Den bästa julkalendern
Nu är det december!
Taken 2
I fredags såg jag Taken 2 på bio, och tänkte att det kan vara på sin plats att komma med ett litet utlåtande också.
I första filmen blir Liam Neesons rollfigurs dotter kidnappad. I den här filmen är det han själv och hans ex- fru som råkar ut för kidnappare i Istanbul.
Eftersom jag tyckte om förra filmen hade jag lite förhoppningar även på denna. Vilket jag egentligen vet att man aldrig ska ha, för uppföljare är sällan lika bra som den första filmen i en serie. I synnerhet inte om det rör sig om en actionrulle.
I det här fallet gjorde det dock inget att jag hade förväntningar. Det var en underhållande film, med fart och fläkt mest hela tiden. Allting är kanske inte helt realistiskt och bör tas med en nypa salt, men sådant orkar jag inte bry mig om när de ändå lyckas underhålla. Jag tyckte att en del skådespelarinsatser definitivt utvecklats åt det bättre hållet sedan förra filmen, vilket alltid är positivt. Och även om utgången var förutsägbar, var det ändå spännande hela tiden.
Kort och kort: Jag gillar't!
Betyg: 3,5 av 5.
Taken
Eftersom jag funderar på att se Taken 2 på bio kändes det lämpligt att ge sig i kast med ettan först. För den hade jag tydligen inte sett.
Bryans sjuttonåriga dotter Kim och hennes kompis åker till Paris, där de blir kidnappade av människor som sysslar med människohandel. Bryan är en tidigare CIA- agent, och nu måste han förlita sig på sina gamla färdigheter när han åker till Frankrike för att leta reda på sin dotter. Men klockan tickar, och kommer han att hinna innan Kim säljs vidare för prostitution?
Jag hade inte några direkta förväntningar på den här filmen. Känslan var att den kunde sticka iväg åt i stort sett vilket håll som helst. Som tur är svängde det åt rätt håll, och jag gillade den! Slutet må vara lite förutsägbart, men det gör inte så mycket då vägen dit var underhållande och spännande.
Nu känner jag mig definitivt redo att se tvåan!
Betyg: 3 av 5.
Looper
Vi kom iväg till bion i fredags (med god marginal dessutom) och vi hade sån tur att det fanns bra biljetter kvar till just Looper.
I framtiden har man lyckats "uppfinna" tidsresor. Detta är en metod som maffian använder sig av för att göra sig av med människor. Då tekniken har blivit så avancerad att det i princip är omöjligt att komma undan med mord löser de det genom att skicka tillbaka sina offer trettio år i tiden, där de sedan mördas av så kallade loopers.
Detta är ett jobb som Joe utför. Men så en dag skickas hans framtida jag tillbaka, och står framför honom för att skjutas.
När jag först såg trailern för den här filmen visste jag att jag ville se den. Och tack och lov infriades alla mina höga förväntningar- Looper är en riktigt bra film. Den är fylld med spänning och tvära kast, och det blir aldrig tråkigt och förutsägbart.
Betyg: 4 av 5.
When a stranger calls
Som straff för att ha fått en väldigt hög mobiltelefonräkning tvingar Jills föräldrar henne att sitta barnvakt åt en familjeväns två barn. Strax efter att Jill har anlänt till det ensligt belägna huset börjar hon få konstiga telefonsamtal där någon mestadels bara andas i luren. Vad hon inte vet är att denna man befinner sig inne i huset, och planerar att fortsätta terrorisera henne och långsamt bryta ner hennes psyke innan han tänker döda henne.
Jag blev lite besviken på den här filmen, eftersom jag mot bättre vetande hade höga förväntningar. Men det finns ingenting originellt med denna storyline, det känns som att det har gjorts flera gånger om. When a stranger calls är i och för sig en remake av en film från 1979, men då det sedan dess har gjorts så många filmer på samma tema blir denna lite överflödig.
Även om det inte händer så mycket under den första timmen lyckas de ändå hålla intresset uppe (om än knappt). Det står och väger på gränsen mot att bli segt utan att egentligen falla över, och det är skönt när helvetet till slut brakar loss.
Det absolut bästa med filmen var att upptäcka att The Stranger spelades av Tommy Flanagan, som för min del är mest känd som Chibs i Sons of Anarchy.
Betyg: En svag 3:a av 5.
Snabba Cash 2
För någon helg sedan såg jag om Snabba Cash, och i kväll var det så äntligen dags att se uppföljaren, med det logiska namnet Snabba Cash 2.
Jag vet ju att andra filmen inte baseras på andra boken i Jens Lapidus Stockholm Noir- serie, och det var en av de saker som jag faktiskt funderade över när jag satt där i biosalongen. Jag hade nämligen gärna sett andra boken gestaltas på bioduken, för det är a hell of a story, men jag förstår samtidigt varför de valde en annan storyline.
Snabba Cash 2 är en bra film. Den är välgjord och den där speciella känslan från första filmen fanns där. Skådespelarna får med beröm godkänt i min bok, de är alla trovärdiga och jag känner sympati för de flesta. Åtminstone de som är på "den goda sidan".
Vad jag däremot inte tycker om med den här filmen är att den egentligen bara är en enda lång transportsträcka till nästa film. För jag antar att det kommer en tredje film. Snabba Cash 2 innehåller intriger, men det är inga intriger som egentligen landar i just den filmen. Nu uttrycker jag mig kanske konstigt, men jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Det märks att allt som händer bara laddar inför den stora finalen i film nummer tre. Jag kände mig snuvad på något stort och fantastiskt. Och det är lite tråkigt.
SoA
Jag har fixat de tre första avsnitten av Sons of Anarchy säsong 5. Men jag vågar fasen inte titta. Säsong 4 slutade så galet spännande att mitt hjärta slår frivolter bara jag tänker tanken att ge mig på säsong 5.
Att jag sedan "råkade" läsa en rejäl spoiler när jag tidigare i dag surfade runt lite och läste vad som skrivits om de senaste avsnitten hjälper väl kanske till. Jag vill inte att det ska vara så, och så länge jag inte har sett det så har det inte hänt... Eller...?
Sons of Anarchy
I stort sett hela denna söndag har jag ägnat åt att se klart säsong 4 av Sons of Anarchy. Vilket litet mästerverk den serien är! Jag trodde väl aldrig att jag skulle falla så handlöst för en serie som handlar om en motorcykelklubb i en håla i USA, men det krävdes inte många minuter av första avsnittet för att jag skulle vara såld.
Jag har nog skrivit det tidigare här i bloggen, men trots att medlemmarna i Samcro (Sons of Anarchy Motorcycle Club Redwood Original) är hårdkokta killar som inte drar sig för att både deala med vapen och ha ihjäl människor så känner jag för varenda en av dem. Den här säsongen har jag bland annat fällt tårar för Opie, Tig och Juice och det gör ont i hjärtat när saker går åt skogen för dem.
Det är verkligen en serie som jag kan rekommendera! Säsong 5 har precis dragit igång i USA, men jag är lite kluven till hur jag ska göra. Att behöva vänta en vecka mellan varje avsnitt känns vansinnigt tråkigt nu när jag är van vid att kunna kötta hur många som helst på raken. Men det kanske känns ännu segare att behöva vänta ut hela säsongen bara för att kunna se avsnitten i den takt jag själv vill. I- landsproblem de luxe.
En gång i Phuket
Kvällens första (och kanske enda, vem vet) film fick bli En gång i Phuket.
Sven tröttnar på sitt gråa och trista liv hemma i Sverige och flyr till Thailand i juletid. Här hookar han upp med norska Gitte och barägaren George som tar med honom på äventyr som han allra helst hade avstått ifrån. Men han träffar också Anja, som han mer än gärna vill lära känna lite närmare. Men hur var det nu, hade Anja en kille hemma i Sverige? Och är Gitte egentligen Svens syster, och har detta syskonpar sex med varandra? En sak är i alla fall säker, och det är att få saker är helt problemfria i Svens tillvaro.
Mina förväntningar på den här filmen var inte jättehöga, men jag blev inte heller överraskad av att den faktiskt var bra. Peter Magnusson gör sig bra i sådana här lite tafatta roller och det var kul att se David Hellenius gestalta en spännig strandraggare som egentligen var rätt osäker innerst inne. De komiska inslagen var lyckade, och vid flertalet tillfällen skrattade jag högt.
Det går förvisso inte att komma undan förutsägbarheten i filmen, men det gör å andra sidan inte så mycket. Man fick det man försäntade sig och det man fick var bra.
Betyg: 3,5 av 5.
American Graffiti
Jag är inget fan av Star Wars, men några år innan den trilogin släpptes gjorde George Lucas en film som har gjort stort intryck på mig. American Graffiti, eller Sista natten med gänget som den heter på svenska. Och den svenska titeln sammanfattar vad hela filmen handlar om.
High school är över, och fyra vänner har en sista natt tillsammans innan det är dags att gå skilad vägar och möta nya utmaningar i livet. Året är 1962, och denna natt präglas av den tidens musik och bilar och jag fullkomligt älskar det! Det är precis det jag växte upp med och varje gång jag ser den här filmen känns det lite som att komma hem. Hur cheesy det än må låta.
American Graffiti är mitt bästa filmtips just nu.
The Dark Knight Rises
Efter att ha plöjt igenom de två senaste filmerna i Batman- serien gick jag och Alex igår på bio och såg The Dark Knight Rises. Trots att jag, som sagt, inte är något superhjälte- fan och i synnerhet inte något Batman- fan, var mina förväntningar på filmen skyhöga. Det blir väl så när man läser recensioner och hör vänner prata exalterat.
Och det är bara att gratulera filmskaparna till en fantastiskt bra film. Jag satt som på nålar hela filmen (bortsett från lite någonstans i mitten då jag kollade mobilen några gånger, men å andra sidan var det en väldigt lång film), den var galet spännande!
Jag var ltie oroad över att Anne Hathaway skulle porträttera Catwoman, men hon var klockren i den rollen. Att de aldrig satte epitetet Catwoman på henne, och att hon inte hade något av det Michelle Pfeifferskt kattlika över sig hjälpte förmodligen till.
Att fokus snarare låg på Bruce Wayne än Batman gjorde nog också sitt. Det blev en betydligt mer intressant resa då man nu fick följa Bruce i problem som inte var direktlänkade till Batman på samma sätt som tidigare. Jag tycker fortfarande att det är lite töntigt att han förvränger rösten när han uppträder som sitt alter ego, men det var lättare att köpa det den här gången eftersom det hände så sällan.
Detta är helt klart en film som ska ses på bio, så om ni inte redan har gjort det tycker jag att ni ska pallra er iväg till närmsta biograf så snart som möjligt.
Batman Begins
Jag och Alex har tänkt att gå och se nya Batman- filmen. Alla som har sett den öser lovord över den, och om det är några filmer jag vill se på bio är det de filmer som faktiskt är bra. Annan skit kan man ju se hemma på datorn.
Meeen... Den nya filmen är ju nummer tre i en serie, och då kanske det kan vara bra att se de andra två först. Jag har sett den första filmen tidigare, men allt jag minns av den var en brunn och massa fladdermöss. Alex påstod sig inte ens ha sett den, men det visade sig ju vara fel när han upptäckte att han kände igen massa scener.
I alla fall. Jag kom på varför jag inte kom ihåg Batman Begins. För att jag inte är så förtjust i superhjältefilmer i allmänhet, och Batman i synnerhet.
Betyg: 3 av 5.
Jag hoppas verkligen att The Dark Knight och The Dark Knight Rises är bättre än så.
The Killing
I morse såg jag det sista avsnittet av The Killing.
The Killing är en amerikansk remake av den danska serien Forbrydelsen. I korthet handlar den om att en sjuttonårig tjej hittas död i bakluckan på en bil som återfinns i en sjö. Polisen blir alltmer förbryllade och det står snart klart att någon försöker motarbeta deras arbete medatt försöka lösa fallet. Vad har hänt Rosie Larsen? Är motivet politiskt? Eller har det något samband med hennes pappas kopplingar till maffian? Har ryktena om att hon prostituerade sig med saken att göra? Eller har hon bara råkat vara på fel plats vid fel tillfälle?
Jag har inte sett Forbrydelsen, så jag kan inte uttala mig om vilken version som är bäst. Jag kan däremot säga att The Killing är grymt bra. Mörkt och spännande, och de fastnar inte i de vanliga klichéerna även om man stundtals tror att det är dit de är på väg.
De har lyckats hitta ett gäng med riktigt bra skådisar, och det är kul att Joel Kinnaman här får sitt genombrott i Hollywood. Det ska bli riktigt kul att se vad han kan åstadkomma i framtiden!
Det finns inte mycket att klaga över, och vill man se en bra kriminalserie kan jag verkligen rekommendera denna. Den slutade inte så som jag trodde, och det är jag väldigt nöjd över.
Missing
Istället för att fånga solen har jag i dag sträckkollat på första säsongen av Missing. Alla tio avsnitt lyckades jag ta mig igenom- ni får gärna applådera nu. Tack, tack...
Rebecca Winstone är en före detta CIA- agent, vars man (som även han arbetade för CIA) omkom för tio år sedan. När deras son försvinner under mystiska omständigheter gör hon allt för att hitta honom- oavsett vad som krävs. Vad har hänt Michael? Och vem är det som i sin tur gör allt för att han inte ska återfinnas?
Redan från första avsnittet var jag tokfast. Det här är en spännande serie med mycket fart och fläkt. Det går undan, och blir inte tråkigt. Små pusselbitar delas ut allteftersom, och det tog ett tag att lista ut hur de skulle läggas för att helheten skulle bli komplett. Ashley Judd spelar huvudrollen som Rebecca Wistone, och hon gör det bra. Det är kul att se henne i en roll av det här slaget. Att säsongen slutade med en cliffhanger lovar gott inför framtiden- för jag hoppas verkligen att det kommer en andra säsong. Det tycker jag att serien förtjänar.
Game of Thrones
Jag har nu plöjt igenom två säsonger av Game of Thrones. Betyget? Så bra att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Jag är inte särskilt bevandrad i fantasyvärlden, även om jag ofta tycker om böcker, filmer och serier i den genren. Och efter att ha sett denna fantastiska serie är jag nu grymt sugen på att läsa böckerna som den baseras på. Det finns ju några stycken, om jag har förstått det rätt...
Dexter säsong 6
Dagens mission accomplished. Det vill säga att se klart de två sista avsnitten av Dexter säsong 6.
Efter den explosiva och vansinnigt spännande säsong 5 blev jag lite besviken på säsong 6. Det tog ett tag innan the story plot satte sig och jag kunde acceptera den, och inte ens till slutet köpte jag den helt. Gillade inte att Dexter blev lite galen någonstans där i mitten och flippade ur totalt. Mot slutet tog det sig dock och de sista avsnitten var riktigt spännande. I synnerhet de sista 30 sekunderna- de lovar mycket gott inför framtiden. Samtidigt som att de fick mitt hjärta att göra lite ont, men så får det vara. Spännande så in i helsike är det i alla fall. Och då kanske jag kan ha lite överseende med att det här mest kändes som en "mellansäsong", någon sorts utfyllnad.
Nobels Testamente
Liza Marklund är en av mina favoritförfattare, och boken Nobels Testamente läste jag för inte alltför längesen. Precis som några av Marklunds tidigare böcker har nu även denna filmatiserats, om än med andra skådespelare än i de tidigare filmerna.
Annika Bengtzon är i sin position som journalist på tidningen Kvällspressen inbjuden till Nobelbanketten, där hon blir vittne till mordet på Caroline von Behring i Nobelkommittén. Även en av pristagarna skadas, och det är honom som polisen ringar in som det tilltänkta målet. Annika, däremot, känner på sig att något inte stämmer och börjar istället nysta i Carolines liv för att försöka hitta sanningen där.
Det här är en tät thriller med högt tempo. Inte en sekund känns tråkig, långsam eller överflödig, och det är ett bra flyt i berättandet. Det finns några småsaker som känns lite ologiska, som till exempel varför Annika var den enda som såg någonting, men sådant kan jag bortse ifrån.
Malin Crépin är mycket bra i rollen som Annika Bengtzon. Det är uppfriskande med ett ansikte som inte är så känt som föregångaren Helena Bergstöms. Det ska bli spännande att se vad hon kan göra med sin rollfigur i kommande filmer.
Betyg: 3,5 av 5.
Dexter och Lumen
Så har jag plöjt mig igenom säsong fem av Dexter. Och än en gång fascineras jag över hur de lyckas hålla serien så vansinngit bra och intressant säsong efter säsong. De hittar nya grepp och vinklar, så det blir aldrig tråkigt eller en känsla av upprepning.
Den här säsongen var riktigt bra. Man fick se nya sidor hos Dexter, som jag uppskattade. Det var spännande att följa utvecklingen av hans relation med Lumen och hur de tillsammans begick de mord som Dexter annars utför på egen hand. Sedan är jag även ett stort fan av Julia Stiles, så att det var hon som spelade Lumen var en stor bonus.
Säsong sex står nu för dörren, och det ska bli spännande att se vad de kokat ihop i den. I can't wait!
Captain America
Igår hade vi date night på hemmaplan. Alex fick välja film, och då blev det Captain America. Jag är inte så mycket för sådana där superhjältefilmer, och jag tror att även om jag hade varit det, hade jag blivit grymt besviken. För det här var bara trams rakt igenom.
Dessvärre så har vi nu gjort upp en plan. Vi ska se alla de där filmerna (Thor, Iron Man etc,) för att sedan ta oss an The Avengers. Den har jag i alla fall lite förhoppningar på.
Snow White and the Huntsman
Sagan om Snövit känner vi alla till. Mer eller mindre. För om jag ska vara riktigt ärlig harj ag under en längre period varit lite konfunderad över det där med the Huntsman. Vem är han och var kommer han in i historien? Jag fick fråga en vän, som snällt förklarade att the Huntsman får i uppdrag att döda Snövit och överlämna hennes hjärta till den onda drottningen. Detta klarar han dock inte av, utan skjuter ett rådjur istället och försöker sedan lura drottningen att hjärtat han ger henne tillhört Snövit. Det gick väl sådärbra, om jag förstod det korrekt.
I alla fall. I den här filmen har Snövit suttit fängslad i halva sitt liv när hon en dag lyckas fly. Drottningen skickar ut sina soldater för att htita henne, men måste inse sig tillfälligt besegrad och kalla in experthjälp- the Huntsman. Ett mycket viktigt uppdrag eftersom den enda som kan krossa den ondskefulla drottningen är just Snövit, som tänker göra allt i sin makt för att detta ska ske.
Det här är helt klart en film som ger bra underhålning för stunden. Jag är inget fan av Kristen Stewarts uttryckslösa och stela mimik, men tack och lov finns det andra skådespelare som bär upp filmen. Chris Hemsworth som the Huntsman, till exempel. Mycket bra.
Det är full rulle nästan hela tiden, men det som verkligen fångade mitt intresse var den vackra scenografin. Miljöerna är hänförande och precis så sagoaktiga som krävs. På det stora hela var det här en helt ok äventyrsfilm.
Har för övrigt beslutat mig för att faktiskt ta och läsa Bröderna Grimms klassiska gamla sagor. Tror att det kan vara en trevlig läsupplevelse.
Betyg: 3 av 5.
