Helena

Jag blev hastigt och lustigt ensam här hemma i dag också. Så kvällen har hittills tillbringats framför filmen Sommaren med Göran.

Göran är en kille med ett gott hjärta, han har bara lite otur ibland. Han vantrivs på sitt jobb på en eventfirma och hans förhållande har precis gått åt skogen. Livet är inte direkt på topp. Men så träffar han på sin gamla klasskamrat Linnea, som har blommat ut och blivit på tok för snygg för att Göran ska kunna låta henne vara. Efter att ha fått reda på att de blivit bjudna till samma midsommarfest på västkusten släppar han med sig sin vän Alex dit, med planen att imponera så mycket på Linnea att hon ska falla för honom. På plats visar det sig att även hans nya kollega Grynet är bjuden, vilket ställer till det lite för Göran och hans plan att försöka snärja Linnea.

Jag är lite svag för svenska filmer, gärna sådana som utspelas under valfri högtid, så förväntningarna var kanske lite högre ställda än vad de borde den här gången (även om jag trots allt vet att kvalitén på svensk film kan vara rejält svajig). Och visst, några rejäla skratt klämde jag ur mig, och det ska filmmakarna ha cred för, men det här är knappast en film jag kommer att komma ihåg länge.

Såna här klipp kan jag aldrig se mig mätt på. Det är något magisk när fördomar raseras och man får se såna här fantastiska saker. Lipsill som jag är, kan jag inte annat än låta tårarna rinna. Åh, vad jag önskar 17- åriga Jonathan all lycka med sin sång och att han kan bygga sig en karriär på den. För han är helt fantastisk.

Det är fredag och jag tänker fira detta genom att gå hem lite tidigare. Det gäller att passa på när man kan, för sen kommer det dagar när det inte går. Och om jag sticker snart kanske jag hinner undvika nästa regnskur, för även om jag har paraply med mig så är jag inte så lockad av att springa runt och bli blöt i regnet.

Alex ska ut och käka med en kompis i kväll, så jag har några timmar för mig själv. Detta tänkte jag fira genom att (förhoppnignsvis) köpa på mig ett parti billig lövbiff på Willys och trycka i mig till middag. Men jag hoppas förstås att han inte håller sig borta hela kvällen, utan komemr hem i rimlig tid så att jag får chans att fredagsmysa lite med honom också. Kanske se ett avsnitt av Mad Men (vi har blivit hooked). Awesome!

När jag var hemma och rensade bland mina grejer hos föräldrarna för en tid sedan sprang jag över några gamla prov som ajg måste ha gjort någon gång i mellanstadiet. Sånt är ju alltid roligt, tänkte jag och tog mig en närmare titt. Bara för att inse att jag uppenbarligen var mycket mer allmänbildad som barn än vad jag är i dag.



Eh... Floder och sjöar i Europa? Vänern och Vättern skulle jag väl klara i dag, och Themsen och kanske Seine. Men sen är det blankt i huvudet på mig... Ebro? Tejo? Dnepr? What?! Jag visste inte att jag hade hört talas om dem. Men uppenbarligen fick jag full pott på't.



Berg och bergskedjor i Europa. Nej. Jag är fan inte bättre på det här. Glittertind? Det låter som någon älva från en Disneysaga.



Så går vi in på bara Norden. Då går det lite bättre, för Vänern, Vättern, Mälaren och Kebnekaise kan jag allt sätta. Men sjöar i Finland?



Och så ÄNTLIGEN något som jag faktiskt känner att jag behärskar till fullo. De nordiska länderna och dess huvudstäder. Synd bara att det inte är något att känna sig mallig över. Men på just det här provet hade jag fått full pott, vill bara att ni ska veta det.

Nej, några råttor åt vi faktiskt inte i Paris (inte vad jag vet i alla fall). Vi åt faktiskt väldigt bra mat alla måltider utom sista kvällen, när vi bara dök in på ett ställe som mest liknande en lokal pizzeria och beställde varsin pasta. Jag fick spaghetti som man hällt lite grädde och svamp över och sedan toppat det med ett par bitar prosciutto. Smaklöst och inte vällagat någonstans.



Flygplansmat ingick. Jag gillar Air France.



Frukost på första hotellet.



Så här såg frukostbuffén ut där.



Efter att ha strosat runt en halv dag satte vi oss på en trevlig restaurang inte långt från Louvren. Jag beställde in en risotto med sparris, och blev mäkta förvånad när det visade sig att det kom in en tillhörande bit fisk. Det är inte helt lätt det där med menyer på språk man inte förstår... Men gott var det!



Till efterrätt fick det bli en gudomligt god chokladmousse. Jag är så vansinnigt svag för det. Och efter denna braklunch behövde vi inte någon middag.



Frukost andra dagen.



Fikapaus.



På söndagen undvek vi regnet genom att tajma lunchen precis när himlen öppnade sig. Vi hamnade på en supermysig italiensk restaurang, där både atmosfär och servitörer var trevliga. Maten var också god. Jag safeade med lasagne, då jag var vansinnigt pastasugen.



Är det semester får man unna sig desserter, och den här gången blev det en chokladfondant. Awesome!



Och så den misslyckade pastan...



Och så bytte vi hotell och på det nya hotellet såg frukosten ut så här.



Sista riktiga måltiden i Paris fick bli en rejäl köttbit. Som jag skrattade när detta gigantiska träfat ställdes framför mig. Men gott var det och mätt blev man!



Sista dagen sprack det upp och solen tittade fram. Detta firades med årets första glass. Så jädra gott!

De senaste dagarna har jag suttit med ansiktet som klistrat i den här boken. Jag har knappt kunnat lägga den ifrån mig, och när jag insett att jag måste det (för det går ju inte att sitta och läsa en bok under arbetstid) har det halvt känts som att världen håller på att gå under. Ok, nu överdrev jag kanske pyttelite, men det har banne mig inte varit kul.

[geim] handlar om HP (kort för Henrik Pettersson), som hittar en ny häftig mobiltelefon som någon har glömt kvar på pendeltåget. Konstigt nog verkar det inte vara en slump att just han hittat den, och omgående börjar han få kryptiska sms som undrar om han vill vara med i ett spel. När sändaren inte ger sig tackar HP till slut ja. Spelet visar sig gå ut på att han ska utföra diverse uppdrag. Dessa ska också filmas. Klarar han uppdragen får han poäng (som omvandlas till vinstpengar) och får då chansen att klättra på en topplista. Videoklippen läggs ut på nätet för beskådan och snart märker HP att det är en jäkla kick när folk där ute i världen tittar på och kommenterar hans klipp. Spelet blir snabbt ett beroende, men ju fler uppdrag han hoppar på desto djärvare blir dem. Och snart är det inte längre oskyldiga pojkstreck han utför.
Parallellt får vi följa Rebecca. Hon arbetar som livvakt, och är dessutom en vansinnigt duktig sådan. Men hon har mörka skelett i garderoben, som någon annan tycks känna till och vill sätta dit henne för. Snart korsas henens och HP:s vägar och det visar sig att ingen av dem kan känna sig helt säker.

Jag hade hört mycket positivt om den här boken, och jäklar i min lilla låda vilken stänkare Anders de la Motte har skrivit! Tempot är högt och mattas inte av för en sekund, och ibland trodde jag nästan att jag skulle få hjärtsnurp för att det var så spännande. [geim] är definitivt en av de bästa svenska böckerna som skrivits de senaste åren, och jag kan bara säga läs den, läs den, LÄS DEN!

Den här dagen handlar mest om att försöka få tiden att gå fort. Varför? Jo, för att:

- Det ska bli helg snabbare.
- Jag inte ska somna vid skrivbordet.
- Jag ska få gå på lunch och äta mina delikata lövbiffar. Jag är hungrig nu men tänker vänta ytterligare en timme, så att eftermiddagen blir ännu kortare.
- Om tiden går fort och jag har mycket att göra kanske de där tankarna på Marabou Black, nougatägg, biskvier, lösgodis, kladdkaka och lakrits kan försvinna.
- Jag vill krama min pojkvän nu, och om tiden går fort blir det nu snabbare.

Vi behövde inte gå hungriga när vi var i Paris i alla fall.

Men vad är det här? Regnet öser ner utanför mitt fönster som om det inte finns något stopp på det. Vart försvann våren och varför ersattes den av höstväder av värsta sorten? Och när planerar våren att komma tillbaka?

Så jäkla värdelöst.

Dagens lunch: Lövbiff med Philadelphia vitlök och örter.

Det har inte blivit så mycket rött kött under mina Dukandagar. Kyckling och lax har legat högst på topplistan, vilket har gjort att jag tröttnat lite. Så när nu Willys säljer lövbiff för 99 kronor/ kilo slog jag till. Perfekt mat när man äter enligt Dukan! Den där Philadelphiaosten är jag dock osäker på om den håller måttet, men det skiter jag i. Den fick hänga med ändå.

Jag måste nypa mig i armen för att se om det är på riktigt. Kents nya är tamejtusan helt fantastisk! Som jag har längtat efter att de skulle låta så här. Har varit lite trött på synthsoundet, som jag tycker funkar bra live men inte lika bra på skiva, och det i sin tur har lett till att Kent har fallit bort från min radar lite. Men nu är de tillbaka med besked! Jag är helt blown away.

Tack Jocke, Sami, Markus och Martin! Jag ser fram emot en härlig konsertsommar!

Jag såg The Adjustment Bureau i helgen. En kortfattad sammanfattning är att det mesta vi människor gör i livet följer en förutbestämd plan, och om något oförutsett som absolut inte får hända skulle ske av en slump, då ser The Chairman (aka Gud) till att hans medhjälpare som jobbar nere på jorden rättar till det.

Jag hade lite högre förväntningar på den här filmen, men den var inte på något sätt dålig. Det är ett intressant ämne, som jag ofta funderar över själv. Finns det en utstakad plan för oss eller styr man själv över sin framtid? Det här var underhållning för stunden men ingenting som jag kommer att se igen. Vill man se Matt Damon rekommenderar jag valfri Bourne- film eller Will Hunting.

Dagens lunch: Rökt lax, kalkon och keso.

Lite tråkigt men mycket Dukanvänligt. Och efter att ha släppt loss på matfronten i Paris och den efterföljande veckan så är det nu dags att återigen ta kontrollen och köra på Dukan. Så. Tyvärr innebär det några dagars attackfas med start i dag. Klättrar nästan på väggarna av bara tanken på flera proteindagar i rad, men jag ska försöka vara lite mer kreativ i matlagandet den här gången.

Hur frikkin awesome är det inte att mötas av det här när man har skördat dagens post? Dessutom är det glädjande på två sätt. Det första, rätt uppenbara, är att jag har fått värdecheckar att handla för. Det andra är att värdecheckarna bara är på femtio kronor vardera, vilket innebär att jag inte har shoppat särskilt mycket på vare sig Åhléns eller H&M- för i såna fall hade ju beloppet på checkarna varit än större. Läge att slå sig för bröstet och plocka bort den där shopoholic- stämpeln för gott, med andra ord. Ja, tills det att jag åker till New York i maj, vill säga. Då ska det shoppas, vill jag lova!

Vissa dagar är bättre än andra. Det här är inte en sån dag.

Får jag presentera... VÅR NYA SOFFA!

Vi har hållit på och fipplat med kartonger och flyttat runt eländet hela kvällen, och nu har vi hittat den bästa lösningen (vi kan i alla fall inte komma på något bättre). Resultatet blir en stor hörnsoffa, öppna ytor och en tv där jag helst inte vill ha en tv. Men det blir nog bra.

(Och om ni tv- licensnissar läser det här förstår ni väl att jag bara skämtar om det där med tv:n? Någon sådan har vi inte längre.)

I dag har jag faktiskt tagit tillvara på det fina vårvädret. Efter att ha städat och fixat hemma gav jag mig ut på en promenad i solen. En timme och en kvart var jag ute, och det var riktigt härligt med lite frisk luft. Skönt att rensa tankarna från massa skit som legat och tryckt.

Alltså. Jag smälter.

Det där med att bli dubbelbokade när det är dags att checka in på hotell verkar vara min och Alex nya grej. Det hände när vi var i Egypten i höstas, och så även nu när vi var i Paris förra helgen. Jag hade bokat in oss på Best Western i närheten av Notre Dame, men när vi kom dit fick vi inte plats, så de fick ordna rum åt oss för två nätter på deras systerhotell några kvarter längre bort. Sista natten fick vi dock flytta tillbaka. Jäkla krångel, men den här gången orkade jag inte bli mer än bara lite upprörd, då det andra hotellet faktiskt låg ännu närmare Notre Dame.

Först bodde vi här.





Sedan flyttade vi hit.

Ända sedan den kom 2006 har jag velat se Sofia Coppolas Marie Antoinette. Nu, bara sex år senare, har jag äntligen gjort det. Och det var en orgie i sött och pastell. How I love it! Tyckte även om att man fick en mer sympatisk bild av Frankrikes drottning, och en inblick i att hennes liv inte var så enkelt som man kanske kan tro för en kvinna i hennes ställning. Sedan kan jag i och för sig inte uttala mig om sanningshalten i allt det där, men det var trevligt med en film som visar upp Marie Antoinette som en människa med problem och känslor.

Så har jag äntligen fått arslet ur vagnen och sett The Girl With The Dragon Tattoo. Och nu i efterhand kan jag tycka att det är lite tråkigt att jag aldrig såg den på bio, för den var riktigt bra. Och såna filmer betalar jag mer än gärna för att se på stor duk.

Det är svårt att inte jämföra den med den svenska versionen, Män som hatar kvinnor. Och förvånande nog tycker jag faktiskt att den svenska var bättre. Men det var häftigt att se Sverige, och framför allt mitt älskade Stockholm, ur ett amerikanskt perspektiv. Alla de där gatorna som man själv går uppför fick på något konstigt vis ett annat skimmer över sig. Att karaktärerna, som hade svenska namn, pratade engelska i dessa miljöer kändes först lite bakvänt men efter ett tag blev det mer självklart.

Till min förvåning tycker jag ändå att amerikanarna har lyckats göra en helt egen version av Stieg Larssons bok. Visst fanns det scener som var näst intill identiska med de från Män som hatar kvinnor, men känslan jag hade var trots allt att det ändå var en helt annan film. Lite sämre, men ändock väldigt bra och välgjord. Det ska bli intressant att se uppföljarna, om det blir några. Där tror jag faktiskt att amerikanarna kan åstadkomma något bättre än vad vi lyckades med. Mest ser jag fram emot hur de löser det där med Paolo Roberto...

När Alex är borta dansar Helena på bordet. Fast det där med bordet ska man väl inte ta så bokstavligt i det här fallet. Nej, jag poppar Melodifestival- och Eurovisionlåtar på högsta volym. Underbart!

Alex är på skidresa med jobbet och igår möttes jag av den här lappen när jag kom hem. Och då smälte mitt stenhjärta litegrann. Sedan satt jag hemma i vår gigantiska lägenhet (ja, 65 kvadrat fördelat på tre rum är galet stort om man jämför med hur det har varit förut) och tyckte synd om mig själv för att jag var helt ensam. Det är sanslöst vad lite sällskap kan göra för att lägenheten ska kännas bebodd nu när vi inte riktigt har möbler som fyller ut den.

Alex kommer inte hem förrän på söndag, så jag har några dagar för mig själv. Funderar starkt på om jag ska unna mig en pizza till middag i dag. Eller om jag ska ta det i morgon kanske? Det känns lite jobbigt att behöva släpa sig utanför dörren mer i dag nu när mörkret har lagt sig över staden. Klart är i alla fall att jag tänker ägna kvällen åt filmtittande. Lika bra att passa på att se såna filmer som Alex helst passar på.

Torsdagsfika stod på schemat efter jobbet i dag. Den här gången fick vi även sällskap av lilla Ingrid, som var väldigt intresserad av allt som hände runtomkring. I söndags fyllde hon två månader, och det är galet hur fort hon växer. Det är inte utan att man blir lite sugen på en egen liten knodd när man ser hur ljuvlig Ingrid är. Fast det får vänta några år till.

Jag har lite svårt att ta in att det redan är torsdag, men det är kanske inte så konstigt med tanke på att jag var ledig i måndags. Men torsdag är det, och det är ett härligt vårväder ute! På tok för härligt för att sitta inomhus egentligen, men när man arbetar på kontor har man inte så mycket val. Jag får nöja mig med att kasta längtansfulla blickar genom fönstret så länge.

Men bortser man från det fina vädret är jag inte på särskilt bra humör i dag. Vaknade på helt fel sida och har inte riktigt repat mig än. Att jag har sjukt mycket att göra på jobbet hjälper inte heller. Om någon har något bra gladtips att dela med sig av skulle det uppskattas, men annars får jag nog gå runt och sura lite och hoppas på att det går över till i morgon.

I kväll har jag klämt de två sista avsnitten av The Walking Dead säsong två. Den andra säsongen har varit betydligt beskedligare än den första, men mot slutet har det trappats upp och det tidigare så skyddade livet på gården är snart ett minne blott. Härligt att se horder av zombies igen, och modigt att de vågar döda karaktärer som varit av stor betydelse för historien. Det lovar dessutom väldigt gott inför framtiden och det känns som en plåga att behöva vänta på säsong tre. Men jag är åtminstone säker på att fortsättningen kommer att bli awesome!

Här sitter jag i mörkret alldeles själv. Alex har enligt Latitude inte lämnat jobbet än, och jag har vuxit fast i soffan. Och helt plötsligt var det bara mörkt överallt, jag märkte inte ens att solen gick ner. Tänk vad man kan vara disträ ibland. Kanske ska ta och fixa mig något att äta? Vad sägs om lite yoghurt med hallonkesella, havrekli, färska jordgubbar och passionsfrukt? Jag tror att det är en vinnare.

I fredags var det ju den stora flyttdagen på jobbet, och efter allt bärande och släpande åkte vi till Boulebar i Vasastan. Där åt vi lunch och spelade boule i några timmar. Jag har aldrig spelat boule på riktigt, och trodde inte att det skulle vara något för mig, men det var faktiskt riktigt roligt! Som förväntat var jag vansinnigt dålig, men det gjorde inte så mycket att mitt lag kom sist i den lilla turneringen. Jag kan lätt tänka mig att ge mig på det igen, men då måste jag nog smygöva lite först så att jag har åtminstone lite kontroll över kloten.



En öl lyckades jag klämma i mig.



Full koncentration. Vilket klot är egentligen närmast?



Måttbandet var bra att ha när man var osäker.



De här tjejerna var fullständigt överlägsna och sopade banan med oss andra.

Det är inte jättesmart att lägga pojkvännens busskort och nycklar i sin väska när man är på utomlandssemester och sedan glömma bort att ge tillbaka dem när man kommer hem igen. Försök att undvika detta, men skulle det mot förmodan hända i alla fall- se till att ha en uppsättning extranycklar hemma. Annars är du rökt.

Kvällen har tillbringats i tvättstugan. Så jäkla tråkigt, men ack så nödvändigt. Numera bor ju vi högst upp och det är jobbigt att behöva släpa sig fem trappor ner, ut på gården och sedan in i tvättstugan som ligger i ett separat litet hus. Bra är dock att allting är nytt och fräscht och ingen kan komma in i tvättstugan under tvättiden förutom den som bokat den. Ingen kan komma och stjäla mina tvättider eller mina kläder. Underbart!

Det är trevligt när det är Melodifestivaltider.

Alex frågade lite surt om jag har ändrat något i Spotifylistan eftersom de tre första låtarna som spelades alla härstammade från årets Melodifestival, och därmed inte kvalificerar in på hans önskelåtlista. Då kändes det skönt att kunna luta sig tillbaka med ett förnöjt leende på läpparna och säga "Nej, det är bara den vanliga topplistan", för det är den som gäller i det här hushållet.

Jag är inte mycket för Louis Vuitton. Ska jag vara riktigt ärlig tycker jag snarare att deras väskor med det klassiska LV- mönstret är rätt fula och tråkiga. MEN. Det där med snygga skyltfönster, det kan de minsann. På Champs- Elysées hade de dekorerat skylten med små vackra karusellhästar. Fantastiskt!

Det är så himla roligt när man har varit på semester och kommer hem till snö och kyla när det egentligen borde vara vårsol och värme! Eh... not. Det är för i helvete helt jäkla sinnesrubbat att det var värsta snöstormen i morse! För en vecka sedan var det ju vår, men det verkar naturen helt ha glömt av. Ok, nu vill jag bara påpeka att jag VET att det kan snöa en bra bit in på året (aprilväder, you know) men när våren har varit här och sedan vänt känns det inte helt rättvist.

Inte konstigt att jag längtar bort igen. Skulle någon komma och säga att de bjuckar på en resa till valfritt varmt ställe (eller kyligare ställe funkar också, jag är inte så knusslig, för det är ju trevligt att bara komma iväg från alla invanda mönster) skulle jag inte tacka nej. Å andra sidan är det bara 53 dagar kvar innan det är dags att sätta sig på planet till New York. Awesome!

Men för att fokusera på nuet och inte på 53 dagar framåt i tiden. Det känns som måndag men det är tisdag. Hur underbart!?

Nu är vi hemma igen efter helgens utomlandsvistelse. Alex trodde att vi skulle till Göteborg, men där bedrog han sig å det grövsta. För som ni ser på bilden tog flyget oss hela vägen till Paris istället (jag har alltså inte photoshoppat in Eiffeltornet i en bild från Göteborg) (jag lovar).

Eftersom jag är så sjukt trött nu (låg uppe till halv tre inatt och tittade på Battle Royale dubbad till franska utan engelsk undertext- tur att man har sett den tidigare för annars skulle jag inte förstå ett jota) får jag uppdatera er om denna fantastiska resa en annan gång. För nu behöver jag få mig lite skönhetssömn.

Nu tar den här tjejen sitt pick och pack och åker och utklassar sina kollegor i boule innan hon möter upp sin pojkvän och beger sig iväg på lite efterlängtad semester. Det blir dock ingen solsemester den här gången, utan tre dagar i en annan stad. Men det är för sjuttsingen inte fy skam det heller, och man kan alltid hoppas på lite härligt vårväder.

Men av förklarliga skäl kommer det att vara rätt dött här inne de närmsta dagarna.

Fredag! Har så sjukt mycket som måste bli gjort på jobbet inom den närmsta timmen. För sedan är det dags för en gemensam frukost innan vi drar igång allt flyttande. Har lite dåligt samvete för jag har inte packat en endaste grej i min enda bananlåda ännu. Och jag är osäker på om jag hinner göra det innan vi drar igång. Så i dag får jag bära skammen på mina axlar, men förhoppningsvis går det bra ändå. För det är fredag!

Haha, jag kan sitta och titta på Rémi Gaillards klipp hur länge som helst. Han är briljant, den mannen.

I alla fall om de är tagna en annan dag.

Jag är nyss tillbaka på kontoret efter en milt sagt uppfriskande tjugofemminuterspromenad längs vattnet. Den där vackra och soliga våren såg jag inte skymten av, och även om det var lite varmare än igår så blåste det så kallt att jag hade behövt en mössa för att inte få ont i öronen. Inte så trevligt, med andra ord.

Så var det torsdag igen, tjohej! Och denna torsdag kan nästan klassas som en fredag. Warum? Jo, för i morgon är det flyttdag här på kontoret. Klockan 9:30 börjar vi med en liten fredagsfrukost och en halvtimme senare drar de stora flyttplanerna igång på riktigt. Jag ska, till min sorg, flytta ett större rum längre bort i korridoren och detta rum kommer från och med i maj att delas med en ny kollega. Känns konstigt i och med att jag har suttit i eget rum i nästan tre och ett halvt år och tycker att det är rätt skönt, men det kan nog bli positivt också. Jag ska inte måla fan på väggen innan jag ens har träffat min nya kollega.

Känner mig duktig som lyckades stå emot sötsuget igår. Vi drack lite te på kvällen medans vi tittade på Mad Men och efter det försvann suget och det har ännu inte kommit tillbaka. Jag åt glatt min yoghurt till frukost i dag och ett kokt ägg till mellanmål utan att längta efter choklad eller bearnaisesås. Kände mig extra peppad när jag ställde mig på vågen imorse och såg att jag gått ner 1,2 kilo på tre dagar. Galet!

En period shoppade jag loss på väskor. Nu är ju inte jag längre en sån som byter väskor så ofta, så många av de där väskorna blev använda en kort tid och sedan förpassades de till en stor koffert där många av dem glömdes bort. Nu när vi flyttade flöt dessa antika reliker upp till ytan igen, och jag svämmades över av gamla minnen från tiden då de var nya och jag faktiskt använde dem. Kanske dags att byta ut den stora svarta skinnväskan från Åhléns som jag nu går och kånkar runt på mot någon av dessa?



Eller kanske inte. Jag tycker inte längre att det är så snyggt med manchesterväskor.



Det här var en favorit en gång i tiden.



Den här gillar jag, men den är så himla liten. Jag gillar stora väskor som jag kan trycka ner hälften av allt jag äger i.



Prickigt kan väl aldrig bli fel?



Den här köpte jag till ett bröllop. Fin, men den tappar så mycket glitter att det mest är jobbigt att bära runt på den.



Jag vågar inte ens räkna hur många väskor av den här modellen jag har.



Den här glittriga godbiten köpte jag på Mangos rea för hundra år sen, och den har ännu aldrig blivit använd.



Kuvertväskor är inte riktigt min grej, men den här är så vansinngit smidig i och med att den har ett handledsband. Och så är den härligt chockrosa- vilket jag älskar.



Min lilla guldiga vän från H&M har fått följa med på många partykvällar. Men nu är det längesen senast, och anledningen är helt enkelt att den är på tok för liten. Får ju knappt plats med plånboken i den.



Alex hatar den här väskan. Jag tycker att den är söt.



Den här köpte jag utomlands för några år sedan. Har knappt använt den, men det borde det kanske bli ändring på?



Mörklila, fransar OCH nitar?! En fullpoängare i mina ögon. I love it!



Den här köpte jag enbart för att den var alldeles fluffig. Men den är dock rätt välanvänd.



Det här kan vara det enda som jag någonsin handlade på Debenhams när det låg på Drottninggatan. Den får följa med ut på krogen ibland, för även om den är liten så rymmer den en hel del.



Den här är aldrig använd och jag förstår inte varför? Älskar den! Men den hade gärna fått vara lite större.

Vi har börjat titta på Mad Men (hundra år efter alla andra, jag vet). Och åh, vad jag tycker om det. Åtminstone efter att ha sett de första tre avsnitten, men jag tror inte att den åsikten kommer att förändras. Det här är en serie för mig. Och nu ska vi ägna trekvart åt att se avsnitt nummer fyra från säsong ett. Alldeles perfekt för en onsdagkväll.

Tänkte ta mig ut på en lunchpromenad även i dag, men det räckte med att gå utanför porten för att inse att det var en dålig idé. Det blåser kalla vindar ute och det är inte alls så varmt som det ser ut att vara när man tittar ut genom fönstret. Inte någon höjdare när man har klänning på sig. Så jag gjorde det enda rätta och gick in igen.

Jag är för övrigt vansinnigt godissugen. Så fort jag inte tänker på allt elände som härjar just nu så tänker jag på sånt som jag inte får äta. Ballerinas nya kakor, Marabou Black, lakrits, belgisk choklad... Men jag sitter också och suktar efter en stor biff med klyftpotatis och bearnaisesås, spaghetti och köttfärssås, valfri pastarätt på Vapiano, frukt... Jag försöker vara hård mot mig själv, men det är inte lätt alla gånger. Börjar dock ruttna lite på det jag faktiskt får äta, och jag längtar så vansinnigt efter att äntligen få blanda in lite grönsaker i kosten. Måste. Hålla. Ut. Inte. Långt. Kvar.

Nu är det en sån där dag igen. En sån där dag då jag helst av allt vill ligga hemma under täcket och gråta. Den stora skillnaden är väl att jag nu vet vad som är fel, men den vetskapen gör mig inte gladare.

Tänkte väl försöka morska upp mig lite och begrava mig i arbete. Får jag tänka på något annat än allt elände bör det väl rimligtvis bli lite bättre? Man kan åtminstone hoppas.

Alex överraskade mig med blommro när jag kom hem i dag. Utan att jag gjort något för att förtjäna det (bortsett från att jag har stått för matlagning och diskning den senaste tiden). Och jag älskar ju tulpaner, så det var mycket uppskattat! Han kan han, min Alex.

Träffade för övrigt våra grannar för första gången i dag. Ett ungt par i vår ålder. Stod och pratade med dem i säkert tio minuter, och tvingade mig in i deras lägenhet för att få se hur de hade löst möbleringen i vardagsrummet (vi har ju lite problem med hur vi ska möblera för att få plats med tv:n). Så nu är det väl vi som blir utpekade som de knäppa grannarna här i huset. Bra jobbat, Helena.

Har syndat så in i helskotta den senaste tiden, och tryckt i mig mängder av kolhydrater och socker. Men nu får det vara slut på sånt, för jag märker att jag inte mår bra av det. Efter att ha hört och läst mycket positivt om Dukan- dieten har jag bestämt mig för att hoppa på det tåget. Jag vet, jag vet, jag hoppar på nya dieter stup i kvarten och är det inte GI så är det LCHF. Men jag är så trött på att inte få snabba resultat. För om det är något jag behöver för att hålla motivationen uppe så är det just snabba resultat, och det verkar vara något som Dukan- dieten kan garantera.

I snabba drag går Dukan ut på att man ska följa fyra faser. Jag befinner mig just nu i dag 2 av den första, Attackfasen. Det enda som är tillåtet att äta då är kött (ej fläskkött, det är för fett) och lätta mejeriprodukter, men det är samtidigt tillåtet att äta så mycket man vill av detta så man behöver inte gå hungrig. Tanken är att man ska proteinchocka kroppen i 1- 10 dagar, vilket tydligen är väldigt effektivt. Man ska även promenera tjugo minuter varje dag.

Det är kanske inte konstigt att jag känner mig tröttare än vanligt just nu. Det brukar bli så när man plockar bort alla kolhydrater och allt socker ur kosten, men jag räknar med att vara betydligt piggare igen när kroppen har vant sig om några dagar. Då kanske jag kan sluta fantisera om godis och glass och sådant som jag absolut inte ska äta. Men jag ska försöka vara benhård mot mig själv och köra på Dukan fullt ut. Så får vi se vad det kan leda till.

Min pojkvän är så himla rolig ibland.

Det började med kökslampan. Nu har min kära sambo lagt ett serveringsfat i blöt, vilket lett till att färgen har lossnat. Han har länge klagat över att jag aldrig använder det där fatet, och plötsligt är det just det som blir förstört. Mina saker lever farligt i vårt gemensamma hem, och jag vete sjutton om jag vågar lämna Alex ensam hemma. För vad står näst på tur?

Vårvädret har äntligen kommit till Hufvudstaden! Solen skiner på en blå himmel och det riktigt varmt ute. På tok för varmt för min vinterjacka, visade det sig när jag var ute på en lunchpromenad. Nu är ju inte min vinterjacka av den allra tjockaste sorten, men det innebär visst inte att den går att använda i soligt vårväder heller. Blev alldeles varm och äcklig, så i kväll är det jag som plockar fram alla vårjackor jag har och ser om det finns någon lämplig att använda. Lika bra att plocka fram solglajjerna när jag ändå är i farten. Lovely.

Så börjar en ny vecka igen. Jag förstår inte vad det är som gör att helgerna går så vansinnigt fort. I ena stunden är det fredag eftermiddag och man är på väg hem från jobbet, och i andra ringer klockan okristligt tidigt och det är dags att släpa sig upp ur sängen för att bege sig till det där jobbet som man lämnade alldeles nyss. All tid däremellan försvinner på något konstigt sätt innan man ens hinner uppleva att den finns där.

Men jag har haft en väldigt bra helg, så det vore väl dumt att klaga alltför mycket. Igår myste jag och Alex framför den återstående andra halvan av The Walking Deads första säsong. Jag har ju redan sett alla avsnitt som finns att tillstå, men för Alex var det nytt och han blev helt uppslukad och krävde att vi skulle se klart hela säsongen. Inte mig emot.

I dag är det för övrigt exakt två månader kvar tills vi åker till New York! Det känns helt overkligt att det är så nära, och varje gång jag tänker på det pirrar det utav bara helsike i kroppen min. Måste börja planera för vilka sevärdheter som måste hinnas med och skriva en liten lista på saker som jag gärna skulle vilja shoppa. För om jag får helt fritt spelrum på shoppingplanen finns det en risk att jag spenderar hela reskassan på bara Converse.

Om Alex inte äter kolhydrater dör han. Det är i alla fall vad han själv påstår, och jag vågar inte riktigt testa det där... I dag fick han dock för sig att han skulle skippa kolhydraterna och äta en lite nyttigare middag. Det resulterade i att jag fick offra en av laxbitarna jag hade tänkt ha i matlåda. Till sina två laxbitar hade han ett Mount Everest av grönsaker, och jag är förvånad över att allt fick plats på tallriken. Men han blev åtminstone mätt, och lyckades till och med trycka i sig en banan efteråt. Ibland undrar jag om hans mage har blivit ersatt av ett svart hål. För det tar liksom aldrig stopp.

Åh, jag älskar paket! Även om det är något som jag själv har köpt.

Innehåll den här gången: Böcker.

Igår kom som sagt Marielle och David över på middag och Melodifestivalmys. Egentligen var det bara jag och Marielle som var intresserade av Melodifestivalen, men David var den enda som faktiskt röstade. Eller ja, han röstade två gånger på Dead by April och en gång på Danny bara för att Marielle tvingade honom.

Men jag tror att jag börjar bli gammal. Var både trött och kände att det räckte med att ha druckit en öl och två cider när klockan var halv tolv. Är det så det kommer att vara från och med nu?



Blommorna i bakgrunden fick vi i inflyttningspresent. Så fina!



Alex hade bestämt vad vi skulle äta...



David var jättenöjd över att få se Melodifestivalen.



Så drog det igång! Och jag måste än en gång hylla programledarna- de bästa på många år.



Även om Marielle hejade på Danny var hon rätt nöjd över att Loreen tog hem segern.

Goder morgon! Nu är vi vakna och påklädda (mjukiskläder, men det räknas ju också som kläder) här i kvarteret Muffen! Jag vaknade i och för sig för flera timmar sedan och kunde inte somna om för att det var både för ljust och på tok för varmt i sovrummet. Solen ligger på där från tidig morgon, och jag misstänker att den försöker steka oss levande. Nu kickar vi igång den här söndagen med lite kaffe och ett avsnitt av The Walking Dead.

I kväll är det dags för årets tv- höjdpunkt. Melodifestivalens final. Och även om jag tycker att det varit lite ont om bra låtar i år, måste jag erkänna att finalens startfält är helt fantastiskt. Det finns inte en låt som jag tycker är direkt dålig, alla har sina olika kvalitéer. Till och med Björn Ranelid och Sara Li. Det är ett så roligt nummer att jag börjar skratta nästan bara jag tänker på den. När Björn får lite feeling och börjar sjunga med i den tuggummidoftande refrängen (en refräng som för övrigt är en av årets mest trallvänliga), ja då är det helt enkelt kört för mig.

Men jag tror att det är Loreen som kommer att ta hem hela kalaset i år. Det skulle vara en extremt välförtjänt seger, för hennes nummer är alldeles fantastiskt. Men samtidigt vurmar jag lite för Danny. Han har verkligen gått in för det här med hjärta och själ i år, och jag vill så gärna att han ska få åka till Baku och tävla i de blågula färgerna. Det gör lite ont i hjärtat att tänka att han kanske blir nummer två i år igen, i synnerhet som att han har en ännu bättre låt i år.

Jag kommer inte rösta i kväll. Men jag hoppas att Loreen får lyfta sångfågeln.

Lördag är stalldag och så även i dag. Det blev en förhållandevis tidig kväll för min del igår. Helene blev sjuk så det var bara Alex kompisar som kom över, och då kändes det helt ok att gå och lägga mig halv tolv trots att de inte gick hem förrän två och en halv timme senare. Skönt att vara utvilad när jag åkte kommunalt till stallet i dag.

Väl framme i stallet fick jag veta att jag inte skulle rida. Vi hade halvgrupp teori, där hälften rider och hälften står på marken och diskuterar ryttarna med ridläraren. Dagens tema var oliksidighet. Precis som vi människor har hästarna en sida som är svagare och en sida som är starkare, och vi tittade på hur man märker vilken som är vad och hur man ska göra för att balansera upp den svaga sidan. Ganska intressant, men attans vad ryttarna fick kämpa. Jag kände mig rätt nöjd med att stå på marken och fick nästan träningsvärk i magen bara av att titta på de som red...

Nu väntar en eftermiddag med fix och stök innan Marielle och David kommer över i kväll. Så det kanske är bäst att sätta igång så att man inte springer omkring halvnaken och ofixad när de dyker upp.

Dagens delikata lunch: Kyckling och keso. Det ser för jäkla tråkigt ut, men OJ vad gott det är! Mer sådant lär det bli framöver.

Trots att vi la oss tidigt igår känner jag mig lite halvt schleten i dag. Och så in i bomben sugen på lakrits. Sötlakrits som varvas med lite vanlig mjölkchoklad, det är mumma det!

I dag är en kort dag på jobbet. Eller åtminstone kortare än vad dagarna vanligtvis är. Tänkte ta en väldigt kort lunchrast och smita lite tidigare, för jag har massa saker som måste fixas innan kl 19 i kväll. För då kommer Helene och några av Alex kompisar över. Och i morgon kommer Marielle och David på middag och schlagermys. Jag är lite tudelad. En del av mig vill helst vänta med att ta hem folk tills det att vi kommit lite mer iordning. Det känns så himla hastigt och stressat nu. Men samtidigt vill jag ju visa upp vårt nya hem för våra vänner, och jag vet ju att även de är nyfikna på att se hur det ser ut.

Aja, bara vi hinner röja undan lite innan i kväll så är det lugnt. Det ska bli trevligt att göra någonting annat än att fixa i flyttkaoset. Är så trött på alla lådor och skit nu, och att träffa vänner kommer förmodligen att göra susen för humöret.

I nybyggda hus är det ju standard att ha postfacken nere i porten. Detta är något nytt för oss, som tidigare alltid fått posten levererad rätt in i lägenheten via brevlådan i ytterdörren.

Alex: De där postfacken är ju värdelösa. Jag måste böja mig så här för att se om det finns något där (visar genom att böja sig bakåt så mycket att han lätt skulle ha vunnit över mig i limbo).

Jag: Böjer du dig? Men känn med handen istället om det finns något där.

Alex: Känna med handen???!!! Nej, tänk om någon har lagt något där.

Jag: Vaddå, annat än post?

Alex: Ja. Typ bajs eller något.

Jag: ... Bajs?

Alex: Ja! Det vill inte jag ha på mina händer.

Jag: Varför skulle någon lägga bajs i vårt postfack?

Alex: De kanske inte stoppar in bara bajs, då måste de ju ta på det. Men bajs på en pinne.

Jag: Bajs på en pinne?


Antingen har han livlig fantasi. Eller så vet han att han har många fiender som skulle kunna utsätta honom för en sådan sak. Eller så är det något som han själv skulle kunna utsätta andra för och därför är rädd för att själv råka ut för det. Men nu har vi i alla fall bestämt att det är jag som kollar postfacket varje dag.

Från att ha lyssnat på nittiotalsdängor gick jag över till schlager och plötsligt såg jag mig själv klicka på Anna Book. Varför?

Jag tyckte att ABC var bra. Innan den blev så evinnerligt uttjatad, vill säga. Mycket mer än den låten har väl inte Anna Book varit känd för, om man bortser från den där gyttjebrottningen när hon var med i Fångarna på Fortet. Så kom Let's Dance till Sverige och Anna dansade in i det folkliga strålkastarljuset igen. Som hon dansade, Tony Irving och hans vänner i juryn älskade henne och tv- tittarna älskade henne. Och Anna fortsatte att smida när järnet var glödhett. Snart stod hon på Melodifestivalens scen och sjöng Samba Sambero, och för att svenska folket verkligen skulle ta henne till sina hjärtan och rösta så svängde hon loss med några danssteg som hon snappat upp under Let's Dance- tiden. Smart tänkt.

Men. Jag har så vansinnigt svårt för Anna Book.

Anna kan verkligen sjunga och hon har en röst som jag faktiskt tycker om. Hon gör musik som man väl kan säga faller inom genren schlager (även om jag inte hört så mycket mer än just ABC och Samba Sambero), och det är ju sannerligen musik som tilltalar mitt bultande schlagerhjärta. Hon är söt och verkar dessutom vara väldigt trevlig och gullig. Och hon har definitivt varit med om fler motgångar än många andra människor, och där har hon alla mina sympatier. Hon har tagit sig igenom all oförtjänt skit som hon har drabbats av, vilket även visar på vilken stark kvinna hon faktiskt är.

Men. Jag har så svårt för henne, utan att egentligen veta vad det beror på. Högst troligt är det för att hon gråter ut offentligt hela tiden. Anna Books mage har spruckit, och hon gråter ut på löpsedlarna. Anna Book har fått ett nytt liv tack vare dansen, och hon gråter ut på löpsedlarna. Jag orkar inte. Och det värsta är kanske att trots att jag vet att det egentligen är medias fel så får Anna ta smällen.

Så tillbaka till den där Melodifestivalen för några år sedan. Jag hade sett Annas framträdande, och tyckte verkligen inte att det var bra. Den natten måste hon ha jagat mig i mina drömmar, och jag minns så tydligt paniken när jag vaknade, satte mig käpprätt upp i sängen och skrek för full hals "Anna Book, NEEEEJ!!!!!". True story.

Anna Book. Förlåt för elaka ord. Jag vet att du förtjänar bättre. Men om man inte pratar med tidningarna så blir det inte sådana löpsedlar. Säkert andra löpsedlar, men inte sådana där du "gråter ut".

P.S. I dag tycker jag faktiskt att Samba Sambero är helt ok. Så kanske kan vi försonas någonstans ändå.

Jag försöker peppa mig själv denna torsdag genom att spela gamla klassiska låtar från nittiotalet. Det funkar förvånansvärt bra. Men så är ju också låtskatten från det decenniet helt fantastisk.

Det finns så otroligt mycket ondska ute i världen, och det är för mig helt obegripligt hur vissa människor kan vara så grymma och elaka mot andra individer. Sådan ondska måste bekämpas, och steg ett är att bli medveten om att den finns där. Så lägg en halvtimme på att se den här filmen. Skriv sedan upp er här. Det är viktigt. Så oerhört viktigt.

Jag är vansinnigt förtjust i skräckfilmer och läskiga serier, och en serie som fångade mitt intresse i höstas var American Horror Story. Den handlar om Ben och Vivien Harmon som flyttar till Los Angeles för att göra ett försök att reda upp sitt havererade äktenskap, och deras dotter Violet. De köper ett fantastiskt gammalt hus till ett riktigt vrakpris, men vad de inte vet är att huset är hemsökt och flera av de tidigare ägarna har gått hemska öden till mötes. Och den som dör i huset kommer aldrig därifrån.

Jag är, som sagt, svag för skräckhistorier men samtidigt har jag på senare år blivit lite harigare av mig. Och även om den här serien med facit i hand inte är särskilt läskig egentligen så föredrog jag att se den när även Alex var hemma. För allting blir ju så mycket mindre läskigt bara någon annan finns i närheten.
Tyvärr blev jag lite besviken på American Horror Story. Det började starkt och bra, men för varje avsnitt jag såg blev det lite sämre. Mot slutet ryckte det upp sig igen med en twist som jag inte för mitt liv hade kunnat förutspå, men sedan slutade himla mellanmjölkigt och mesigt ändå. Tråkigt på något som hade kunnat bli så himla mycket bättre. Men kanske ville de bara försöka binda ihop säcken på enklast sätt med tanke på att det nog inte kommer en andra säsong? Men eftersom det inte finns så många rena skräckserier för tillfället kan jag väl rekommendera denna trots allt. För den är verkligen inte dålig, den tappar bara farten någonstans på mitten. 

I dag är en jäkla skitdag kan jag tala om för er. Mensvärken från helvetet är på besök och jag hade verkligen ingen lust att stiga upp ur sängen imorse. Har massa saker som måste bli gjorda på jobbet men hur jag än letar kan jag inte hitta fokus någonstans. Och dessutom är jag så djävulskt sugen på lakrits och choklad att jag nästan klättrar på väggarna. Försöker intala mig själv att släppa det där suget men samtidigt sitter den lilla djävulen på min axel och säger att om det är någon vecka jag får äta sådant så är det ju nu. Så varför inte passa på? Åh, så dumt!

Jävla skitdag. Tur att det åtminstone är onsdag och att helgen närmar sig snabbt.

När jag såg dessa fantastiska formar på Åhléns föll jag pladask. Så jag köpte på mig två röda och två blåa, och försökte att inte låtsas om Alex missnöje. Han anser att jag redan har tillräckligt med sådana här saker till köket, och vill att jag ska kunna motivera varför jag behöver fler innan jag slår till. Han lever efter devisen att om något nytt ska in måste något gammalt bort först. Själv tycker jag om att spara och samtidigt samla på mig nytt.

När jag inte kunde hålla mig borta från även de limegröna formarna kände jag mig därför nödgad att smussla med dem. Gömma dem och inte packa upp dem förrän vi flyttat, och då smyga in dem i köksskåpet. Och hittills har jag inte hört något gnäll från min kära pojkvän. Fast å andra sidan är jag osäker på om han ens har öppnat det där skåpet ännu.

Årsbokslut på jobbet = stressigt som fan. Hjärtat rusar och blodet pumpar runt i kroppen med expressfart. Det kan inte vara hälsosamt någonstans, men det är förhoppningsvis bara i dag. Eller rättare sagt, det ÄR bara i dag för i morgon måste allt vara klart. Men jag tänker ändå unna mig en promenad längs vattnet på lunchen. Är i stort behov av solljus, och jag är övertygad om att jag kommer att arbeta bättre om jag ser till att lufta mig lite.

Måndagar är sällan roliga, och efter en tung dag på jobbet kändes det helt rätt att lyxa till det med lite rabarberkesella, kiwi och färska jordgubbar. Nästan så att jag kunde känna doften av sommar, även om vetskapen att det är snorkallt ute förstörde den illusionen. Men gott var det i alla fall.

Alex lyckades ha sönder min gamla kökslampa när vi flyttade i helgen. Han har tidigare uttryckt sitt missnöje över den, och jag misstänker nu att det inte alls var en olyckshändelse utan att han i ett obevakat ögonblick när ingen såg hade sönder den med vilje. Så att vi absolut inte kan sätta upp den i vårt nya hem, även om det bara skulle vara tillfälligt.

Nu undrar jag ju då följdaktligen vad som står näst på tur att gå sönder. De där ölglasen som Alex tycker ser ut mer som vaser? Kandelabern som jag älskar, men som han avskyr? Glasen från Ulrika Hydman- Vallien, som tydligen även de ser ut som tjocka vaser? Jag funderar på att starta upp en bettingpool så att folk kan satsa pengar på't. Kanske kan jag tjäna mig en liten hacka.

Nej, du ser inte dubbelt. Det du ser är att jag är så otroligt korkad att jag går och köper en bok som redan finns i min ägo. Det är dessutom inte första gången det händer, vilket kanske borde börja ses som oroande?

Löste det genom att ge en av böckerna till mamma. Och om det finns någon som vill ha Camilla Läckbergs bok Sjöjungfrun är det bara att hojta till. Jag har ett oläst exemplar över, som mest ligger och skräpar.

I natt sov jag för en gångs skull riktigt bra, och när klockan ringde i morse kände jag mig förvånansvärt pigg och utvilad. Nu har tröttheten dock kommit ikapp och jag längtar vansinnigt mycket efter att få krypa ner under täcket och sova några timmar till.

Det kändes för övrigt mycket konstigt att vakna upp i en annan lägenhet än den gamla vanliga. Att göra sig i ordning och sedan gå en helt annan väg till tunnelbanan. Så himla ovant. Kom dessutom på att det är ju för fasiken uppförsbacke halva vägen till tunnelbanan- inte bra om man är stressad och måste småspringa. Hej svettlökar under armarna.

Trots att vi har flyttat den här helgen har jag hunnit med två vändor till stallet. I kväll red jag igen en lektion som jag missar när vi åker till New York i maj. Fick till min förvåning Ossi, som jag aldrig har ridit tidigare. Brukar ju annars få hästar som jag har ridit rätt mycket när det är igenridning, så det var kul att få stifta bekantskap med någon annan den här gången. Och vilken häst! Vansinnigt snäll och trevlig i boxen, och som en dröm att rida. Under igenridningspassen får man rida sjävständigt, och jag valde att fokusera på övergångar. Skritt till trav till skritt. Trav till halt. Trav till galopp till trav. Ossi var väldigt lyhörd och vi fick till några riktigt bra galoppfattningar. Snacka om självförtroendeboost!

När man har alla sina ägodelar nedpackade i flyttkartonger får man improvisera lite vad gäller matlagningen. Därför har jag ätit hamburgare tre dagar i rad. Vi har ett hamburgarhak hundra meter från vår port som vi besökte igår och jag har fortfarande inte bestämt mig för om det var en bra eller dålig idé. Det var vansinnigt gott, men man fick så mycket pommes frites att det skulle ha närt ett mindre land i en hel månad. Jag lyckades kanske trycka i mig en femtedel av all pommes frites innnan det tog tvärstopp och jag fick ont i magen.

Äh, vad snackar jag om. Det är väl klart som sjuttsingen att det var en bra idé att käka där! Nu ser jag nsätan fram emot att få vara bakis och gå och äta där dagen efter. Awesome!

Efter att ha tillbringat några dagar i flyttkaos flydde jag hem till Cathrine och Jonas för att se Andra chansen i Melodifestivalen. Vilket var mycket trevligt men samtidigt en dålig idé, för jag har säkert gått upp minst ett kilo efter att ha tryckt i mig massa choklad. Men å andra sidan, är det schlagerkväll så är det.

Nu väntar sängen, för i morgon ska det fortsätta flyttas och fixas. Det tar aldrig slut.

Jag skulle vill inte vilja säga att det är helt lätt att bre mjukost på en smörgås och skära gurka när allt man har är en sked och en gaffel. Lärdom till nästa gång: Packa inte ner alla knivar och kör iväg till nya lägenheten innan du vet att du inte kommer att behöva använda dem en sista gång i den gamla lägenheten.

Nu är det full rulle på flyttfronten. Har dessutom lyckats klämma in ett besök på IKEA och kommit därifrån med två byråer och en badrumsmöbel (som för övrigt heter Molger, hehe). Jag vill inte flytta mer! Är så trött på't. Men det ser ut som att vi i stort sett bara kommer att ha sängen och soffan kvar att flytta i morgon, plus all skit som står i källarförrådet. Och det är bra jobbat.

Nu ska det fortsätta packas. Jippie.

Jag surar lite i dag och försöker förstå varför saker sällan går så smidigt som man har planerat. Jag kan ju ge er några exempel på varför humöret inte är på den nivå som det borde vara.


Vi fick tillgång till den nya lägenehten igår. Den var dåligt städad. Grusigt på golvet, dammiga hyllor, skitiga fönsterbrädor, smutsiga fönster och frysen var inte avfrostad. Eftersom Alex är ledig i dag blir det han som får städa, för vi flyttar inte in mer grejer innan det är rent. Pratade med värden, och det hade tydligen varit en städfirma där förra veckan. De gjorde inte sitt jobb.

Det ska finnas en stor pärm med information kring allt som rör lägenheten. Den pärmen fanns inte att hitta någonstans, så nu är vi lite strandsatta vad gäller vissa saker. Internetbiten är viktigast. Utan internet kommer vi förtvina och dö.

Portkod har vi inte fått någon.

Alex mobil har fuckat ur helt verkar det som. Det går inte att ringa till den och sms:en kommer inte fram förrän långt senare. Inte helt optimalt när man måste få tag på honom omgående, och det leder till stor irritation.



Nej. Det är inte bara roligt just nu. Inte så mycket roligt alls, faktiskt.

Det är inte helt kul när smoothien ser ut som spya. Det är det inte.

Här har vi en gammal Melodifestivalfavorit som just nu spelas varm inne på mitt kontor.

Men. Dansarna. VAD har de på sig? Jag tror faktiskt inte att det blir mycket mer nittiotal än så här. Och jag är vansinnigt glad över att Melodifestivalen har utvecklats och att det numera läggs lite mer krut på själva showen (även om det kanske tar bort lite av tävlingens ursprungliga syfte, att det är låten som är det viktiga i tävlingsmomentet).

Så var februari slut och mars här. Den första officiella vårmånaden, och den börjar med en regntung himmel här i Hufvudstaden. Jäkla tur att jag lämnade mitt paraply hemma på hallgolvet.

I dag är jag mest avundsjuk på Alex. Han har tagit semester, både i dag och i morgon, och ligger väl fortfarande och sover i den varma sängen. Hans uppgift för dagen är att åka och hämta nyckeln till nya lägenheten. Om jag inte hade varit för snål med mina få semesterdagar hade jag mer än gärna joinat honom, men nu får jag se lägenheten först i kväll. Och det är väl inte så himla dåligt heller, i och för sig.

Åh, jag har så himla många tankar som snurrar runt i huvudet just nu. Det blir så svårt att försöka fokusera och producera något vettigt när det är så, och det är inte bra när man har mycket på jobbet. Då går det inte att tankarna flaxar iväg till Mios möbelkatalog eller vilka butiker som ska besökas i New York. Så dumt. Jag kanske borde ha tagit semester i alla fall.