Helena

Jag har gått runt och nynnat för mig själv hela förmiddagen. Sådär som man kan göra när man är väldigt glad. Men jag förstår inte varför jag gör det, och jag förstår inte varför jag gör det nu. Jag har inget att vara glad över på det sättet. Att jag reser på tisdag kan jag inte riktigt glädja mig åt, då det skrämmer mig nästan lika mycket som jag ser fram emot det. Jobbet ger mig äckelkänslor just nu, har alldeles för mycket att göra. Men det är inget jag kan påverka särskilt mycket. Kärleken. Kärleken kan jag inte vsara på alls hur det går. För jag vet inte vad jag känner, eller vad HAN känner. Så även om vi har trevligt ihop är det inget att glädjas över på det sättet.

Det är trevligt att gå runt i ett litet rus. Världen ter sig så mycket ljusare och finare. Men det skulle ju å andra sidan vara trevligt att få veta varför jag har lycko och glädjekänslor i kroppen. Kanske är det något så simpelt som vanliga vårkänslor?