Helena

Jag har lovat att ringa och lämna meddelande om hur jag gör med jobbet senast i morgon. Och trots att jag har bestämt mig så känns det jobbigt. Det blir ju så himla definitivt. Och det är då det faktiskt verkligen tar slut. Och även om det är mycket som är dåligt med mitt jobb, så svider det faktiskt i hjärtat. Men jag tror att det är mycket tryggheten som gör att det gör ont. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Och då kommer rädslan och jag börjar tveka. Men nu har jag faktiskt bestämt mig. Och jag är dum i huvudet om jag inte hoppar. Det är dags att börja tänka på sig själv. Och inte längre stoppa huvudet i sanden och låtsas att allt är bra.