Helena

Vad tyckte jag egentligen om gårdagens konsert? Eller konserter, kanske det heter i och med att det var två olika artister som uppträdde.

Jag har aldrig sett Thåström live tidigare, och ska jag erkänna har jag inte jättestor koll på hans solomaterial. Ebba Grön och Imperiet däremot, de gamla låtarna får mitt hjärta att klappa extra fort. Så jag gick igång mest på Märk hur vår skugga, Die Mauer och avslutande Du ska va president. Även The Haters var fantastisk.

Kent. Kent, Kent, Kent. Jag har sett Sveriges största rockband två gånger tidigare - på Stadion och i ett gigantiskt tält på Storängsbotten. Senaste gången var med andra ord 2005, så mycket har hunnit hända sedan dess.
Och jäklar vad de öppnade starkt igår. Stenbrott var först ut, och de följde upp den med en rad låtar från de tidigare skivorna. Socker, Blåjeans, Celsius. Jag var helt knockad. Efter ett tag kom de dessvärre in i ett svep med låtar från den nya plattan, låtar som jag inte har lyssnat in mig på av den enkla anledningen att jag inte har fastnat för dem. Det finns väl några låtar som jag gillar, men ingen av dessa spelades. Vi fick inte ens höra Columbus.

Men mot slutet lappade de ihop hålen, och avslutningen var magnifik. Utan dina andetag. 747, som klyver berg. Kevlarsjäl. Mannen i den vita hatten, som nästan fick mig att börja gråta av... jag vet inte. Den är helt fantastisk live.

Den enda låten som jag riktigt saknade var Beskyddaren. Självklart hade jag gärna hört Musik Non Stop, Ingenting Någonsin eller någon annan favorit, men just Beskyddaren hade kunnat få mitt hjärta att brista. Har jag tur kanske de spelar den i Eskilstuna om två veckor...