Minnen av en svunnen Kärlek
Har suttit och tittat igenom gamla mail. Och vad upptäcker man då om inte massa mail från 2005 och den dåvarande pojkvännen. Självklart känns det i hjärtat. Det är ju kärleksförklaringar och humormail om vartannat. Men det är så längesedan nu. Så längesedan att många minnen börjar bli lite suddiga i kanten.
Nej, jag kommer inte ihåg alls. Vad är det där för lista? Någon form av levnadsregler? Förmodligen något töntigt som vi kom på när vi fjantade oss. För fjantade oss var något som vi var världsbäst på. Hade det funnits ett Världsmästerskap i fjanterier hade vi garanterat hamnat högst på pallen. Vi blev två töntar när vi var tillsammans.
Jag minns den där lyckan. Att träffa någon och falla så hårt. Och sedan uppleva hur den här personen, som betyder så mycket, försvinner in i olycka och misär. Att inte kunna göra något annat än att finnas där för honom de få dagar man kunde träffas. De få dagar han var hemma. Men jag tror att jag räddade honom. Att jag gav honom ljus. På samma sätt som han senare gav mig ljus och livsglädje tillbaka. När jag hamnade i en svacka och demonerna från det förflutna började segla upp på min himmel.
Men ytterligare en motgång? Vilken motgång menar han? Den med familjen? Det måste vara så. Jo, det är klart att det är så. Vad dum jag är. Det fanns ju faktiskt en anledning till att han firade jul med min släkt. Den där första julen vi hade.
Det är många känslor som rusar genom mina ådror. Det är klart att det känns. Det är klart att jag älskar. Det är klart att jag hatar. Det är klart att jag inte kan förstå men samtidigt se allting glasklart. Det är klart att jag ångrar, men samtidigt är det klart att jag är glad åt att det blev som det blev. Det är klart att det känns. Men det står även klart att det är tankar, känslor och minnen från en tid som inte längre existerar, det är inte så jag känner nu. Och jag är glad att jag har fått uppleva det. Att jag har fått uppleva den riktiga Kärleken.
hej söt! här är två-gånger-listan vi pratade om i telefon! kommer du ihåg???
2 gånger lista!
två gånger puss
två gånger kyss
två gånger mat
två gånger prat
två gånger sova
två gånger lova
två gånger sex
två gånger till sex
tre gånger till sex
100 gånger kärlek
2 gånger lista!
två gånger puss
två gånger kyss
två gånger mat
två gånger prat
två gånger sova
två gånger lova
två gånger sex
två gånger till sex
tre gånger till sex
100 gånger kärlek
Nej, jag kommer inte ihåg alls. Vad är det där för lista? Någon form av levnadsregler? Förmodligen något töntigt som vi kom på när vi fjantade oss. För fjantade oss var något som vi var världsbäst på. Hade det funnits ett Världsmästerskap i fjanterier hade vi garanterat hamnat högst på pallen. Vi blev två töntar när vi var tillsammans.
det var snart ett år sedan vi träffades, och vilket år det har varit! det har nästan
hänt mer än det har hänt totalt i mitt liv. jag har fått känna på livslycka,
motgång, depression, livsglädje igen, och sen en motgång igen. Men det som
e så bra e att jag tror att både du och jag kommer avsluta det här året
med glädje.
hänt mer än det har hänt totalt i mitt liv. jag har fått känna på livslycka,
motgång, depression, livsglädje igen, och sen en motgång igen. Men det som
e så bra e att jag tror att både du och jag kommer avsluta det här året
med glädje.
Jag minns den där lyckan. Att träffa någon och falla så hårt. Och sedan uppleva hur den här personen, som betyder så mycket, försvinner in i olycka och misär. Att inte kunna göra något annat än att finnas där för honom de få dagar man kunde träffas. De få dagar han var hemma. Men jag tror att jag räddade honom. Att jag gav honom ljus. På samma sätt som han senare gav mig ljus och livsglädje tillbaka. När jag hamnade i en svacka och demonerna från det förflutna började segla upp på min himmel.
Men ytterligare en motgång? Vilken motgång menar han? Den med familjen? Det måste vara så. Jo, det är klart att det är så. Vad dum jag är. Det fanns ju faktiskt en anledning till att han firade jul med min släkt. Den där första julen vi hade.
Det är många känslor som rusar genom mina ådror. Det är klart att det känns. Det är klart att jag älskar. Det är klart att jag hatar. Det är klart att jag inte kan förstå men samtidigt se allting glasklart. Det är klart att jag ångrar, men samtidigt är det klart att jag är glad åt att det blev som det blev. Det är klart att det känns. Men det står även klart att det är tankar, känslor och minnen från en tid som inte längre existerar, det är inte så jag känner nu. Och jag är glad att jag har fått uppleva det. Att jag har fått uppleva den riktiga Kärleken.
Kommentarer
Trackback
