Träning
Jag har inte tränat på länge, men kände att det var dags i dag. Lika bra att passa på när håret ändå måste tvättas, och det är väl en anledning så bra som någon.
Tidigare under året hade jag massor av planer gällande min träning, men de dog helt för några månader sedan. Nu är det dags att försöka återuppliva dem igen, och kanske kan jag få till en vettig träningsrutin som jag lyckas hålla under en längre period. Med längre period menar jag för övrigt livet ut.
Så. I dag har jag joggat 3 kilometer. Och jag dog inte. Det får väl räknas som en bra start.
Promenad i solen
Dagen bjuder på härligt solväder, så jag tyckte att det var passande att ge mig ut på en promenad och förse mig själv med lite D- vitamin. En bra podcast i lurarna är dessutom motivation nog att gå lite längre än vad man hade tänkt sig från början, och i dag stannade kilometerantalet på 7,72. Mycket bra.
Promenad i solen
Dagen bjuder på både sol och blå himmel, och det hade varit ett optimalt vinterväder om det inte varit för att det blåste så för-e-bannat. Detta försökte jag dock ignorera, och drog därför på mig gympadojjorna och gav mig ut på en promenad.
Med Alex och Sigges podcast i lurarna promenerade jag runt i en och en halv timme. Det var faktiskt riktigt trevligt (trots att de isiga vindarna tog sig in innanför jackan, och kastade runt halsduken så att den knappt gav någon värme). Ända tills det att iPod:en hängde sig och inte gick att få igång igen. Men då var jag redan på väg hem, så det gjorde inte så mycket.
Träning en fredag
Jag har itne varit på gymmet på två och en halv vecka. Många dagar har jag släpat runt på den lilla röda träningsväskan med tanken att jag faktiskt ska träna, men så fort jag klivit av tunnelbanan och sett genom fönstrena att det varit fullt med folk på gymmet har jag helt tappat gnistan och åkt hem till soffan istället.
Men inte i dag. För i dag var det nästan ingen på gymmet när jag kom dit kl 15. Inga ursäkter, bara att byta om och köra. 30 minuter på löpbandet och 30 minuter på cykel. Hade egentligen tänkt att stanna ännu längre, men jag började må illa och få lite ont i magen. Och då kändes det säkrast att ge upp för dagen och gå hem. Men det blev en timme i alla fall, och det får jag vara nöjd med.
Låta benen jobba
Jag började denna vecka med att cykla 3 mil. Eller, ja egentligen började jag ju veckan med att trycka i mig massa hemgjort chokladgodis som en kollega bjöd på, men efter det cyklade jag 3 mil. Då hade jag liksom en anledning att trampa på lite mer än vanligt...
Hade för övrigt Alex & Sigges podcast i lurarna, så det var nästan en angenäm stund på gymmet.
Torsdagsträning
Veckans andra träningspass är avklarat. I dag blev det cykla 50 minuter med varierat motstånd, och efter det var jag lagom mör i benen. Hade egentligen noll lust att träna, men med hjälp av Filip och Fredriks podcast tog jag mig igenom det relativt smärtfritt. Och i efterhand är jag väldigt glad att jag gick till gymmet istället för att åka direkt hem.
Tisdagsträning
Det var ytterst nära att jag smet undan dagens träning. Var inte alls på humör, och att vi dessutom har tvättid i kväll hjälpte inte direkt till. Då vill jag bara få så mycket slappartid som det bara går innan det är dags att börja med det eviga springandet ner till tvättstugan.
Men jag var hård mot mig själv, och efter att ha smugit runt utanför gymmet och kikat in hade jag inte längre någon vettig ursäkt kvar när jag upptäckte att det fanns lediga löpband. Lika bra att få veckans första träningspass avklarat redan på tisdagen, det lägger trots allt ribban för resten av veckan.
I dag joggade jag på plant underlag i 30 minuter och sedan 5 minuter i lutning.
Sedan gick jag hem, för jag hade ju faktiskt en tvättid jag inte fick missa.
Träning en söndag
Jag och Alex började dagen på gymmet. Som vanligt var det löpbandet som gällde för min del, medans Alex bytte ut det mot styrketräning efter en halvtimme.
Dagens resultat:
45 minuters joggande i behagligt tempo
20 minuters joggande i ökande tempo, de sista 5 minuterna gick det (med mina mått mätt) undan rejält.
= Totalt 65 minuters joggande och 9 minuters uppvärmning och nedvarvning.
Jag är sjukt nöjd! Min målsättning är att träna minst två gånger på gymmet varje vecka, och den här veckan har jag varit där tre gånger. Lägg där till två ridpass (ett igår och ett senare i kväll), och jag kan säga att det var längesen jag var så aktiv på träningsfronten.
Fredagsträning
Jag flexade ut redan kl 14 i dag och gick till gymmet. Ville inte hamna i rusningen igen, och tänkte därför att det är lika bra att vara rejält tidig. Och det belönade sig, inte ett enda löpband var upptaget.
Dagens resultat:
45 minuters joggande i behagligt tempo (det vill säga inte särskilt snabbt).
35 minuters promenad i lagom raskt tempo.
Fick dessvärre lite ont i magen när jag sprang. Kände att jag hade mer att ge, men drog ner på farten så att magen skulle bli lite gladare. Hellre det än att behöva avbryta helt bara för att jag propsar på att springa längre.
På det stora hela är jag nöjd.
Grusad träningspepp
Jag har bestämt mig för att träningen ska få ta stor plats i mitt liv från och med nu. Eller ja, om man tycker att två gånger i veckan är mycket. Så efter jobbet begav jag mig glad i hågen till gymmet, redo att springa lite på löpbandet.
Det var så mycket folk på gymmet. Och hälften av löpbanden (det vill säga två stycken) var trasiga. Jag fick cykla istället, men det var för jädra tråkigt. Gav upp efter en halvtimme och gick hem och parkerade mig i soffan istället.
Känner mig sjukt missnöjd, och nu måste jag ju lägga om hela planeringen för när jag ska gå till gymmet. Senare på kvällen? Eller tidigt på morgonen innan jobbet? Usch, inget alternativ lockar.
Dagens träning
I augusti köpte jag och Alex varsitt träningskort. I dag var första gången vi använde dem. Bättre sent än aldrig.
Jag är vansinnigt impad över mig själv. För första gången i mitt liv sprang jag i en hel timme utan att stanna, och utan att ens vilja stanna. Jag sprang dessutom betydligt längre än vad jag någonsin har gjort tidigare - 7,5 kilometer till skillnad från de vanliga 3 kilometrarna den vanliga rundan ligger på.
Löpbandet är förvisso enklare än att springa utomhus, men jag trodde inte att jag hade det här i mig. Inte nu, när jag inte har tränat sedan september eller något, och när jag är nyss hemkommen efter en lång semester och dessutom håller på att tillfriskna efter en elak förkylning. Men man kommer tydligen långt på vilja.
Nu ska jag bara försöka hålla fast i det här och fortsätta gå till gymmet regelbundet. Då kanske Beach 2013 inte är en omöjlighet?
Chokladkaka
I helgen bakade jag en chokladkaka som jag hittade på den här bloggen. Den var otroligt god, och smälte mot gommen. Dock rätt mäktig, men det är ju bara bra, för då räcker den längre.
Recept Chokladkaka
300 gram smör
300 gram mörk choklad 70%
2,5 dl strösocker
6 ägg
knappt 2 msk vetemjöl
1 nypa flingsalt
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten på en form med löstagbar kant, ca 24 cm i diameter.
2. Smält smöret.
3. Smält chokladen i ett vattenbad eller i mikron och blanda med det smälta smöret.
4. Häll över den smälta chokladen i en stor bunke och rör ner sockret. Låt blandningen svalna något.Tillsätt sedan ett ägg i taget och vispa ordentligt mellan varje. Rör ner mjölet.
5. Häll smeten i den förberedda formen. Strö över lite flingsalt. Grädda mitt i ugnen i ca 25 minuter eller tills kakan har stelnat i mitten. Ta ut kakan och låt svalna.
6. Om kakan ska ätas nästa dag täcker du formen med folie och ställer den i kylskåpen. När det är dags att äta den, ta en kniv och för längs kanten mellan kakan och formen. Lossa försiktigt formens kant och placera kakan på ett fat. Pudra över lite kakao och servera med vispgrädde.
Stadspromenad
Jag är så sjukt opepp på allt vad träning heter. Gå till gymmet lockar inte, och att promenera eller jogga känns inte heller så kul med tanke på att det är kolsvart ute när man kommer hem från jobbet. Kolsvart och dessutom kallt som satan.
Men i dag kom jag på en bra lösning. Jag hade ett ärende in till stan, som gick betydligt snabbare än vad jag hade räknat med. Så jag ägnade sedan en halvtimme åt att promenera från T-centralen till Zinkensdamm. Eftersom det ändå är åt rätt håll kändes det helt ok att låta hemfärden ta lite längre tid och dessutom få motion på köpet. Och frisk luft (om man bortser från att Hornsgatan, som jag gick på, typ är den väg i landet som är mest förorenad av avgaser), och jävligt kalla öron.
Kanske ska göra detta till en vana?
Höstpromenad
Det blev ingen joggingtur i dag, men däremot en härlig promenad i det grådaskiga höstvädret. Det var skönt att komma ut och röra lite på sig efter att mest ha legat i soffan igår, och jag hann dessutom lyssna på ett helt avsnitt av Värvet. Dagens podcastbegär är med andra ord stillat.
Har för övrigt syndat loss rejält i helgen, och stoppat i mig så mycket onyttigheter att jag gått upp i vikt igen. Jag kände det på kläderna i lördags, och även om det bara rör sig om något kilo så är det tillräckligt för att jag ska bli förbannad på mig själv. Vad hände med de där fem kilona som ska bort innan jul?
Så. Nu börjar vi om. Igen.
Promenad
Dagens planerade promenad är avklarad. Det var otroligt skönt att komma ut och röra på sig och andas in den friska höstluften. Egentligen borde jag ut och promenera oftare, men det är inte direkt så att det lockar om kvällarna nu när det börjat bli mörkt tidigt. Men i dag har jag åtminstone utnyttjat dagsljuset. Mycket bra.
Joggingtur i mörkret
Jag slapp inte joggingturen. Trots att jag försökte med allt för att komma undan.
Jag surade. Jag sa att jag inte ville. Att det var för kallt ute. Att klockan var för mycket. Att jag hade ont i magen efter att ha ätit så mycket. Jag hade till och med sån tur att mina långbenta träningsbyxor var försvunna och vi fick rota igenom varenda skåp och låda i hela lägenheten två gånger om för att efter tio minuter äntligen hitta dem. Och att jag då ännu en gång försökte mig på en kombinerad jag-är-sur-och-har-verkligen-inte-någon-lust-längre-undanflykt hjälpte inte.
Vi joggade. Inte riktigt lika långt som vi brukar, men med lite mer tempo än vanligt. Och nu är mina öron alldeles iskalla.
Tur att man är för jädra snygg direkt efter ett träningspass i alla fall. Eller, ja. Kanske inte.
Låta musklerna arbeta
Dagens träning:
- 1 timmes ridning.
- 3 km jogging.
Känner mig så vansinnigt bra som faktiskt gav mig ut och sprang trots att jag inget hellre ville än lägga mig på sängen och bra glo. Fast i dag fanns det inget kul med det. Bara tungt.
På lätta fötter
Jag förstår att ni har undrat. Och nu ger jag er svaret.
JA. Jag gav mig ut och joggade. Och jag avskydde min karl för att han tvingade mig (för precis så var det). Sedan upptäckte jag att jag hade det där flytet i benen i dag, och då dumpade jag alla okärleksfulla känslor vid vägkanten och sprang ifrån dem, hand i hand med min pojkvän in i solnedgången medans ekorrarna sjöng och enhörningarna kastade med sina glänsande manar.....
....... amen vad fan. Att jag aldrig kan hålla mig till sanningen. Nä. Det fanns inga jädra ekorrar och inga enhörningar. Och minst av allt fanns det någon vacker solnedgång FÖR NU ÄR DET HÖST I SVERIGE OCH DÅ GÅR SOLEN NER INNAN DEN ENS HAR GÅTT UPP, OCH KLOCKAN 19 ÄR DET MÖRKT.
Men ja. Jag var ute och joggade.
Vill inte. Men måste.
Alltså. Det är ju inte så bra att jag, medans jag sitter här i soffan och väntar på att Alex ska komma hem, försöker komma på en bra bortförklaring till varför vi inte ska ut och jogga. Det var ju för sjuttsingen jag som föreslog det och han som motvilligt accepterade trots att det är pissigt väder.
Jag kommer ju garanterat inte gå ner några fem kilo innan vi åker på semester om mindre än tre månader.
Joggingrunda i höstsolen
Det där med träning har fallit lite i skymundan på sista tiden. Jag har alltid storslagna planer i teorin, men jag är vansinnigt dålig på att faktiskt sjösätta dem. Därför var det rätt skönt när min karl faktiskt tvingade ut mig på den där joggingrundan i dag.
Vi sprang den vanliga rundan på tre kilometer, och efter det var jag rätt mör i kroppen. Hade dessutom redan träningsvärk i rumpan efter gårdagens ridpass, så jag kan inte påstå att det var en helt angenäm upplevelse. Men nu efteråt känner jag mig duktig och stolt, och det är härligt att det är den känslan jag bär med mig.
Fast jag vete fan om det är ett bra tecken att jag nästan började lipa när Loreen började sjunga i hörlurarna, och det bara för att jag drabbades av den där insikten att vi faktiskt vann Eurovision. Vi vann Eurovision!
