You bury me
Gårdagkvällen slutade väl nästan som den alltid gör med E. I alla fall när man är i hemmamiljö. Med detta menar jag att man blir rätt onykter. Av någon anledning brukar fyllan dock vara värre när vi är i Solna, vilket förmodligen beror på att där är det han som ansvarar för att blanda drinkar. Och han blandar starkt.
Jag lyckades dessutom med maten, vilket som vanligt imponerade på E. Han har ju inte särskilt höga tankar om mig och min matlagning, vilket säkert grundar sig i att han själv steker på fiskpinnar, köttbullar eller falukorv och kallar det för att laga mat. Men nu erkände han att jag faktiskt kan vara rätt huslig av mig. Tack.
Istället för att se en spelfilm såg vi Army of dreamers - en livekonsert med Broder Daniel från Lisebergshallen 2004. Och det är så många känslor som rivs upp i kroppen när man ser den. Glädje, sorg, hopplöshet. Den kan varmt rekommenderas.
Men trots att jag hade mycket alkohol i blodet igår känner jag mig helt ok idag. Tack och lov. Men det hade ju inte skadat att låta bli den sista drinken.
