Helena

 

Annars då? Firade julen som vanligt tillsammans med släkten genom att äta, äta lite till och sedan äta ännu mer. Först sill och lax. Sedan en vända med köttbullar och prinskorv. Efter lite vila var det dags för lutfisken, vilken jag av taktiska skäl hoppade över för att ha plats för den efterföljande risgrynsgröten. Allting toppades med kaffe och chokladpraliner, vilka jag tryckte i mig obscena mängder av.

 

 

Vi besökte minneslunden i dag. Tände ett ljus för farmor. Det är en stor sorg att hon inte var med i dag, och jag saknade henne verkligen. Men det känns bra att besöka minneslunden, och veta att hon har det bra nu.

 

 

Julafton. Jag vet inte hur det är med er, men min julkänsla är lika med noll. Tittar jag ut genom fönstret ser det ut som att det är mitten av oktober. Snön lyser med sin frånvaro och det är plusgrader. Att jag ätit lussebullar till förbannelse de senaste veckorna har uppenbarligen inte hjälpt.

 

Julen är min favorithögtid. Jag älskar allt som har med julen att göra (bortsett från trängseln i affärerna). I år är det dock annorlunda. Det har säkert att göra med att det har varit ett skitår, och tanken på att farmor inte är med i dag gör alldeles för ont. Men jag ska försöka att inte gråta över det i dag, det har jag gjort alldeles för mycket de senaste dagarna. Jag ska försöka fokusera på alla som faktiskt är där.

 

Det blir för övrigt ett kort julfirande. För i morgon åker vi till värmen. Overkligt.

 

God Jul!

 

 

 

Dagens aktivitet: Lussebullsbak.

 

De bästa lussebullarna är de man själv har bakat. Synd bara att de inte räcker så länge. För visst kan man väl äta lussebullar till frukost, lunch och middag?

 

 

 

Om jag bara fick lyssna på en enda artist mer i hela mitt liv skulle jag utan tvekan välja Håkan Hellström. Den mannen får mig att känna så mycket med sina fantastiska texter och underbara melodier. Han träffar mig rakt i hjärtat, gång på gång.

 

Igår spelade han på Hovet i Stockholm, och självklart var jag där. Släpade med mig min karl, som har lärt sig att uppskatta Håkan (åtminstone tillräckligt mycket för att inte gnälla över att behöva följa med).

 

Har man inte sett Håkan live har man verkligen missat något. Det är som att befinna sig mitt i en explosion. Det är så mycket glädje och eufori och allsång och dans, och huvudpersonen i fråga dirigerar hela kalaset med perfektion. Igår skötte han delvis detta från läktarplats, då han tog sig en vända upp bland publiken.

 

Stan hade feber igår kväll. Det var magiskt.

 

 

Jag älskar Lucia. Det är så otroligt mysigt med luciatåg och alla sånger. Helst ska det vara snö ute, och jag ska vara vaken och se luciatåget live tidigt på morgonen (vilket typ aldrig har hänt). Och ser jag inget luciatåg live ska jag se det på tv. Vilket inte heller har hänt på många, många år. Istället fick jag youtuba skiten nu i kväll.

 

Aja. Till den kanske viktigaste delen i luciafirandet. Lussefikat. På jobbet serverades det i dag lussebullar, pepparkakor, glögg, skumtomtar och det tyska bakverket stollen (eftersom jag arbetar på ett tyskt företag). Jag tryckte i mig två lussebullar, efter att jag tio minuter tidigare mölat i mig en kanelbulle på ett annat fikaevent. Efter det blev det ingen lunch, men jag var rätt nöjd ändå.

 

Glad Lucia!

 

 

 

Vi är nyss hemkomna från mina svärföräldrar. De bjöd in oss och mina föräldrar på ett litet julbord, eftersom vi förmodligen inte kommer att ses mer innan jul och utlandsresa.

 

Så. Nu är jag allt annat än hungrig. Snarare så mätt att jag måste kämpa för att få illamåendet att ge med sig. Men det är å andra sidan vanligt förekommande efter en middag hos svärisarna. De har svårt att tro på en när man säger att man är mätt och försöker allt som oftast truga i en lite mer mat. Tur att det var gott.

 

 

Jag har ju inte berättat! När biljetterna släpptes för några veckor sedan var jag den första att desperat logga in på bokningssajten och fixa biljetter till Backstreet Boys spelning på Hovet nästa år.

 

Jag har alltid varit ett BSB- fan, men jag har aldrig sett dem live. Nu är det ju några år sedan de var i ropet på riktigt, och de kan eventuellt kännas lite daterade, men sådant bryr jag mig inte om. Det är för sjuttsingen Backstreet Boys! Det finns inget större pojkband än dem, och jag blir alldeles pirrig av tanken att jag faktiskt kommer att få chansen att se dem på scen. Jag är övertygad om att det kommer bli grymt.

 

 

 

 

Den här serien blåste mig av stolen (eller ur soffan är kanske mer korrekt) helt. Den är otroligt välgjord och charmig, och samtidigt kryddad med mycket humor. Karaktärerna är välskrivna och skådespelarna gör ett grymt jobb. Jag är i synnerhet fäst vid Crazy Eyes, som inte känns helt stabil.

Första säsongen finns ute, och med tanke på cliffhangern kan jag knappt vänta på att säsong två ska släppas. Tack och lov är det en Netflix- serie, så samtliga avsnitt släpps på ett bräde. Om jag har förstått det rätt kommer detta att ske i början av nästa år, och då kommer jag avboka allt jag har i kalendern för att sträckkolla hela säsongen. Så bra är Orange Is The New Black.

 

 

Jag lever. Jag mår rätt bra. Jag har bara inte haft någon gnista när det kommer till bloggen. Därav tystnaden. Men här kommer ett axplock av vad jag har haft för mig på sistone.