När åldern gör sig påmind

Martin har ju fyllt arton, och igår var det dags för födelsedagsfest ute i Spånga. För de som inte vet är Martin Karins lillebror (och hon är ju ett känt ansikte på den här bloggen), och jag har känt honom i hela hans liv. Det känns konstigt att den där lilla killen har vuxit upp och blivit en ung man. Vart har tiden tagit vägen?

Karin och hennes pojke Björn var också med på festen och ansvarade för att de små skötte sig. Vi satt mest i köket och snackade, och det var himla trevligt. Nu var det ju inte så att jag höll mig helt nykter, men det blev definitivt inte någon fylla heller. Några drinkar av det jag själv hade med mig, Martin blandade något som han kallade för Strawberry Daiquiris men som absolut inte var det, och trots att jag inte gillar det så drog jag i mig en tequila- shot. För att det är kul med saltet och citronen.

Tyvärr var jag tvungen att åka hem relativit tidigt. Tog en buss som gick kl 01:22, och då det var byte både till pendeltåg och tunnelbana var jag inte hemma förrän strax innan kl 03:00. En och en halv timme. Inte helt roligt. Men jag fick i alla fall en halv cheeseburgare av ett par på tåget. Det var snällt.

Summan av kardemumman är att det var en rolig kväll. Men jag har fått svart på vitt hur jäkla gammal jag faktiskt är.




Birthday Boy

     

     

     



Äldst på fetsen.

När man tittar på bilderna kan man lätt få för sig att det bara var vi där, men så var inte fallet. Det kryllade av småglin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0