Velpotta
Vad är det jag känner egentligen? I fredags och lördags var det början på något stort, och i söndags ville jag bara bli fri från allt. Då ville jag inte vara med på det tåget alls. Jag fick snarare panik bara jag tänkte på det. Idag har det känts som en bra idé igen. Om jag bara ger det lite tid. Men det är ju å andra sidan det jag har gjort i två år...
Jag kan känna att jag vill ha den där omfamnande närheten. Små vardagssaker. Sedan är det självklara saker som jag kan rygga inför. Ligger problemet hos mig? Eller finns det inget problem, för det finns ingenting där som överhuvudtaget kan bli något? Jag vet inte. Jag börjar fundera över om jag faktiskt vill veta, för det är ju mycket enklare att bara lägga ner direkt. Men är det bäst att ta den enklaste utvägen?
