First Love Never Die
Jag har gillat Soko sedan jag första gången hörde I'll kill her för en massa år sedan. Nu har jag inte lyssnat på henne på länge, men så hittade jag den här lilla pärlan. Hon levererar fortfarande.
Tell no one about tonight
Vardagsliv
Hej då semester, hej vardag. Du har inte varit särskilt saknad. I synnerhet inte larmsignalen som går igång kl 05:15 och sedan fortsätter var femte minut tills det att jag går upp, eller att upptäcka att det numera är ganska kallt när jag lämnar lägenheten en timme senare. Hösten är på intåg, och jag är långt ifrån redo för det.Att sitta instängd på kontoret och stirra in i en datorskärm hela dagarna är inte direkt skitkul när man hellre är utomhus och tar tillvara på solen,
Nej. Lite mer semester hade inte skadat.
Födelsedagsfirande med en twist
Dagens aktivitet: Födelsedagsfirande, som dock fick avbrytas i förtid då den gravida värdinnans vatten gick. Jag gissar på att lilla bebisen blev avundsjuk för att den inte fick vara med och festa.
Invigning av Tele 2 Arena
Igår invigdes Tele 2 Arena. Eller Nya Söderstadion, som den helst kallas av Bajen- anhängarna. Jag gillar det inofficiella namnet bättre, är inte så förtjust i att alla arenor numera ska ha namn där sponsorföretaget ingår. Men oavsett vad arenan heter, så invigdes den igår. Trots att jag redan varit där på konsert, och flera fotbollsmatcher har spelats på gräsplanen. Men. Arenan med det officiella namnet Tele 2 Arena hade sin officiella invigning igår.
Robyn, Lars Winnerbäck och Kent spelade. I den ordningen. Tyvärr hade samtliga akter alldeles för kort tid på sig att bygga upp någonting riktigt stort- det tog slut när det precis kommit igång. Men Kent. Det var som att de inte gjort annat än att repa ihop sig, trots att de varit lediga ett tag nu. Det var riktigt bra. Men, som sagt, alldeles för kort. Och alldeles för många nya låtar. Jag hade gärna sett dem spela lite mer gammalt material. Antar att jag får dra igång dem på Spotify om jag vill höra sånt.
Älskade farmor
Igår satt jag bredvid min farmor medans hon tog sina sista andetag. Min fina lilla farmor finns inte längre, och jag kan inte förstå det.
Hon hade ont och mådde inte bra efter stroken hon fick i maj, och jag vet att hon inte orkade längre.
Finaste farmor. Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få höra din röst. Att jag aldrig mer kommer att få höra dig säga mitt namn. Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få krama dig och pussa din panna. Att jag aldrig mer kommer att få äta din svampstuvning eller plommonspäckade fläskkarré. Att jag aldrig mer kommer att kunna tävla med mina kusiner om vem som kan äta flest av dina lövtunna pannkakor.
Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få fira jul med dig. Att jag aldrig mer kommer att få höra dig berätta fräckisar och skoja om den där gröna chartreusen som bara du tycker om. Vem ska dricka upp den nu? Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få se dig och mormor sitta och fnittra tillsammans. Att jag aldrig mer kommer få höra dig prata om att Pippin ligger på ägg bakom knivstället igen och att jag aldrig mer kommer få se dig använda de där röda innetofflorna när du besöker mina föräldrar. De som är så små att det bara var dina små fötter som fick plats i dem.
Jag kan inte förstå att jag aldrig mer kommer att få se dig och farfar tillsammans. Ni som firade sextio år som gifta för inte så längesedan.
Jag kan inte förstå att du är borta. Men jag vet att det var det du ville. Och även om gårdagen var hemsk, är jag glad och tacksam över att jag fick vara där. Över att vi alla var där, och att du var omgiven av alla som älskar dig. Och att stämningen i rummet inte bara var sorgsen. Att du fick höra oss prata och skratta en sista gång.
Fina lilla farmor. Jag kommer alltid att älska dig.
Rosendal och Djurgården
Semestervecka nummer två har börjat, och mitt främsta uppdrag är att ta tillvara på så många soltimmar som det bara är möjligt. Det gäller att samla på sig så att man har något att leva på när hösten anländer.
Dagens aktivitet: Fika på Rosendal och promenera på Djurgården. Som en bonus slängde vi in lite shopping på Åhléns City efteråt.
Smörgåsar och bakverk som fick tummen upp, även om det var lite dyrt. Vilket vi hade räknat med. Halva bullen gick dock åt till att mata de söta små gråsparvarna som flockades kring vårt bord. Jag vet att man inte ska, men jag kunde inte låta bli.
Det är otroligt vackert ute på Rosendal.
Så promenerade vi på Victoria och Daniels Kärleksstig. I skogen, ja. Hela eftermiddagen har det krypit i kroppen på mig, och jag är övertygad om att jag har åtminstone fem stycken vidriga fästingar som har bitit sig fast på mig för att suga mitt blod. Inte för att jag har sett några, men det behöver ju inte betyda att jag sluppit undan. Hmm. Får nog hålla mig inne i stan resten av semestern, för massa fästingbett är jag inte intresserad av.
Lite variation hade inte skadat
Italiensk mat ligger helt klart på listan över de kök jag tycker bäst om. Jag är dock lite kräsen, och är inte så förtjust i det italienska sättet att servera exempelvis kött. Bara en köttbit eller schnitzel eller vad det nu kan tänkas vara, och ingenting till. Så när jag är i Italien satsar jag därför på säkra kort, som pasta eller pizza. Den här veckan var inget undantag. Jag kan tyvärr inte säga att jag är särskilt flexibel inom de områdena heller, så under de tre hela dagarna vi var i Venedig åt jag:
Pasta Carbonara - 3 gånger
Pasta Bolognese - 1 gång
Pizza - 2 gånger
Och jag undrar varför jag gick upp två kilo under den resan. Mysteriet är löst.
Grattis mormor!
I dag fyller min fina mormor år, och som sig bör åkte vi dit och födelsedagsfikade.
En liten kopp kaffe, och sedan blev jag betydligt piggare än vad jag var innan. Mycket bra. Det har sannerligen sina fördelar att inte vara en van kaffepimplare. Då blir koffeinkicken mer kännbar när man väl dricker det.
Borta bra, hemma bäst
Nu är vi återigen hemma i kvarteret Muffen. Det var en härlig resa, och Venedig är en fantastiskt vacker stad. Precis så som jag föreställde mig, med massa smågränder som var omöjliga att orientera sig i och kanaler överallt med mängder av vackra broar.
Vädret var bra två och en halv dag av tre. En halv dag regnade det, men då passade vi på att göra saker inomhus. Så det var inte någon jättekatastrof.
Utlovar bildregn vad det lider.
Semester
Semester! För jädra härligt!
Och semestern inleds med några dagar i Venedig. Alex pushade på att vi måste åka dit innan staden sjunker, så det var bara att boka. Jag räknar med att få njuta av sol, lite bad, vackra miljöer, god mat och dryck. Och kärlek, så klart. Venedig sägs ju vara en av världens mest romantiska städer, så jag tänker ägna de här dagarna åt att vara lite extra kär i min man.
Bjuder för övrigt på en bild från när vi senast var i Italien. Det var tre år sedan och platsen var Rom. Tänk vad tiden går fort.
Rida islandshäst
Dagens aktivitet: Turridning på islandshäst.
Deltagare: Jag, Alex, Marielle och David. Och så två andra okända och en ledare.
Så var dagen kommen. Den där dagen då vi fyra skulle iväg och rida islandshäst. Att jag gillar hästar vet vi, men jag tyckte att det var extra roligt den här gången eftersom ingen av de andra har någon häst- eller ridvana sedan tidigare.
Och efter sammanlagt tre timmar på hästryggen kan jag säga att vi alla fyra var bra möra i benen. Vi gjorde ett snabbt stopp för att äta medhavd lunch innan vi fortsatte. Regnet kom och det kändes inte jätteroligt att fastna i det, så därför åt vi snabbt och svingade oss sedan upp i sadlarna igen.
Trots att det var en nybörjartur travade, töltade och galopperade vi mycket. Vi gick ut betydligt hårdare än vad jag trodde att vi skulle göra, och alla var extremt nöjda med det. I synnerhet med tanke på att mina vänner innan turen hade en helt annan uppfattning om vad vi skulle få göra.
En trodde att vi bara skulle rida på ridbanan.
En trodde att vi skulle rida mestadels på ridbanan och kanske en liten tur i skogen.
En trodde att vi skulle rida ut i skogen, men att hästarna skulle vara bundna vid varandra med grimskaft, så att ingen skulle kunna sticka iväg.
Så att rida snabbt på skogsstigar var alltså populärt. Även om traven upplevdes som lite jobbig och skumpig.
Efteråt fick vi rida hästarna barbacka till hagen, som låg tio minuter bort. Då insåg jag hur dålig min balans faktiskt är. Tur att man kan hålla sig fast i manen.
House at the end of the street
Alex har sin bror över i kväll, så jag får roa mig själv medans de spelar Magic. Vad passar väl då bättre än att se en läskig film? Alex är inte så förtjust i skräckfilmer, och jag är inte så förtjust i att se skräckfilmer i min ensamhet- jag är alldeles för lättskrämd för sånt. Men att bara jag ser en skräckfilm när Alex och hans bror sitter vid matbordet några meter bort, det är idealiskt.
Filmen jag nu sett heter House at the end of the street.
Sjuttonåriga Elissa och hennes mamma flyttar in i ett hus i en liten stad. I grannhuset bor Ryan. För några år sedan mördades hans föräldrar av hans lillasyster Carrie Anne innan hon försvann. Ryktena i stan säger att hon flydde ut i skogen och sedan drunknade i sjön, även om hennes kropp aldrig hittades, medans andra tror att hon fortfarande finns där ute i skogen.
Vad som däremot står helt klart för Elissa är att Ryan är illa omtyckt, ensam och dessutom väldigt snäll och lätt att tycka om när man väl börjar prata med honom. Men han har också en hemlighet...
I kategorin skräck var den här filmen lam. Den var inte ens lite läskig, men det kanske inte var meningen heller? Annars har de misslyckats rejält på den fronten. Det fanns några oväntade vändningar, och de välkomnades i en annars ganska så ospännande film. Den var inte tråkig men inte heller något som jag skulle rekommendera andra att se om de efterfrågar filmtips.
Shoppinglördag
Dagens uppdrag:
1. Köpa en ny ridhjälm till mig. Min har sett sina bästa dagar och behöver bytas ut. Den hjälmen jag ville köpa fanns dock inte i min storlek (vilket suger eftersom det är andra gången i rad jag kommer tomhänt från den butiken av samma anledning).
Uppdraget misslyckades.
2. Köpa badbyxor till Alex. Han har slängt sina gamla, och nu när vi åker utomlands på måndag kan det ju vara bra om han har något att bada i. Tråkigt nog är badsäsongen nästan slut här hemma i Svea, och säsongen för att köpa badkläder u butik är definitivt slut. Nu reas de sista trötta plaggen ut, och det finns inte så mycket att välja på. MEN. Vi hittade ett par som funkar. Åtminstone under den här resan.
Uppdraget slutfört.
3. Köpa shorts till Alex. Han har ett par trekvartsbyxor som funkar att visa sig ute med (för jag tänker inte tillåta att han springer omkring i sina mjukisshorts offentligt) och behöver minst ett par till. Det visade sig dock vara ett svårt uppdrag, för några snygga byxor hittade vi inte.
Uppdraget misslyckades.
För att vi inte skulle vara alltför ledsna tillät vi oss att äta middag i food courten i SKHLM. Jag åt thai, som dessvärre var lite av en besvikelse. Jag antar att saker inte alltid kan gå ens väg.
Äntligen min tur
Det har inte varit jätteroligt att jobba när det har pågått en så härlig sommar utanför kontorsfönstret. Jag har längtat ut varje dag, önskat att jag också fick åka och bada och njuta av solen. Och så kom augusti, vädret blev sämre och det känns som att sommaren nästan är över.
Igår jobbade jag tolv timmar, 7-19. Först på plats på morgonen och sist att gå därifrån. Ingen vill jobba över på fredagar, förutom hon som måste för att det är sista dagen innan semestern.
Och nu äntligen är det min tur. Semester i två veckor. Så. Jävla. Skönt. Ska försöka låta bli att tänka på den där ångesten över saker som jag inte hann med, och bara njuta av ledigheten. Den är, milt sagt, efterlängtad.
Det där med foto
Hehe. Det här påminner lite väl mycket om mig och Alex när jag ber honom fota mig.
Alex försöker få med så mycket som möjligt av omgivningen.
Min intention var att han skulle ha mig i fokus och sedan visa upp även delar av omgivningen.
Alex trycker av och tänker inte på att fötterna kapas.
Jag vill inte bli kapad någonstans, jag vill att samtliga kroppsdelar är med på bilden.
Alex tjatar om att bilden kan beskäras i efterhand om jag inte är nöjd.
Jag vill inte behöva beskära i efterhand, jag vill ha en bild som jag kan använda direkt.
Fast nu var jag lite orättvis. Så här gick det till förut. Nu har jag lärt upp honom, och han ger mig sådana bilder som jag är ute efter. Oftast.
Gult är inte fult
Jag vet att jag inte borde. Men jag kunde inte låta bli.
Säg hej till mina nya klackar. Fick bevaka dem många veckor i hopp om att de skulle trilla in i min storlek, och när de väl dök upp kändes det lönlöst att försöka stå emot. Så jag klickade på "Köp" och nu bor de hemma hos mig.
Dagens första mål
Bästa frukosten fångad på sämsta bilden.
Vaddå? Svårt att se vad det där vita kletat är? Keso. Med färska blåbär och hallon. Smakar inte frukost, smakar efterrätt. Perfekt för någon som har en soft spot för sötsaker aka moi.
Senaste
Humör.
Lätt depp, med ett humör som vänder på en femöring. Gick från att glatt steka korv, glad i hågen över att vi skulle äta korv med bröd till middag, till att bli sur och grinig över att sambon slängt ketchupen och inte köpt en ny- vilket resulterade att matlagningen fick avbrytas och jag fick gå till affären. Trött som fan, och orkar knappt hålla ögonen öppna efter kl 21 numera. Behöver semester.
Senaste jag sa till någon.
Hmmm. Tror att det var "puss" till min karl när han passerade mig på väg till sin dator.
Senast inkomna sms:et.
"Åker nu". Från min karl. Viktigt att hålla koll på vad han gör. Kalla mig stalker, alternativt honsomföljersinpojkvänpålatitudeimobilen.
Senaste köp.
Bortsett från den där förbannade ketchupen? Massa färska blåbär och hallon till vrakpris på Hemköp i Huvudsta. Morgondagens frukost kommer att bli awesome! Det vill säga keso med färska bär. Mumma för kropp och själ och framförallt gom.
Senaste googlingen.
Brudbuketter. Ett rejält frosseri, dessutom. Inte helt sunt. Jag vet.
Everywhere
På tal om Små citroner gula. Jag föll pladask för Ida Redigs version av Fleetwood Macs Everywhere, som är filmens soundtrack. Den kommer spelas på repeat hemma under en lång tid framöver, har jag en känsla av.
Klänning
Tillåt mig presentera en av mina nya klänningar. Lägg gärna märke till:
1. Den är inte svart.
2. Den är mönstrad.
Från Oasis. Min nya favoritbutik. Kan nästan inte gå in där utan att komma ut med en påse i ena handen. Kanske inte det mest ekonomiska, men å andra sidan behöver ju min garderob en uppfräschning så jag tycker inte att jag behöver ha dåligt samvete.
Manic Monday
Så var det måndag igen.
Fem dagar, sedan får jag äntligen semester. Längtar så det gör ont.
Små citroner gula
Agnes har ett bra liv. Hon har lyckats få jobb som servitris på en av Stockholms finaste restauranger, hon har en pojkvän som hon älskar och en bästa vän som alltid ställer upp för henne. Men så kraschar allt när hon får sparken från sitt jobb och hon får veta att hennes pojkvän har träffat någon annan.
Allt hade kunnat gå åt skogen, men istället får hon ett erbjudande om att bli delägare i en nyöppnad restaurang. Ett erbjudande hon inte kan tacka nej till, men det visar sig inte vara helt enkelt att starta en sådan verksamhet. Det finns dock en sak hon kan göra för att få fler gäster till restaurangen. Men det skulle innebära att hon måste ljuga för någon som hon har börjat tycka mycket om, och därmed äventyra chansen till att deras vänskap ska kunna utvecklas till något mer.
Små citroner gula bygger på Kajsa Ingemarssons roman med samma namn. Jag läste den för en herrans massa år sedan, och när jag fick höra att den skulle filmatiseras blev jag exalterad. Det är en av Kajsa Ingemarssons, i mina ögon, bästa böcker så jag var spänd på att få se resultatet.
Det är en charmig film. Något förutsägbar, ja visst, men romantiska komedier tenderar ju att falla i den fällan. Rakel Wärmländer gestaltade Agnes på ett bra sätt, och Sverrir Gudnason gjorde samma roll som han alltid gör. Den där charmiga och söta, men lite nördiga killen. Men han gör det bra, och jag gillar honom. Det bjuds på en del komiska scener, och jag kan inte låta bli att tycka att Agnes är riktigt rolig när hon är så full att hon försöker öppna dörren till sin grannes lägenhet i tron att det är hennes egen.
Betyg: 3 av 5. Och ett minus för ett jag blev jäkligt sugen på den där fiskgrytan de lagade, men som jag aldrig kommer att få smaka.
Cruising 2013
Varje år i augusti är det stor cruising inne i stan. Massa gamla bilar, men även nyare modeller och ombyggda varianter, som kör Sveavägen fram och tillbaka. Människor parkerar sig tidigt på dagen för att få en bra plats, och många kör dit släp där de sitter och grillar, dricker, har kräftskiva eller bara hänger.
Jag är uppvuxen med den gamla amerikanska bilkulturen, och för mig är detta en av sommarens höjdpunkter. Därför var det en självklarhet att jag skulle släpa med Alex på det även i år. Och som sagt, det finns allt från riktigt fina bilar till rishögar som ser så jävliga ut att jag förutsätter att de transporterats in till stan på en lastbil. För i körbart skick är de inte. Här kommer ett litet axplock från vad vi såg igår.
Långbro Värdshus
Med tanke på att jag och Alex bor max tio minuters promenad från Långbro Värdshus och dessutom brukar jogga förbi där, är det konstigt att vi inte besökt stället en enda gång sedan vi flyttade till Fruängen. Igår ändrade vi på det när vi åt middag på deras mysiga uteservering.
Har ni vägarna förbi Långbro Värdshus kan jag verkligen rekommendera ett stopp där. Om inte för att äta, så för att bara ta ett glas i bardelen. Det är som en liten oas, och betydligt trevligare än övriga restauranger i närheten.
Magnum First Kiss
Jag hade verkligen sett fram emot säsongens nya Magnum- glassar. Snålvattnet rann längs hakan på mig när jag först läste om dem, och jag kunde knappt vänta på att få sätta tänderna i dem allihopa.
Nu har jag testat Crème Brûlée- varianten. Vilken besvikelse. De små hårda "karamell- kulorna" förstör hela glassen, och någon Crème Brûlée- upplevelse fick jag inte. Har svårt att tänka mig att övriga glassar i sommarsortimentet håller högre klass. Nä, tacka vet jag de klassiska Magnum- smakerna. Classic, mandel och den där med vit choklad och jordgubbe (som i och för sig inte är tillräckligt gammal för att kallas som klassiker). Gillar även Magnum Double. Om den fortfarande finns kvar?
Usch, nu blev jag vansinnigt sugen på glass.
