Självömkan
Jag var tvungen att gå hem från jobbet. Började må något för jäkla illa. Trodde ett tag att jag skulle spy. Och jag som är livrädd för att spy, det är det värsta jag vet. La mig ner på golvet och vilade ett tag, men det gick inte över. Så jag åkte hem.
Tror inte att jag är sjuk. Jag tror snarare att det är någon form av ångest. Ångest över att behöva gå till jobbet, när jag vill vara var som helst förutom där. Jag känner igen symptomen från mitt förra jobb, när det var som allra värst. Och jag vet att jag måste göra en kraftansträngning att hitta något nytt. För det är knappast troligt att jag kommer att känna annorlunda för det jobb jag har nu. Min chef har tagit bort all min glädje.
Tror inte att jag är sjuk. Jag tror snarare att det är någon form av ångest. Ångest över att behöva gå till jobbet, när jag vill vara var som helst förutom där. Jag känner igen symptomen från mitt förra jobb, när det var som allra värst. Och jag vet att jag måste göra en kraftansträngning att hitta något nytt. För det är knappast troligt att jag kommer att känna annorlunda för det jobb jag har nu. Min chef har tagit bort all min glädje.
Kommentarer
Trackback
