Helena

Det där med träningen gick ju inte så bra i dag. Hade inte någon lust överhuvudtaget, men efter att ha upptäckt att dagens pass var Cardio Recovery på endast tettio minuter ändrade jag mig. Det är ett betydligt lugnare pass än de jag tidigare har kört, med mycket stretch- och balansövningar. Sådant som jag är urusel på, med andra ord. Så när Shaun T och hans vänner stod och spretade med ben och armar åt alla möjliga håll gjorde jag vanliga rygglyft och situps.

Den bra nyheten är väl att jag faktiskt tränade även fast jag var noll motiverad. Den dåliga nyheten är att jag redan verkar ha tröttnat på Insanity. Jag känner mig så vansinnigt dålig som inte kan göra alla övningar för att jag inte är tillräckligt stark eller har tillräckligt mycket balans. Mer än en gång har jag varit nära att ramla omkull och slagit tänderna i vardagsrumsbordet bara för att balansen inte har funnits där. Och mer än en gång har jag funderat på att skippa Insanity och göra ett försök med Hip Hop Abs istället. Det är mer dansinriktat, vilket jag tror passar mig bättre.

Men samtidigt har jag ju gett mig in i det här, och för en gångs skull vill jag slutföra det. Det blir alltid så att jag säger att jag ska träna si och så många gånger i veckan, och efter två veckor har jag tröttnat och så tränar jag inte alls. Jag vill inte vara så längre. Nu har jag sagt att jag ska göra det här efter bästa förmåga och då vill jag inte svika mig själv.

Just i dag får jag väl vara stolt över att jag trotsade min lata sida. Och sedan på't igen i morgon...

Januari är slut och februari har nu tagit vid. Det innebär även att jag inte längre kan använda mitt gymkort. Nu har jag ju visserligen inte varit på gymmet sedan december, och jag har inte direkt haft några planer på att gå dit den senaste tiden heller. Men det har på ett sätt varit skönt att ha det där kortet, om jag nu skulle få ett ryck och vilja släpa mig dit.

Nu är det dock slut på sånt där, och jag tränar på hemma med Insanity istället. Och i vår när snön har försvunnit och det blivit lite varmare ute tänker jag plocka upp de små joggingturerna igen. Det kommer att bli skitbra, bara jag är lite sträng mot mig själv (kanske inte min starkaste egenskap det där med självdisciplin, men man kanske kan lära sig...?). Och det bästa är att jag sparar 449 kronor i månaden som jag kan lägga på annat roligt. Awesome!

Det där illamåendet jag kände under i stort sett hela dagen har nästan försvunnit. Jag vet fortfarande inte vad det beror på, men så länge jag inte spyr är jag någorlunda nöjd. Man får försöka göra det bästa av situationen.

Och tydligen tyckte jag att det bästa man kan göra i en sån situation är att köra fyrtiofem minuter stenhård träning med Shaun T. Jag måste ju var lite dum i huvudet på riktigt. Cardio Power hette dagens pass, och det var en hel del hopp och armhävningar. Just armhävningar är jag ju inte så bra på, så under det momentet gör jag så många jag kan av stå-på-knä-varianten innan jag skiftar till plankan. Ibland står jag även som ett fån och glor. Och svär.

Jag lyckades för övrigt sträcka mig lite i ena sidan, tror jag. Så kan det gå när man ska vara duktig och stretcha efter passet. Fick kramp i foten också innan passet, när jag skulle ta på mig skorna. Det går bra för mig.

Medans pojkvännen är på middag med vänner har jag slitit arslet av mig med ännu ett Insanity- träningspass. Det är sannerligen ingen lek. Efter uppvärmningen känner jag mig redo att sluta, men det är bara att bita ihop. Fyrtio minuters helvete ska man väl ändå klara av. Och nu har jag ju gjort två dagar, bara femtioåtta dagar kvar... Vilken ångest.

Jag har under en period varit helt ointresserad av träning. Det har inte funnits någon energi eller lust att gå till gymmet, och det är för kallt för att ge sig ut och springa. På tisdag är det dessutom sista dagen innan mitt träningskort slutar att gälla. Jag sa ju upp det för två månader sedan, i och med att de ville höja priset med hundra kronor i månaden vilket jag tycker är horribelt när det redan kostade 450 kronor.

För något halvår sedan hörde jag talas om Shaun T för första gången, och sedan dess har jag funderat på om hans träningsprogram kanske kan vara något för mig. Han är en amerikansk fitnessguru som har utformat olika träningsprogram som verkligen ger resultat.

Sagt och gjort. Jag fixade hans Insanity- program och gjorde ett första fitnesstest i dag. Det gick ut på att man under tjugofem minuter gjorde ett visst antal övningar under en minut vardera och däremellan var det en minuts vila. Fy satan i helvete. Jag trodde att jag skulle dö. Kanske borde jag ha blivit varnad när något heter Insanity... Och att göra något som heter suicide jumps kanske också är en fingervisare om vad jag har gett mig in på....

Det var extremt lockande att bara stänga av och skita i det. Men nej. Nu har jag gett mig in i det och då ska det banne mig slutföras. Hur jäkla jobbigt det än må vara. 60 dagar är det som gäller, och efter det förväntar jag mig fantastiska resultat. Ja, okej... Nu kanske jag inte kommer att hålla igång 60 dagar i sträck, men alla 60 dagars övningar ska jag ta mig igenom.

Så var jag än en gång på gymmet. Men i dag tog det verkligen emot, hade ingen lust att träna överhuvudtaget. Ibland är det ju så, motivationen är lika med noll, och jag har inte lyckats hitta ett enda sätt att få tillbaka den på när det känns så. Men trots att jag tyckte att det var vansinnigt tråkigt så power walkade jag i lätt lutning i en timme på löpbandet. Och ja, det känns skönt efteråt att det är gjort. Men HUR ska jag få det att kännas kul under tiden???

Funderar på att köra en repris i morgon. Jag har ändå ingenting annat planerat, och träna två gånger i veckan är ju det som jag egentligen vill ha som minimum. Har jag tur har motivationen lyckats hitta tillbaka till mig då.

I dag gick jag och tränade efter jobbet. Det var på tiden, och faktiskt riktigt skönt. Körde som vanligt bara löpbandet, men det räcker gott och väl. Testade en övning som jag inte provat på tidigare, och jisses vad den tog. Mycket bra om man vill träna rumpan!
 
Powerwalka fem minuter i det tempo du känner för. Sedan höjer du lutningen på bandet med en procent varje minut. Efter tjugo minuter har du nått femton graders lutning, och när den sista minuten är avklarad sänker du ner bandet igen och börjar om från början.

Jag har även ett announcement to make.

*trumvirvel*

Jag har sagt upp mitt gymkort. Alex har tjatat om det länge. Han tycker att det är onödigt att jag betalar 450 kronor i månaden för något osm jag i stort sett inte använder (och det gick ett halvår då jag inte använde det alls). Jag håller ju med honom om det, men samtidigt vill jag kunna gå och träna när jag känner för det.

Men nu ruttnade jag. En av anledningarna till att jag valde att börja träna på World Class är att när det första årets bindningstid gått ut fortsätter abonnemanget månadsvis, med en uppsägningstid på två månader. Perfekt då jag inte vill tvingas binda upp mig på ytterligare ett helt år. Sedan jag började träna igen efter sommaren har de dock tjatat på mig att priset för de som har löpande avtal har gått upp med hundra kronor, och de har försökt binda upp mig på ett helt år för att få behålla det billigare priset. Jag har sagt som det är, att jag letar lägenhet och inte vet om jag kommer vara kvar i Västertorp ett helt år till och att jag därför inte kan binda upp mig.

Och i dag meddelade receptionisten att jag måste bestämma mig för hur jag ska göra- antingen fortsätta löpande månadsvis för hundra kronor mer i månaden eller behålla samma pris men binda upp mig på ett år. Att binda upp sig är som sagt inget alternativ, och betala 550 kronor för något som jag inte nyttjar så mycket som jag borde vägrar jag. Redan 450 kronor i månaden är min smärtgräns. Så jag sa tack men nej tack, och sa upp kortet.

Men vad händer nu? Jag har ju kommit in i träningen igen, och känner att jag är mer peppad än någonsin inför beach 2012. Ska kika runt lite och se vad det finns för träningsmöjligheter i Hägersten. Simhallen i Västertorp vet jag har träningsmöjligheter, och där kan man binda upp sig på bara ett halvår, om jag inte minns fel. Kanske kan vara ett alternativ. Men till sista februari kommer jag vara kvar på World Class i alla fall.

Hela dagen var jag pepp på att gå och träna. Så blev klockan hemgång, och vips så kände jag inte alls för att träna längre. Jag ville hellre gå hem och sätta mig i soffan framför en bra serie med en chokladkaka i handen. Jag kunde nästan känna Marabousmaken i munnen.

MEN. Jag åkte inte hem. Jag åkte till gymmet. En timmes power walk i lätt lutning. Efter tjugo minuter fick jag sällskap på löpbandet bredvid av en man som luktade som om han inte gjort annat än att sitta instängd i ett litet rum de senaste tjugo åren, konstant rökandes. Det luktade apa, och jag lockades av tanken att bryta träningspasset och gå hem MEN. Jag höll ut, och efter en halvtimme gick han.

487 kalorier gick jag av mig. Är det ok att äta lite choklad då?