Helena

Finns det något härligare än att åka tunnelbana i rusningstrafik? Helst ska det vara på morgonen, och tåget ska vara lite lagom försenat, som det var idag. Då samlas det extra många resenärer på perrongen, som tävlar om att komma först in genom dörrarna när de öppnas. Det blir lite trångt, men det är ju bara mysigt att stå med ansiktet i någons armhåla.
Men jag undrar om inte min favorit ändå är när det är dags för folk att kliva av tåget. Den där paniken som utbryter när de tror att om de inte skyndar sig så mycket som möjligt, och armbågar sig fram, kommer de inte att komma av. Och jag har absolut ingenting emot när de knuffar mig så att jag nästan tappar balansen. Jag förstår ju att de har en väldigt viktig tid att passa och att de knuffar mig - det gör de av omtanke, då de är väldigt måna om att jag också ska komma av tåget och inte råka bli kvar.

Tunnelbanan är härlig, men jag åker den tyvärr alldeles för sällan. Två gånger om dagen räcker inte, men jag är glad att båda de gångerna sker under rusningstrafik. Det allra bästa vore om de tog bort de extrainsatta tågen. Då skulle vi få ett betydligt trevligare klimat på våra tunnelbanestationer och i våra tunnelbanetåg.
Tunnelbanan - det är minsann äkta kärlek det.