Helena

Fick en sån där obehaglig släng av hat igen. Det känns som att hon har förstört saker, men det har hon ju egentligen inte. Hon kom ju in i bilden först när allting redan var raserat. Hon bara gjorde det lite mer slutgiltigt. Tyvärr kan jag inte hjälpa att jag ibland tycker att det är hennes fel. Och då hatar jag och tycker att hon kan väl stanna där borta på andra sidan vattnet alldeles ensam. Hon förtjänar inte att vara lycklig när jag itne får vara det. När hon har det jag en gång hade.