Svart inuti
Nu kommer den där svartsjukan igen och rusar genom min kropp. Den där svartsjukan som jag inte har någon rätt att känna alls. Den där svartsjukan som jag inte vill känna. Den där svartsjukan som jag inte kan kontrollera.
Som vanligt dyker den upp fast det inte finns någon anledning. Egentligen. In more ways than one. Jag måste sluta upp med det, för det är inte bra alls. Antingen gör jag något åt saken - och ger mig samtidigt befogenheter för svartsjuka vid sådana här tillfällen, eller så väljer jag att gå kvar på den linje jag håller nu - och då får jag stå mitt kast om det händer sådana här saker.
Jag känner mig själv. Jag vet att jag inte kommer att göra något åt det. Jag kommer inte ens att undersöka varför svartsjukan kommer, eller om det faktiskt finns något djupare som ligger bakom den.
Som vanligt dyker den upp fast det inte finns någon anledning. Egentligen. In more ways than one. Jag måste sluta upp med det, för det är inte bra alls. Antingen gör jag något åt saken - och ger mig samtidigt befogenheter för svartsjuka vid sådana här tillfällen, eller så väljer jag att gå kvar på den linje jag håller nu - och då får jag stå mitt kast om det händer sådana här saker.
Jag känner mig själv. Jag vet att jag inte kommer att göra något åt det. Jag kommer inte ens att undersöka varför svartsjukan kommer, eller om det faktiskt finns något djupare som ligger bakom den.
Kommentarer
Trackback
