Inte igen!
Nu har jag gjort det igen. Varför? Jag vet ju vad som kommer att hända, vad jag kommer att känna. Hur mycket jag kommer att hata. Det är inte någon nyhet för mig. Och ändå kan jag inte hålla mig borta. Det är som att jag dras till eländet på något riktigt idiotiskt helkorkat sätt. Jag vill vara stark. Men samtidigt vill jag veta. Fast jag inte vill veta någonting. Jag vill inte känna hat och jag vill inte att det gör ont. Jag vill vara likgiltig. Men så länge jag inte kan vara det är det ingen idé att jag testar mig själv eller försöker se vad jag klarar. Det slutar aldrig bra.
Kommentarer
Trackback
