Helena

Det var vansinnigt trevligt att hänga med Karin några timmar efter jobbet. Hon hade så mycket kul att berätta, så mycket hon har varit med om under sin Australien- vistelse. Jag blev riktigt inspirerad och vill åka dit NU. Och även ta en sväng förbi Nya Zeeland. Dags att prata igenom det där med Alex och verkligen bestämma oss för att åka över nyår, tror jag.

Var för övrigt duktig- hoppade över allt vad bullar och kakor hette och drack bara en kopp kaffe. Med mjölk, naturligtvis. Mycket bra.

Älska hur en mascara för 170 spänn plötsligt kan förvandlas till en mascara för 136 spänn.

Kvällen tillbringades i halvmörker tillsammans med Niclas och en enorm hamburgertallrik. Inte ett helt oangenämt sätt att runda av dagen, även om den där extrema mättnadskänslan som infann sig efter burgaren hade kunnat hålla sig borta. Men man får väl skylla sig själv. Och nu behöver inte jag äta någonting förrän tidigast lunchtid i morgon (påstår jag nu, men jag lär väl vakna i natt av att magen skriker efter mat).

Jag kom i säng alldeles för sent igår. Fastnade i soffan, och Alex fick tjata på mig för att jag skulle gå och borsta tänderna och lägga mig i sängen. Det var på tok för skönt i soffan för att jag skulle vilja gå därifrån, trots att jag vet att jag måste göra det förr eller senare för det är fasiken inte bra att sova en hel natt på en tvåsitssoffa. Det vet jag av erfarenhet. Ändå blir jag sur och grinig när Alex tjatar på mig. Haha, egentligen skulle han få filma mig någon gång när han försöker få mig att förflytta mig till sängen. Skulle vara kul (?) att se mig från det perspektivet, för det kanske är det enda som hjälper att "bota" detta dumma beteende...?


Annars då?

Jo tack, läget med skuldra och nacke är oförändrat. Fortfarande skit, med andra ord. Det gör dessutom mer ont i dag än vad det gjorde igår, så vågen på det.

Den där förbanande smärtan har fått mig att börja fundera lite på vilken väska jag ska ta med mig till New York. Någon som är så liten att jag inte kan fylla den med massa onödigt skit. Det blir nog bra.

Väskplanerandet har fått mig att inse att jag måste införskaffa en kameraväska innan vi åker. Då kan Alex få släpa på systemkameran och jag behöver inte ha den i handväskan.

Eller så köper jag en manbag till Alex så kan han få bära allt när vi strosar runt på stan. Åh, det var nog den bästa idén!

Det är sol och varmt i Stockholm i dag. Inte för att jag berörs av det, jag sitter ju instängd på mitt kontor. Men det är ändå betydligt trevligare att veta att någon annan som inte arbetar inomhus kan vara ute och njuta av det... *morr*

Det är tisdag men känns som torsdag. Livsfarligt.

Men att det är tisdag innebär att jag ska fika med Niclas efter jobbet. Yey!

Äntligen har Revenge börjat sändas igen! Avsnitt 17 finns nu ute, och har ni inte redan börjat följa denna fantastiska serie råder jag er till att göra det omgående. Den är riktigt bra.

I Uncertaintys öppningsscen står det unga paret Bobby och Kate på Brooklyn Bridge. De diskuterar ett livsomvälvande beslut, och efter att ha singlat slant springer de åt varsit håll. Kate springer mot Manhattan och Bobby mot Brooklyn, och efter detta får vi se två olika scenarion på vad som hade hänt härnäst beroende på åt vilket håll de valde att gå. Blir valet  Brooklyn hamnar de hemma hos Kates familj. Deras relation djupnar och de får en bättre förståelse för varandra. Väljer de däremot att gå över bron mot Manhattan hittar de en kvarglömd mobiltelefon i en taxi. Snart är de jagade av någon som gör allt för att få tillbaka telefonen- inklusive mörda.

Jag gillar idén. De val du gör formar livet på olika sätt. Båda historierna tilltalar mig, även om den actionfyllda som utspelar sig på Manhattan är lite mer underhållande. Detta slarvas dock bort lite genom att man aldrig får klarhet i vad som egentligen pågår och hur det hela slutar. I och för sig anspelar väl det rätt bra på filmens titel "Uncertainty", men jag är inte så mycket för öppna och ouppklarade slut när det kommer till film. De hade kunnat knyta ihop säcken och de två historierna lite bättre, då hade filmen definitivt fått högre betyg i min bok.

Betyg: 2,5 av 5.

Jag köpte på mig ytterligare 1,3 kilo lövbiff på Willys tidigare i veckan. Det gäller att köpa på sig när det är billigt, vilket även ledde till att jag köpte färska kycklingfiléer på Lidl.

Dagens middag fick således bli fajitas på lövbiffen. Vansinnigt gott! Alex verkade dessutom rätt nöjd. Hans favoriträtt är ju som bekant burritos, och det här var ett bra substitut till det.

Istället för lunch svängde jag ihop en liten smoothie, som fick en alldeles fantastisk rosa färg.

Ingredienser: Honungsmelon, päron, hallon.

Igår hade vi en liten tjejkväll hemma hos Cathrine. Hennes man (yes, nu är de gifta) är i Las Vegas med jobbet, så hon och lilla Ingrid var själva. Så det passade perfekt att jag, Helene och Linnea kom över och höll dem sällskap.



Värdinnorna.



Linnea.



Helene.



Helene hade gjort en broccolipaj.



Cathrine svängde ihop en sallad.



Man behövde inte vara orolig över att gå hem hungrig.



Sedan kan man ju fråga sig varför jag tryckte i mig massa godis.



Aja. Även om det blev en liten sockerchock var jag glad ändå.

Igår var jag och Kärleken på dejt. Vi testade en restaurang som vi inte varit på innan- Ett Hundra Ett på Birger Jarlsgatan 101. Jag tycker ju om ställen där jag vet vad jag får men samtidigt är det kul att testa på nytt, även om den där nojan över att kanske inte bli nöjd alltid är överhängande. Superfjantigt, jag vet, men tyvärr är det så jag funkar. Det gamla vanliga är tryggast. Det är därför jag alltid bestället calzone om jag ska äta pizza på en pizzeria jag inte besökt tidigare. För det är betydligt svårare att misslyckas med en calzone än med valfri annan pizza.

I alla fall. Tillbaka till restaurang Ett Hundra Ett. Snacka om att INTE bli besviken. Vilken fantastisk liten pärla! Maten var gudomligt god, stämningen intim och mysig och riktigt trevliga servitörer. Dessutom var det kocken som kom ut med maten och presenterade vad det var för oss. Och kocken var tydligen med i kocklandslaget. Jag kan varmt rekommendera restaurang Ett Hundra Ett. Dit tänker jag gå igen.



Det är en liten restaurang med mycket myskänsla.



Alex åt rådjur med svamprisotto till förrätt.



Jag åt en syrlig rödbetssoppa med vispad creme fraiche.



Till varmrätt åt i båda oxfilé med någon sorts tryffelpotatispuré. Så gott att jag nästan dog.



Alex åt creme brulee till dessert medans jag knappt orkade trycka i mig en liten tryffel. Sedan var jag så mätt, så mätt.

Läs nu det här, alla bloggare, för det här är viktigt!

Ett endaste litet blogginlägg från er kan nu hjälpa att vaccinera 95 barn från fattiga länder mot stelkramp. För varje bloggpost skänker Apotek Hjärta i samarbete med UNICEF 95 doser vaccin till barn som behöver det. Det kostar inte mer än fem minuter av er tid, och det hjälper till att rädda liv. Så det finns ingenting att tveka på, skriv ett inlägg nu!

Och glöm inte att pinga inlägget här, så att det blir registrerat!

För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

Vem har fått tag på biljetter till Lady Gagas spelning på Globen i augusti? Eh, JAG!

Hängde på låset i morse när biljetterna släpptes (Eller ja, lås och lås. Köpte dem på Ticnets hemsida, men det känns så fel att säga att jag hängde på... internet...?... för det är ju liksom uppenbart) och efter en evighet lyckades jag till sist få tag på biljettjäklarna. Sjuhundra riksdaler styck fick jag betala, och jag skulle ha två.

Men även om jag nu fick mina två biljetter måste jag klaga.

1. För det första är jag jävligt glad över att ha upptäckt att man aldrig ska köpa biljetter via Live Nation. För därifrån slussas man bara över till Ticnet i allafall, och denna flytt gör att man förlorar många dyrbara sekunder. Har man otur kan det leda till att konserten hinner bli slutsåld.
2. Biljetterna till Lady Gaga skulle släppas klockan 9. Klockan 08:54 gick jag in på Ticnet, bara för att upptäcka att biljetterna redan var släppta och försäljningen i full gång. Inte ok.
3. Eftersom trycket var så stort ställdes jag i kö. Det är helt ok för min del, jag fattar väl också att hemsidan inte klarar av hur många kunder som helst samtidigt. Men efter tio minuter när det äntligen var dags för mig att få komma fram och handla, då dök plötsligt ett meddelande upp på skärmen om att kön var full och att jag skulle försöka igen senare. BAM! och jag kastades tillbaka på noll och fick börja om att köa. Vafan...


Funderade starkt på att ringa till Ticnet och fråga vad fasen de sysslar med. Men jag orkade inte den här gången heller. Jag fick mina biljetter, och det är jag nöjd över. Lady Gaga på Globen! Awesome!

Snöblandat regn varvat med enbart regn öser ner utanför mitt fönster. Välkommen till denna fredag i Hufvudstaden! Tur att man har med sig paraply vart man än går. Det är en liten tvångstanke jag har, att alltid ha med mig paraplyet, för tänk OM det skulle börja regna. Självklart finns det både fördelar och nackdelar med detta.

Bra:

Om det börjar regna har jag ett paraply nära till hands, och behöver således inte bli blöt.

Dåligt:

Det är tungt och otympligt att släpa med sig ett paraply överallt.
Jag måste ha en stor väska för att få plats med paraplyet.
En stor väska leder till att jag trycker ner ännu mer skit i den. Det kan ju till exempel vara bra att ha med sig en kofta om det skulle bli kallt ute, eller en bok om jag   känner för att läsa...
Det är inte helt smidigt att ha med sig ett paraply i väskan när man är på krogen.
Alex mobbar mig. Speciellt när jag släpar med mig paraplyet de dagar när solen skiner och det inte finns ett moln på himlen.


Ska jag vara riktigt ärlig inser jag ju att det kanske är dags att lämna paraplyet hemma i fortsättningen...


Men det gör inte så mycket att det är skitväder ute. Jag är på galet bra humör, av flera anledningar. En av dem är att jag verkligen ser fram emot min och Alex middagsdejt i kväll. Jag har suttit och dreglat över menyn flera gånger, trots att det inte serveras bearnaisesås till någon av rätterna. Nu får vi bara hoppas på att maten smakar lika bra som menyn lovar.

Det har ju blivit en hel del filmer på sistone, och förra helgen såg jag även Red Eye. Jag vill minnas att jag såg den på bio första gången, när det nu begav sig, och eftersom det är rätt längesen så tänkte jag att det kunde vara trevligt att se den igen.

Red Eye är en typisk film som faller mig i smaken. Jag älskar spänningen och även om man förstår att det oftast kommer att lösa sig till de godas favör i slutändan, så gör inte det någonting. Cillian Murphy gör sig för övrigt väldigt bra som elak skurk. Det är lite obehagligt när någon som är så vansinngit trevlig och har snälla ögon plötsligt visar sig vara den elakaste av de elaka.

Betyg: 3 av 5.

Det blev knappt något shoppande i Paris (det sparar jag till New York). Det enda jag kom hem med var ett svart linne från Promod (som jag redan hade ett likadant hängandes hemma i garderoben) och en ask vackra macarons. Åh, jag skulle kunna äta macarons varje dag, för fy bubblan så gott det är! Och vad som är ännu bättre är att de är så himla fina att titta på.

Det här verkar vara en sån där evighetslång vecka som aldrig vill ta slut. Och jag är trött på att sitta instängd på mitt kalla kontor, jag längtar ut. Nu finns det förvisso inte så mycket att längta till just utomhus, för våren har ännu inte behagat slå ut i full blom, men det hade varit trevligt att få göra någonting anant än arbeta hela dagarna ändå.

Bortser man från alla godsaker som upptar mina tankar (Jag och Marielle var vansinnigt nära att köpa varsitt bakverk igår. Vi stod med näsorna trycka mot konditoriets fönster och dreglade över bakelser och kakor, innan vi beslutade oss för att det räckte med vinet.), så är jag väldigt upptagen med att fantisera om olika resor som jag vill göra. Gemensamt för dessa resor är att de alla går till varma platser, och högst i topp ligger Australien. Jag och Alex har pratat om att åka dit över nyår, och det verkar som att vi har beslutat oss för att det blir så. Vi måste bara ansöka om semester och hitta biljetter till en rimlig penning. Åh, vad jag hoppas att det blir Australien!

Mitt i veckan- dejter är alltid lika trevliga och den här gången var det Marielle jag träffade. Släpade mig faktiskt hela vägen ut till Sollentuna. Hennes karl är på spa- konferens med jobbet hela veckan så hon är gräsänka, och då passade det ju vansinnigt bra att hänga i deras lägenhet. Där finns ju dessutom Gösta, som kan vara det sötaste lilla fluff som finns. Jisses, vilken energi han har. Han är uppe och nere och över och under och allt på samma gång. Så otroligt charmig.

 

För den som är intresserad kan jag meddela att nackspärren är lite bättre i dag, men jag har fortfarande djävulskt ont. Försöker att sitta rak i kroppen och slappna av.

Annars så har jag ägnat förmiddagen åt två inarbetare. Aldrig kul när det blir hastigt och lustigt påkommet att jag ska sitta med någon och visa vad jag jobbar med, men så blir det ibland. Jag har även ringt och bokat bord på restaurang. Jag och Alex ska på dejt på fredag, och det föll på min lott att boka bord. Efter en stunds surfande fastnade jag för menyn på ett litet ställe som såg väldigt mysigt ut, så jag slog till på det. Vilken restaurang det är tänker jag dock hemlighålla, så att det blir en överraskning för Alex.

Åååhhh, jag är så sjukt gottesugen! Tittade på några avsnitt av På middag hos Hannah och Amanda igår, och i ett av avsnitten gjorde de Leilas mazarintårta. Och den såg så god ut att jag nästan ville slicka på datorskärmen. Det känns dock inte helt ok att baka den till sig själv, så nu inser jag ju att jag måste planera en middagsbjudning eller fika inom en snar framtid så att den där jäkla tårtan kan få liv.

Fast å andra sidan skulle en chokladkaka gå bra också.

Eller lite lösgodis.

Och vill någon ge mig en Delicatoboll säger jag inte direkt nej.

Ja. Jag försöker gå ner i vikt.

I dag har varit en shitty day, kan jag tala om. Inte av värsta slag, men tillräckligt jävlig ändå. Mest för att jag verkar ha åkt på någon form av lättare nackspärr. Har vansinnigt ont i vänster sida av nacken och det liksom strålar ner i skuldran. Skäms gör jag också, för jag vet ju att jag inte har gjort som kiropraktor- Magnus sa. Jag har inte gjort några dagliga övningar för att mjuka upp kroppen och jag har inte suttit i roddmaskinen och tränat upp musklerna. Och jag står på tok för sällan och jobbar utan sitter oftast ihopsjunken som en ful och jävlig hösäck. Inte undra på att smärtan kommer tillbaka.

Så, finns det några experter där ute? Vad är bäst, vila bort smärtan eller försöka träna bort den genom en kortare joggingtur alternativt promenad?

Måndag igen. Vart tar dagarna vägen egentligen? Det rullar på så fort att jag faktiskt kan se hur de där jäkla rynkorna i pannan blir allt djupare under tiden det händer. Som att snabbspola en film framåt. And I don't like it.

Vaknade med en jädra huvudvärk i morse. Jag måste ha sovit riktigt uruselt, men efter en kaffe och två stora glas vatten är jag på banan igen. Förhoppningsvis är jag tillräckligt koffeinkickad för att hålla mig på rätt kurs fram till lunch (äter ju sent, så det är ett par timmar kvar), men det bör inte vara något problem.

Nu: Turbojobba.

Vi svängde givetvis förbi Eiffeltornet när vi var i Paris, men eftersom det var rejält med kö när vi kom dit skippade vi hela "åka upp i tornet"- grejen. Kön till trapporna var kortare, men hade vi tagit dem hade vi väl fortfarande kämpat för att komma till toppen...

Varsågoda, här kommer en hel radda bilder, och den bästa sparade jag till sist.

Efter att ha läst Hans Koppels Vi i villa var jag vansinnigt sugen på att läsa även denna, Kommer aldrig mer igen. Ska jag vara riktigt ärlig var jag ännu mer taggad på den sistnämnda, då den länge legat högt upp på topplistan (även om det inte behöver betyda någonting, det har jag lärt mig av erfarenhet).

Ylva är gift med Mike. De bor med sin dotter i ett litet samhälle i Skåne, och deras äktenskap har överlevt Ylvas otrohet något år tidigare. De har gått vidare. Så en dag försvinner Ylva. Hon kommer inte hem efter jobbet, och när Mike till slut kontaktar polisen är han inte säker på att hon inte har tillbringat natten hos någon annan man. Det har ju trots allt hänt förut. Men dagarna går och Ylva är fortsatt spårlöst försvunnen. Ingen har hört något eller sett något, och både polis och vänner börjar misstänka att det är Mike som ligger bakom hennes försvinnande. Vad ingen vet är att Ylva lever, och hon befinner sig mycket närmare än vad de tror.

Det här är en väldigt enkel story. Inga konstigheter och rakt berättad. Man får tidigt klart för sig vem gärningsmannen är, och det hintas även om motivet. Lägger man ihop alla ledtrådar kan man rätt enkelt gissa sig till varför detta händer Ylva. Det gör dock inte detta till en dålig bok, tvärtom. Det här var en av de bästa nagelbitarna jag läst på länge, och jag ville desperat veta fortsättningen på Ylvas öde. Skriftspråket fångar läsaren och det blir aldrig tråkigt. Full fart ända fram till sista sidan.

Vill man läsa en spännande bok som inte är en klassisk deckare så är Kommer aldrig mer igen ett bra alternativ.

Alex spontaninbjöd några kompisar igår för att spela lite Magic (det är tydligen väldigt populärt för tillfället) och då drog jag mig undan till sovrummet tillsammans med min älskade dator. Såg filmen New Year's Eve.

Filmen utspelar sig under nyårsafton, och man får följa flera olika personer och vad de har för sig. Det är olika små historier som sedan på ett eller annat sätt binds samman. Jag gillar sådana koncept, och det funkade bra även i detta fall. Filmen är väl inte något mästerverk, men det är en charmig komedi som definitivt är underhållning för stunden. Det är dessutom en imponerande skådespelarensemble de har lyyckats skrapa ihop, för vad sägs om Michelle Pfeiffer, Katherine Heigl, Hilary Swank, Robert De Niro, Zac Efron, Josh Duhamel, Sarah Jessica Parker, Halle Berry, Jon Bon Jovi, Ashton Kutcher, Lea Michele and the list goes on...

Så har man lyckats göra lite nytta i dag också. Jag har ägnat ett par timmar åt att gå igenom mina garderober och sortera ut sådant som jag inte ska ha kvar. Jag har ju vanligtvis stora svårigheter att skiljas från mina ägodelar, men den här gången gick det förvånansvärt lätt att rensa ut "skräpet". Jag misstänker att det har att göra med att vi åker till New York om en månad, och att jag då planerar att köpa på mig lite nya saker som måste få plats i garderober och lådor. Och det är en anledning så god som någon.

Igår var det alltså Date Night.



Då Alex var sen fick vi äta på en restaurang precis bredvid bion, något annat hanns inte med. Maten var ok. Lite för mycket grillkrydda för min smak och inte lagad med kärlek. Men det gick ner.



Och så filmen. Titanic 3D. Shit, vad bra den är! En riktigt biofilm som gör sig allra bäst på vita duken. I och för sig var jag inte jätteimponerad av 3D- effekterna, även om de självklart bidrog till ytterligare en dimension, de gjorde inte jättemycket skillnad. Men det spelar ingen roll, för när chansen finns att se Titanic på bio igen så tar man den.

Jag förvånades över att jag fortfarande kommer ihåg nästan alla repliker (jag vet inte riktigt om det är ett sundhetstecken). Och blödig som jag är kom ett par tårar redan när fartyget lade ut i Southhampton, och sedan fortsatte det vid ytterligare några tillfällen. Tack och lov var det inga störtfloder, och mot slutet kunde jag höra hur det snyftades lite här och var i salongen.

Titanic är en fantastisk film, och bara scenografin gör den värd ett biobesök. Alla små detaljer i allt från båtens inredning till skådespelarnas kläder är helt underbara att titta på. Så mitt bästa tips just nu är att se den, för den chansen kommer nog inte igen. Om man inte vill se den på dvd förstås.

I natt är det för övrigt exakt hundra år sedan Titanic förliste. Kl 02:20 gick hon under. Usch, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det.

Ett fjuttigt svar fick jag in på frågan vad ni trodde att min karl sysslade med på den här bilden.

Anonym gissade på att han mäter var mitten på väggen är.

Det var fel svar. Min kära pojkvän fick sent på kvällen ett ryck och flyttade undan vår befintliga soffa för att mäta upp hur stor vår nya soffa komemr att vara, och sedan märka ut den med tejp så att man verkligen fick en känsla av hur det kommer att bli. Sedan placerade han soffbordet så som vi ska ha det och stolar runtomkring, för att ännu mer se hur det komemr att bli. Banankartongerna representerar armstöden. Sedan satte han sig på en stol och njöt av vad han åstadkommit innan jag sa till honom att plocka undan eländet och dra bort tejpen från golvet.

Det är fredag! Det är Date Night! Det är tid för lite härlig quality time med Kärleken och jag är så sjukt taggad. I flera dagar har jag varit alldeles pirrig över att vi ska gå och se Titanic 3D. Alex är inte lika entusiastisk, men han erkände igår att han bara kommer ihåg tre scener från filmen, vilket kan likställas med att ha sett trailern. Så det kommer med andra ord att vara som att han ser filmen för första gången i kväll (mitt resonemang, inte hans).

Innan filmen börjar ska vi äta middag på stan, gärna någonstans i närheten av Medborgarplatsen (och helst inte McDonald´s eller Burger King). När Alex fick höra att filmen är tre timmar och femton minuter lång krävde han matintag innan, och jag är ju inte den som är den. Så om någon har något bra tips på en trevlig restaurang med humana priser och god mat i närheten av Medis får ni gärna hojta till. Det är ett plus om det serveras biff och bea.

Det är för övrigt fredagen den trettonde i dag. Så passande att vi då ska gå och se en film om ett fartyg som sjunker. Vi får bara hoppas att vår egna otur håller sig borta. För jag är inte så pigg på att få den här (på förhand) fantastiska kvällen förstörd.

Vad pysslar min boyfriend med? Kungariket och halva prinsessan till den som gissar rätt först!

Lagat middag till min karl- check.

Som jag känner mig duktig när jag lagar mat till min man fastän jag själv inte ska äta. Tro nu inte att jag hoppat över dagens middag, för det har jag inte. Nej, jag slängde i mig lite yoghurt när Alex var och tränade, för inte fasen orkade jag vänta på att han skulle komma hem innan jag fick mat i magen. Men sedan slängde jag in några kycklingfiléer i ugnen (de blir så vansinnigt goda när de tillagas i varmluftsugn) och skar upp lite grönsaker till Alex. Och den filéen som blev över blir matlåda i morgon. Yummie!

Jag såg som sagt ganska många filmer i helgen. Även den här, Let Me In, som är en amerikansk remake på den svenska filmen Låt den rätte komma in, som i sin tur är en filmatisering av John Ajvide Lindqvists bok med samma namn.

Filmen handlar om en pojke, Owen, som inte har några kompisar. Han mobbas av sina klasskamrater och drömmer om att en gång hämnas på dem. Så en dag flyttar en tjej i hans egen ålder in i lägenheten bredvid hans. Efter att ha stött på varandra några gånger blir de vänner, men vad Owen inte vet är att Abby är en vampyr och hon behöver blod för att överleva.

Jag har sett Låt den rätte komma in, och blev helt betagen av hur vackert filmad den är. Den gjorde starkt intryck på mig och de unga skådespelarna som gestaltade Eli och Oskar (som barnen heter i originalfilmen) var fantastiska. Den amerikanska versionen imponerar inte lika mycket på mig, men det är definitivt en riktigt bra film. I synnerhet Chloe Moretz som spelar Abby gör en mycket bra rolltokning, men även Kodi Smit- McPhee är bra. Amerikanarna får inte riktigt till samma mystik som genomsyrar den svenska filmen, och Per Ragnars porträtt av Elis "far" är betydligt skrämmande än det som Richard Jenkins levererar. Men det kan eventuellt ha att göra med att jag förknippar Per Ragnar med galningen Sten Frisk från den gamla tv- serien Tre Kronor...

Ska man bara se en av filmerna rekommenderar jag Tomas Alfredsons Låt den rätte komma in. Men annars tycker jag att man gott kan kosta på sig att se båda.

Härligt att Akademibokhandeln har placerat självbiografin Felicia försvann och biografin Jag är Zlatan Ibrahimovic på topplistan för skönlitteratur...

Hello torsdag!

Trött som fan men på glatt humör ändå. Så kan vi väl sammanfatta läget just nu. Det känns för övrigt helt upp och ner att det redan är torsdag och bara en och en halv dag kvar att jobba innan det är dags att ta helg. Men det ska jag inte mala på mer om nu.

Jag har sån jädra träningsvärk i låren, och jag kan inte för mitt liv förstå varför. Det är ju inte som att jag har ägnat mig åt några träningsaktiviteter på väldigt länge. Kan man få träningsvärk av att sitta för mycket? Eller för att ha datorn i knäet? Eller springa tio meter till bussen två dagar i rad? It's a mystery, för att citera killarna i Dead By April. Den låten har jag för övrigt börjat tycka mer och mer om, även om jag fortfarande undrar varför den gick vidare till Mellofinalen.

Funderar på vad jag ska sysselsätta mig med i kväll. Alex ska iväg och träna efter jobbet, om han nu kom ihåg träningskläderna imorse, så jag blir ensam hemma några timmar. Så vad göra? Det står just nu mellan att rensa ur i garderoben (jag vill, men orkar jag?), ut och jogga lite (not gonna happen) och titta på någon film. Äh, vem försöker jag lura. Vi vet alla vad jag kommer att välja.

Auf Wiedersehen!
(Det är Deutsche Donnerstag här på jobbet, vilket innebär att ett gäng kollegor under lunchen enbart pratar tyska med varandra. Tur att jag äter betydligt senare än dem... Men man kan ju alltid bidra med något litet, så det fick plats här.)

Det börjar bli längesen vi var i Paris, och jag har fortfarande inte visat alla bilder jag vill visa *ångest*. Men här kommer ytterligare ett gäng upp.

På lördagen gjorde vi ett besök på Louvren. Det var grått och tråkigt väder ute, så då tyckte vi att det passade bra att strosa omkring inne på museet och vältra oss i allt kulturellt.



Mer naket än så här blir det inte. Vi var för sjuttsingen i Paris, inte på solsemester. Men jag bjuder på magen för den här gången.



Allt jag kan tänka på när jag ser den där glaspyramiden är Da Vinci- koden.



Vi tittade på nakna rumpor.



"I'm ypur Venus, I'm your fire, your desire"- sjöng jag inte.



Den här lilla flodhästen hade jag gärna tagit med mig hem. Fast då hade nog vakterna kommit och plockat med mig in i något ljudisolerat rum där ingen kunde höra mig skrika. Så den fick bo kvar i sin monter.



Finn ett fel.



Men vad fan... Suck.



Nike. Hon är det finaste på hela museet. Hade jag haft en större väska hade jag fan plockat med henne hem.



Mycket folk var det.



Långt ifrån alla målningar på Louvren är fina...



Det blir ofta tydligt att målningarna har några år på nacken...



Mona Lisa är ju en besvikelse. Man förväntar sig något grandiost och så får man något som nästan kan liknas en fluglort på väggen. Den är så liten att man automatiskt börjar rota efter förstoringsglaset som man inte har med sig.



Förfalskning på g...?



Kärlek. Fint.

Jag såg även Bad Teacher i helgen.

Cameron Diaz spelar Elizabeth, en kvinna som planerar att gifta sig rikt och sedan sluta sitt jobb som lärare och bara leva det ljuva livet. När hon blir dumpad krossas dessa planer och hon tvingas fortsätta sitt jobb i skolan, där hennes tid mest går åt till att sova sig igenom dagarna medans hennes elever tittar på film. Men så börjar Scott arbeta på skolan, och efter att ha upptäckt att han kommer från en förmögen familj gör Elizabeth sitt bästa för att snärja honom. Något som inte visar sig vara så lätt då en annan lärare också har fått upp ögonen för honom.

Det är kul att se Cameron Diaz spela en riktig bitch. Hon gör ett riktigt bra jobb, och jag gillar verkligen hennes komiska tajming. Mina förväntningar på filmen blev faktiskt överträffade, och vill man se en rolig komedi kan jag definitivt rekommendera denna.

Jag har ju helt glömt att visa den fina inflyttningspresenten vi fick av Helene i fredags. Massa gottigheter, och jag kan säga att den där chokladen lever farligt och lär inte bli särskilt långlivad...

Jag är vansinnigt biosugen, och just nu går det tre filmer som jag väldigt gärna vill se.



Kan jag ha varit fjorton när den första American Pie- filmen rullade upp på biograferna? Efter tre filmer hoppade originalcasten av och det gjordes ytterligare ett gäng filmer med andra skådespelare. Men nu är det första gänget tillbaka! Och den filmen måste jag ju se.



Jag älskade boken, och jag är övertygad om att jag kommer att älska filmen. Även om jag fortfarande är väldigt skeptisk till castingen av Josh Hutcherson som Peeta. Men jag kanske ändrar uppfattning när jag väl sitter där i biostolen?



Det här är en av mina absoluta filmfavoriter! När jag fick höra att Titanic skulle gå upp på biograferna igen fick jag nästan tårar i ögonen (fatta vad patetiskt...). Det gör ingenting att jag har sett den oändligt många gånger, att få möjlighet att se den på bio igen är en chans som inte får missas. Så nu har jag övertalat Alex, och biljetter är köpta till på fredag. Det pirrar i mig bara jag tänker på det!

Ellen DeGeneres skrämmer slag på Taylor Swift. Åh, det är helt underbart!

När champagneglasen går sönder dagen efter man har använt dem, då kan man undra vad som gått fel. För jag var ju tamejsjuttsingen helt nykter när jag skulle diska dem.

Efter att ha slarvat med kolhydraterna under påskveckan tänker jag nu bättra mig på den biten. Det är återigen dags att plocka bort dem, och ersätta dem med mer proteiner. I dag fick det bli lax till lunch. Igen. Det har blivit mycket lax på sistone, så kan det gå när det säljs billigt på Willys. Tur att det är gott.

• Det är tisdag, och kort arbetsvecka. Underbart!
• Jag känner mig dock fortfarande lite sliten efter gårdagens lilla helvete. Vad sägs om att försöka lägga sig senast kl 23 i kväll?
• I dag måste jag svänga förbi Västertorp och hämta ut ett paket innehållande Neulash. Eftersom jag har slarvat med fransnäringen de senaste månaderna har mina stackars fransar börjat jävlas med mig och en efter en ramlar de av. Nu är det dags att rädda det som räddas kan.
• Jag vill gå på bio. Kanske en lämplig aktivitet för fredag kväll? Ska höra med min man vad han tycker om det.
• På onsdag ska vi äntligen ta första steget till att skaffa persienner i lägenheten. Det kommer att bli så underbart att slippa vakna upp i ett stekhett och ljust sovrum och äntligen kommer man att kunna sitta i soffan på kvällarna utan att få solen rakt i ögonen.
• Lady Gaga kommer till Stockholm i augusti. Jag. Vill. Gå.
• Det kommer bli en fantastisk konsertsommar överlag. Frikkin' awesome!

Lite senare än alla andra har jag nu sett Paranormal Activity.

Jag är en sucker för skräckfilmer, och helst sådana där det läskiga inte är så uppenbart och "in ypur face". Och övernaturliga fenomen kan vara det jag tycker allra mest om. Så en film om ett hus där det händer konstiga saker kändes på förhand som något som skulle kunna falla mig i smaken.

Nu när jag har sett filmen är jag inte lika såld. Första halvan var lite seg, men några scener mot slutet var mer spännande. Formatet att det är huvudpersonernas filmkamera som är vårt fönster till vad som händer har blivit väldigt populärt på sistone, men jag är inte helt såld på det konceptet heller. Men å andra sidan blir känslan av en sådan här film mer autentisk om det känns som att man ser på huvudpersonernas egna hemgjorda filmer istället för att det är någon tjusigare produktion där kameramän har filmat. Så då får man väl bli lite åksjuk ibland. Då störde jag mig mer på huvudpersonerna. De kändes inte alltid helt trovärdiga, och det drar definitivt ner betyget.

Läskig blev den aldrig, men den var trots allt tillräckligt intressant för att jag skulle fortsätta titta. Och för att jag ska se de två uppföljarna som har kommit.

Efter en bilolycka ligger Paige i koma. När hon vaknar är de senaste åren som bortblåsta ur hennes minne, och hon kommer inte ihåg sin man Leo och deras liv tillsammans. Eftersom minnet inte kommer tillbaka tvingas Leo att försöka vinna hennes hjärta och få henne att än en gång falla för honom.

Filmer som handlar om kärlek och tragedier är något jag är svag för. Så det var väl kanske föga förvånande att jag satt och snyftade lite lätt till den här filmen. Jag tyckte mycket om den. Det är inte enbart en feel good- film, och den svärta som faktiskt ruvar under ytan är hjärtskärande. The Vow är löst baserad på en riktig händelse, och det är så ledsamt att det finns familjer som faktiskt råkar ut för sådana här saker.

Betyg: 4 av 5.

Tvättid kl 10 på Annandag påsk. Inte så kul, kan jag meddela. Fick bara sex och en halv timmars dålig sömn i natt, så jag är helt slut i kropp och huvud. Men tvätta måste vi, för det är längesen vi hade en tvättid senast.

För ett år sedan blev Jill kidnappad och slängd i ett hål någonstans i skogen. I hålet hittade hon kvarlevor efter andra människor, och gärningsmannen tänkte låta även henne dö där. Men hon lyckades fly. Nu, ett år senare, försvinner hennes syster och hon förstår omgående att det är samma gärningsman som förra gången. När hon går till polisen tror de inte på henne, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att de är övertygade om att Jill aldrig blivit bortförd överhuvudtaget, så hon ger sig ensam ut för att leta rätt på sin syster. Hon har tolv timmar på sig innan det är för sent.

Jag blev vansinnigt besviken eftersom den här filmen inte alls lever upp till trailerns förväntningar. Den var inte nyskapande för fem öre, och inte alls särskilt spännande. Spänningen byggdes visserligen på bit för bit, men det blev aldrig någon stor final utan det ebbade mest ut i ett "jaha?", som inte alls var särskilt tillfredsställande. Jag ville ha det där spänningsmomentet som gör att man nästan inte kan sitta stilla, men det fick jag klara mig utan den här gången. Tråkigt.

Så var vi hemkomna efter påskmiddag hos svärföräldrarna. Det serverades lamm, men också ugnsbakad lax. Till efterrätt blev det fruktbakelser. Tro fan att jag är så mätt att jag nästan spricker.

Alex brorsa följde med tillbaka till kvarteret Muffen, och strax efter att vi kom hem kom två av killarna som var här tidigare i dag över igen. Så nu sitter de och spelar Magic igen. Det räckte inte med sju timmar tidigare i dag... Jag har med andra ord återigen förflyttat mig in i sovrummet, där jag tänker ägna min tid åt att se ännu en film.

Mitt lilla filmmarathon fortsätter. Nu har jag sett The Resident med Hilary Swank och Jeffrey Dean Morgan i huvudrollerna.

Juliet har nyligen brutit upp med sin pojkvän och lyckas hitta en fantastisk lägenhet att hyra. Men snart märker hon att någonting inte står rätt till med lägenheten och hon misstänker att någon annan har tillgång till den. Vad hon inte räknat med är att denna någon är hennes hyresvärd, som är besatt av henne och tar varje chans han får att spionera på henne.

Jag gillar sådana här manus, men det är inte alltid som slutresultatet blir så bra. Det här är ett sådant exempel. The Resident är en väldigt förutsägbar film med klichéerna uppradade och lätta att genomskåda. Tråkigt, eftersom jag gillar både Hilary Swank och Jeffrey Dean Morgan. Och när trailern utlovar spänning, ger filmen knappt någon spänning överhuvudtaget. Jag trodde att jag skulle sitta och bita på naglarna med bultande hjärta, men tji fick jag. Vill man se en thriller ska man se någonting annat.

Min pojkvän och hans vänner har köpt två lådor Magic: The gathering- kort. Det är ett slags samlarkortspel, och Alex har försökt lära mig hur det går till men jag har inte riktigt orkat sätta mig in i det. Nu har han sina vänner över, och de sitter och de spelar för fullt. Själv har jag förpassat mig till sovrummet. Jag tror att det är bäst så.

Fem minuter efter att jag har tagit på mig tröjan är den nedsölad med yoghurt. Jag är fasen värre än småbarnen.

Jag har en liten filmhelg, verkar det som. Igår såg jag Friends with benefits.

Ända sedan That 70's Show har jag gillat Mila Kunis, och det är kul att hon äntligen har blivit ett namn att räkna med i Hollywood. Hon har en komisk pricksäkerhet som jag gillar. Justin Timberlake tycker jag känns lite "exotisk" på vita duken. För mig är han fortfarande först och främst sångare, även om han faktiskt numera även kan titulera sig som skådespelare efter att ha gjort flera filmer. Det är ju inte alltid så lyckat med sångfåglar som ger sig in i filmbranschen (tänk Britney Spears i Crossroads), men jag måste säga att Justin faktiskt imponerar.

Jag vill minnas att Friends with benefits fick rätt bra kritik när den gick upp på bio, och trots detta blev jag positivt överraskad. Många romantiska komedier kan bli lite för mycket av det mesta, men den här var riktigt bra. Jag kan verkligen rekommendera den, och skulle jag ge den ett betyg skulle den få 4 av 5.

För första gången på många år var nästan hela släkten samlad under påskfirandet. Den här gången var vi i mitt barndomshem, och mamma hade i vanlig ordning lagat mat för ett helt kompani. Hemmagjorda köttbullar, prinskorvar, sill som hon lagt in själv, lax som var både gravad och rökt, stuvad spenat, janssons frestelse, ägg, räkpaj och massa andra gottigheter. Så jag kan ärligt säga att jag inte är ett dugg hungrig just nu.

Igår hade vi middag för några vänner här hemma i lägenheten. Det var vansinnigt trevligt, och det perfekta sättet att avsluta årets långfredag.



Marielle och Helene var på bra humör.



Addi och David.



Vi bjöd på lax med en sås på creme fraiche och fetaost, färskpasta och sallad. Jag freestylade lite i köket, och det blev riktigt gott. Till och med Addi som inte gillar fisk gav tummen upp.



Sen plockade Alex fram skumpan för att fira att han och Marielle fyllde år tidigare i veckan.



David var nyklippt. Stiligt.



Vi fick äntligen användning av de vackra champagneglasen som jag köpte för massa år sedan och aldrig har använt.



Vi plockade frma Party- Alias och körde en omgång tjejerna mot killarna. Tjejerna gick segrande ur striden.

När Helene och Addi hade gått hem började killarna spela Magic medans jag fastnade i soffan och Marielle somnade på golvet. Lyckad kväll!

Igår såg jag Changeling. Har velat se den jättelänge, men som vanligt så har det inte blivit av.

Christine (Agelina Jolie) är en ensamstående mamma som sliter för att ge sin son det bästa i livet. När hennes osn Walter en dag försvinner rasar hennes liv samman. Dagarna förvandlas till veckor och veckorna till månader, och Walter är fortfarande spårlöst försvunnen. Ingen har sett honom och polisen har inga ledtrådar till vad som kan ha hänt. Så en dag hittar de en pojke långt ute på vischan, och överlycklig över att hennes son är återfunnen rusar Christine iväg till tåget för att ta emot sin älskade son. Men det visar sig att det inte alls är Walter. Det är en annan pojke, som konstigt nog utger sig för att vara hennes son. Polisen är övertygad om att det är Walter, och föreslår att Christine kanske bara inte kommer ihåg hur han såg ut. Det har ju trots allt gått närmare ett halvår och pojken har självfallet förändrats utseendemässigt. Nu börjar Christines kamp för att bevisa att pojken inte är hennes och att hennes son fortfarande är försvunnen, men hur mycket hon än envisas vägrar polisen att tro henne.

Changeling baseras på en sann berättelse, och den vetskapen får det att krypa i mig. Att polisen vägrade att tro på en mor som bestämt hävdade att det inte var hennes pojke de hade hittat, bara för att de själva inte ville framstå i dålig dager för att de begått ett misstag. Och hur enkelt det var att stänga in en kvinna på mentalsjukhus, utan att någon undersökning gjordes. Tack och lov har tiderna förändrats.

När det rullas upp vad som har hänt stackars Walter är det svårt att tro att det har hänt på riktigt. Jag ska inte avslöja för mycket om det är någon som planerar att se filmen, men att det finns människor som är så vansinnigt grymma och vidriga borde jag kanske inte bli förvånad över längre. Nu blev jag förvisso lite besviken över att slutet inte var lite lyckligare, men å andra sidan så har filmen modifierats lite för i verkligheten slutade det ännu värre.

Även om filmen är hemsk är den klart sevärd. Kanske inte något som jag skulle rekommendera nyblivna föräldrar med svaga nerver (för hade det varit jag hade jag aldrig vågat lämna mitt barn utan uppsikt- någonsin). Men det är en bra film.

Det är 6 april och snöstorm i Stockholm. Jag som för en månad sedan var övertygad om att vintern var över för den här gången, men där bedrog jag mig tydligen rejält. Tur att folk kommer hem till oss i kväll, så slipper vi bege oss ut i det här eländet. Bra tänkt, för en gångs skull.

Annars så har jag ägnat de senaste två timmarna åt att städa och fixa. Det är fasiken inte kul att torka golv, men det är skönt när det väl är gjort. Nu tänker jag ligga på soffan här i mitt Ajaxdoftande hem och inte göra särskilt mycket den kommande timmen. Sedan blir det full fart igen när maten ska lagas och jag själv ska piffas upp.

Nu har vi varit förbi Mio och äntligen köpt den nya soffan. Eller köpt och köpt, vi har beställt den. För leveranstid är ungefär sex veckor, så fram till dess får vi nöja oss med den gamla skrutten som vi redan har. Men lagom till dess att vi kommer hem från New York kommer vi att kunna hämta ut vår nya familjemedlen. Härligt!

När vi kom hem svängde jag snabbt ihop varsin omelett till oss. Jag känner mig så husmoderlig när jag faktiskt lagar lunch istället för att bara värma upp tortellini eller äta yoghurt eller något annat kallt som inte klassas som riktig mat. Men omelett är perfekt, för det går fort och är inte ett dugg krångligt.

Nu står städning på schemat. Alex dammsög hela lägenehten i förmiddags, och nu ska jag ta tag i dammtorkning och moppning av golv. Så. Jäkla. Kul.

I dag är det torsdag, men man kan nästan kalla det för fredag eftersom vi är lediga i morgon. Det ska bli riktigt härligt med lite långledigt, även om mitt schema är så fullspäckat att jag inte riktigt vet när jag ska ha tid att vila upp mig.

Torsdag: Svänga förbi Systemet efter jobbet och sedan åka till Mio och köpa soffa.
Fredag: Städa på förmiddagen. På kvällen kommer Helene och troligtvis Marielle och David över på middag.
Lördag: Stallet som vanligt på förmiddagen. På kvällen blir det påskmiddag med släkten hemma hos mina föräldrar.
Söndag: Alex ska ha massa kompisar över för att spela något spel vid lunchtid. Då funderar jag på om jag ska försöka fly fältet. Kanske gå på bio? På kvällen ska vi till Alex familj på middag.
Måndag: Äntligen dags att tvätta. På eftermiddagen ska jag fika med Helene, Cathrine och troligtvis även Ingrid och Linnea.

Jag tror nästan att jag måste ta ledigt hela nästa vecka för att vila upp mig efter den här helgen (har i och för sig varit full rulle hela den här veckan också, så jag är halvt utsliten redan innan helgen börjar).

Så har även mina föräldrar varit här och firat att Alex nu är ett år närmare trettio. Två bullar lyckades jag trycka i mig, så nu är jag sockerchockad så att det räcker för resten av veckan. Nu har dock päronen åkt hem och jag har diskat det som behövdes diskas. Resten av kvällen tänker jag ägna åt att pilla mgi i naveln innan det är dags att köra en rejäl tvätt av håret.

Det hände inte så mycket här inne igår ikväll. Jag var i på tok för dålig form för att orka anstränga mig att skriva. Födelsedagsmiddagen hos svärföräldrarna tog längre tid än vad jag hade tänkt och när vi väl kom hem fanns inte någon ork kvar i min trötta kropp. Så jag låg på soffan ett tag där jag till slut somnade av ren utmattning. Så i dag är jag inte heller så pigg, och det var skitjobbigt att kliva upp ur sängen imorse.

Annars är väl läget bra. Bortsett från jävlig mensvärk då, men den försvinner väl om nån dag eller så. Det har förresten blivit en bebis! En liten flicka, som jag trodde. Har bara fått en snabb rapport och allt ska ha gått bra, men jag räknar med att få fler detaljer ifyllda på fredag.

Nu ska jag försöka få tiden att gå lite snabbare. Jag kan behöva ett lycka till.

Så var det proteindag igen, och därför såg lunchen ut så här. Igen. Men det är faktiskt betydligt roligare med lövbiff och philadelphia vitlök och örter än vad det är med lax och keso eller kyckling och keso.

Och så har jag precis fått veta att det när som helst kommer att komma en liten bebis till världen! Så på fredag när jag ska träffa Helene kanske det är moster Helene jag får träffa. Åh, jag är så pirrig i hela kroppen just nu! Jag tror att det blir en liten tjej, men det är å andra sidan femtio- femtio på det där, och eftersom barnets föräldrar inte har tagit reda på könet så är det inte direkt en kvalificerad gissning som baseras på små hintar och ledtrådar. Nu ska jag hålla en tumme för att allting går bra och att mamma och barn klarar av förlossningen snabbt och smidigt. Åååhhh, hur ska jag kunna koncentrera mig på något annat nu?

Igår var jag on top of the world, i dag not so much. Jag är trött som bara den, gick och la mig på tok för sent igår trots att jag egentligen var trött redan vid tiotiden. Och eftersom det är så jädra kallt inne på mitt kontor sitter jag dessutom och fryser. Jag försökte skruva upp temperaturen igår, men det resulterade bara i att när solen nådde mina fönster på eftermiddagen blev det varmt som i en bastu. Och då fryser jag hellre på förmiddagen och får en behaglig temperatur efter lunch (förutsatt att det är soligt då, vill säga...).

På agendan i kväll står födelsedagsmiddag hos Alex föräldrar. Min kära pojkvän fyller ju år i dag, och eftersom hans mormor snart åker tillbaka till Rumänien firar vi en gång till (vi fikade ju i söndags) för att få träffa henne lite extra nu. Och sedan tänker jag försöka lägga mig tidigt så att jag är lite mer utvilad i morgon. För det är fasiken inte kul att behöva kämpa för att hålla ögonlocken uppe när klockan inte ens är tio på förmiddagen.

Alex har fått privilegiet att testa betaversionen för Diablo 3, så nu har han några vänner över och de sitter och spelar för fullt. Själv sitter jag ensam i vardagsrummet. Inte för att jag klagar. Nej, jag har precis sett senaste avsnittet av The Big Bang Theory så mig går det ingen nöd på.

Etersom Alex fyller år i morgon var vi ute och åt middag på Järntorgspumpen i Gamla Stan i dag (för i morgon blir det födelsedagsmiddag hos hans föräldrar). Det var en mysig liten restaurang, med god mat. Jag kan tänka mig att det sommartid är väldigt mycket turister där, men den kändes ändå inte så turistig som vissa andra restauranger i Gamla Stan gör. Vi hade i alla fall ett mycket trevligt besök, även om jag hade rejält ont i magen när vi gick därifrån. Men det är som det brukar vara...

Jag råkade glömma kameran hemma, men dessa kassa mobilbilder lyckades jag i alla fall trycka av.



Bästa sällskapet.



Jag åt oxfilé med någon sorts spenat och potatisgratäng (som gärna hade fått vara lite krämigare). Det var gott.



Eftersom Alex tänkte ta en efterrätt trillade jag också dit. Varm chokladkaka med hallon och grädde. Mums!

En och en halv timmes faddersamtal- check.

Det var kanske inte helt otippat att vi skulle välja att köpa vår soffa på Mio...

Det där med minusgrader i april tycker jag inte är någon höjdare, speciellt inte som att jag inte är klädd för det. Klänning- check, vårjacka- check, Converse- check. Tur att ajg inte planerar att befinna mig utomhus några längre stunder i dag.

I dag är för övrigt en dag med många saker på schemat. Mitt fadderbarn börjar på jobbet. Eller fadderbarn och fadderbarn, det är en vuxen kvinna som är äldre än vad jag är. Men jag har blivit tillfrågad att vara hennes fadder nu i början när hon är ny på jobbet, och sådant måste man ju tacka ja till. Även om jag inte vet hur mycket jag kan tillföra, men det handlar väl mest att vara snäll och hjälpsam och finnas där om hon undrar över något.

Efter att ha fuskat lite med Dukandieten i helgen (vi firade Alex födelsedag med tårta igår, och jag hann innan det trycka i mig ett par cheeseburgare på Donken och sedan avsluta dagen med lite thaimat) går jag nu in i Cruisefasen. Egentligen är jag sur på mig själv över det där fuskandet (som även innefattar en smoothie på enbart frukt och lite påskgodis som en kollega bjöd på) men samtidigt orkar jag inte bry mig. Ibland blir det så där, och då är det bara att ta nya tag. Så, i dag äter jag både sallad och gurka till min lunchlax. Awesome!

Och för att fira Alex födelsedag (som egentligen är i morgon) ska vi i kväll gå och äta på Järntorgspumpen i Gamla Stan. Jag behöver kanske inte ens nämna att jag inte kommer vara särskilt Dukanstrikt då heller... Finns det valfri köttbit med bearnaise på menyn så är det det jag ska ha. Punkt.

Och så är det ju så att Håkan Hellström fyller år i dag, så jag får ta av mig hatten och önska honom en fin födelsedag.

Om ni undrar vad jag har pysslat med hela dagen (vilket jag förutsätter att ni har, eftersom jag inte har bloggat på hela dagen), kan jag tala om att jag har befunnit mig i soffornas förlovade land. Eller ja, "förlovade" var väl att ta i, vi har varit och letat efter en ny soffa som ska få pryda vårt vardagsrum. Och det som var roligt den första timmen förvandlades till ett litet helvete resten av tiden. Precis så som det brukar vara när jag ska försöka bestämma mig för något.

Men tro det eller ej, vi hittade någorlunda rätt redan på första försöket. Mio är inte så pjåkigt trots allt. Soffan ni ser på bilden är den vi kommer att köpa, för den kan man bygga ihop precis hur man vill. Vi kommer att byta ut lite delar så att den inte blir exakt så som på bilden, och det som återstår är bara att välja vilka nya delar vi ska ha, vilka armstöd vi tycker bäst om och sedan färgen... Det må låta som att vi inte har bestämt ett jäkla skit, men så är det alltså inte. Vi ska mest komma fram till något och sedan komma överens. Och jag ska försöka att inte vela så jädra mycket.

Det är för övrigt leveranstid 6- 8 veckor på den här skönheten. Fy fan, säger jag. På den tiden hinner man ju ångra sig tusen gånger.

Så var jag hemkommen från stallet. Nu kanske du undrar vad jag gjorde där en söndagkväll, och då kan jag tala om att igenridning var det som stod på schemat. Missar ju två lektioner när jag är i New York, och dessa måste så klart tas igen, och då är det söndagkvällar som gäller.

Den här gången var det Svarten som fick bli min kollega i en timme på ridbanan. Vi har ju lärt känna varandra litegrann, och jag får väl säga att utveckklingen med honom går framåt. Vi har en bra bit kvar tills samarbetet är perfekt, men vi närmar oss definitivt. Men han är å andra sidan vansinnigt svår, och då får man verkligen suga åt sig av varje framsteg man tar. Även om det är lite irriterande att känna att man nästan är där, men inte lyckas krama fram det där sista som krävs.

När man rider Svarten får man åtminstone känna att man lever, och jag kände mig alldeles blöt om arslet när jag suttit av honom och jag var helt slut. Men det är bra träning!