Helena

Fasiken. Skulle prova att öppna våra fönster här på fjärde våningen, då fönsterputsarna som var här förra veckan sa att det inte gick för att gardinerna var ivägen. Bullshit, säger jag. Vilket jag även bevisade på en del av fönstrena. Men ett fönster jävlades med mig. Jag lyckades klämma fast mitt finger och kom inte loss. Där stod jag med armen över huvudet och kunde inte göra någonting. Fick skrika på hjälp som ett litet barn. Kändes urlöjligt. Jäkla tur att det inte gjorde särskilt ont. Då hade väl förödmjukelsen varit värre. Egentligen är det ännu mera tur att jag inte blir generad alltför lätt. Egentligen inte särskilt mycket i det här fallet heller.