Helena

Ok, bara att acceptera. Jag är bakis. Inte extremt, men ändå tillräckligt för att jag ska må lite illa. Att jag sedan råkade somna på soffan igår när jag kom hem, och vaknade halvt sittandes/ halvt liggandes klockan 05:40, gör inte saken bättre. Fick inte många timmars sömn i sängen. Inte bra.
Jag har dessutom drömt extremt mycket. Drömde att J ringde mig. För att berätta att han och hans tjej ska gifta sig i januari. Och det kändes ok. Lite konstigt, men ändå inte så att hjärtat gick sönder. På tal om J - jag har nu varit singel lika länge som vårt förhållande varade. Det känns nästan overkligt. För vi var ju tillsammans i en evighet, och jag har inte varit singel så länge. Det har gått fortare än så.

Jag har ingenting att äta. Om jag inte vill trycka i mig smör, eller äta bara spaghetti, eller kanske trycka i mig champinjoner på burk. Det är inget som lockar. Jag ställer mig inte och lagar mat nu. Ångrar nästan lite att jag åt upp mina sista nudlar inatt när jag kom hem. Det får bli pizza. Jag har ju bara en minuts gångavstånd till närmsta pizzeria - perfekt. Dessvärre öppnar den först kl 12. Men då kommer jag stå där utanför och vänta. För är man bakis så är man.