Påskmiddag hos svärisarna
Middag hos svärföräldrarna innebär alltid massa mat. Och eftersom det är påsktider serverades det i dag lamm. Och påsktårta, och godis i påskägg och vanliga målade ägg.
Att säga att jag nu är mätt är ingen underdrift. Proppmätt beskriver situationen ganska bra. Men är det gott så är det. Det var för övrigt jag som tryckte i mig både rosen och kycklingen på påsktårtan. Så jag har verkligen gjort mitt för att lägga på mig några påskkilon i år. Jävligt illa.
Djuriska mönster
Shoppade ju lite tidigare i veckan, och då fick bland annat de här två sommarklänningarna följa med hem. Ett stycke zebra och ett stycke leopard. De kan nog vara sköna att ha på sig en varm sommardag. Om vi nu får några sådana dagar, vintern verkar inte vilja släppa taget.
149:- styck på H&M.
Tulpaner
Vi fick ett gäng färgglada tulpaner av mina föräldrar igår. Så nu är det åtminstone lite påskstämning här i Casa de Alex och Helena. Det glädjer mig, eftersom jag aldrig fick arslet ur vagnen att köpa påskris trots att jag gick och fingrade på det flertalet gånger. Jag måste göra något åt det där velandet och istället bara slå till.
Påskmiddag
Påskafton firades med min släkt. Som vanligt åt vi, åt lite mer, och sedan åt vi ytterligare lite mer. Eftersom jag inte kunde hejda mig själv lyckades jag återigen med konststycket att få ont i magen. Men det gav med sig efter ett tack, och jag kunde trycka i mig en liten bit tårta också. Det går ju inte att banga på sånt!
Velsa
Jag red Velsa i dag. När jag hade henne för två veckor sedan funkade ingenting. I dag var det lite likadant under uppvärmningens första del, men sedan hände något och jag lyckades hitta knapparna. Under resten av ridpasset gick hon som en klocka, och allting blev så vansinnigt lätt och enkelt. Tappade jag henne någon gång hittade jag snabbt tillbaka, och den där långsamma, sävliga gången hon kan ha var som bortblåst. Istället blev hon pigg och framåt, och ett tag ville hon inte alls bara skritta, utan försökte både trava och galoppera utan att jag gav henne några sådana hjälper.
Velsa är ingen lätt häst att rida, och det känns verkligen som en seger att jag lyckades få till det så bra i dag. Uppdraget till nästa vecka blir att försöka komma ihåg vad jag gjorde i dag, och sedan göra samma sak. För har jag hittat dit en gång borde jag ju kunna lyckas igen.
Färgglad kavaj
Alex propsade på att vi skulle åka till Skärholmen igår. Och kan man tänka sig, inne på H&M hittade jag både den där kappan jag velat om och en kavaj som jag letat efter. Skärholmen kan!
Tur var väl det att jag faktiskt fick möjlighet att prova kappan, eftersom jag upptäckte att jag trots allt inte gillade passformen. Den här färgglada kavajen fick däremot följa med hem, även om jag tycker att det är lite läskigt med så mycket färg. Jag är ju mer för allt som är svart, men jag har bestämt mig för att försöka ta mig ut ur min comfort zone och köra på lite mer färger.
Kavajen kostar 299:- och finns också i några andra mindre färgglada varianter.
Vårtecken
I dag har jag invigt vårskorna och valt bort vinterns ständiga följeslagare- pantalonger under byxorna. För nu är det banne mig dags att bli vår på riktigt! Hade i och för sig vinterjackan på mig, men det var högst nödvändigt eftersom jag trots det frös om överkroppen. För jävligt.
Just nu i Kvarteret Muffen
Men för i....
Aja. Jag lägger väl det där då. Glad Påsk. Eller nåt.
Dagens kuggfråga
Vad ser du på bilden?
1) Ett rivhjärn
2) En snöskyffel
Fundera noga. Svaret hittar du lite längre ner.
......................................
.......................................
........................................
...........................................
Rätt svar: 1) Ett rivhjärn.
Men om du frågar Alex får du svaret att båda är rätt. Han använder tydligen detta köksredskap till att riva ost OCH hacka is och skyffla undan snö på balkongen.
Kappa till våren
Jag behöver råd.
Har spanat in den här kappan på H&M. Problemet är att min storlek verkar vara helt slutsåld i butik, finns bara större storlekar kvar. Jag är ju inget fan av att internetshoppa kläder, eftersom jag tycker att hela processen med att skicka tillbaka plagg som inte passar är extremt jobbig. Men på H&M:s hemsida finns den.
Jag tycker dock att det är vansinnigt sniket att det är rabatt på den ute i butik, där den kostar 299:-, medans den på nätet kostar 499:-.
Nu till det där rådet. Ska jag köpa den? Är beredd att göra ett undantag från min princip att inte köpa kläder på nätet, men jag har ett annat problem. Jag har redan massa vårjackor, och tror inte riktigt att jag har behov av en till. Mer än att jag inte har någon som är ens i närheten av denna i utseende. Och det är ju kul att ha variation. Här kommer en lista på de vårjackor jag har i dagsläget:
- Svart skinnjacka (fejkskinn, kan tilläggas). En favorit, används mycket.
- Jeansjacka. Aldrig använd.
- Svart trenchcoat. Används flitigt.
- Mörkblå parkas. Ny från Ginatricot, som jag vet att jag kommer bo i.
Åh, jag kan inte bestämma mig!!! Hur ska jag göra? Ska jag slå till?
Aj, aj, aj
Så. Ont. I. Fötterna. Efter att ha sprungit runt på stan och shoppat i tre timmar.
Jag vägrar gå mer i dag, Alex får bära mig i såna fall.
Men det var en bra shoppingrunda. Kom hem med fem klänningar. Bara två av dem svarta.
En gammal bekant på besök!
Det här är på riktigt!
Vill man inte bara kasta av sig alla kläder och vältra sig i alla härliga solstrålar, så säg!
Fast så fort solen försvinner blir det kallt som i en frysbox, så det kanske är bäst att behålla kläderna på ett tag till. Kanske börja fundera på om det är dags att byta ut vinterjackan mot vårjackan, men inte mer än så.
Koffein
Onsdagsfika med Helene och Linnea avklarat.
Och nej, jag verkar inte lära mig att det inte är så smart att dra i sig en stor latte på kvällstid. Fast just i dag kanske det hjälper att vara lite pigg, så att jag orkar masa mig iväg och tvätta håret innan jag lägger mig, istället för att somna på soffan och sedan vara för trött för att ta tag i eländet. Som igår.
Lägesrapport Onsdag
Igår satt jag i utbildning hela dagen. Så nu kan jag allt om projektledning. Typ.
I dag är allt dock åter till det normala, och jag har en helt vanlig arbetsdag framför mig. En relativt stressig sådan, då jag har rätt mycket på min to do- lista. En uppgift misstänker jag kommer stjälpa mer än vad den kommer att resultera i något bra, men instruktionerna kommer uppifrån och är inte förhandlingsbara, så det är väl bara att göra't.
Sov för övrigt riktigt, riktigt dåligt i natt och drömde massa hemska drömmar. Så jag är inte på mitt bästa solskenshumör i dag. Men förhoppningsvis överlever jag arbetsdagen, eftersom jag har en fikadejt att se fram emot efter jobbet.
Take me to your heaven
Och på tal om Israel och Eurovision.
1998 vann Dana International tävlingen, och 1999 skickade vi Charlotte Nilsson till Israel. Hon tog hem hela kalaset med en av mina Mello- favoriter genom tiderna, Tusen och en natt som pyntades i engelsk skrud lagom till tävlingen och fick namnet Take me to your heaven. Jag älskar båda versionerna.
Minns så väl den svenska uttagningen det året. Jag visste redan på förhand att Martin Svensson skulle bli min favorit. Han var ju redan en favorit efter Rymdraket. Även Therese Grankvist och Ai var jag övertygad om att det skulle gå bra för (1999 var det gyllene eurovisionsåret). När så Charlotte Nilsson klev ut på scen med startnummer 1 kom pappa in i mitt rum. Han slängde en blick på tv:n och sa "Den här kommer vinna". Jag protesterade vilt, men det visade sig ju sedan att han fick rätt.
Och så kom Eurovision och Charlotte vann. Och det var egentligen det som det här inlägget skulle handla om. Se vad som händer när hon sjunger segerlåten en gång till. 2:26 in i klippet byter hon språk och sjunger sista refrängen på svenska.
Det är så vansinnigt tråkigt att den traditionen är bortsuddad. För det är något vackert med den. Fast å andra sidan hade jag nog inte velat höra Euphoria i svensk tappning förra året.
Hoppa hulle?
Det känns konstigt att berätta det här, men det var faktiskt Alex som tipsade mig om det här klippet.
Det är det bästa jag sett på länge! Haha, de är som Jedward Light fast trettio år tidigare! Underbart! Och även om jag inte tycker att så mycket inom Eurovision var bättre förr, så tycker jag banne mig att Israels bidrag var bättre förr. Åtminstone det här bidraget...
Kan det för övrigt vara härifrån som Bert Karlsson fått denna idé?
Åh, det är så himla underbart!
Måndagsmiddag
Dagens middag: Lövbiff med sparris och gräddstuvad broccoli.
Köpte på mig ett billigt parti lövbiff förra veckan, och igår blev den där lövbiffen fajitas och i dag blev den det här. Riktigt smarrigt! Och lite roligare än den sedvanliga gröten jag annars "lagar" i micron.
Vår?
Kan det vara möjligt att våren äntligen är i antågande på riktigt? Det verkar onekligen så om man tittar på hur vädret har sett ut i dag. Strålande sol och snö som smälter undan.
Snälla, låt det nu fortsätta så. Det ger mig och Alex en anledning att åka till IKEA och köpa de där utemöblerna som vi nu har bestämt oss för. Och om vi inte gör det snart så lär det aldrig hända. För det är så vi jobbar.
Köttfria måndagar?
Jag som trodde att köttfria måndagar var det nya svarta...
Antar att Citygross och Metro inte är så stora fan av den idén...?
Pricka av på To Do- listan
Till skillnad från fredagen och lördagen har jag i dag hunnit med massa saker. Se bara!
- Åkt till återvinningscentralen i Högdalen och slängt min gamla säng som vi numera inte behöver eftersom vi har köpt en ny, större, skönare!
- Städat. Jag stod för dammtorkning och moppning av golv, medans Alex dammsög och rensade avloppen i badrummet (Det är mitt värsta, och jag vägrar att göra det. Trots att det mest är mitt hår som täpper till rören.).
- Lagat middag, vilket även resulterade i matlådor för tre dagar. Mycket bra resultat.
- Spelat Fyra i rad mot Alex, och vunnit båda gångerna. Ni kan från och med nu kalla mig Kvarteret Muffens obesegrade Fyra i rad- mästare. Tack.
Det är i alla fall vackert att titta på
Dagens lunch: Sushi (för min del enbart California Rolls).
Och jag som inte ens gillar sushi. The things I do for my boyfriend...
Söndag förmiddag
I dag lyxade jag till det rejält med frukosten och slängde in två finncrisp i den vanliga ekvationen... Det blev inte några veckra skapelser, men det är ju tack och lov smaken som är det viktiga.
Redan söndag. Den här helgen har gått alldeles för fort, och jag tror inte att det är helt normalt att ha måndagsångest redan på lördagkvällen. Så var det för mig igår. Förmodligen för att jag inte gjort något vettigt på hela helgen. Kanske dags att ändra på det?
Våra olikheter
Alex och Helena sitter i soffan. Alex säger att han funderar på att köpa en större skärm.
Helena blir väldigt konfunderad, för de köpte ju nyss en ny lampskärm. Det var dessutom den största lampskärmen som fanns på IKEA, och den tar upp halva vardagsrummet, så varför vilja köpa en ännu större?
Alex menar inte alls en lampskärm. Han pratar om en större skärm till datorn.
Nej, vi tänker inte alltid likadant...
GoT
Åh, det är inte många dagar kvar till säsongspremiären av Game of Thrones! Lovely!
Sven's Viking Pizza
Efter tre dagar i Cairns flög vi tillbaka till Sydney. En och en halv dag hade vi på oss innan det var dags att återigen sätta oss på ett flygplan, och den gången var slutdestinationen Stockholm. Hemma.
Men den sista tiden i Australien utnyttjade vi på bästa sätt. Som ett besök på Sven's Viking Pizza i Bondi Junction.
Min kusin har under alla sina år i Sydney tjatat och tjatat och tjatat om detta pizzaställe. Det är en svensk kille (ja, det är han som är Sven) som har startat upp det, och konceptet är pizza på svenskt vis. Restaurangen är vikingainspirerad med stora träbord, träbänkar att sitta på och typiska vikingaaccessoarer på väggarna.
Jag beställde in en pizza som var hälften oxfilé/ bearnaise och hälften en klassisk kebabpizza. Och jädrar, så smarrigt det var! Kändes dock lite halvlustigt att sitta på andra sidan jordklotet och äta något som jag förknippar så mycket med svenska bakissöndagar.
Så om ni befinner er i Sydney kan jag definitivt rekommendera Svens pizza! I synnerhet om ni har lite hemlängtan...
Kaffe och vindruvor
Det här är vad jag gör nu. Perfekt lördagsfika!
Ett vykort från GBG
Åh, jag blir så vansinnigt nostalgisk när jag ser den här videon. Två av de finaste sakerna jag vet- Håkan och Göteborg.
Man kanske ska ta och föreslå en Göteborgstripp i sommar för pojkvännen? Han har aldrig varit där, och det är ju en av mina absoluta favoritstäder. Låter som en bra idé i mina öron. Rumla runt på Avenyn, åka karuseller på Liseberg, strosa runt i Haga och äta gigantiska kanelbullar, åka spårvagn, klättra upp till Skansen Kronan och njuta av utsikten...
Drömmen.
Friday night dinner
Dagens middag: Havregrynsgröt med hallon och mjölk.
Vansinnigt fancy på en fredag. Pojkvännen käkade ägg och bacon. Vilket ju inte heller är någon lyxmat direkt. Meeen, som de säger i Tillsammans. Hellre äta gröt tillsammans än oxfilé ensam.
..............
Ja, fast nu åt ju jag i och för sig gröt ensam i soffan medans Alex åt sina ägg och bacon ensam i lilla rummet framför sin dator. Ingen av oss orkar vara social. Så mysigt vi har det i kvarteret Muffen i kväll!
Prisceremoni
I dag var jag och mina kollegor på logistikavdelningen på prisceremonin för Posten Logistics Award. Vi var ett av fyra nominerade företag, och jag var ju helt inställd på att vi skulle ta hem det. Nu gjorde vi inte det, men för min del gjorde det inte så mycket. Det må vara en klyscha, men det var kul att bara få vara nominerad till ett så stort pris.
Sedan kan det kanske ha hjälpt till lite att man bjöds på massa gottigheter att äta. Sådant får mig alltid på lite bättre humör...
Först var det mingel och då serverades det massa snittar. Sedan var det prisutdelning och efter det lunch. Finlunch, dessutom. Lite roligare än att äta medhavd matlåda i köket på jobbet. Efter det var det dags för kaffe och dammsugare dekorerade med bilder av prisstatyetten (lite hånfullt mot oss som inte vann, kanske, men dammsugaren var god så jag förlåter detta lilla bildsnedsteg).
Så, ja. Man kan väl säga att vi drog en vinstlott trots att vi inte tog hem förstaplatsen. Riktigt bra uppstyrt av Posten.
Här är för övrigt hela logistikavdelningen samlade på bild. Två tredjedelar av oss verkar vara rätt glada trots förlust. Chefen, däremot, ser ut att vara lite bittrare...
Fredagsfin
Well hello there, Friday!
Fredag, och det firar jag genom att ha på mig snygg svart klänning som jag köpte i New York förra året, en blå kavaj som jag köpte på H&M för ett par veckor sedan och ett halsband som jag fått av mina farföräldrar. Halsbandet är min farmors gamla, och jag var sjukt fascinerad av det när jag var liten. Skulle alltid sitta och pilla på det. Älskar det! Halsbandet alltså, inte att pilla på det.
Men jag är inte uppklädd enabrt för att det är fredag. Vi på logistikavdelningen är nämligen nominerade till Postens Logistikpris, och om en timme är det prisceremoni. Jag är ju övertygad om att vi kommer vinna, men känner att jag kanske borde ställa in mig på förlust så fallet inte blir så långt... Aja, om ett par timmar vet vi!
En typisk Helena- frukost
Som barn var jag dålig på att äta frukost. Det var liksom inte ett intressant mål för mig. Då var det roligare med "den riktiga maten" som man fick till lunch och middag. Som tur är kom jag på bättre tankar, och i dag äter jag nästan alltid frukost.
Så. Varje vardag när jag stiger upp lägger jag ner två ägg i en kastrull och när vattnet kokar upp sätter jag timern på ungefär 5 minuter och 30 sekunder. 6 minuter om det är stora ägg. Då blir gulan alldeles perfekt rinnig, medans vitan är fast. Lite kaviar på det, och jag har en frukost som lätt hamnar på min topp 5- lista. Mums!
Fia med knuff
Se vad jag fyndade i dag! Ett hederligt gammalt Fia med knuff (undrar var de fick det namnet ifrån emd tanke på att det heter Ludo på engelska...) att addera till sällskapsspelsamlingen. Endast 40 kronor, vilket jag tyckte var väl värt pengarna. Det kan vara roligt at ha ett klassiskt spel att bryta av alla knasiga nya spel med.
10 saker
Snodde den här listan härifrån.
10 saker jag tycker om:
- Min fina pojkvän.
- Pannkakor. De ligger lätt på min topp fem över de godaste sakerna jag vet.
- Att gå hand i hand med min Alex genom ett varmt Stockholm en kväll i augusti.
- Fina klänningar som passar perfekt.
- Ligga i en solstol på en strand i något varmt land med en bra bok i handen.
- När jag bevisar för mig själv att jag faktiskt visst kan saker som jag inte trodde att jag kunde. Till exempel springa längre än tjugo minuter på löpbandet.
- Att umgås med mina fina vänner. Oavsett om det är en partykväll på Golden Hits eller bara en fika på stan.
- Nutella. Eller ja, choklad i alla dess former.
- Musik.
- Fotografera. Jag har fortfarande inte lärt mig min systemkamera, men det hindrar mig inte från att älska att ta bilder med den.
9 saker jag tycker mindre om:
- Att jag inte vet vad jag ska ge min karl i födelsedagspresent när han fyller år om två veckor. Tips, någon?
- Människor som tuggar tuggummi med öppen mun. Har dessvärre upptäckt att jag hamnar bredvid en sådan om jag tar ett tidigare tåg till jobbet på morgnarna. Det smaskas rejält, vill jag lova, och det är så vidrigt. Men jag vägrar byta plats, eftersom jag har valt den med stor omsorg (därifrån tar jag mig snabbast ut genom dörrarna när det är dags att gå av). Och dessutom kliver han på tåget efter mig.
- När Alex provocerar mig bara för att han tycker att det är roligt.
- Orättvisor.
- Konflikter. Jag. Klarar. Inte. Av. Konflikter. Vill ju bara att alla ska tycka om varandra hela tiden.
- Krig och elände.
- När det känns som torsdag eller fredag fast det egentligen bara är tisdag.
- När ens favoritskor går sönder och börjar läcka in vatten från den smältande snön, och man råkar nämna detta för sin pojkvän som då börjar tjata på att man borde slänga skorna, vilket man absolut inte vill eftersom man tycker så mycket om dem, och så ljuger man om att de nog inte alls var så trasiga som man trodde bara för att han ska sluta tjata.
- De där förbannade rynkorna som av någon anledning börjat dyka upp i mitt ansikte och vägrar försvinna. I never invited you.
8 bloggar jag läser:
HanaPee (ja, konstigt vore ju annars, med tanke på att det är därifrån jag snott denna lista)
7 saker jag vill göra i framtiden:
- Ta det där körkortet.
- Gifta mig med The Love of my Life, och sedan vara gifta tills döden skiljer oss åt. Vilket förhoppningsvis aldrig sker (se nästa kategori med saker jag är rädd för).
- Köpa hus.
- Skaffa massa härliga ungar (märker att jag beskriver Svensson- livet...).
- Resa. Överallt.
- Köpa en ny matgrupp. Helst inom en väldigt snar framtid, då vi bara har två stolar kvar i livet.
- Skriva en bok. Helst flera böcker, men det är kanske bra om man lyckas få till en till att börja med.
6 saker jag är rädd för:
- Döden. Mest att de jag älskar ska dö. Att jag själv skulle hamna där upptar inte mina tankar lika mycket, även om det självklart också skrämmer mig.
- Insekter och kryp av alla de slag. Mest spindlar.
- Att flyga. Fast jag gör det ändå, för jag är ingen liten lort. Sen kanske jag gråter någon gång då och då, men rädslan hindrar mig inte från att upptäcka världen.
- Att gå ensam i mörkret. Fast det är inte mörkret som skrämmer mig, det är alla potentiella yxmördare och våldtäktsmän som finns där ute.
- Skräckfilmer. Fast det är en skön rädsla.
- Att föda barn. Förhoppningsvis kommer jag att få vara med om det, men jag är samtidigt livrädd. Så tråkigt att de där två sakerna går hand i hand och att man inte kan få det ena utan det andra.
5 platser jag tycker om att vara på:
- Under täcket i vår nya, stora säng, med Alex liggandes bredvid.
- Ihopkrupen i soffan med datorn i knäet.
- I stallet. Jag vet att jag har sagt det förut, men en varm mule är bland det bästa som finns. Och sådana finns det gott om i stallet.
- Var som helst i New York.
- Hemma i mitt barndomshem. Där känner jag mig alltid trygg och välkommen.
4 ord som beskriver mig:
- Snäll
- Blödig
- Glad
- Omtänksam
3 saker jag ser fram emot:
- NEW YORK i maj!!! Längtar så det gör ont.
- Födelsedagsmiddag för finaste Marielle i april. Har redan spanat in menyn typ tio gånger och funderat på vad jag kan tänkas vara sugen på när det väl är dags att beställa.
- Helene och Andreas bröllop i juli. Overkligt.
2 bra filmer:
- Crash
- Harry Potter. Så svårt att välja ut en av dem, men någon av de senare.
1 bra låt:
Den här pärlan går varm i mina lurar just nu.
Torsdag 21 Mars
Det är torsdag. Så här såg jag ut i morse. Ja, jag var kanske inte lika suddig som bilden vill påskina, men annars är det rätt likt. Trött och blek med en hemsk finne på hakan (som ni kanske inte ser, men nu vet ni att den existerar). Men eftersom det är torsdag är jag på rätt bra humör ändå.
Koffein
Inte trött, men ont i huvudet. Då kanske det är bäst att försöka sova i alla fall?
Jag undrar fortfarande varför jag beställde en stor latte när jag vet hur det blir. Suck.
Grönt är skönt
Dagen blev lite bättre när jag fick en present. Tack chefen!
Noll pepp
Så grått som det är i Huvudsta i dag, lika grå känner jag mig inombords (och utvändigt också, för den delen). Det är inte mycket som är roligt i dag.
- Det snöar. Fortfarande. Det är kallt och jävligt, och ingen vår i sikte.
- Den där förbannade mensvärken har gripit tag i mig igen. Det känns som att det står en liten man i min livmoder och svingar en spikhammare runt omkring sig så hårt han bara orkar.
- Jag har, väldigt olämpligt, fått en stor jävla finne på hakan. Säkerligen en kombination av hormoner som rusar i kroppen och för mycket godisätande på sistone. Kul. Verkligen.
- Huvudvärk. Men den kanske kommer för att allt annat är så jävligt?
- Jag är bara så himla opepp. Fick jag välja skulle jag helst tillbringat dagen under täcket med datorn på magen.
Paris 2012
Det slog mig att det i dag är ett år sedan vi kom hem från Paris. Det får mig att längta bort ännu mer.
Jag älskar ju att resa, och kan inte göra det ofta nog. Att vi var i Australien för två månader sedan har liksom långsamt runnit av mig, och det känns nu som en evighet sedan vi var utanför Svea Rikes gränser. Men då är det tur att jag har ett gigantiskt fotoarkiv som jag kan kika i, och minnas.
Så här såg det i alla fall ut för ett år sedan. Det var lite varmare i Paris då än vad det är i Stockholm i dag.
Snorkla vid Green Island
Min otroligt sega Australien- uppdatering fortsätter här...
Vad är väl en tripp till Cairns om man inte beger sig ut och snorklar lite vid Barriärrevet? Nu råkade ju vi förvisso ta en tur till Green Island, som inte låg särskilt långt ut i revet och där det dessutom verkade vara mer fokus på själva ön än på själva revet, men vi fick ändå snorkla och se massa häftigt under vattenytan.
Tyvärr var det manetsäsong, och de jäklarna kunde tydligen stickas rejält. Att vi var iklädda heta, skyddande dräkter från topp till tå (ja, även en liten luva för huvudet) hjälpte en hel del, men ansiktet var fortfarande helt oskyddat på de ställen där cyklopet inte täckte. Vilket resulterade i att jag simmade runt och höll händerna för kinderna, så att jag inte skulle bli stucken.
Till en början vågade jag knappt gå ner i vattnet. Det var maneter vart man än tittade, och det krävdes en hel del övertalning från Alex sida för att jag överhuvudtaget skulle våga mig ner så att jag stod med vatten i lårrhöjd. Men sedan gick det lite bättre och jag hoppade i helt (hade för sjuttsingen betalat dyra pengar för den där turen, och då måste man ju se till att snorkla ocksp...).
Och även om vi inte var långt ut på revet, så var det helt fantastiskt. Vi såg så mycket fiskar i olika färger och former. Vi stötte på ett stort stim med gigantiska fiskar, som jag gled med så nära att jag hade kunnat röra vid dem om jag bara sträckt ut handen. Jag var liksom en i gänget... Men det absolut häftigaste var den stora, röda bläckfisken vi såg. Riktigt läcker!
Det känns tyvärr som att jag inte "blev klar" med Cairns och Barriärrevet. Jag skulle så gärna vilja åka lite längre ut och snorkla ännu mer (fast i och för sig säger jag emot mig själv lite nu, för jag är så jädra hajrädd och ju längre ut man är desto mer hajar lär det ju finnas...). Men det är å andra sidan en anledning att återvända.
Ett lager snö
I don't know about you, men jag tycker då inte att det är ok att den vänstra bilden är tagen för någon vecka sedan och den högra är tagen för en halvtimme sedan. Efter att Kung Bore spytt ut sitt vita innanmäte över Hufvudstaden. Det ska inte vara så. Det är för sjuttsingen mitten av mars! Ge mig lite vår!
Det okända på Kronlunds
Har nu sett kvällens avsnitt av Det Okända, som utspelade sig på Kronlunds Kursgård.
Varför har ingen talat om för mig att det spökar så mycket där? Och jag vete sjuttsingen om jag vågar besöka gården nästa gång jag är uppe i Vindeln. Nog för att jag fascineras av andar, men jag är samtidigt för feg för att medvetet utsätta mig för dem. Förstår inte att Peter och Anna vågar vara ensamma i de där byggnaderna.
Se avsnittet HÄR.
Lampa
När vi ändå var på IKEA förra helgen och köpte säng passade vi även på att köpa en taklampa till vardagsrummet. Vi har ju bara haft en glödlampa hängandes tidigare (varken snyggt eller jättefunktionellt, då man blivit bländad), och det hade vi båda ruttnat på lite. Så vi plockade helt sonika på oss den största lampskärmen vi kunde hitta, och det blev ju rätt bra ändå.
Fast jag blir fortfarande lite förvånad varje gång jag ser den. Måste vara för att den är stor som ett mindre rymdskepp och att jag är ovan vid den. Men nöjd, det är jag.
Winter is... coming...?
Det är inte ok att det snöar i mitten av mars. Likt förbannat så virvlar de vita flingorna ner utanför mitt fönster, och det finns ingenting jag kan göra åt saken. Mer än att sura, förstås.
Det okända
Jag har alltid varit fascinerad av spöken och andar. Lite rädd, ja, men samtidigt väldigt intresserad. Jag är övertygad om att de finns, även om jag själv inte har varit med om något övernaturligt. Just därför är jag ett stort fan av programmet Det okända, som visas på kanal 7. Det är oerhört spännande att följa de historier som de "drabbade" berättar om, och sedan när ett medium kommer för att hjälpa dem med dessa andar.
Och i kväll kommer det att handla om ett ställe som jag faktiskt besökt- Kursgården Kronlund som ligger utanför Umeå, och som drivs av mina kusiners ingifta farbror. Det ska bli oerhört spännande att få se om de kan få veta vad det är för andar som håller till där, och vad de har upplevt.
Så klockan 21 på Sjuan är det som gäller, eller så kan ni se programmet HÄR.
(Och jag knyckte bilden från Kronlunds hemsida. Hoppas det är ok, Peter.)
Monday
Igår kväll hade jag så mycket måndagsångest att jag funderade på att ringa och sjukanmäla mig.
I dag känns det rätt bra ändå, trots att jag inte sov så mycket i natt och den sömn jag fick var inte av någon vidare kvalitet att prata om. Tänk vilka konstiga drömmar man kan ha.
Det blir dessutom ännu lite bättre när jag tänker på att jag inte har någon matlåda med mig, och därför helt befogat kan trippa ner till pizzerian som ligger ett stenkast från kontoret och beställa en kebabsallad. Så det jag har ägnat mest tid åt de senaste timmarna är alltså att sitta och drömma om den där kebabsalladen och försöka bestämma mig för huruvida jag ska eller inte ska ta ett bröd till.
Är inte mitt liv spännande, så säg.
Promenad i solen
Dagen bjuder på härligt solväder, så jag tyckte att det var passande att ge mig ut på en promenad och förse mig själv med lite D- vitamin. En bra podcast i lurarna är dessutom motivation nog att gå lite längre än vad man hade tänkt sig från början, och i dag stannade kilometerantalet på 7,72. Mycket bra.
Älska mig
Igår var jag och min karl och såg Alex Schulmans föreställning Älska mig på Maximteatern.
Det var en föreställning om behovet att bli sedd och älskad, bekräftelse och om narcissistiska sår som behöver lite hjälp på traven för att kunna läka. Alex Schulman berättade om händelser ur sitt liv, och om upptäckten av den händelse som inträffade i hans barndom som lett till hans behov av att synas i dag när han är vuxen.
Det var mycket intressant, och det bjöds på många skratt. Men stundtals gick skrattet över i allvar och jag satt där med en klump i magen och funderade över mina egna sår som format mig till den jag är i dag.
Alex Schulman är ju en av mina stora favoriter, och jag hade sett så mycket fram emot den här föreställningen. Att vi dessutom satt i mitten av fjärde raden var perfekt. Vissa delar av det han pratade om kände jag igen från podcasten han har tillsammans med Sigge Eklund (som för övrigt regisserat denna föreställning), men det gjorde inte något. De bidrog till en fin helhet.
Älska mig får en stor tumme upp från mig. Kan tillägga att även min egna Alex gillade den, trots att hans förväntningar var extremt låga innan. Och då är det bra.
Sockerchock de luxe
Jag kan inte förneka att det är trevligt när Alex familj tar med sig fika när de kommer på besök...
Velsa
I dag fick jag en timme med denna tjej i stallet. Velsa och jag känner ju varandra sedan tidigare. Senast sparkade hon mig i huvudet (ja, det gick ju rätt bra ändå, så jag kan inte skylla eventuell tröghet eller dumma livsval på denna händelse). Den här gången var hon inte lika vildsint, utan försökte mest leta gottigheter i mina fickor.
Själva ridpasset var väl inte mycket att hurra över, även om det hade sina ljusglimtar. Få ljusglimtar, kan tilläggas. Men varje positiv sak ska man ju ta med sig och komma ihåg veckan efter när det är dags för nästa ridlektion. Sedan är det bara att slipa på det som gick mindre bra.
A grown up thing
Dra på trissor, kanske ni tänker nu. Har Helena äntligen blivit vuxen och börjat äta oliver?
Men nej. Jag måste göra er besvikna. Oliver ligger fortfarande på listan över vuxensaker jag måste lära mig tycka om. Det här är bara vanliga vindruvor.
Your one and only source into the scandalous lives of Manhattan's elite
Jag har precis sett klart den sista säsongen av Gossip Girl. Nu finns det inga fler avsnitt att se. Jag har några saker att ta upp.
Först. Brudklänningarna! Jag dör. Serenas klänning från Georges Chakra Spring 2011 Couture Collection (den högra för er som inte är insatta i serien) var fin, men lite för spejsad för min smak. Passade dock bra för karaktären. Men Blairs klänning! Jisses, vilket magnifikt mästerverk. Elie Saab Spring 2012 Couture, och det går ju inte att kunna missta sig på vem designern är. Jag tror inte att jag någonsin sett en Elie Saab- klänning jag inte velat ha. Sagolikt vacker.
Och nu till resten av det viktiga med det sista avsnittet någonsin. Alla knutar knöts ihop på ett snyggt sätt. Jag var ju lite frustrerad där i mitten av säsong 4. Det var därför jag slutade följa serien, men nu är jag väldigt glad att jag plockade upp den igen. För den blir bättre, och intrigerna tätare. Och viktigast av allt- man får veta vem som är Gossip Girl. Och jag hade aldrig gissat på att det var den personen som det visade sig vara. Ska inte spoila mer för er som inte sett klart serien än vad jag redan gjort genom att visa den här bilden, så vem det är väljer jag att vara tyst om.
Jag undrar om skaparna av serien visste redan från början vem som dolde sig bakom Gossip Girl- masken. Eller var det något de kom fram till när det var dags att skriva det sista kapitlet? Jag känner mig vansinnigt sugen på att se om säsong 1-3, för att se om man kan få några ledtrådar om man bara vet vad man ska leta efter. Ja, det kanske kan vara något.
You know you love me.
XOXO Gossip Girl
Panta mera
Jag hjälpte en kollega att panta lite burkar i dag. 388 kronor fick vi ihop.
Vad vi köpte för pengarna? Smörgåstårta till hela avdelningen.
Våren lyser fortfarande med sin frånvaro
Men vad fan. 16 minusgrader? 16 MINUSGRADER???!!!
Det är fan inte ok i mitten av mars.
Lägesrapport
- Det är femhundra grader varmt inne på mitt kontor. Minst.
- Har varit nödgad att ta av mig koftan, så att jag inte ska dö av värmeslag. Inte. Ok. Känner mig naken, trots att klänningen har små ärmar.
- Det är mycket att göra på jobbet. För mycket för att jag ska hinna med i svängarna.
- Huvudvärken är tillbaka.
- Tillbaka är även sötsuget. Åh, vad jag skulle vilja ha en påse lösgodis just nu.
- Fast det där lösgodiset ska jag ge fan i. Inte ens titta åt det (för gör jag det trillar jag ju garanterat dit).
- Åh, så jobbigt det ska vara.
Mossman Gorge
Vi besökte Mossman Gorge när vi var i Cairns. Och badade i det iskalla vattnet. Det ni! Självklart mesade jag en del, har ju lite badkruka i mig och då i synnerhet om vattnet är kallt eller vågigt, men till slut klev jag i.
Torsdag morgon
Torsdag morgon och arbetsveckan börjar lida mot sitt slut. Efterlängtat.
I dag var jag på jobbet klockan 06:53. Det är fan sjukt. Fast å andra sidan är det ju för jädra gött att kunna gå hem klockan 16, så då får jag väl acceptera den tidiga timmen på morgonen. Nu när våren närmar sig är det till och med lite trevligt att bli bländad av den stigande solen när tunnelbanan lämnar Slussen och åker över vattnet på väg mot Gamla Stan. Och när jag sedan går från tunnelbanan till jobbet har fåglarna vaknat och börjat sjunga.
Fast jag får väl erkänna att jag just nu är rätt trött.
Håkan
Bästa Håkan har nu (ÄNTLIGEN!!!) släppt sin nya singel. Och i april kommer resten av albumet. Som jag har väntat och längtat. För Melodifestivalen i all ära, men DET HÄR är årets största musikhändelse. Punkt.
Jag tycker om låten, men det krävs nog några lyssningar för att jag ska ta den till mitt hjärta och älska den lika förbehållslöst som hans tidigare förstasinglar. Den har något odefinierbart mörker över sig i melodin, men det är inget dåligt. Det är bara överraskande, och det krävs lite mer av mig för att jag ska falla handlöst. Men visst får den tummen upp av mig. Det här är bra!
Baconlindad kycklingfilé med sparris och fetaoströra
Dagens middag: Baconlindad kycklingfilé med sparris och fetaoströra.
Det var Alex idé att vi skulle äta "riktig" middag tillsammans i dag. Annars brukar jag mest äta gröt framför någon bra serie och han tortellini eller yoghurt framför datorn. Tråkigt, men ingen av oss orkar ställa oss och laga middag när vi kommer hem från jobbet. Men ibland glittrar det till. Som i dag.
Det är dessutom ett superenkelt recept.
Linda bacon runt kycklingfiléerna och stek dem någon minut eller två så att de får lite färg.
Skyffla in kycklingen i ugnen. 25 minuter i 225 grader brukar jag köra på.
Blanda fetaost med creme fraiche. När det är 5-10 minuter kvar på kycklingen ställer du in detta i en separat skål i ugnen (eller öser det över kycklingen, om du inte är så mycket för det estetiska).
Stek sparris.
Klart!
Sinister
Skräckfilmen vi såg i fredags var Sinister. Med tanke på att jag höll på att skita på mig när jag såg trailern för den på bio (nej, är man harig av sig kan jag inte rekommendera att se denna film i en mörk biosalong på stor duk) var det nog väldigt bra att vi var tre stycken som såg den tillsammans.
Författaren Ellison Oswalt och hans familj flyttar in i ett nytt hus. Vad han inte berättar för sin fru och deras två barn är att familjen som bodde i huset innan dem blev mördade i trädgården, och det är denna historia han planerar att skriva om i sin nästa bok. I en kvarlämnad låda på vinden hittar han ett gäng filmer. Nyfiken tittar han på dem, bara för att upptäcka att de visar en rad mord på olika familjer, varav husets tidigare ägare finns med på en av dem.
Ellison börjar gräva allt djupare i vad som egentligen hände familjen, och snart förstår han att något som inte är mänskligt har ett finger med i spelet. Och att titta på de där filmerna var kanske inte någon bra idé när allt kommer omkring...
Trots att jag har lärt mig att inte ha alltför höga förhoppningar på skräckfilmer kunde jag inte låta bli, efter att ha noterat att Sinister fått relativt bra recensioner för sin genre. Och visst kan man tycka att det är en simpel story, som kanske redan har berättats på andra ställen. Lite förutsägbar.
Men jag gillar Ethan Hawke, och han gjorde en bra insats i en roll som kändes lite ovanlig för honom. Och vad gäller skrämselfaktorn så höll filmen vad trailern lovade. Fy satan. Stundtals satt jag med händerna för ansiktet och plirade mellan fingrarna, och vid några tillfällen skrek vi alla tre tjejer rakt ut. Filmen var läskig.
Betyg: 3,5 av 4.
Euphoria
Att fastna på Youtube är lätt. Och av någon anledning hamnade jag på denna video.
Jag kan tydligen fortfarande inte se den utan att börja gråta. Men det är åtminstone inte den där hysteriska gråten som när jag såg detta första gången. 'Cause that wasn't pretty.
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Ni vet när man åker in till stan med intentionen att köpa blomkrukor, men istället kommer hem med en ny kjol (ännu en svart, så klart)?
Oops....
Känn ingen sorg
Ser fram emot 24 juli!
Insikt
06:54. Det var klockslaget då jag stämplade in på jobbet i dag.
23:45. Det var klockslaget jag kröp ner under täcket igår kväll.
Inte konstigt att jag känner mig helt överkörd och söndermosad. Inte konstigt att jag inte kan sluta gäspa, och att jag känner mig frusen. Inte konstigt att mina torra ögon känns som att de har blivit sandpapperbehandlade och därmed blivit ännu torrare. Inte konstigt att hjärnan inte riktigt hänger med- den har inte blivit utbytt mot en sengångarhjärna, den är bara inte utvilad.
Det måste fan bli ändring på det här idiotiska beteendet från min sida. Somna tidigare om kvällarna (i sängen, inte på soffan), och lyssna på pojkvännen när han ifrågasätter det där soffsovandet och de desperata försöken att hålla sig vaken så länge som möjligt.
Krokodilsafari
Vi åkte på en båttur på en flod i Cairns. Tanken var att vi skulle se krokodiler, men tack vare det höga tidvattnet såg vi bara en endaste krokodil. Som dessutom låg och lurade långt, långt in i mangroveträsket. Så jag kan väl inte direkt säga att jag tycker att det räknades.
Om du tittar riktigt noga kanske du ser krokodilen? Inte det?
Stockholm har blivit kallt... igen
Trodde det var ett skämt när jag såg morgonens temperatur. Vart tog den begynnande våren vägen? Och än viktigare: när kommer den tillbaka?
Prinsessan på ärten
Tada! Den nya sängen är monterad, bäddad och klar.
Egentligen ville vi ha en sängstomme. Vi hade till och med bestämt oss för en efter att ha spanat in IKEA:s hemsida. Men när vi väl stod där i butiken var den inte alls osm vi hade trott, och eftersom det inte fanns någonting annat som föll oss i smaken fick det bli denna lösning. Madrass på ben. Och så får vi hålla utkik efter en snygg sänggavel istället.
Och nu är klockan mycket, och det är hög tid att krypa ner under det där täcket och se om sängen är värd alla pengar vi betalat för den.
God natt!
Främling
Det finns en anledning till varför Carola är störst. Ja, jäklar. Vilken artist hon är.
Den stora sängjakten 2.0
Jag och Alex hade olika åsikter om hur vi skulle tillbringa denna söndag.
Mitt förslag: Kultursöndag med besök på museum (Hallwylska eller Livrustkammaren), med efterföljande lunch inne i stan och kanske en liten promenad.
Alex förslag: Köpa säng på IKEA.
Alex förslag vann. Så i vad som kändes som fem timmar gick vi omkring inne på IKEA tillsammans med typ alla andra som bor i Stockholms södra förorter. Nej, att besöka IKEA en söndag är inte någon superhit, men å andra sidan finns det inte så många andra alternativ när man jobbar i veckorna.
Men besöket gav utdelning, och vi kom därifrån fjortontusen kronor fattigare. Sängen levereras i kväll. Hittade dessutom världens största lampskärm som fick följa med oss hem på bussen. Så det var en lyckad söndagsaktivitet.
Sverige, vi har ett resultat
Jag kan nog ha missbedömt mig själv. För nu när vi har ett resultat inser jag ju att jag hela tiden gått och hoppats på Robin Stjernberg. Den glädje som han visade när han gick vidare från Andra Chansen förra veckan fick mitt hjärta att smälta. Och även om jag hade blivit väldigt glad om Anton Ewald eller Ulrik Munther eller Yohio vunnit också, så var det något speciellt med den här vinsten. Det finns ingen jag unnar det så mycket som Robin Stjernberg.
Fast här var det bra nervöst...
Och vad sjuttsingen sysslade jurygrupperna med, som gav Sean Banan massa höga poäng i början? Skärpning!
Ja, jisses. Som jag älskar Melodifestivalen. Men fy sjuttsingen vad skönt att det är över för den här gången, för nu klarar inte mitt svaga psyke den nervositeten mer på ett tag. Det får vänta till Eurovision i maj.
Melodifestivalfinal
Årets Melodifestivalfinal är igång!
Drömde om den i natt. Att jag faktiskt ringde och röstade (det händer bara vid speciella tillfällen, som till exempel förra veckan när jag desperat ville att Robin Stjernberg skulle gå vidare). Men att något gick fel och min röst hamnade hos fel artist- som jag verkligen inte ville skulle vinna. Snacka om att jag kände ångest i kroppen när jag vaknade efter det.
Men nu är det alltså på riktigt. Och jag har inte en susning om vem som kan tänkas ta hem hela skiten. Jag har inte varit ett dugg imponerad över årets startfält. Inte en enda låt har stuckit ut som en riktig vinnare. Många låtar har förvisso växt när man har hört dem några gånger, men det är inte någon bra egenskap, tvärtemot. Men det harj ag ju redan diskuterat här i bloggen.
I mina ögon är det typ fyra- fem bidrag som slåss om vinsten. Och jag vet inte alls åt vilket håll kompassen pekar. Spännande men samtidigt lite tråkigt. För jag vet inte riktigt vem jag ska hålla på. Jag blir mest glad om någon av Ewald, Stjernberg, Yohio, Munther eller Ralf vinner. Och det tror jag nog att någon av dem gör.
Och just det. Allt jag önskar är att vi skickar ett bidrag som vi släpper skämmas över till Malmö. Så snälla, rösta inte på Sean Banan, även om det är en rolig show... Tack.
Dinner and a movie
Gårdagskvällen tillbringade jag i Sjöstan. Helene bjöd in till middag och filmkväll, och vi passade på att se en skräckfilm som vi alla ville se men som ingen vågade se ensam.
Och filmen var läskig. Jag satt stundtals med handen för ansiktet och tittade genom fingrarna, Helene slog med handen på mig, alternativt grep tag i mig, varje gång något läskigt hände, och Linnea tyckte sig höra konstiga ljud bortifrån dörren med jämna mellanrum. Och några gånger skrek vi till och med högt av rädsla.
Råkade dock trycka i mig alldeles för mycket mat och godis och gurka med dipp. Oops.
Liqueris
Det har varit en härlig förmiddag i stallet (bortsett från att jag förfrusit både fingrar och tår och nu mest sitter och väntar på att de ska trilla av...). I dag var det hästbyte för min del, och jag fick sitta en timme på finaste Liqueris. Det är en mycket känslig kille som reagerar på minsta lilla rörelse, så jag fick verkligen slipa på mitt finlir med hjälperna i dag. Men det gick rätt bra, och när jag tappade honom var det bara att stötta upp honom med ytterhjälperna för att hitta tillbaka. Så jag är nöjd!
Syndig lunch
Det här är kanske inte helt ok. I synnerhet inte som att det går så bra för mig vad gäller kosten och sockersuget (vågen var väldigt snäll mot mig i morse och visade på mindre än vad jag hoppats på).
Och det känns som att jag säger det här lite väl ofta, men ibland får man...
Annorlunda arbetsdag
Här har jag tillbringat delar av arbetsdagen. Inte helt fel, som omväxling.
Fast nu är jag tillbaka på kontoret, och det är banne mig inte roligt längre. Sjukt trött och det är på tok för varmt inne på mitt rum när solen ligger på. Inte ok.
Daintree Rainforest och Cape Tribulation
Jag är lite seg på det här med Australien- uppdateringen. Men jag hoppas ni har lite överseende...
I Cairns ägnade vi en dag åt att åka på tur till Daintree Rainforest och Cape Tribulation. Det såg ut lite så här.
Torsdag 7 mars 2013
Torsdag morgon och jag har en liten fråga.
HUR kan man få galen huvudvärk av att ha sovit sju timmar, medans man studsar upp (nåja) ur sängen och mår kanonbra när man bara har sovit fem och en halv timme? Det kanske inte är meningen att jag ska sova länge?
Hade för övrigt ett helsike att somna igår. Fick kramp i ena foten, och efter att ha sprungit upp och försökt "gå bort" det värsta kom det efter någon minut tillbaka- fast i andra foten. Och sedan växlade det fötter ytterligare ett par gånger innan jag äntligen kunde somna ifrån eländet. Jättekonstigt.
Och för att fortsätta eländet. När jag kom till jobbet för en timme sedan var entrédörren låst och det gick inte att komma in. Tack och lov kom någon och öppnade den lilla sidodörren bredvid efter fem minuter, men det var för jädra irriterande ändå. Och inget jag var upplagd för klockan 7 på morgonen.
Aja. Låt dagen fortsätta.
För jag behövde ju bli pigg...
Kaffe på kvällen. Det kommer ju verkligen att hjälpa mig att somna tidigt och bli utvilad inför morgondagen. Smart drag, Helena.
Inbjudan
Det låg ett brev och väntade på mig i brevlådan i dag. En inbjudan till födelsedagsmiddag för Marielle som fyller 30 om exakt en månad. Så himla mysigt! Ska genast surfa in på La Cucarachas hemsida och spana in menyn...
Ja, jisses. Nu är det inte många lördagar innan sommaren som inte är uppbokade redan. Det är helt galet, och jag förstår inte hur det har gått till. Plötsligt händer allting just den här våren. Men jag klagar inte. Hellre massa roliga saker i kalendern än ingenting alls.
Suget
Varför är typ allt som är onyttigt så jädra gott? Vansinnigt orättvist.
Egentligen går det rätt bra för mig att hålla mig borta från socker och andra onyttigheter som man som barn bara åt på lördagar. Jag känner inte det där extrema sötsuget, som jag annars känner mest hela tiden när jag är inne i sockerperioder. Men det är väl så socker funkar. Man äter lite och sedan vill man ha mer. Det är ett beroende.
Men bara för att det där starka sötsuget inte är lika påträngande som tidigare betyder det inte att kroppen ibland skriker efter sådant som den egentligen inte ska ha ändå.
Här kommer en liten lista på vad jag varit sugen på den senaste veckan:
- Jordnötssmör. Jag förstår inte varför, för bortsett från att jag åt det nån gång i Australien har jag inte ätit det på väldigt många år. Men tanken på att äta jordnötssmör på smörgås avskräcker mig, för någon smörgås vill jag ju inte ha.
- Nutella. Med sked direkt ur burken. Drömmen.
- Marabou Drömkrisp. Heter den så? Fast den är jag inte så sugen på egentligen, den är jag bara jävligt nyfiken på för jag har hört att den ska vara riktigt god.
- Semla. Varje gång jag går förbi cafét i centrum på väg hem från tunnelbanan ser jag de där semlorna stirra på mig genom fönstret. Och semmelsäsongen är ju i stort sett över, och då känner jag att jag kanske borde äta en sista semla innan det är för sent. Fast sen inser jag hur dum den tanken är, och så fort jag har gått runt hörnet har jag glömt den där semlan i fönstret.
Men det viktiga är ju inte vad man är sugen på. Det viktiga är att inte äta det man är sugen på. Och trots att jag, när jag haft blodsockerdippar, drömt om diverse onyttigheter har jag hela tiden sagt till mig själv att jag inte ska trilla dit. Och för en gångs skull har jag lyssnat på den vettiga rösten. Och att ha ätit en hembakad kaka eller en bit födelsedagstårta gör inte så mycket. Det var inte suget som talade.
Present
Detta lilla sopkärl i miniformat stod på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i dag. Fyllt med godis, tack och lov. Hade det varit fyllt med sopor hade jag tagit det som en pik...
Söndagsmiddag
Dagens middag: Shiritakinudlar (som ju knappt innehåller några kalorier överhuvudtaget) och en sås gjord på kassler, paprika och creme fraiche med smak av tomat och basilika.
Den där såsen gjorde jag minst en gång i veckan för några år sedan, men då åt jag den med pasta. Nu är pasta förbjudet, men det hindrar ju inte att jag kan laga såsen i alla fall. För den är så vansinnigt god!
Anton Ewald 2013 vs Carola 1991...?
Angående Melodifestivalen och Andra Chansen, som gick av stapeln igår.
Jag är förvånad över hur många låtar som faktiskt har växt efter att jag har lyssnat på dem några gånger. Detta är naturligtvis positivt, men när det kommer till Eurovision så funkar inte det. Där måste man ha en låt som är som en käftsmäll första gången den spelas, annars är man ute ur leken. Andra chanser ges inte. I synnerhet inte i år när det svenska bidraget endast kommer att uppträda i finalen.
Anton Ewald och Robin Stjernberg vidare till finalen. Helt rätt i min bok. Fast jag hade ju hemskt gärna sett även Martin Rolinski där. Cookies´N´Beans låt hade också den gärna fått haka på, även om jag inte riktigt tycker att den är lika passande som de tre redan nämnda. Tyvärr gillade jag även Behrang Miris fotbollsramsa, som klistrade sig fast som tuggummi, men jag är otroligt glad över att föräldrarna i detta land tog sitt ansvar den här gången och förbjöd sina barn att rösta på den. Vi har redan Sean Banan i final, vi behöver inte ett till "barn- bidrag" (hehe)...
Bäst igår var dock Robin Stjernbergs ansiktsuttryck när han förstod att han gått vidare. Det var sån glädje att jag fick en liten tår i ögat.
Men nu. Det jag egentligen ahde tänkt att detta inlägg skulle handla om.
Är det bara jag som tycker att Anton Ewalds dansare påminner om Carolas Stormvind- dansare från 1991? Av någon anledning stör jag mig något evinnerligt på det, även om jag verkligen gillar Anton och låten.
Vad säger ni?
Promenad i solen
Dagen bjuder på både sol och blå himmel, och det hade varit ett optimalt vinterväder om det inte varit för att det blåste så för-e-bannat. Detta försökte jag dock ignorera, och drog därför på mig gympadojjorna och gav mig ut på en promenad.
Med Alex och Sigges podcast i lurarna promenerade jag runt i en och en halv timme. Det var faktiskt riktigt trevligt (trots att de isiga vindarna tog sig in innanför jackan, och kastade runt halsduken så att den knappt gav någon värme). Ända tills det att iPod:en hängde sig och inte gick att få igång igen. Men då var jag redan på väg hem, så det gjorde inte så mycket.
Trots att jag inte borde...
Igår fyllde Alex bror Addi 25 år (hurra, hurra, hurra!), och i dag var vi hos deras föräldrar på middag. Som alltid serverades det massa mat, och jag erkänner att jag syndade lite och tryckte i mig en bit tårta. Men är det någon som har fyllt år så är det. Det straffade sig dock direkt, och nu har jag lite lätt ont i magen. Tur att jag inte ska göra annat än sitta i soffan resten av kvällen, då. För snart börjar Melodifestivalen!
Svarten
För tredje lördagen i rad red jag Svarten.
Först gick det dåligt. Sedan gick det jättebra. Sedan gick det sämre. Sedan gick det dåligt. Och halten vi gjorde precis innan jag satt av blev jättebra.
Det absolut bästa skulle nog vara om jag fick rida privatlektion på honom. Då skulle instruktören lägga allt fokus på oss under en hel timme. Nu fick jag visserligen väldigt mycket hjälp av min instruktör i dag också, men sedan hade hon sju andra som hon också behövde instruera. Och som ni kan se här ovan så var det då det började gå sämre.
Men jag får ta med mig de positiva bitarna från dagens ridpass, och med tanke på hur bra det gick när det faktiskt gick bra så kan jag inte vara annat än glad och nöjd.
Träning en fredag
Jag har itne varit på gymmet på två och en halv vecka. Många dagar har jag släpat runt på den lilla röda träningsväskan med tanken att jag faktiskt ska träna, men så fort jag klivit av tunnelbanan och sett genom fönstrena att det varit fullt med folk på gymmet har jag helt tappat gnistan och åkt hem till soffan istället.
Men inte i dag. För i dag var det nästan ingen på gymmet när jag kom dit kl 15. Inga ursäkter, bara att byta om och köra. 30 minuter på löpbandet och 30 minuter på cykel. Hade egentligen tänkt att stanna ännu längre, men jag började må illa och få lite ont i magen. Och då kändes det säkrast att ge upp för dagen och gå hem. Men det blev en timme i alla fall, och det får jag vara nöjd med.
