Helena

Jag är rätt sliten i dag efter nattens partande. Helene kom över på middag igår kväll, och sedan åkte vi in till Goldn Hits. Det bästa stället i stan om man vill dansa. Vi stötte på mina kusiner där, vilket var ett mycket trevligt sammanträffande. Dans till de stängde och sedan hem till pojkvännen. I dag mår jag som jag förtjänar, men huvudvärken börjar åtminstone släppa nu. Lagom till att jag har tryckt i mig alla överblivna chips.



Middagen bestod av en gammal klassiker.



Kvällens sällskap.



Släktfoto.

Nu harj ag ägnat den senaste en och en halv timmen åt att snabbstäda lägenheten. Det har plockats, diskats, dammtorkats, dammsugits... Och det var tamejtusan ingen barnlek den här gången. Solen ligger på och steker allt som finns i lägenheten, mig och Alex inkluderade, och jag är ganska säker på att jag skulle kunna bada i min egen svett just nu. Det är så galet varmt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Men för tillfället får jag väl glädja mig åt att lägenheten är någorlunda ren.

Vi åt på relativt nyöppnade The Crib på Sveavägen. Jag hade köpt presentkort, eller vad man nu kan kalla det, från Lets deal. För 100 kronor fick man äta för 230 kronor. Varsitt sådant till mig och Alex och vi hade middagen klar. Lyxigt att gå ut och äta, och framför allt skönt att slippa laga mat själv.



Jag åt oxfilé med klyftpotatis.



Alex åt dubbelt så mycket kött som jag- 400 gram entrecote och ett rejält lass med pommes frites. Galet mycket mat.

Det är dags att stänga ner datorn och packa ihop väskan, för NU TAR JAG HELG! I kväll står middag med min kära pojkvän på agendan. Det kan inte bli annat än succé.

Det känns som att det var en evighet sedan jag var i stallet och jag har knappt sett en häst sedan dess. Det händer att jag funderar på om jag ska lägga av med ridningen. Det är vansinnigt dyrt och med tanke på att jag rider lördagförmiddagar kan jag inte riktigt göra vad som helst på fredagen, för jag vill ändå vara i någorlunda bra form på hästryggen. Man blir lite låst. Men varje sommaruppehåll får mig att inse att jag vill fortsätta. Jag älskar närheten med djuren och skulle aldrig vilja ge upp det på riktigt.

Och nu börjar abstinensen komma. Det är några veckor kvar innan ridningen börjar igen, men tiden går fort. Snart kommer allt att vara som vanligt och jag kommer att tillbringa lördagarna i stallet. Så som jag har gjort i tjugo års tid.

Alex är hemma hos sina föräldrar och jag kan med gott samvete titta på Roswell. Tre avsnitt har jag avverkat sedan jag kom hem från jobbet, och det är så galet spännande att jag var tvungen att ta en paus. Det är så spännande att jag knappt vågar fortsätta titta. Jag känner mig skitfjantig.

Vilken skitdag. Jag har haft konstant huvudvärk, vilket säkerligen kan härledas till allt förbaskat snor som simmar runt i huvudet, och jag skulle mer än gärna sova en timme eller två. Jag får trösta mig med att arbetsdagen snart är avklarad, och att veckan har gått rätt fort trots allt. Men innan jag kan styra kosan mot hemmet borde jag svänga förbi Systemet en snabbis och inhandla rusdryck inför helgen. Bättre att få det gjort i dag än att behöva trängas där i morgon.

Så. Skitigt hår, osminkad och jävlig. Tror ni jag kommer behöva visa leg på Systemet?

Alex får vara glad att han inte levde för 150 år sedan. Han är lite för lång för det. Eller så hade man kunnat använda hans hår till att "borsta" innertaket och hålla det rent, och då hade hans längd inte varit något problem alls.

Igår var jag och tittade på en lägenhet i Gubbängen som kanske kan vara aktuell för ett eventuellt byte. Om man bara tapetserar om tror jag att den kan bli en lägeneht att trivas i. Men jag hoppas lite mer på den lägenhet som vi såg i tisdags. En stor tvåa vid Hägerstensåsens tunnelbana. Där vill jag verkligen, verkligen bo. Men oavsett vilken lägenhet det gäller så försöker jag hålla förhoppningarna nere. Det har gått åt skogen så många gånger nu att jag inte vill riskera att bli så där besviken igen om det inte blir något.

Jag har fått så vansinnigt mycket gjort i kväll. För skojs skull kan vi rada upp dem så att vi verkligen får en fin överblick.

Ätit massa vattenmelon.
Sett klart första säsongen av Roswell.
Skällt på Alex för att han spillde nudelsoppa i soffan.
Betalat räkningar.
Tvingat mig själv att inte påbörja andra säsongen av Roswell i kväll.

Så. Det var väl det hela.

Dagens middag: den så omtyckta vattenmelonen. Hungrigare än så var jag inte i kväll.

Att resa och upptäcka nya platser ligger högt upp på min lista över saker som jag älskar att göra. Det finns så många ställen som jag vill se innan jag dör, och några ställen som jag vill besöka igen. Helst åker jag till nya platser istället för att återvinna de gamla, men vissa ställen blev jag inte klar med när jag var där och då krävs ett återbesök.

Kruxet är att det inte finns tillräckligt med tid och pengar för att kunna besöka alla dessa platser. Kanske är en del av problemet att jag inte öronmärker pengar jag sparar till just resor. Jag flyttar bara över pengar till sparkontot för framtida behov, och att behöva ta av dessa pengar för att köpa en resa svider lite. Kanske ska jag öronmärka en del av pengarna jag lägger undan varje månad till just respengar? Då vet jag ju precis hur mycket jag har sparat för just det ändamålet.

Värre är det med tiden. 25 semesterdagar per år kommer man inte långt på. Nu hamstrar jag ju i och för sig semesterdagar, och försöker att varje år spara de 5 dagar som man enligt lag får spara. För man vet ju aldrig när de kan komma att behövas och någon gång vill man kanske resa och vara borta lite längre. Då kan det vara bra att ha lite dagar att ta av.

Förhoppningsvis kan vi komma iväg någonstans i höst. Helst någonstans där det är varmt, eller där man åtminstone inte behöver gå runt och frysa. Egypten kanske? Dit har jag alltid velat åka.

Jag ägnar just nu min lediga tid åt att titta på Roswell. Det är huvudanledningen till att det är lite torka här inne.

Jag älskar min Alex. Jag älskar honom för att han förstår mig. För att han känner mig så bra att han vet vad jag tänker och vad jag känner utan att jag behöver tala om det för honom. Jag älskar att han har barnasinnet kvar och gillar att busa och fjanta sig, för då kan vi busa och fjanta oss ihop. Jag älskar att han får mig att skratta, och att han alltid får mig att känna mig glad inombords. Att han alltid kan muntra upp mig när det verkligen behövs. Jag älskar honom för att han alltid ser det goda i människor, och alltid vill dem väl. Jag älskar att han får mig att känna mig trygg. Trygg i mig själv, trygg med honom, och trygg i att han skyddar mig från allt ont i världen. Jag älskar att han står ut med alla mina små egenheter och älskar mig för den jag är, trots att även jag kan störa mig vansinnigt mycket på dessa egenheter ibland. Jag älskar de där tillfällena när han låter mig se mig själv genom hans ögon, så som han ser mig, och upptäcka att jag är mycket bättre än vad jag själv tror att jag är. Jag älskar honom för att han är han, och för att han vill leva med mig. Jag älskar honom för att han har det vackraste hjärtat av de alla.

Det är dags för mig att krypa ner under täcket, för nu är helgen slut och i morgon väntar en ny arbetsdag. I dag har jag inte åstadkommit mycket mer än att jag har lyckats avverka halva första säsongen av Roswell. Jag vet inte om jag ska vara imponerad över detta eller om det är skrämmande att jag mest har suttit i soffan hela dagen. I vilket fall som helst så kan jag knappt vänta på att få tid till att se fortsättningen. Riktigt spännande!

Jag var en sväng till affären under eftermiddagen. Tänkte köpa vattenmelon, men det blev inget av med det. De bitarna som fanns att tillstå var inte så fräscha längre, och då avstod jag hellre. Får göra en mental notering att köpa det i morgon istället. Inte glömma.

Nu är det dags för mig att krypa ner under täcket och sova för i morgon väntar en ny arbetsdag. Jag har på tok för mycket på jobbet just nu, så det är inget jag ser fram emot, men om två veckor är det semester igen. Det får vara min morot.

Det är mycket mat på den här bloggen just nu. Det blir så ibland.

I dag fick det bli två majskolvar till middag. Hungrigare än så var jag inte, efter alla överblivna pannkakor som jag satte i mig till lunch.

Igår såg jag klart säsong 6 av Grey's Anatomy. Nu återstår bara säsong 7, då säsong 8 ännu inte har börjat visas på tv. Men jag känner inte riktigt för att ge mig i kast med säsong 7 än. Så istället för att stanna kvar på Seattle Grace Hospital kastar jag mig vidare till Roswell. Jag följde den serien när den gick på tv för över tio år sedan, men av någon anledning såg jag inte alla tre säsonger. Det tänkte jag råda bot på nu.

I eftermiddags hittades Amy Winehouse död i sitt hem. Någon dödsorsak är ännu inte fastställd, åtminstone inte offentliggjord, men jag skulle inte bli förvånad om det var drogerna som tog hennes liv. Hon har ju dragits med missbruksproblem under en längre tid, även om det verkade bli bättre under en period. Men oavsett vad som blev hennes död är det oerhört tragiskt. Det är det alltid när människor dör, och i synnerhet om de är unga. Amy fick bara bli 27 år.

För några år sedan lyssnade jag ofta på hennes skiva Back to black. Varje morgon snurrrade den i iPoden när jag åkte till jobbet. Speciellt den här låten fastnade, och den lyssnar jag på nu för att minnas och hedra.

När jag var liten var pannkakor det godaste jag visste. På min födelsedag brukade mamma fråga mig vad jag ville äta, och svaret blev alltid pannkakor. Nu är det säkert flera år sedan jag gjorde pannkakor själv, men i dag var jag så sugen på det att jag med glädje ställde mig vid spisen och gräddade ett gäng. De blev inte så fina i formen, men smaken var det minsann inget fel på. Och det godaste man kan ha till pannkakor tycker jag är jordgubbar som man har kört i mixern.

Vattenmelon till mellanmål är aldrig fel.

Varje gång min hög på böcker börjar sina får jag panik. Då gäller det att köpa på sig nya böcker så fort som möjligt, så att man inte står där en dag utan något att läsa. För någon vecka sedan klickade jag hem sex skönheter från Cdon, och jag måste säga att den här gången är jag extra nöjd med mina fynd. I synnerhet som att jag utnyttjade både "köp 3 pocket för 99 kronor"- erbjudandet och att det var fri frakt. Totalsumman landade på 198 kronor, vilket jag mer än gärna avvarar för sex böcker.

Jag är helt chockad över det som hände i Norge igår. Hur kan något sådant hända? Hur kan någon människa göra så? Att det händer över hela världen varje dag är skrämmande, att det händer så nära oss- och i Norge av alla ställen- är chockerande. Jag har lite svårt att ta in omfattningen av eländet. Över 80 personer döda. Jag sänder en tanke till dem och deras anhöriga, och låter några tårar trilla nedför kinden. Så vansinnigt onödigt.

Marit Bergman är alldeles fantastisk. Just därför lyssnar jag på henne i kväll.

Jag har precis börjat läsa en ny bok, och med tanke på att den matchar mina nuvarande sängkläder kan den väl inte vara annat än bra? Eller?

Jag har haft en sådan där natt som inte har gjort ett skit för att man ska känna sig utvilad mrogonen efter. Alex sov hemma hos sig och jag vet inte om det bidrog, men jag har vaknat ungefär tjugotusen gånger och haft stora problem att somna om. Det var dessutom på tok för varmt, och den satans förkylningen hjälpte ju inte heller till att förbättra situationen. Konstant ont i huvudet och inte längre förmågan att andas genom näsan på grund av allt snor. Tack. Som. Fan.

Så har förkylningen brutit ut på riktigt. Hjärnan har ersatts med snor, som konstant rinner ut ur näsan och jag känner mig helt ur slag. Bara att titta på saker är en ansträngning, och jag får vara glad över att morgondagen är en kort arbetsdag. Så fort klockan slår 15:30 tänker jag åka hem och göra absolut ingenting. Bara ta det lugnt och försöka vila upp mig lite, så kanske, kanske, kanske jag kan hjälpa mig själv att bli frisk fortare. För det är tamejtusan inget roligt att vara sjuk på sommaren.

Alex har länge tjatat om att vi behöver ett stänkskydd till stekpannan. Det rätta stänkskyddet har dock inte dykt upp ännu, och uppfinnigsrik som han är löste han det på detta sätt när vi lagade mat senast. Tur att man kan använda köksredskapen till annat än vad de är tänkta till...

I natt har jag fått strax under sju timmars sömn. Just nu är det på tok för lite, och jag känner hur jag skrynklas ihop mer och mer för varje dag som går. Att förkylningen blir värre hjälper inte direkt heller. Och eftersom jag ignorerar det bästa sättet att bli piggare (sömn) måste jag ta till nästa knep på listan. Kaffe. Med tanke på att jag sällan dricker just kaffe får det effekt direkt. Igår höll jag farten uppe fram till lunchtid, och jag hoppas på åtminstone samma resultat i dag. Funkar det inte är jag dömd.

Snor. Frusen. Nysningar. Tung i huvudet. Kli i halsen. Hosta.

Jag tror bestämt att jag håller på att bli sjuk. En härlig liten förkylning är i antågande, och det är nog dags att inse att den här sommaren kräver åtminstone en kofta om jag ska vistas utomhus, och att lite tedrickande inte skulle skada. Det är inte direkt som att det är för varmt ute för att hälla i sig varma drycker. Om jag har riktigt mycket tur kan jag mota Olle i grind, och se till att förkylningen inte bryter ut helt och fullt. Men då är det slut på att låtsas som att det är högsommar när det inte är det.

I dag har vi gratisätit, jag och Alex. Vi åkte hem till mina föräldrar efter jobbet, där vi bjöds på grillat. Och till efterrätt serverades det jordgubbar, men det orkade jag knappt några för jag var så mätt. Jag tenderar ju att äta alldeles för mycket när det är gott, och sedan mår jag dåligt och känner mig som en uppsvälld ballong. Bra är dock att jag fick med mig hela tre matlådor hem. Score!

Det är INTE ok att det vägrar sluta rycka i mitt vänstra ögonlock. Det är som om någon har fäst en fiskelina i det, och nu står och drar i linan med snabba ryck. Ytterst obehagligt, och vansinnigt ovälkommet. Jag misstänker att det är ett tecken på stress. Jag känner mig åtminstone stressad. Har galet mycket att göra på jobbet, och jag vet inte riktigt var jag ska hitta tiden till att kunna slutföra allt. Egentligen borde jag inte slösa bort min dyrbara tid på att sitta och blogga, men när det rycker som värst i ögat är det snabbaste sättet att bli av med det att sysselsätta sig med någonting annat än arbete, något som gör mig avslappnad. Då lugnar sig det lilla ögonlocket, och jag kan hoppa in i stresspiralen igen.

Jag vet vad ni tänker, "Nu har hon gått och skaffat plastblommor, den där Nilsson". För inte kan väl jag, som lyckas döda all växtlighet som kommer i min väg, föda upp en sådan ståtlig orkidé? Men det ska jag tala om för er, att det kan jag visst det! Länge var det bara gröna blad och en pinne, men så en dag tittade små knoppar fram och snart hade jag två fina rosa blommor att vila ögonen på.

Så. Ni kan plocka upp hakorna från golvet nu.

Vi är i akut behov av att frosta av frysen, och för att göra det smidigt så består våra middagar numera av sådant som finns där inne. Men det är inte fy skam, ska jag säga. Åtminstone inte när det är kött, ris och currysås som ligger på tallriken. Jobbigare blir det när det bara återstår edamamebönor och glass, vilket det finns en hel del av.

Det där med att lägga mig tidigt igår blev det ingenting av, och jag skulle ljuga mig blå om jag påstod att jag är pigg som en lärka i dag. Men jag misstänker att Alex är än tröttare, för han satt uppe till långt efter midnatt och spelade dataspel med sina polare (i och för sig tog han sig en rejäl sovmorgon också, men ändå).

Annars har jag väl inte så mycket på hjärtat just nu. Men jag kan ju plita ner några funderingar som rör sig i mitt huvud. Mest kanske för att jag själv ska få någon ordning på dem.

- Jag har egentligen med mig en liten bit lasagne till lunch i dag, men måste smita ner till affären och köpa en tomat till det. Ska jag istället köpa med mig lite thaimat, där det är betydligt godare saker på menyn i dag än i morgon? Kommer inte få med mig någon matlåda i morgon, och då kan jag lämna lasagnen till då istället.

- Det där med att träna är det lite si och så med just nu, men jag har laddat ner två appar med varsitt femminuterspass för armar respektive rumpa. Det körde jag på igår kväll, och jag blev lite förvånad över hur jobbigt det faktiskt var. Och tio minuter kan man faktiskt avvara, så från och med nu ska jag försöka genomföra det miniträningspasset varje dag. Många bäckar små...

- Varför är vissa saker på jobbet bara så tråkiga? Speciellt som att de inte skiljer sig nämnvärt från annat som kan vara jättekul. Väljer jag omedvetet att mobba vissa arbetsuppgifter?

- Vi har jättemånga hundraprocentiga byten på lägenhetsbyte.se just nu, men varför måste folk vara så sega på att svara om visningar? Jag vill byta till en större lägeneht nu, inte om hundra år. (Bara därför såg jag nu att det har kommit ett svar. En kille kommer och tittar på min lägenhet i kväll.)

Det här har varit en favorit för mig sedan en lång tid tillbaka. Så vansinnigt grym.

Jag och Alex såg ännu ett avsnitt av Dexter i dag, och fy satan så spännande det är! Det börjar dra ihop sig vad gäller fallet Trinity, och efter dagens avsnitt kan det väl bara gå käpprätt åt skogen för samtliga inblandade... När avsnittet var slut kunde jag inte låta bli att springa runt och pipa och hoppa av upphetsning i flera minuter efteråt. Shit, vilka vändningar! Manusförfattarna är sannerligen inte rädda av sig, och det är befriande att de vågar ta ut svängarna rejält. Några få avsnitt kvar av säsong fyra, och jag tror på riktigt att jag spricker om jag inte får se dem alla den här veckan.

Första arbetsdagen efter den korta semesterveckan är snart avklarad. Fy, vilken tung dag det har varit. Det började med att jag i morse försökte svara i mobilen när larmet ringde, och jag höll telefonen länge mot örat utan att förstå något innan Alex sa att det kanske var larmet som gick. Den tröttheten har suttit i, och det har stundtals varit svårt att hålla ögonen öppna. Jag vill vara ledig mer nu! Inte jobba i morgon, och i övermorgon, och dagen efter det, och dagen efter det...

Bästa frukosten just nu är helt klart Yoggis yoghurt med samoasmak och tropical- müsli. Jag kan äta det hur ofta som helst utan att tröttna, men det är lite så jag funkar. Fastnar jag för något så äter jag det tills jag tröttnar, och då går jag över till något annat. Men vad gäller yoghurten har jag bara sett att den säljs i Vi- butiken hemma i centrum. Jag har letat i massa andra affärer, men där finns bara de vanliga smakerna med jordgubb och sånt. Det är vansinnigt irriterande, för ibland är den slut i Vi- butiken, och de är inte alltid jättesnabba på att köpa in mer. Ofta är det jag som har plockat det sista paketet från hyllan några dagar tidigare, och det är i och för sig skönt att veta att ingen annan snodde åt sig just det... 

På tal om müslin. Kommer ni ihåg den här reklamen som gick för en herrans massa år sedan? Det är sanslöst vilket inflytande reklamspottarna har på en. Jag vet inte hur många år sedan det är som jag senast såg den här reklamen, men jag kan fortfarande texten. Är det för att reklamen är bra, eller för att den är vansinnigt irriterande?

 

En vecka går fort. Alldeles för fort. Semestern är slut för den här gången, och i morgon väntar arbetslivets tuffa dagar igen. Tidiga morgnar och lite fritid. Att man inte ska lita på väderprognoserna vet vi väl vid det här laget, men att det ser ut at bli lite ostadigt väder den kommande veckan är kanske en liten tröst. Fast egentligen inte. Det är trevligt om det är fint väder, så att man kan göra saker utomhus efter jobbet.

Men det är bara tre veckors arbete som väntar, sedan får jag återigen njuta av att sova länge och fylla dagarna med precis vad jag känner för. Ytterligare två veckors semester ligger då framför mina fötter, och den vetskapen gör att det inte känns helt knäckande att gå till jobbet i morgon.

Passade på att handla lite vattenmelon när jag var i affären tidigare i dag. Det är, i mitt tycke, den godaste melonen, och den är dessutom bra för mig som inte dricker tillräckligt mycket vatten om dagarna. Det kan gå en hel dag utan att jag får i mig ett helt glas vätska, vilket är under all kritik. Inte konstigt att jag ibland är yr och får ont i huvudet. Då är det bra att det finns sätt att fuska på, som till exempel att trycka i sig massa vattenmelon. Det har jag lättare för att göra än att satsa på vattenglaset.

David och Victoria Beckham fick ju som bekant en liten dotter för några dagar sedan, och nu har de lagt upp bilder på lilla Harper Seven på Facebook och Twitter. Söt unge.

Jag och Alex var och såg sista Harry Potter- filmen igår. Jag är ett stort fan, och har självklart läst alla böcker och sett alla tidigare filmer, och jag har längtat så efter den här filmen. Egentligen har känslorna varit lite blandade, för nu är det ju definitivt slut, men längtan efter att få se resultatet av den sista filmen har varit starkare än besvikelsen att det är över.
(Och förresten, passande att jag invigde min nya poncho med huva igår...)

Så, vad tyckte jag då? Utan att avslöja några som helst detaljer (för let's face it, många har läst böckerna och vet redna vad som händer, och många har inte läst böckerna men vill se filmen utan att få upplevelsen förstörd av mig) kan jag säga att den var awesome! Det som började byggas upp i förra filmen exploderade i den här, och det var action nästan från start till mål. Det finns en del vändningar som man, om man ej läst sista boken, blir helt omkullkastad av, sådant som man trodde sig ha koll på visar sig vara något helt annat.

Jag känner mig vansinnigt sugen på att än en gång ge mig i kast med böckerna. För hur bra filmerna än må vara, så är böckerna tjugo gånger bättre.

Den här veckan har vi ätit ute många gånger, och gårdagen var inget undantag. Det är skönt att lyxa till det lite med maten när man ändå har semester. Igår var det Harry B James som besöktes, jag åt deras entrecote med de klassiska tillbehören som pommes och bea. Varför byta ut det mot något annat, när det funkar så bra (oavsett om Alex retar mig eller inte...)? Gott som sjutton var det i alla fall.

Min pojkvän är ett stort fan av att spela dataspel, och han brukar fråga mig om inte jag också vill spela. Nu lockar det inte mig särskilt mycket, så jag svarar alltid nej. Men så frågade han istället vad för spel jag gillade, och jag kom att tänka på ett spel jag spelade i början av mina tonår, Atlantis: The lost tales. Jag minns att jag alltid failade på samma ställe, hur mycket jag än försökte kom jag inte längre. Och sedan försvann det där spelet, jag vet inte om jag lånade ut det till någon eller hur det var. Men borta var det.

Nu blev min karl inspirerad, och laddade således ner det här spelet till mig, så att jag också kan spela något jag tycker är kul. Det är det jag har ägnat en del av eftermiddagen åt. Men jag märker att jag är om än ännu sämre på det än vad jag var för tio år sedan. Knäckande, med tanke på att jag trodde att det skulle vara lite enklare nu när jag är äldre och visare. Tji fick jag. Men jag ska baske mig visa vem det är som bestämmer. Och inte fan är det spelet.

Alex kom över igår, och vi hade filmmys i soffan. Den utvalda filmen var I am number four.

Den handlar om John, som flytt sin planet för att gömma sig på Jorden från onda fiender som vill döda honom. Han flyttar från stad till stad för att undvika att bli upptäckt, och varje gång ändrar han sin identitet. Något som han tröttnar rejält på. Så flyttar han till Paradise, och träffar Sarah. Kärlek uppstår, men fiendena är honom hack i hälarna och närmar sig oroväckande fort.

När jag först hörde talas om den här filmen var jag övertygad om att den skulle vara grym. Sedan fick den ljumma recensioner och folk som sett den sa att den inte var särskilt märkvärdig. Då mattades mitt intresse av, och efter att nu ha sett den är jag glad över att jag inte såg den på bio. Den var ok, bortsett från att de onda utomjordingarna var lite fjantiga, och slutet var lite väl tvärt. Det kändes som att filmen borde ha fortsatt lite till och fått ett ordentligt slut. Men det verkar å andra sidan vara min och Alex förbannelse- filmer med dåliga slut.

Alex är inte här i dag, förhoppningsvis kommer han tillbaka i kväll. Och jag orkade inte ställa mig och laga någon vettig mat till mig själv, så därför slängde jag in en färdiglasagne i ugnen och avnjöt den en timme senare, när den var klar. Inte den bästa lasagnen, kanske, men den funkar när man inte orkar eller har tid att anstränga sig lite extra. Mätt blev jag i alla fall. Nu ska jag äta en av Alex små Twixglassar till efterrätt. Är han inte här och kan försvara dem, får han skylla sig själv. Moahahahaha (det där är mitt elaka skratt, om det nu inte framgick så tydligt)!

Jag fick förresten de hett efterlängtade köttbullarna igår. Awesome!

En liten unge frågade vad får äter när vi stod och klappade de små lurviga sötnosarna på Skansen igår. Att jag svarade "små barn" var kanske inte helt ok, även om jag sedan försökte släta över det genom att säga att jag bara skojade och att de egentligen äter hö och gräs...

Varje sommar bör man gå på Skansen åtminstone en gång (fler om man gillar allsångskvällarna). För det finns nästan inget härligare ställe än Skansen i Stockholm. Igår gjorde jag och Alex vårt årliga besök där, och det var galet mysigt. Bortsett från att jag blev nafsad i fingrarna av en kanadagås när jag matade den med rånet från en glasstrut, blev jagad av gåsens polare när de insåg att det delades ut mat, och klev i en rejält tilltagen bajskorv som någon av dem planterat på gräsmattan.



Vi tänkte åka häst och vagn, men det blev inte av.



De söta små fåren kom springande när jag lockade på dem.



De höll på att göra rent sälarnas bassänger och fylla på med nytt vatten. Sälarna låg på botten av bassängen i den lilla pölen vatten som hade hunnit bildas.



De var väldigt söta, men det bråkades och frästes en hel del.



Nere hos renarna dracks det vatten.



Skogens konung låg och vilade.



Hos den vanligtvis så skygga järven var det full aktivitet. Jag räknade till totalt tre djur, som alla sprang omkring och lekte och busade och badade.



I 1700- talsherrgården bjöds det på konsert med tidsenlig musik.



Jag åt en glass.

Igår åt vi middag på Vapiano- som vanligt en succé. I dag är jag sugen på köttbullar med potatis, brunsås och lingonsylt. Var kan man få tag på det om man inte orkar laga det själv?

När man surfar tunt på Youtube snubblar man ibland över gamla guldkorn. Som det här klippet, vilken nostalgitripp de luxe. Minns när jag gick i lågstadiet och det var Tallkrogsskolans dag. Det fanns en scen där alla barn som ville fick förbereda ett framträdande och uppträda inför resten av skolan. Två killar i min klass klädde ut sig till Ronny och Ragge, med gällivarehäng och polisonger och hela kittet, och framträdde den här låten. De drog ner en hel del applåder.

Det finns en del tv- serier från min egen barndom som jag definitivt kommer att tvinga mina barn att se på, och Ronny och Ragge är en av dem. I gott sällskap med Kurt Olsson och Rapport till himlen.

I dag var det utflyktsdag för mig och Alex. Utflyktsmålet fanns med i tankarna redan förra sommaren, men det blev inte av då. Perfekt att ta det den här sommaren istället. Så efter att ha sovit på tok för få timmar åkte vi in till Stadshuskajen i morse, och åkte båt ut till Drottningholm. Där strosade vi runt i slottsparken och kikade in i både Drottningholms slott och Kina slott. Kombinationen vackra byggnader och kungligheter är perfekt för min del, då jag älskar båda. Och att sedan få klappa på kungens får var pricken över i:et. Ja, inte just att det var kungens får, utan att det var får överhuvudtaget. Så otroligt söta och gosiga. En helt perfekt semesterdag.

En av världens bästa låtar, här framförd av ett av Sveriges bästa band. Jag älskar't!

Igår utnyttjade vi picknicken jag köpt på Groupon. För 149 kronor istället för typ 450 kronor, som det egentligen skulle ha kostat, fick vi varsin sallad med dressing, smörgås, dricka, bakverk och frukt på Tidemans Café bakom Dramaten. Galet bra deal. Efter att ha hämtat ut vår lilla picknickkorg promenerade vi ut på Djurgården, där vi satt i blåsten bland alla kanadagäss som omringade oss.

Jag har semester, och ändå är jag uppe okristligt tidigt. Klev upp ur sängen kl 7:45, efter att ha lagt mig långt in på småtimmarna. Jag sov i och för sig i soffan ett par timmar innan, men Alex satt uppe och spelade hela natten fram till dess. För att vara snäll mot honom flyttar vi fram deadline med en halvtimme- sedan åker vi båt ut till Drottningholm. Vi tänkte ströva omkring i slottsparken och göra ett besök inne i slottet. Det kan bli awesome! Om vi inte somnar stående vill säga.

I och med att vädret inte var så mycket att hurra för igår, tog jag och Alex chansen att utveckla vår kulturella sida litegrann och besökte Tekniska Museet. De har just nu en utställning med saker från NASA, som jag länge velat se. Vi gick även på deras Cino4- bio, och såg en film om vulkaner. Det är en 4D- biograf, där det sprutas vatten och luft på en och stolarna rör sig. Jag har inte varit på Tekniska sedan jag var barn, så det var ett riktigt roligt besök.



Mercuryraketen. Galet liten, med plats för en person.



Det finns många knappar i en rymdfärja.



Rymddräkt.



Vi lekte lite med ord.

Vi gav oss ut i joggingspåret lite tidigare i dag. Vanligtvis springer vi när solen börjat gå ner och det är lite svalare ute, klockan brukar då vara tidigast 22:00. I dag var vi dock ute vid 20- snåret, och det var överhettning big time för min del. Att jag dessutom var hungrig och illamående från början gjorde inte saken bättre, och det var bara att bryta. Men vi kom runt de tre kilometrarna på 21 minuter ändå, så det var verkligen inte en dålig runda på något sätt. Trots de dåliga förutsättningarna och mitt psykbryt (för det var precis vad det var, stod på trottoaren och bölade). Men i morgon bitti tänker vi ge oss ut igen...

Haha, så jäkla kul att Michael Bolton är med på det här! Och det är helt sjukt hur snabbt refrängen sätter sig. Som Karlssons klister de luxe.

Nu är det här en ruskigt dålig bild, men titta vad smala jag och Alex har blivit! Vi har gått på svältdiet ett tag nu, och att inte äta ger resultat snabbt...






Näääääää!!!!!!!!!!!! Nu skojade jag allt till det! Vi är precis lika tjocka som vi alltid har varit.

I dag har jag inte gjort många knop. Tvättat och handlat lite mat är väl det enda vettiga, sedan har jag i stort sett bara hängt i soffan med Grey's Anatomy. Sov några timmar också, vilket resulterat i att jag inte är särskilt trött, trots att jag borde gå och lägga mig snart. Men! Jag har semester, och behöver således inte gå upp kl 06:30 i morgon bitti. Äntligen! Inget jobbtänk på hela veckan, bara tid för mig själv och Alex och alla roliga saker som finns att göra i sommarstockholm. Vem vet vad vi tar oss för i morgon? Skansen? Gröna Lund? Picknick i någon mysig park?

På onsdag åker min finaste Karin till Australien för ett år. Hon ska plugga i Canberra, som ett sista led i sina juridikstudier. En vansinnigt bra merit, och ett riktigt äventyr för henne, men för oss som är kvar här hemma är det mindre roligt. Jag kommer att sakna henne något enormt. Vi har vuxit upp tillsammans, våra föräldrar är vänner, och vi har följt varandra genom livets medgångar och motgångar. Hon är en del av min familj. Bara tanken av att hon kommer att befinna sig så långt bort som det bara går att komma under så lång tid är jobbigt. Men jag vet att hon kommer ha det jäkligt bra (bortsett från de där kastrullerna och köksredskapen som hon måste köpa när hon flyttar in i studentkorridoren), och ett år går väl ganska fort ändå. Och tack och lov finns ju internet...

Igår firade vi i alla fall av henne med en middag på Anchor. Jag fick inte jättemågna bra bilder, men så här såg det ut.




Jag satt snett emot Karins farbror Peter...



... och bredvid hennes lillebror Martin.



Jag åt bacon- och cheeseburgare med pommes. Lätt värt 115 spänn, mycket gott.



My var galet brun, och Camilla tyckte att något var roligt.



Jag och kvällens huvudperson (bjuder på att jag ser för jävlig ut).

Semestern firades in på riktigt igår kväll. Alex bjöd mig på middag på Jimmy's Steakhouse på Söder. Jag åt tills jag knappt kunde andas, men sådant spelar ju mindre roll när det är så gott. Efteråt promenerade vi runt halva Södermalm, och det kändes som om vi var turister i vår egen stad. Jag hade inte koll på att det ligger gamla Söderkåkar på Lotsgatan, och jag har aldrig promenerat längs Hammarbykanalen hela vägen från Danvikstull. Det blev en längre promenad än vad vi hade tänkt från början, och vi fortsatte längs vattnet hela vägen bort till Hornstull. Nu gick vi inte så fort, och stannade lite på vägen, men två timmar och tjugo minuter tog det, vilket ju nästan kan klassas som lätt träning.



Jag och Alex åt samma sak- biff med klyftpotatis. Skillnaden var att min var 250 gram och hans var 300 gram. Förstår inte hur han orkar.



Bearnaisesås och grönsaker fick också fylla våra tallrikar.



De gamla söderkåkarna. Så himla häftigt att det finns så många kvar.



Det var härligt att promenera längs vattnet. Varje gång jag gör det känner jag lite tacksamhet över att staden jag bor i ligger vid kusten. Hur cheesy det än må låta.

Nu jädrar i mig har jag semester i en vecka! Så vansinnigt skönt och efterlängtat, och det enda felet är att jag önskar att den där veckan kunde vara två månader istället. Men när veckan är slut jobbar jag tre veckor och sedan har jag ytterligare två veckor ledigt, och det är inte kattskit det heller.

Nu hoppasj ag på bra väder i veckan som kommer. Men jag får inte glömma att smörja in mig, så att det inte blir som på bilden ovan. Den röda färgen i mitt ansikte kommer från en halvtimme i solen på jobbets takterrass. Not so hot (eller ja, det var ju precis det det var, men ni fattar...).

När jag och Alex var i Barcelona besökte vi akvariet (jag är ju som bekant en sucker för djur, och att missa alla fiskar hade ju varit tråkigt). I efterhand var de 170 kronorna som inträdet kostade lite väl saftigt för vad man fick, i synnerhet som att jag besökt Sydney Aquarium som slog det här med hästlängder. Men jag är ändå väldigt glad över att vi faktiskt stod i den långa kön för att få komma in och betalade de dyra pengarna, för det är något speciellt med att få vandra omkring i den värld som annars bara är reserverad för de som lever i havens djup.

Jag fastnade verkligen för firrarna på bilden ovan. Nu kan jag ju ingenting om fiskar eller så, men det kändes som att det var en hona och en hane som levde tillsammans. Deras akvarium var fullt med andra likadana fiskar, men dessa två tydde sig till varandra och lämnade inte varandras sida. På något vridet vänster kunde jag med detta i åtanke identifiera mig med dem. De påminde om mig och Alex. Inte det att de var groteskt fula, utan att han hela tiden fanns där bakom henne, höll om henne med sina små tentakler/ armar eller vad det nu kan tänkas vara, och skyddade henne från allt ont. Och det var så himla fint.

Fortfarande awesome!

Arbetsdagen gick rätt fort i dag, och efter att ha släpat mig runt på både blåa och gröna tunnelbanelinjen för att komma till T- Centralen, mötte jag upp Linnea för en fika. Det fick bli en ischailatte för min del, vilket är perfekt när det är sommarvärme utomhus.

Och nu sitter jag hemma i soffan. Pojkvännen är på middag hos en KTH- vän, och när jag pratade med honom för trekvart sedan hade han inga planer på att åka hem snart. Jag tror att han har glömt att det bara är torsdag, och arbetsdag i morgon. Det minns jag dock alltför väl, och med tanke på att jag har galet mycket att göra i morgon innan jag får gå på semester, är det väl lika bra om jag kryper ner under täcket snart.

Ibland undrar jag om jag verkligen är så smart som jag tror att jag är (jodå, jag har stundtals väldigt höga tankar om mig själv, som kanske inte alltid är befogade). I morse när jag gick upp var det redan rätt fint väder ute. 17 grader, sol och blå himmel. Enligt gårdagens Metro skulle det dessutom bli hela 25 grader i dag, vilket jag lagt på minnet och faktiskt tänkte på när jag valde vilka kläder som skulle få pryda min kropp i dag. Ändå är jag så dum att jag drog på mig långbyxor och en svart tröja som har ärmar ner till armbågarna. Den är visserligen lös och luftig, men jag kommer inte undan det faktum att jag är på tok för varmt klädd för den här dagen.

Så. Värt att ta en lunchpromenad och riskera svettlökar stora som Australien? Ja? Nej?

Det finaste jag har. Vår kärlek.

Både igår och i dag har mina ögon strulat. Eller strulat och strulat, de svider och tåras och är vansinnigt jävliga när jag suttit och stirrat in i datorskärmen för länge. Vilket inte är så bra när man arbetar på kontor och använder sig av datorn hela dagarna. Det positiva är att jag är helt säker på vad som orsakar detta, och det är sömnbrist. Får jag bara sova tillräckligt många timmar ska det nog bli bra igen. Det negativa är att jag känner mig själv, och vet att sömn är det första jag prioriterar bort om det verkar roligare att vara vaken länge. Så förmodligen kommer mina ögon att svida även i morgon.

Så här såg jag ut första gången jag träffade Alex. Svart klänning med guldknappar längs hela sidan (som ändå inte syns på bild), stora silverfärgade örhängen, uppsatt hår och alkohol i ögonen (inte bokstavligt).

Jag satt och kollade igenom gamla bilder igår, därav detta fynd, men nu var det ju inte det jag ville prata om. Nej, jag tänkte bara uppdatera om hur mina planer för dagen ser ut. Jobba har vi redan klargjort ett antal gånger den senaste tiden att jag fortfarande gör, och det hela veckan ut. Men i dag tänker jag smita en kvart tidigare, så att jag inte kommer försent till kiropraktorn. Jag har inte varit där på en månad, och om sanningen ska fram så gruvar jag mig lite inför dagens besök. Det finns två saker som han har tjatat på mig om, och jag kan väl inte säga att jag har varit duktig på att uppfylla något av dem. I och för sig har jag beställt ett höj- och sänkbart skrivbord, men det är ännu inte levererat. Och det där med att träna upp musklerna har jag än mindre gjort. Den enda träning jag ägnat mig åt är att jogga, och det har jag gjort med måtta. Men inte kan jag väl ljuga och säga att jag tränat litegrann, men att det inte funnits så mycket tid till'et...?

Det måste inhandlas lite mat, och jag antar att det faller på min lott att göra det. Laga middag i kväll vete fasiken om jag mäktar med (hej yoghurt och flingor), men jag tänkte fixa ingredienser till morgondagens planerade lunchsallad.

Förra veckan missade jag premiären av Allsång på Skansen. Fråga mig inte hur det lyckades gå mig förbi, för jag hade tänkte på det hela dagen och påmint mig själv om att inte glömma bort det. Men ändå så försvann det ur huvudet på mig. I dag är det dock vansinngit viktigt att jag kollar, då Håkan Hellström är en av gästerna. Ingen sommar är helt komplett utan Håkan på Allsången. Tråkigt bara att jag inte har möjlighet att infinna mig på Skansen (hinns inte med för att jag ska till kiropraktorn) och att vädret är värdelöst.

Har jag tur kommer jag även i säng i hyfsat ok tid i kväll. Igår sved det i ögonen av trötthet redan vid kl 20 på kvällen, men dum som jag var stanande jag uppe bara för att upptäcka att Johan Falk- National Target började på tv kl 21:30. En film som jag redan sett, men som jag nu inte kunde slita mig ifrån. Så klockan var på tok för mycket när jag väl slöt ögonen och somnade. Det lider jag av i dag, kan jag säga.

- Varför luktar banan så äckligt? I synnerhet de som är mer gula.
- Jag har verkligen fått len hy i ansiktet sedan jag började smörja in mig dagligen. Så jäkla skönt att den inte ska hålla på att vara torr och fnasa, utan bara mjuk och len.
- Vad ska man göra på semestern? Eftersom vi är så sent ute kan vi väl glömma Göteborg, men vad finns det för alternativ?
- Vågar jag testa jobbets kaffe igen? Det är riktigt rävgift, men om man har i lite mjölk? Jag är i desperat behov av energi.

Den här veckan har det inte blivit mycket av joggandet, men i kväll gav vi oss ut igen, jag och Alex. Tre kilometer avverkades på 17 minuter och 43 sekunder, vilket var nytt rekord med 40 sekunder. Benen kändes pigga och fräscha första halvan, men andra halvan var allt annat än rolig. Jag var helt färdig när vi väl var tillbaka hemma. Men vansinnigt nöjd. Som alltid när jag har klarat av den förbannade trekilometersrundan.

Dagens middag. Enkelt och snabblagat, precis så som jag gillar det. Det blev dessutom matlådor över till både mig och Alex, sweet.

there is no time for us
there is no time for us
oh the world won't understand
it's left no time for us

I love a girl I'll never see her again
she was so young I'll never see her again
she was so young
I'll never see her again

what is worthwhile in the world
if you can't be with the one you love
what is worthwhile
we'll be forgotten when we're gone

if I could change one thing in life
I'd make time for us
if I could change one thing
I'd make time for us

no time for us
no time for us
no time for us...

Än en gång har jag och Alex fastnat i Dexterträsket. Både fredags- och lördagskvällen ägnades åt att titta på säsong 4. Jag misstänker att även söndagskvällen kommer att innehålla ett par avsnitt, för det är så sjukt spännande just nu. Jag måste ha mer, jag måste få veta hur det går, jag måste få veta vem som dör och vem som överlever. Jag. Kan. Inte. Få. Nog.

Jag och Alex har en vecka kvar innan vår första vända av semestern börjar, men redan igår infann sig den där underbara semesterkänslan. Lightversionen av den i alla fall, för någonstans visste man ju trots allt att det bara var en vanlig lördag.

Vi åkte in till stan, köpte med oss varsin sallad och promenerade ut till Skeppsholmen. Där satt vi på en gräsplätt vid vattnet och bara njöt av värmen och varandras sällskap.



Vädret var helt underbart.



Salladen hade vi köpt på Café Avenyn på Kungsgatan. Så. Jäkla. God. Ska nog försöka mig på att slägna ihop något liknande till lunch i veckan.



Sedan promenerade vi tillbaka längs Nybroviken...



... och gjorde ett stopp i Berzelii Park, där vi drack varsin öl. Så vansinnigt mycket sommar så det finns inte. Jag hoppas att sommaren kommer att bjuda på fler dagar som gårdagen. Att det inte är slut på det fina vädret, men jag skulle inte bli förvånad om mina semesterveckor blir gråa och regniga. Det verkar liksom höra till...

På tal om fynd. Igår fyndade jag lövbiff för 99 kronor kilot. Perfekt när man har en pojkvän som kräver kött för att maten på tallriken ska räknas som en riktig måltid. Efter lite dividerande om hur lövbiffen skulle tillagas, serverades den som på bilden ovan. Plus bearnaisesås och vitlökssmör.

Jag reafyndade förresten en kjol tidigare i veckan. 279:- istället för 399:- på Zara. Med tanke på att jag saknar kjolar som jag faktiskt kan använda, så var det ett riktigt bra köp. Stod och sög på om jag skulle slå till på en likadan fast röd när jag ändå höll på, men kom fram till att jag behövde ytterligare en åsikt för att kunna bestämma mig för om jag gillade den eller inte. Så den fick vara kvar i butiken. Tills vidare.

Jag är så otroligt glad över att det äntligen är fredag. Det är inte någon rolig dag, och jag mår mest skit, men bättre att det är dåligt när det är fredag än om det hade varit en dag mitt i veckan. För veckans sista vardag innebär ändå att det automatiskt blir lite bättre, oavsett hur grundhumöret ser ut.

Ska man våga sig ut på en lunchpromenad? Himlen ser ut att kunna bjuda på regn om jag har otur, och då  är det banne mig inte rolgit att befinna sig långt från jobbets skyddande tak och väggar. Våga chansa eller vara en liten lort som hellre sitter inomhus och trycker? Det får nog bli lite frisk luft. Börjar det regna så börjar det regna, och det är inte mer med det. Paraplyet får följa med.