördags kom jag hem och fick snart sällskap av pojkvännen. Vi Alex lagade supergod pastasås med färskpasta, som vi avnjöt i köket för en gångs skull (blir annars lätt framför tv:n). Sedan tittade vi igenom mina gamla skolkataloger som jag hittade i ett skåp när jag var på jakt efter mitt Monopol (usch, tur att han redan är kär i mig, för annars hade vi nog haft en ny världsmästare i sprint). Dock verkar det som att Monopolspelet är kvar hemma hos mina föräldrar, så vi fick nöja oss med frågespelet M.I.G., som är ungefär som TP fast utan spelplan. Jag skulle här kunna skryta om att jag vann båda omgångarna, men det verkar lite drygt.



I dag har fokus legat på träning, och efter förmiddagens gympass och eftermiddagens ridpass har inte så mycket hunnits med. Jag och Alex lagade mat tillsammans, och även den här gången avnjöt vi den vid köksbordet. Det är fan så mycket trevligare att äta där än att äta i soffan framför tv:n. Då får man en chans att faktiskt prata med varandra, något som det ibland inte blir så mycket av när man är trött och seg efter att ha jobbat om dagarna. Fantastisk kvalitetstid, som vi måste se till att få mer av.

Trots att det är söndag gick jag och Alex till gymmet i förmiddags. Jag har kommit fram till att det är en rätt bra tid att träna, för då brukar det vara relativt folktomt där, och därmed inga problem att få plats på ett löpband. Dock hade vi inte räknat med alla nyårslöften som intagit World Class. Det var galet mycket folk för att vara en söndagförmiddag, och det där med löpband var bara att glömma. Det fick bli tio minuter på en cross trainer istället, vilket kändes extremt ovant och konstigt. Sedan körde vi på i gymdelen, där musklerna verkligen fick arbeta.

Det känns skönt att ha varit och tränat två gånger den här veckan. Det är minimum, men samtidigt något som jag är duktig på att fuska med. Försökte komma undan den här veckan genom att dansa dansmatta i onsdags, men det är ju inte på långa vägar lika effektivt som "the real deal". Men det är ju ett bra komplement åtminstone.

Nästa träning: I morgon.

Eftersom jag var sjuk för ett par veckor sedan var jag tvungen att avboka min ridlektion. Den red jag dock igen i dag, och den här gången var både pojkvännen och min pappa på plats på läktaren för att titta på. Självklart fick jag en av få hästar i stallet som jag verkligen inte kommer överens med alls, och timmen i ridhuset blev mest en dragkamp och sura miner. Velsa, som damen heter, var dessutom på sitt allra suraste humör och blev irriterad så fort en annan häst ens kom i närheten, så jag fick vara på min vakt hela tiden att hon inte skulle bita efter någon annan. Så mycket för att man skulle få glänsa inför familjen. Bättre lycka nästa gång?

I dag är det mysdag med Alex. Vi tänkte laga lite god mat och kanske spela Monopol eller Yatzy och sjunga lite Singstar. Kanske se någon film eller ett par avsnitt av någon lovande tv- serie. Och framförallt bara ta hand om varandra och njuta av varandras sällskap. Fast steg ett är att jag ska stänga ner bloggen och förflytta mig långt bort från datorn, förslagsvis dit Alex är.

Jag tittar på finalen av Masterchef, och helt otippat är det galet spännande. Min puls stegras för varje minut som går, och jag sitter som klistrad framför tv:n. Jag har sett några avsnitt tidigare, men varför i helskotta började jag inte titta redan fårn första avsnittet?! Det är ju skitbra!

Nu är det bokat och klart. 1 juni åker jag och Alex till Barcelona. Ingen av oss har varit där tidigare, så det ska bli riktigt spännande. Jag räknar med en massa promenerande och upptäckande och roligheter. Och att få gå hand i hand med min älskling på stranden i solnedgången (sliskigt, I know, men är det en romantisk resa så är det). Dessutom så kommer vi att bo på ett fyrstjärnigt hotell, som ser fint ut på bilderna. Så alla förutsättningar finns för att det ska bli en lyckad resa. Åh, som jag längtar!

Min fina pojkvän har ändrat Windows på sin dator, så nu kan jag blogga igen. Tack baby!

Tänkte klämma ihop vad jag har haft för mig de senaste dagarna. I söndags åkte jag och Alex in till Östermalm. Vi tänkte promenera runt och upptäcka stadsdelen som vi annars i stort sett aldrig besöker, men regnet gjorde detta näst intill omöjligt. Det var inte så mycket det som kom från ovan som var problemet, utan snarare alla vattenpölar på marken. Det gick ju för sjuttsingen inteatt gå rakt, man fick gå fram och tillbaka och snett och vint och hoppa över. Konstant. Så vi satte oss på ett café istället. Betydligt mysigare.




I måndags var det träningsdags igen, efter ett uppehåll sedan jul. Dumma segdragna sjukdom som har förstört så för mig. Har tappat i stort sett allt som jag byggt upp, vilket inte var så kul att upptäcka. Bara att börja om från början igen.

I tisdags mötte jag upp Marielle i stan för en trevlig middag på Vapiano. Man blir aldrig besviken på maten där, och även sällskapet var ju synnerligen trevligt. Har inte träffat henne på evigheter, så det fanns en del saker att skvallra om. Men det kändes lite konstigt när vi skulle åka hem. Hon åkte inte längre åt samma håll som mig, utan åt helt andra hållet. Så är det när man inte längre är grannar.



Igår ägnade jag lite tid till att dansa på dansmattan. Orkade inte släpa mig till gymmet, så tänkte att lite dans ändå skulle ge mig lite träning. Och visst, det blev lite jobbigt efter ett tag, men det gick inte på långa vägar att jämföra med löpbandet. Det får med andra ord bli ett komplement till gymmet, inte en ersättare.

Och idag är det bara tvättstugan som gäller. Så jäkla tråkigt. Hade mycket hellre gjort nästan vad som helst annat. Men det kan jag förhoppningsvis göra i morgon.

Jag är inte död. Det är min dator som står för den biten. För ett par dagar sedan somnade den in, stilla och förhoppningsvis smärtfritt. Så jag får numera använda mig av Alex dator, men han har någon form av BETA- version på senaste Windows (som ännu inte är helt färdigt och släppt på marknaden), som inte klarar av min blogg. Det går helt enkelt inte att blogga, och därför har det varit väldigt tyst här de senaste dagarna. Jag måste köpa en ny dator. Helst igår.

Läget just nu är i alla fall så här:

- Solen reflekteras i ett fönster på andra sidan gatan, och bländar mig. Otroligt irriterande.
- Jag känner mig som ett vrak. Ligger efter med sömnen (tack soffan) och förstår inte hur jag ska klara av att hålla ögonen öppna resten av arbetsdagen.
- Började träna igen i måndags efter en lång sjukdomsperiod. Fy satan, så dålig kondis jag har. Skippar dock gymmet i dag, och tränar på Addis dansmatta istället. Det är i alla fall planen.
- Gårdagens middag på Vapiano fick mig att längta efter mer. Nu! Älskar deras pasta.
- Jag har fixat semester vid Kristi Himmelfärd. Nu ska det bara bokas en resa. Det kan inte bli juni fort nog. Eller åtminstone påsk, så att man får vara lite ledig.
- Taklampan i vardagsrummet hemma (eller rummet kanske man kan kalla det, med tanke på att jag bor i en etta) är så jäkla värdelös. Två av tre spottar är trasiga, och det är inte många veckor sedan de var nya. Lever mitt liv i mörker hemma just nu, och jag skyller på IKEA. Jävla skitlampa.
- Är helt fast i boken jag läser, Till skogs av Tana French. Kan inte sluta läsa.
- Jag vill gå hem.

För att fira Alex nya jobb och att han är tillbaka i Sverige efter en tre dagars tjänsteresa i London, gick vi ut och åt i dag. Det är längesen vi gick på restaurang tillsammans, så det var sannerligen på tiden. Vi hamnade på Söderkisen vid Mariatorget, tidigare besökt och uppskattad av mig.



Jag åt biff med potatisgratäng och massa grönsaker. Och självklart bearnaisesås. Den får inte glömmas.



En liten bit blåbärspaj slank ner till efterrätt. Mot bättre vetande.

Arbetar man framför kameran i The Big Bang Theory får man ut en ganska så fet lön. Fråga Kaley Cuoco, som spelar Penny- hon tjänar 200 000 dollar per avsnitt, men när den senaste löneförhöjningen har gått igenom höjs detta till 350 000 dollar per avsnitt. Inte konstigt att hon har råd att köpa ett nytt hus i Sherman Oaks, Kalifornien, för den nätta summan av 2 400 000 dollar.

Jag vill verkligen resa någonstans vid Kristi Himmelfärd. Det sammanfaller ju med Nationaldagen i år, och tar man semester en dag är man ledig i totalt fem dagar. Det är med andra ord perfekt för en storstadsweekend. Förra året var vi i Rom, jag och Alex, och det var helt underbart. Men vart ska man åka i år? Jag fnular lite på Barcelona, Paris eller London. Men jag vet inte. Någon som har ett bra tips på en trevlig storstad i Europa där det finns massa roliga saker att se och göra?

Jag är vansinnigt stolt över min Alex. I tisdags började han på sitt nya jobb på Brittiska Ambassaden, där han ska hjälpa svenska företag som vill etablera sig i Storbritannien. Och han kastades in i hetluften direkt. I onsdags åkte han till London, för att gå på affärsmöten med två olika klienter. Som tur är kommer han hem sent i kväll, så jag behöver inte vara utan honom så länge. Åh, jag är så himla glad för hans skull!

Det där med att välja yrke är inte helt lätt. Jag vet fortfarandei nte vad jag vill bli "när jag blir stor", och det känns som att det är dags att verkligen ta sig en funderare över det där. Jag blir ju inte direkt yngre, och det skulle ju underlätta om jag var på det klara med vad jag vill och redan påbörjat denna yrkesbana innan jag skaffar barn.

När jag var yngre fanns det tre yrken som jag verkligen ville ha.

Först ut var flygvärdinna. Det tror jag har att göra med att jag aldrig hade flugit, och jag såg det som något häftigt och lite exotiskt. Min mamma är flygrädd, och som barn hyrde vi alltid stugor runtom i Sverige eller i Danmark på sommaren. Aldrig längre bort än att man kunde ta sig dit med bil. Första gången jag flög var jag arton år, och det var från Umeå till Stockholm. Så att jag som barn gärna villa bli flygvärdinna är kanske inte så konstigt. Nu känns det dock lite smått ironiskt då jag har en lätt flygrädsla och aldrig i livet skulle kunna tänka mig att arbeta uppe i luften hela dagarna.

När tankarna på flygvärdinnejobbet slogs ur hågen kom veterinärdrömmen. Jag älskar djur, och som liten var detta ett perfekt yrke för mig. Tills jag insåg att det inte enbart handlade om att hjälpa och rädda söta små djur, utan även i vissa fall behöva avliva dem. Och även om jag vet att det i många fall är mycket bättre för djuren att göra slut på deras lidande, skulle jag aldrig kunna göra detta. Med andra ord skulle jag inte bli någon vidare bra veterinär.

Något som däremot fortfarande lever kvar inom mig är det där med att bli författare. Jag har alltid älskat att skriva, även om jag inte är så aktiv på den fronten i nuläget, bortsett från bloggen. Det är ju dock inte ett yrke i den meningen att det är självklart att man kan leva på att skriva böcker. Att få en bok publicerad är inte helt enkelt, och sedan är det ju itne säkert att den blir en succé. Och med tanke på att mitt skrivande ligger i ide för närvarande, så är inte detta något som jag lär kunna uppnå inom en snar framtid (eller överhuvudtaget). Men drömmen lever åtminstone vidare.

Ibland har man tur, och ibland har man riktigt jäkla mycket otur. Just nu har jag drabbats av det senare. Min dator är sedan tidigare trasig, och igår blev det ännu värre. Kan inte ens starta den, den bara står och maler med svart skärm. Men min tur i detta avseende består i att Alex har flyttat sin dator hem till mig, så helt handikappad är jag inte. Däremot så funkade det inte att blogga från hans dator igår, och jag har ingen aning om det beror på hans dator eller bloggen med tanke på hur felet såg ut(Är inte ett stort fan av hans dator, för Facebook ville inte heller funka som det skulle). Det finns därför en risk för att det inte blir så många blogginlägg den närmsta tiden.

När Alex komemr över nästa gång får han ta sig en titt på min dator, och se om man kan få liv i den på något sätt. Men jag inser ju samtidigt att det är dags för mig att köpa en ny dator. Vilket suger, för min är bara typ fyra år. Jag hade tänkt ha den i många år till, men det är väl bara att tänka om. Kul. Jag som ääälskar att lägga dyra pengar på nya teknikprylar.

Efter att ha klättrat på väggarna och varit sjukt uttråkad i några dagar, gick jag i dag återigen till jobbet. Det var skönt att komma ut och se något annat än hemmets väggar. Men nu skulle jag inte tacka nej till lite ledighet. Aktiv sådan, naturligtvis. Synd att det inte sker innan påsk. Det är inte alltid kul att jobba.

Jag är inte helt säker på att det var en bra idé att beställa en så stor smörgås när jag ändå bara orkade ungefär fem tuggor av den. Alex fick göra en insats (för han kan inte lämna så mycket mat), och ändå gick inte hela åt. Det är kanske dags för mig att inse mina begränsningar, i synnerhet när jag har varit sjuk och inte ätit särskilt mycket på en hel vecka.

Jag har precis fått höra att Luke Skywalker och Princess Leia egentligen är syskon. Ytterligare en anledning att inte se Star Wars- filmerna. Inte på grund av de incestuösa grejerna, utan att spänningsmomentet nu är borta (plus att det lilla jag har sett inte var särskilt bra överhuvudtaget).

Jag har precis sett På Spåret, och det är lite tråkigt att inse att man inte skulle få många poäng om man var med och tävlade. Fast det gör nog inte så mycket, för det skulle kanske vara rätt kul att bara få dra i den där nödbromsen några gånger.

Det känns som att jag har varit sjuk i två veckors tid, men om man bortser från hostan och förkylningen är det ju faktiskt bara sedan i måndags. Jag är så evinnerligt trött på det. Bort med eländet!

Det där om att febern har försvunnit- glöm det. Är nu uppe i nästan 38 grader igen, och jag undrar hur i helskotta det hände. Det blir till att fortsätta ligga i soffan iklädd pyjamas och morgonrock, och titta på The Big Bang Theory.

Negativt med att vara sjuk: Jag känner mig helt mörbultad, som om jag promenerat rakt igenom en sådan där automatisk biltvätt.

Positivt med att vara sjuk: Jag kan med gott samvete stanna hemma och titta på hur mycket Big Bang Theory jag vill, vilket även innebär att jag får skratta en himla massa mitt i allt elände.

Febern blev bara värre och värre igår, och när jag gick och la mig var den uppe i 39 grader. Vilket är nära på döden för min del, då min normala temperatur ligger en bit under 37 grader. Natten var helvetisk, och jag låg mest vaken och gnydde och tyckte synd om mig själv. Sjukanmälde mig från jobbet, för feber är faktiskt en anledning till att stanna hemma. Nu tror jag dock att febern har försvunnit, för jag mår mycket bättre. Om än fortfarande tokförkyld.

Jag tittar på Året med Kungafamiljen som går på tv, och inte helt otippat fällde jag en liten tår när de visade bilder från Kronprinsessans bröllop i somras. Det intressanta var att liknande scener utspelade sig när jag för några dagar sedan tvingade Alex att titta på sammandraget från bröllopet som också gick på tv. Jag kan inte riktigt hålla tårkanalerna täta när det kommer till bröllop, verkar det som.

Så kom nyheten att Mila Kunis och Macauley Culkin har gjort slut efter sju år tillsammans. Sju år! What the fuck???!!! Jag visste inte ens att de var ett par. Och då har jag ändå koll på mycket som händer i Hollywood.

Efter hosta kommer snor. Efter snor kommer tydligen feber. Fast tekniskt sätt så är både hostan och snoret fortfarande kvar, så jag antar att det jag nu har kan kallas för influensa. Härligt. Blir jag inte frisk under natten tvingas jag att stanna hemma från jobbet i morgon. Så var inte planen. Helvetes förbannade jävla skitrövhål! Om någon känner sig manad att komma över med honung och Ipren (alternativt Alvedon) - feel free to do so, cause I'm out of it.

Jag kan inte säga att dagen började särskilt bra i morse när min pojkvän svimmade i badrummet. Och att dagen slutar med vetskapen att jag ska upp tidigt i morgon bitti för att åka till jobbet gör det inte roligare. Tack och lov jobbar jag bara tre dagar den här veckan också, och de ska väl förhoppningsvis försvinna någorlunda fort.

Gårdagens största fail måste ändå ha varit att mina strumpbyxor fick en stor fet maska redan innan vi anlänt till festen. Och när vi väl var där dröjde det inte länge innan maska nummer två dök upp och fortplantade sig längs hela benet. Synd på så fina strumpbyxor.

Som sig bör har jag nu ätit årets första pizza. Tyvärr har den närmsta pizzerian bytit ägare, och pizzan är inte alls lika god längre. Men att gå ytterligare några hundra meter till nästa pizzeria är för jobbigt, och då får man nöja sig med det man får.

Är det ok att servera chips i en popcornskål?

Efter middag i det Nilssonska hemmet bekämpade jag och Alex snöstormen och tog oss hem till Johan och Jennie uppe på Hägerstensåsen. Där droppade gästerna in, och vid tolvslaget gick vi ut till en liten klippa där man hade utsikt över fyrverkerierna. Dessvärre var det lite väl mycket snö, och det var svårt att veta var man skulle sätta fötterna. Jag misslyckades ganska rejält, och halkade ner så att jag låg på mage i den kalla snön. Det var inte det bästa sättet att fira in det nya året på.

När vi hade fått nog av allt snöande gick vi tillbaka in igen och fortsatte festandet. Det var trevligt, men jag hämmades lite av att jag fick små hostattacker med jämna mellanrum. Så när klockan var halv fem drog jag och Alex på oss våra jackor och promenerade hem. Nöjda och glada. Och inte alls särskilt onyktra, vilket i dag känns riktigt skönt. Den planerade bakispizzan kommer nu endast att vara årets första måltid. Stryk det där med bakis.



Jag hamnade bredvid Rickard i soffan.



Han drack Rosita ur en gammal burk som en ågng innehållit fransk löksill. Sådan är han, Rickard.



Det bästa med kvällen var att få fira in det nya året med min Baby.



Edna var söt med rosett i håret.



Malin var full. Kristoffer var glad.



Innan Fredriks glasögon gick sönder, och han inte längre såg någonting.



Tina var där, vilket var en glad överraskning.



På väg ut för att se fyrverkerierna.



Även Griller ramlade i snön. Men han var nöjd ändå.



Det snöade på rätt bra, men jag var glad ändå. När händerna väl börjat återfå känseln.



Kristoffer var på bra humör...



... kanske för att han hade fyrverkerier.



Jag nyårspussades med Alex.



Stackars Rickard blev begravd i snö. Men det som göms i snö kommer ju som bekant fram i tö.



Kvällens värdar Jennie och Johan.



Jennie hade bakat bullar. De smakade himmelskt gott.



Tina och Jessica bytte kläder med varandra.



Jennie bjöd på små mini- Magnums. Smarrigt.