Helena

På tal om The Hives, som jag hyllade igår. De är än en gång klara för Hultsfred. Bara det gör det nästan värt att inhandla biljetter, plocka fram det gamla tältet som användes senast (och enda gången) 2005 och bara sticka ner till de småländska skogarna.

Även underbara Hästpojken är aktuella för festivalen. Martin och Pop- Lars. Åh, vad de är härliga. Shane McGowan är en favoritlåt just nu.



Med andra ord två fantastiska band - plus en del bra som tidigare annonserats. Det börjar locka med festival! Men samtidigt... Bo i tält bland massa onyktra människor som kissar precis utanför just ditt tält, människor som dricker öl ur en tratt som tio minuter tidigare legat i "kiss- diket", vara skitig och äcklig - men om du har tur har du bil och kan åka till Hagadal och duscha (Men då får du vara beredd på att köa i en evighet till toalett, dusch, samt eluttag. Den vanligaste frågan arrangörerna får är faktiskt "Finns det någonstans jag kan plugga in min plattång?". Det är lätt att förstå varför när man besöker badhuset.), tvingas besöka bajamajorna vilket jag numera har fobi för (tror jag gick på en sådan en gång när jag var där).... Det finns alltför många saker som talar emot.

Men sedan har vi ju upplevelsen. Musiken. De sociala kontakterna (nej, inte sätta på någon i ett tält som håller på att ramla sönder). Maten - det finsn ju hur mycket god mat som helst. Jag brukar i alla fall inte äta vildsvin och älg till vardags. Stämningen och glädjen.

Jag börjar ju få lite att fundera över...