Helena

Jag är livrädd inför morgondagen. Det kan vara den dagen mitt nya liv börjar. Vill jag det? Jag hatar förändringar. Om jag kan stanna i det som en gång var, så gör jag gärna det. Mycket hellre det än att sätta sig in i nya saker och rutiner. Speciellt om det finns något med det gamla som jag fortfarande gillar. Att kasta mig in i saker som jag inte kan något om är det värsta jag vet. Jag ser inte alls någon utmaning i det, jag ser bara rädsla och misslyckande. Just därför är jag rädd inför morgondagen. Jag vet ju givetvis inte hur det kommer att sluta, men jag har en ganska bra aning. Jag är rätt övertygad om att jag för en gångs skull har rätt. Har jag fel kommer jag att bli både lättad och ledsen. Men jag har inte fel. Det är bara att inse att saker kommer att bli annorlunda nu.