När hjärtat känns
Jag är väldigt tålmodig. Men jag klarar inte av hur mycket som helst, till slut är även min gräns nådd och jag måste säga ifrån. Det var där vi hamnade nu, och jag lär referera till denna kvällen som "Den stora sammandrabbningen". Jag skrek på honom. Skällde. Sa att jag tycker att han har handlat fel, att vi borde ha en dialog så att jag får veta hur han tänker. Det är viktigt oavsett vilken roll han ska spela i mitt liv.
Och jag tror, nej jag vet, att han förstod. Jag släppte in honom i delar av mitt liv som få människor har sett. Han öppnade sitt hjärta för mig. Trots att jag känner honom utan och innan och vet precis vad han tänker, så känns det som att vi kanske har en annan förståelse för varandra nu. Någonting har förändrats. Jag vet inte var vi kommer att vara i framtiden, men jag vet att vi är närmare varandra nu än vad vi var för en vecka sedan.
Och jag tror, nej jag vet, att han förstod. Jag släppte in honom i delar av mitt liv som få människor har sett. Han öppnade sitt hjärta för mig. Trots att jag känner honom utan och innan och vet precis vad han tänker, så känns det som att vi kanske har en annan förståelse för varandra nu. Någonting har förändrats. Jag vet inte var vi kommer att vara i framtiden, men jag vet att vi är närmare varandra nu än vad vi var för en vecka sedan.
Kommentarer
Trackback
