Du är så mycket vackrare än vad du tror
Han är en av de finaste jag känner. Jag vill inget hellre än att hålla om honom och gräva ner ansiktet någonstans i höjd med hans nyckelben och andas in hans doft. Dra fingrarna genom hans hår, och försiktigt hålla hans hand. Men det gör jag inte. Jag kramar honom extra hårt och länge när vi ses. Det är allt jag vågar.
Jag borde våga mer, men det där ligger bortom min kontroll. För så länge han inte gör något så har jag som en mur framför mig. Jag önskar mer än något annat att jag visste vad som försiggår i hans huvud. Det verkar som att det är mycket som är kluvet. Det händer ingenting.
Så roligt som jag har med honom har jag inte med så många andra personer. Men ingen annan kan få mig att känna mig så ensam som han. Ibland när vi lämnar varandra börjar jag nästan gråta så fort jag är utom synhåll. Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det som jag då känner. Jag tror att det är en känsla av utsatthet och ovisshet. Osäkerhet. En sådan där känsla som alldeles för lätt kan förgöra mig.
Jag borde våga mer, men det där ligger bortom min kontroll. För så länge han inte gör något så har jag som en mur framför mig. Jag önskar mer än något annat att jag visste vad som försiggår i hans huvud. Det verkar som att det är mycket som är kluvet. Det händer ingenting.
Så roligt som jag har med honom har jag inte med så många andra personer. Men ingen annan kan få mig att känna mig så ensam som han. Ibland när vi lämnar varandra börjar jag nästan gråta så fort jag är utom synhåll. Jag vet inte riktigt hur jag ska sätta ord på det som jag då känner. Jag tror att det är en känsla av utsatthet och ovisshet. Osäkerhet. En sådan där känsla som alldeles för lätt kan förgöra mig.
Kommentarer
Trackback
