Du la dig på rälsen, du var så trött. Du lät tågen ta bekymren.
Vi två, 17 år
Ingenting var visst någonting
Smells like teen spirit
Mitt hem är min borg
Så vad ska jag då göra idag? Inte så mycket. Jag tänker inte lämna min lägenhet. Tanken är väl att jag ska städa lite. Kanske läsa en bok. Titta på tv. Men inte mycket mer än så. Jag behöver inte ens laga mat, för det gjorde jag igår så att det räcker i flera dagar framöver. Det här är min dag, och den ska jag ägna åt att vila upp mig.
Diamonds are forever
Jag vänder om, hon bara ler
Håkan Hellström två dagar i rad. Bland det bästa beslut jag har tagit, även om det var halvt ofrivilligt. Typ. Det var inte lika explosionsartat från början andra kvällen, men det tog sig rätt bra. I och för sig blev jag kanske påverkad av att jag stod längre bak igår än vad jag gjorde i tisdags.
Långa vägar, Tretton och Rock´n´roll blåa ögon var utbytta, och istället spelades min favorit Nu kan du få mig så lätt, Gatan Fram och Jag har varit i alla städer. Han lockade upp Plura på scenen, som plinkade på gitarr och sjöng under Gatan Fram (de gjorde ju den tillsammans under Nalens julbord för några år sedan). Vad gäller Jag har varit i alla städer blev jag riktigt överraskad. När jag och E träffade Håkan i somras frågade vi honom om just den låten, och svaret blev att den inte spelas för att det är så svårt att överträffa symfoniorkesterversionen från Berwaldhallen. Så det var en riktigt trevlig överraskning. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände skadeglädje gentemot E...
Käkade med Ingela innan konserten. Jag har svårt att motstå Bearnaisesås. 
Jag och Karin - min räddande ängel.
Hesa Helena
Jag har gjort en upptäckt. Att gå på konsert med sin stora idol två dagar i rad sätter sina spår. Halsen känns alldeles raspig och jag kan knappt prata. Perfekt med tanke på att Ingela är ledig och jag sitter i receptionen hela dagen. Jag har redan svarat på några samtal och vissa inringare hörde inte vad jag sa. Bra där. Men det är smällar man får ta.
Morfar John
Ikväll tänker jag på dig morfar, när jag dansar runt till Håkan Hellström och befinner mig i ett euforiskt rus. Och jag hoppas att du kan se hur lycklig jag är. Och att du känner att jag älskar dig och att du finns i mina tankar, trots att du försvann ur mitt liv alldeles för tidigt.
Och när paniken bryter ut...
Jag känner inte många människor som gillar Håkan Hellström. Den som jag i första hand brukar gå på konsert med är E. Sedan har jag Marielle och Karin. Ingela på jobbet gillar Håkan, men hon hade redan biljetter till kvällens konsert. Sedan finns det inte så många mer som jag vet gillar honom. Vissa klarar inte av honom, andra tycker att några låtar är bra men skulle aldrig gå på en konsert. Andra skulle kunna tänka sig att gå fick jag inte tag på eller hade annat för sig. Men det är helt förståeligt om man frågar samma dag.
Trots att jag frågade massa människor på jobbet hade jag när klockan närmade sig lunch inte hittat någon att gå med. Och slänga biljetten skulle jag aldrig i livet kunna göra. Som tur var ringde Karin upp (jag hade sökt henne tidigare flera gånger utan svar, och förklaringen till detta var att hon sov). Och min räddande ängel övergav genast sin tvättid till förmån för en kväll med Håkan. Du är underbar!
Så kvällen ser nu ut som så att jag möter upp Ingela efter jobbet, och går och äter någonstans. Sedan möter vi upp Karin vid 18:45 och tar oss sedan till Cirkus. Där sluter Ingelas man upp, och de går upp och sätter sig på gammel- läktaren medans jag och Karin dansar fötterna av oss. Jag känner på mig att det kommer att bli en riktigt bra kväll.
Håkan på Cirkus - dag 1
Håkan Hellström på Cirkus. Det har jag upplevt förut, men det är en sådan sak som man aldrig kan få för mycket av. Jublet var så öronbedövande att jag nästan fick hålla för öronen. Låtlistan var i stort sett samma som i somras, vilket ju är lite tråkigt. Men han spelade Magiskt men tragiskt, Minnen av Aprilhimlen och Rock n´roll blåa ögon. I synnerhet de två första är gamla favoriter. Och låtarna från hans senaste platta har växt, och jag gillar alla som han spelar live. Han kunde dock få köra För sent för Edelweiss också, för den är extremt fin.
Avslutande Vi två, 17 år är hjärtskärande vacker. Alltid. Håkan ensam på gitarr. Det får jag se imorgon igen. Lucky me.
Det blir bilder på maten, för bilderna på Håkan är alltför mörka och suddiga. Min kamera är inget bra. Om jag kommer underfund med hur jag laddar upp filmer från mobilen på bloggen ska jag fixa det. För jag har fina filmer från kvällen. Vi stod riktigt nära.
Dagen so far
- Jag har haft hela munnen full med äcklig gegga, och får nu vänta en vecka på att få min übersexiga bettskena. Jag hoppas att den är ceriserosa.
- Jag har styrt upp en arbetsintervju på måndag (yes, det är fortfarande Lidl).
- Jag har fått veta vem som fick agera referens när ovan nämnda företag ringde och ville höra lite mer om mig.
- Jag har lyckats undvika regnet, vilket är tur då det var ett medvetet val att inte ta med sig paraplyet idag.
- Jag har hunnit få ont i magen på grund av jobbet minst tre gånger.
- Jag har fått förklara för väldigt många människor att jag inte är fast anställd än, och att det där mailet som gick ut bara säger att jag kommer jobba 100% i receptionen efter januari - inte att jag blivit tillsvidareanställd.
- Jag har blivit irriterad på E.
- Jag har blivit irriterad på Facebook.
- Jag har ställt mig frågan varför i helskotta jag tog på mig jeans idag.
- Jag har gjort ett aktivt val att inte köpa sminkborttagningsmedel idag heller, trots att jag är i akut behov av det.
Du skriver ord som MORD i handen
Skarsgård och fryspåsen
Tranan är inte en fågel
Min ångestbubbla
Jag kan dock inte komma dit varken imorgon eller på onsdag. Det är i stort sett kört under vanlig arbetstid, har alldeles för mycket att göra för att kunna ta mig ut till Solna. Och efter jobbet dessa dagar ska jag på konsert. Kommer nog inte hinna ha möte med Lidl och ta mig till Cirkus innan konserten börjar.
Jag är livrädd. Tänk om detta är ett avstamp för en ny period i mitt liv? Jag vågar knappt tänka på det. Då börjar jag att gråta. Så rädd är jag för förändringar. Och detta trots att jag blir behandlad som skit där jag är idag.
Så jag spricker
Det är fan inte konstigt att jag gnisslar tänder om nätterna och måste ha den där jäkla bettskenan. Den här stressen är inte nyttig någonstans. Speciellt inte osm att det är sista veckan i månaden heller. Min enda tröst är att vi redan har bokat allting för oktober och november. Där kan ingen slå oss på fingrarna. Men vad hjälper det egentligen när man har massa premieskatter, förnyelsemail, nya konton att boka, obetalda försäkringar att utkräva pengar för, certifikat... Listan kan fortsätta i all oändlighet. Den kommer aldrig att bli kortare. Jag kommer aldrig att kunna stressa ner. Jag kommer att fortsätta gnissla tänder tills jag dör.
Changes
Damn, I´m good
Gossip Girl
Jag fortsätter min kväll med att titta på Gossip Girl. Här sys inga knappar och inget golv dammsugs. 
Ursäkter
Och nu är det One Tree Hill. Det vill jag inte missa.
Total Eclipse of the Heart
Surdegar
Jag kan ibland vara lite seg på att få saker gjorda. Jag skjuter och skjuter på dem så att det till slut blir löjligt. Nu har jag två stora surdegar som jag verkligen måste göra något åt.
Batteriet i min bankdosa är nästan slut. Den har skrikit på mig ett bra tag nu, och jag misstänker att den kan dö när som helst. Inte bra om det händer när jag ska betala räkningar.
Den andra surdegen är mitt id- kort. Det gick ut i november förra året. Det är snart ett år sedan. Anledningen till att jag inte har förnyat det är att jag vill ha en bra bild den här gången. Och jag har inte känt mig tillräckligt snygg för att gå och fota mig. Och de dagar som jag ahr känt mig snygg har jag inte haft en tanke på det. Detta är aledningen till att jag går runt med mitt pass i väskan. 
Stureplanskatten
Jag tror att jag och Marielle var sist ut från East. Detta beror nog på att vi satt inne på golvet på toaletten i en evighet. Jag mådde inte så bra, och hade verkligen inte behövt den där sista ölen. Men man lär sig aldrig. Kanske hade det varit bra om jag hade spytt, då hade jag i alla fall mått bättre idag.
Kvällen i bilder:
Status just nu
Marielle är här och vi dricker rom och cola. På ett annat sätt än hur det brukar gå till hemma hos E. Men minst lika trevligt (läs: mindre dräggigt). Jag lovade mig själv en gång för inte så längesedan att itne blogga när jag är onykter. Märker att jag bryter detta löfte i skrivande stund. Men vad bryr jag mig om det. Snart bär det av ut i Stureplansnatten.
Mingel på Stureplan
Ikväll får jag inte välja ställe. Och då blir det Stureplan. Det har pratats om Hotellet, men jag vet inte om det är helt klubbat. Det stora kravet är att det inte ska vara något inträde, för i såna fall går halva kvällsbudgeten åt till detta. Det ksotar ju numera ca 150:- bara att komma in på tex Solidaritet. 160:- för Spy Bar. Lägg där till en garderobsavgift på minst 20:-. Hutlösa priser och inte alls värt det.
Glitter runt halsen
Klurar på att festa till outfiten lite extra genom att dra på mig halsbandet och armbandet som jag fick av J för hundra år sedan. De används ju dessvärre inte så ofta just på grund av att de är så himla glittriga. Men jag älskar dessa smycken. De symboliserar så mycket mer än bara glitter och bling bling. 
Brett
Klädproblem av värsta sorten
Lönehlg och därmed utgång ikväll. Nej, nu ljög jag. Det är inte därför jag går ut, för pengar har jag faktiskt kvar sedan förra lönen. Men med utgång kommer också klädproblem. Jag har insett att trots att mina garderober är fyllda till bristningsgränsen har jag absolut ingenting att ha på mig. Ingen klänning funkar. Svarta jeans ligger bäst till, men då har jag istället ingenting att ha till. Partytoppar är en bristvara i mitt hem. Det enda jag känner för är att ha mitt nya fina halsband som jag har fått av Marielle. Det ger lite vinterkänsla, vilket i och för sig inte är välkommet, men det är så fint. 
Gone Baby Gone
Vem är tjuven?
Jag hoppas att han har med sig en vinare, för jag upptäckte till mitt stora förtret att jag bara har rödtjut hemma, och det dricker jag inte. Var övertygad om att jag hade en flaska vitt, men det visade sig vara fel. Om ingen har varit och snott den, vill säga. För jag har inte druckit upp den. Tänk att man inte får ha något i fred.
Den närmsta veckan
Det är lustigt hur man ibland inte har någonting i kalendern, medans den andra gånger är så fullbokad att man knappt hinner med att andas. Just nu är jag i det andra stadiet. Nästan i alla fall. Hela den här veckan har varit full med aktiviteter. Enda dagen jag inte hade något var igår. Men så här ser min närmaste vecka ut.
Idag: Träffa M. Vet inte riktigt vad vi gör, men han har varit på chefsutbildning i tre dagar och är ganska trött i huvudet. Så det blir inte party.
Lördag: Rida på förmiddagen, som vanligt. På kvällen blir det utgång med Marielle, Nilo och några andra tjejer.
Söndag: Då ska jag inte göra någonting, och jag hoppas att det inte dyker upp något kul heller. Har bara tänkt att se massa repriser av serier som jag har missat under veckan som har gått.
Måndag: Ut och öla med två kollegor från jobbet, för att fira av den ena som slutar om några veckor. Det kan bli hårt.
Tisdag: Håkan Hellström på Cirkus med E. Jag skulle inte bli förvånad om denna kväll även innefattar en öl efteråt.
Onsdag: Håkan Hellström på Cirkus med Marielle. Kanske blir det en öl även den här kvällen, om jag orkar.
Torsdag: Har inte någonting inplanerat, men jag har hört om N har lust att ses då. Förslaget var att ta en öl. Kommer det att känans lockande...?
Fredag: Ledig! Det är ju dag före röd dag, och då jobbar man inte i försäkringsbranschen. Men jag ska tvätta mellan 11-15, så det blir inte till att ligga på latsidan. Detta är den andra dagen som är på förslag hos N.
Jag undrar hur jag ska orka med. Får ha numret till Larmcentralen på speed dial, tror jag.
Fascination över vampyrer
Idag har filmen Låt den rätte komma in premiär. Det är en filmatisering av John Ajvide Lindqvists hyllade bok, och den har fått extremt bar recensioner. Filmrättigheterna har redan sålts till USA, vilket jag tycker är både kul och samtidigt tråkigt. För trots att jag inte har sett den svenska versionen är jag övertygad om att Let the right one in omöjligen kan hålla samma klass. Remakes brukar ju sällan lyckas lika bra som originalet.
Jag är nästan barnsligt förtjust i allt vad zombie- och vampyrfilmer heter, och en svensk sådan känns väldigt exotiskt. Konstigt ord att använda sig av kanske, speciellt som att den här filmen utspelar sig i Blackeberg i Stockholm, men det görs inte så många svenska vampyrfilmer. Jag måste se den. Så snart som möjligt.
Förvirrad
Spider webs
Som bekant lider jag av spindelfobi. Jag är rent ut sagt livrädd för dem. Lösningen har alltid varit att jag ropar på någon av föräldrarna, så får de ta hand om spindlar som jag hittar inomhus. Har föräldrarna inte varit hemma har jag satt ett glas över spindeln, så har de fått ta hand om den när de kommit hem.
Den lösningen går inte längre. Nu är jag själv, och får då lösa problemen på egen hand. Och jag lyckades fånga även denna lilla fuling och kasta ut honom genom fönstret. Känner mig mycket modig, men nu undrar jag ju självklart om det finns fler spindlar i mitt hem. Man kanske ska ringa Anticimex...
Ett tips
På kvällen
The taste of heaven
Som jag älskar denna choklad. Jag kan inte få nog.
Mötet
Sedan förändrar väl ingenting min position just nu. Hon är ny och har saker att sätta sig in i. Och det verkade som att hon förstod att jag faktiskt kan rätt mycket om många saker, och är insatt i hur det fungerar. Hon inser att sådana personer är värdefulla. Tack. Äntligen. Nu hoppas jag bara att hon kan göra något åt saken. Innan det är för sent.
Men vem vet. Om en vecka kanske jag bara känner att livet på jobbet är skit igen. Men just idag vill jag vara kvar.
Bad hair day
Nytt är läskigt
Tandgnissel
Min tandläkare tycker att jag ska skaffa mig en bettskena, som jag ska använda om nätterna. Detta ställer till med massa problem. Dels är det jobbigt att behöva springa till tandläkaren tre gånger under de närmsta veckorna. Lyckades få in tider innan jobbet, men hur kul är det att behöva åka hemifrån innan kl 7 på morgonen, för att vara hos tandläkaren 7:30?
För det andra tror jag inte att jag kommer att tycka om att ha den där jäkla bettskenan i munnen. Inte när jag ska sova. Jag lär ju störa mig på den ett bra tag i början.
Men det jobbigaste är ändå priset. Skiten går på 3000 spänn. Jag har ingen lust att lägga ut de pengarna på en sådan sak. Det är pengar som jag vill och behöver spara. Men det är väl bara att betala och försöka se glad ut. Hur fan jag nu ska lyckas med det.
Älskade underbara Brett!
Jag har inte sett Brett tidigare, varken som solo, i The Tears eller i Suede. Men jag älskar allt han gör. Han är min gamla hjälte, och det händer
Det var lite blandat material, och första halvan av konserten var lite sömnig. Han hade med sig en tjej på cello och själv spelade han ömsom gitarr ömsom piano. Men efter pausen ryckte det upp sig, och han spelade flera favoritlåtar. Jag är överlycklig, då jag fick höra Saturday Night, The Living Dead och avslutande Trash. Han är helt fantastisk, den där Brett Anderson.
Presentpappersmarodören
Present?
Jag fyller år idag. De har mitt personnummer. En slump att de ringde just idag? Kanske.
Ingen vanlig dag
Jag kan för mitt liv inte förstå vart tiden har tagit vägen. Åren efter gymnasiet har försvunnit utan att jag egentligen har lagt märke till dem. Det har gått alldeles för fort för att det överhuvudtaget ska kunna vara hälsosamt. Det känns som att jag borde ha hunnit med så mycket mer än vad jag faktiskt har gjort. Som att jag borde vara någon annanstans i livet än var jag är nu.
24 år. Nästa år 25. Det vill jag ännu mindre tänka på. Den sifran skrämmer mig. Då kommer de här "kraven" på att åstadkomma saker vara ännu högre. Rynkorna kommer att synas ännu tydligare. Ångesten kommer att ha djupnat. Kan man hoppa över att fylla år?
Det sura äpplet
Instruktioner har kommit
Instruktionerna jag har fått för tisdagen är att jag ska möta upp E utanför Dramaten kl 18:30. Det blir lite stressigt, men det får gå ändå. Och jag tror faktiskt att mina misstankar om vad vi ska göra stämmer. Att vi ska ses utanför Dramaten är en avledande manöver från hans sida. Han tycker om att luras och överraska. Men han vägrar svara på frågor. Inte ens den viktiga frågan om kvällen innehåller öldrickande svarar han på. Det är nästan lite elakt.
Jag hatar den där jäkla fotbollen!
Vi har även biljetter till dagen innan, och det enbart för att det här med fotbollen dök upp. Ingenting har dock varit klart förrän idag. Och nu står jag här med biljetter till båda dagarna, varav jag bara har sällskap till den första. Det är bara ut och försöka ragga upp någon som gillar Håkan, är ledig den dagen och vill stå långt fram och trängas under konserten.
Men fotboll just nu är itne min favoritsport. Speciellt inte som att det är andra gången som E väljer bort mig och Håkan för att gå på match. Och det är tredje gången som han väljer bort mig och Håkan för att det dyker upp andra saker. Märk väl att alla dessa gånger har vi bestämt att vi ska gå på konserterna, och de andra sakerna har dykt upp i efterhand. Så jag tycker att jag har rätt att hata den där jäkla fotbollen.
People they don´t understand
Cookie Monster
På spaning med Helena Nilsson
Jäklar vad bra jag är
Det jobbigaste återstår dock. Gå ner i källaren och släpa upp massa extrastolar. Men jag funderar på om jag ska avvakta med det tills päronen kommer, så får papa hjälpa mig. De lär ju dyka upp lite tidigare än övriga släktingar. Som vanligt.
Jag funderar över hur jag ska sysselsätta mig tills de kommer. Kanske byta om först. Det är en bra idé. Egentligen bordej ag äta något, har bara tryckt i mig två mandariner idag, men om jag äter något nu måste jag dels diska (no way!) och jag kommer inte att orka äta några kakor eller någon tårta. Och det är ju trots allt viktigast.
Min älskade farmor
Jag har aldrig varit med om att någon i min släkt har dött. Morfar dog när jag var nyfödd, så honom har jag inget minne av. Men de övriga gamlingarna har ju alltid funnits är. Och det känns som att de alltid kommer att finnas där, även om jag vet att så inte är fallet. De börjar bli gamla och skröpliga. Men jag tror att jag väljer att inte se. Kanske chockas jag därför extra mycket när sådant här händer.
Jag älskar både farmor och farfar och mormor, och jag vill inget hellre än att träffa dem idag. Men jag hoppas att de två förstnämnda stannar hemma. Det är inte riktigt läge att de sätter sig i en bil och åker hem till mig. Det kan vi ta en annan gång. Nu är det viktigaste att de mår bra. Och jag ska försöka torka tårarna och återgå till städandet.
Tiden på min sida
She´s got a ticket to ride but she don´t care
Bilden har jag snott.
Hon Hon Han Jag
Lyssna på Haleluja här.
Som en liten parentes, pik och påminnelse till min älskade kusin i Köpenhamn vill jag bara säga att jag fortfarande väntar på att få alternativt få köpa Saltfattigmansnudels andra skiva.
Trapped in the kitchen
Bakverken of the day
Det som däremot blev bra till slut är schackrutorna. Jag har inte smakat dem, men de ser riktigt fina ut. Men vi vet ju att utseendet kan vara vilseledande.
Nu står jag i valet och kvalet om jag ska baka något mer. Känns som en bra idé med tanke på att dagens resultat inte blev helt lyckat. Men vad sjuttsingen ska jag göra då?
Vem sa att baka var lätt?
Frågan är nu om jag orkar köra en omgång havreflarn. Det känns extremt jobbigt, samtidigt som att det verkar vara rätt enkelt. Men det trodde jag ju som sagt om schackrutorna också.
Jäkla kakor
Liten Idol
Som tidigare meddelats - jag tycker att det är så kul att se bilder på kändisar när de var barn. Nu har jag sprungit över ytterligare en, och den här gången är det en svensk karl som är föremål för detta. Du känner säkert igen honom, för jag tycker att det är rätt likt.
Och såhär ser grabben ut idag.
Yes, vår första Idol- vinnare Daniel Lindström.
We´re trash me and you - it´s in everything we do
Jag fyller år på måndag. Han frågade om jag har lust att ses på tisdag. Visst, jag har inget planerat och träffar gärna honom. Men han har något i kikaren. Han sa att vi ska göra något som han inte vill berätta om. Det är en överraskning. Lite som en födelsedagspresent. Självklart blir jag extremt nyfiken, men jag har lovat att inte googla vad som händer i stan just den dagen.
Men nu råkar det vara så att jag vet att den fantastiskt underbara Brett Anderson spelar i Stockholm just den dagen. Och jag känner E. Musiken är vår största gemensamma nämnare. Jag misstänker att han fixat biljetter till den konserten. Ingenting är bekräftat och jag har egentligen ingenting att gå på mer än att jag vet att E gillar honom och att han vet att jag gillar honom. Så jag blir inte ett dugg förvånad om det är detta som han planerar. Inte heller blir jag besviken om jag nu har fel och kvällen ser helt annorlunda ut.
Whatever makes me happy on a friday night
Klump
Vackra drömmar och månskenshistorier
OBS! Bilden är inte från ikväll, den är inte tagen i min lägenhet så det är inte min röda soffa. Det enda som är mitt är klänningen jag har på mig och fyllan som tydligt syns i mina ögon och på mina rosiga kinder.
Att drömma sig bort
We could be Heroes
Som jag älskar denna serie. Mina torsdagkvällar är nästintill heliga. 
Passerar alla gränser
Skickade ett mail till min chef idag och frågade hur det blir med ledigheten, då jag inte har hört något. Och nej. Jag får inte ledigt. Trots att det handlar om två dagar som inte ens är efter varandra. Detta då jag inte har planerat att göra något särskilt, och för attj ag håller på att lära upp en ny tjej. Då kan man inte vara borta en dag. Tydligen.
Den nya tjejen kan redan sysselsätta sig själv i en dag, det har hon redan bevisat. Så jag förstår inte problemet. Mer än att det hela är extremt patetiskt. Men jag jag ska hålla ögonen öppna. Två av mina andra kollegor lär också upp nya tjejer. Om någon av dem skulle få ledigt en endaste dag, då kommer jag att vara där och hugga. För det här kommer jag att komma ihåg. Nu har alla gränser passerats.
Stackars trötta flicka
Något som jag verkligen har försummat under veckan som gått är sömn. Jag lägger mig sent, går upp tidigt och blir aldrig riktigt utvilad. Och nu börjar det verkligen märkas. Jag gäspar konstant och har svårt att vara fokuserad och skärpt. Det börjar bli lite väl påfrestande. Men det känns samtidigt som att det inte finns tid till att sova ut. Speciellt inte den här veckan när jag jobbade över både måndag och tisdag. För även om jag kommer hem sent, så vill jag känna att jag har ett liv utanför jobbet, och då sitter jag vaken till sent.
Nu är det bara två dagar kvar till helgen. Ikväll ska jag tvätta, och kommer således att springa upp och ner för trapporna till tvättstugan fram till strax efter kl 22. Men jag får fan se till att lägga mig direkt när jag har hämtat upp alla kläder. För jag orkar inte med ytterligare en morgon då jag känner mig som en död fisk.
Inställd Juldrajja?
Detta event brukar sluta med kalasfyllor, och mäklare har hittats sovandes på toaletten. Det är väl i och för sig lite pinsamt, men det är sånt som händer.
I år ser det dock inte ut att bli någon Juldrajja. Vi har redan skickat ut mail om att folk ska boka upp sig. Men idag kom beskedet att allt kanske blir inställt på grund av den jäkla finanskrisen. Värdelöst. För det är inte bara festen som är grejen. Det är så oerhört kul att få träffa alla mäklare som man faktiskt jobbar med. Men inte i år.
Alex Karev?
Det bästa med onsdagkvällar, bortsett från att över halva veckans arbetsdagar har passerat, är Grey´s Anatomy. Och det är inte bara Dr Alex Karev som lockar, jag lovar. Jag förstår inte var ni får alla dumheter ifrån.
Tredje intervjun
Ska jag bedöma min insats, så tycker jag att jag gjorde bra ifrån mig. Jag svarade bra på frågorna de ställde, och fick en klarhet i vad tjänsten innebär. Nu hoppas jag bara att de tycker att jag gjorde ett bra intryck. För gjorde jag det, kommer jag att bli kallad på ytterligare en intervju.
Deras tanke är att kontrakt ska kunna skrivas senast om tre veckor. Det är lite läskigt, för det innebär att om jag får tjänsten så kan min sista dag vara i början av december. Den tanken ger blandade känslor. Usch, jag blir alldeles nervös och svettig bara av att tänka på det, så jag ska försöka låta bli. Ett steg i taget. Första intervjun gick bra.
Gamla kärlekar
Det är väl inte någon hemlighet, men jag tänker ändå göra "Det stora avslöjandet" här och nu. Jag ska outa två av min barndoms stora kärlekar. Inte för att man någonsin har haft eller skulle kunna ha en chans på någon av dem, men de är båda karlar som har gjort intryck på mig.
Jordan Catalano. Eller som han egentligen heter, Jared Leto. Men det är som Jordan han var intressant. Det gick inte att låta bli att smälta när han plockade fram sin gitarr eller susade fram i sin röda fräsiga bil. Jag kan fortfarande bli lite knäsvag när jag ser små klipp från Mitt så kallade liv.
Den andra mannen (Eller pojken kanske är rättare benämning på honom, för han var som en liten pojke. Då. Jag vet inte om han har växt upp, för jag har inte sett honom på ett tag.) är Johan Widerberg. Mest när han spelar Viktor i Rapport till himlen. Kanske har det att göra med att jag älskade den serien, men min beundran var stor även när jag såg Beckfilmen Polismördaren. Så jag tror nog att det hade med Johan Widerberg att göra.
Det var mina tidiga hjältar som fick mig att känna något. Idag har de bytts ut mot nya, även om de fortfarande finns där i mitt huvud, bakom Seth och Chuck och allt vad de heter...
You and Me Song
and forever
She´d never have to know what it´s like when your heart breaks
Det är helt fantastiskt vilket konsertår det här har varit. Massa Kent och Håkan, och även Winnerbäck, Krunegård, Miss Li, Thåström... Och nu Annika. Men först Håkan två gånger till om ett par veckor. Det är nästan för bra för att vara sant.
Det märks
Tillbaka
Så nej. Det blir nog inte något jobb för mig där. Bara att fortsätta mata ut ansökningar så att jag får gå på fler intervjuer. Det är alltid en bra erfarenhet, och jag har nu lärt mig att jag måste läsa in mig lite mer på vad jag är duktig på... För är det något som jag är dålig på så är det att framhäva mina positiva sidor.
Men det största problemet är vad jag ska säga till min nuvarande arbetsgivare varje gång jag smiter iväg. Man kan inte köra med läkarbesök och tandläkaren i all evighet.
Jisses Amalia!
Jag ska satsa på att gå hemifrån strax efter kl 7, vilket innebär att jag borde vara på jobbet vid 7:40. Typ. Jag känner mig som värsta hurtisen, fast jag vet att så inte är fallet. Det här är en engångsföreteelse. Som jag måste upprepa imorgon. Hur nu det ska gå.
Crash Boom Bang
Bloggjävel
Så nu när ingenting funkar, känns det som att hela min söndagskväll är förstörd. Så ska man kanske inte tänka, men det är så jäkla frustrerande när man försöker ladda upp bilder till ett inlägg i över en timme, och det inte fungerar. Mest av allt vill jag bara skrika massa fula ord och svordomar. Men det gör jag inte. Istället försöker jag igen, och igen, och igen, och igen, och igen... Och det är väl därför det här inlägget till sist gick att ladda upp.
Ingen rolig morgondag
Men mer problem komemr att uppstå när jag berättar för min chef att jag måste till läkaren på förmiddagen. Ja, egentligen är det en arbetsintervju, men det tänker jag inte berätta. Och jag kommer inte bli mer populär när jag i samma andetag meddelar att jag ska till tandläkaren på tisdag. Det vill säga nästa intervju. Jag fasar för det. På riktigt.
Bakelse på Lyran
Höstpromenad
Är nyss hemkommen från den lilla höstpromenaden som jag och Micke gav oss ut på. Vi promenerade bort till Mälarhöjden, ner mot vattnet. Jag är ju som bekant en liten sucker för fina hus, arkitektur och inredning. Och de fina villorna vid Mälarens vatten är något som jag mer än gärna går och spanar på en söndageftermiddag. En villa på Pettersbergsvägen skulle inte vara helt fel. Men tyvärr lär ju det förbli en dröm och aldrig bli verklighet. 
Tea time
Fotoalbum
Baka kaka
Tillbaka till kakorna. Jag hade faktiskt tänkt vara duktig och baka lagom till dess. Hembakat är ju alltid godare än köpekakor. Men vad sjuttsingen ska man baka? Jag är urdålig på sånt där, kan inga recept alls. Har inga recept. Du kanske har något som du har lust att dela med dig av?
Bitterljuvt
Älskling, vi ska alla en gång dö.
Fortsättning på kvällen
Man kanske ska ta och poppa lite popcorn och titta på CSI Miami? Det är ju trots allt lördagkväll. Och i och med att jag fortfarande kan betraktas som sjuk är en sådan sysselsättning helt i sin ordning.
Jones & Giftet och Havsänglar
Kent innan de blev Kent. Då hette de både Jones & Giftet och Havsänglar. Men jag föredrar dem som Kent. Tidiga Kent framför alla skivor som har släppts efter Hagnesta Hill.
Kent: Texter om Sveriges största rockband
Saker som sägs i min lägenhet just nu
"Neeeeej!!!!!"
"Bort med bolljäveln!"
"Men va fan, för i helvete!"
"Inte till honom. Inte till honom sa jag!"
"Men lyssna på vad jag säger!"
"Akta! Akta då!"
"Din dumma jävel."
Jag är ensam hemma. Och jag kan inte förstå varför fotbollsspelarna på tv:n inte lyssnar på mig.
Elaka rykten
Vem är detta?
Bilden har figurerat i media en del, då den var med i en antimobbingkampanj för några år sedan.
Vem det är? Den coolaste katten i hela vårt avlånga land!
Moneybrother på svenska
Jag tror inte att jag har sagt att jag har en crush på Anders Wendin. Men det har jag. Moneybrother is fab.
Fredagsmys
Det har varit en perfekt fredagkväll. Precis vad jag har orkat, då sjukdomen inte helt har lämnat min kropp. Ett par glas vin - jag kommer att sova gott. Borde väl egentligen lägga mig omgående, men jag vill inte riktigt än. Det är ju trots allt fredagkväll.
En avklarad, två kvar
Och det lät faktiskt som något som jag skulle kunna tänka mig. Det enda som störde bilden var dresscoden. Typ bara kostym, kavaj, blusar och sådana strika kläder. Känns lite tråkigt när jag tittar in i min garderob på alla mina 50 klänningar. Så om jag skulle få det jobbet, blir det väl till att införskaffa lite mer business woman- kläder. Men här ropar vi inte hej än.
Omkullkastade planer
Min plan för dagen var att åka ut till Huvudsta och kolla upp hur lång tid det tar att promenera från tunnelbanan till stället där jag ska på arbetsintervju på tisdag. Sedan hade jag tänkt dega framför tv:n övrig tid. Nu blir det inte så.
Det ringde en tjej från ett annat jobb jag har sökt, och kl 13:15 ska jag infinna mig där på intervju. Perfekt, då jag ändå inte är på jobbet idag. Och så sjuk är jag inte att jag inte kan ta chansen att gå på intervju när jag ändå inte är på jobbet. Man måste ju utnyttja den tiden så gått det går.
Efter denna intervju måste jag ändå åka till Huvudsta, för det är viktigt att jag får koll på avstånden, så att jag vet när jag måste gå på tisdag.
Pratade med Marielle, och vi bestämde att vi ska ses ikväll. Laga lite god mat och snacka skit. En trevlig fredagskväll. Kanske blir det Idol också, who knows. Så jag har verkligen något att se fram emot.
Den här dagen blir förhoppningsvis rätt bra, trots allt. Alla förutsättningar finns ju där. Men först måste jag ställa mig i duschen och tvätta håret. Är jättesunkig, för jag hade ju inte tänkt göra något idag. Men nu går ju inte det för sig, nu måste jag fräscha till mig lite. Och städa undan, så att det inte ser ut som kaos när Marielle dyker upp.
Seså. Nu.
Hello Saferide
Markus på Allsången
Jag visste att han skulle dyka upp på Debasers allsång. Har dock inte sett något om vilka som var gäster övriga kvällar när jag inte var där. Men nu vet jag. Markus Krunegård uppträdde under den sista kvällen. Och jag var inte där. Skit också.
Drömmen om Göteborg
I väntan på Prinsen
E är i London över helgen med två tjejpolare. Tro nu inte att jag är svartis eller något sådant - den ena tjejen är lesbisk och den andra är i och för sig en gammal flamma, men hon har ett stadigt förhållande nu. Men jag saknar honom. Det finns mycket som vi måste prata om, även om mycket just nu är upp till honom. Men faktum kvarstår, och det är att jag just nu vill krama honom. Sitta tätt intill i soffan och ha myskväll framför tv:n. Bara vara.
Istället sitter jag här alldeles själv. Snorig och jävlig. Så även om han hade varit hemma i Svea hade jag väl inte träffat honom, då jag borde hållas inlåst tills jag blir frisk. Lika bra att han är där han är. Men när han är tillbaka vill jag träffa honom så snart som möjligt.
Inte ett skit
Intervjua mig!
På tisdagen är det dags för ytterligare en arbetsintervju. Då som assistent på försäljningsavdelningen på Lidl:s huvudkontor. Denna intervju är kl 11, vilket är en dum tid även den, då kontoret ligger ute i Huvudsta.
Vad säger man till chefen att man ska göra? Gå till läkaren två dagar i rad? Psykologen? Jag får väl försöka vara på jobbet extra tidigt de dagarna och sedan jobba sent, så att man tar igen den tid man missar. Äta lunch vid skrivbordet när man kommer tillbaka.
Aja, jag är glad att mina inskickade ansökningar ger resultat. För det går itne att vara kvar på ett ställe där de trampar på en hela tiden. Och när man tror att det är slut på trampandet börjar de spotta istället. De behandlar mig som skit, och jag ska fan inte stå ut med det.
Glasvegas
Fröken Nilsson har hittat en ny favorit vad gäller musik. De heter Glasvegas, och den här låten heter "Daddy´s gone".
Äta bör man annars blir man sjuk och dör
Utan dina andetag
Übersöta Lasse Lindh (som för övrigt verkar vara singel igen enligt min kära E, som känner Lasse lite) har gjort en cover på en av världens finaste låtar - Kents "Utan dina andetag". Och även om den inte kan mäta sig med originalet så ger den mig behagliga rysningar längs ryggen. Fina Lasse har lyckats igen.
Hör låten här.
För övrigt - Lasse och Jonna Lee spelar på Debaser Medis i morgon. Mitt bästa konsertsällskap har ju dragit till London över helgen, så nu har jag ingen att gå med. Vill du gå med mig?
Regina Spektor
Nu lyssnar jag på Regina Spektor - Fidelity.
Snoriga dagar och hostiga nätter
Och att gå till jobbet idag vore bara dumt. Mycket bättre att ligga under en filt i soffan och titta på massa dåliga serier hela dagen. Eller så kan jag göra ett försök att städa lite, när jag ändå är hemma. Men är man sjuk borde man egentligen slippa sådana saker. En sak är i alla fall säker. Jag kan gå runt i min pyjamas hur länge jag vill. Yeah!
Som jag vill?
Det ser ut som att jag kanske får som jag vill ändå. Vad gäller Håkan, vill säga. Vasalunds fotbollslag har sjabblat för mycket, och ligger nu lika med två andra lag. Alla tre har chans att få kvala till Superettan, men detta är vigt åt endast ett lag. Vasalund såg rätt klara ut tidigare, men nu är utgången oviss. Har jag inte helt fel är det dessutom bara en match kvar.
Om Vasalund nu inte får kvala blir det dubbla Håkan- konserter för mig och E nu i oktober. Precis det jag föreslog från första början. Jag fortsätter att hålla en tumme. Inget jäkla kval! 
Desperata den här veckan också
A Happy Place
Jag skulle just nu inte ha något emot att befinna mig på taket på en båt som tuffar fram på Medelhavet.
Snorunge
Min förkylning är inte ett dugg bättre idag än vad den var igår. Det är snarare tvärtom. Sitter och snorar så att jag blir irriterad på mig själv - och då kan jag ju bara undra över hur irriterade andra människor är. Det bästa skulle nog egentligen vara om jag gick hem och bäddade ner mig. Men det har jag itne tid med. Har alldeles för mycket att göra på jobbet, och jag har dessutom en tjej som jag håller på att lära upp.
På torsdag ska hon sitta i utbildning hela dagen, och det känns som ett bra tillfälle för mig att jobba ikapp lite. Samtidigt är det ett bra tillfälle att bara låta sjukdomen bryta ut, och stanna hemma (även om man ju inte kan planera sådant i förväg). Men jag tänker inte stanna hemma bara en dag i sådana fall. Och på fredag är Ingela ledig, så då sitter jag i receptionen hela dagen. Är jag sjuk då blir det jobbigt för företaget. Vilket jag inte borde tänka på. Jag kan inte rå för att jag blir sjuk. Det är inte mitt problem hur de löser det.
Yeah, I got busted
Oh my!
The Buddy Holly Musical
Det finns liksom inga ursäkter till att inte gå och se den. Det är allt som jag har väntat på. Huvudrollen spelas av Brolle, och jag måste erkänna att jag tycker att det är briljant. Jag gillar ju Brolle i smyg. Man kanske ska höra om päronen har lust att hänga med. Det är ju tack vare dem som Buddy Holly har kommit in i mitt liv. De skulle nog uppskatta den. Så får det bli.
Die Mauer
Manlig eskort
Killen är manlig eskort, och sidan som höll på att laddas på min dator kändes inte helt ok att titta på när man är på jobbet. Han fick något annat samtal, och sa att han skulle ringa upp. Själv stängde jag ner sidan fort som fan. När han ringde upp igen var det första han frågade om jag gillade sidan. Och när det komemr till såna saker är jag extremt pryd. Jag sa bara snabbt att det inte hade funkat, och kopplade honom vidare. Till någon som inte svarade igen. Då sökte jag på min kollega, för jag ville itne prata med den här killen mer. Det var för jobbigt.
Och nu sitter jag här alldeles illröd i ansiktet och tycker att det är jättegenant. Usch.
Det mesta är skit
Jag är dessutom förkyld, vilket jag kände av redan igår men det är först idag som det verkligen har brutit ut. Går och snorar och känner mig allmänt grumlig i skallen. Tror inte att jag har feber, men det spelar egentligen ingen roll när hela huvudet är fullt med snor.
Helst av allt skulle jag vilja ligga nerbäddad hemma i sängen tillsammans med en bok och massa bra musik i lurarna. Men har man mycket på jobbet så går inte det. Tyvärr. Jag får avvakta några dagar och blir det inte bättre får jag överväga mitt beslut igen.
Och det här med E gör inte saker lättare. Det känns verkligen skönt att vi pratade ut igår, och det är som att jag nu kan andas igen (om man bortser från allt jäkla snor). Men samtidigt är det lite jobbigt, för nu hänger vi verkligen i luften, utan fotfäste någonstans. Jag har ingen kontroll överhuvudtaget, allt ligger hos honom. Och jag tror inte att han heller har koll, för han är nog lite chockad.
Men det är skönt att ha lättat sitt hjärta, och jag kan inte förstå att jag inte har fått arslet ur vagnen tidigare. Jag borde verkligen satsa på det här med att tala ut och berätta om hur jag känner och vad ja gtänker på lite oftare.
Urladdning
Förändring
Solidaritet fick avsluta
Senare på kvällen åkte vi in till stan. Tanken var att vi skulle gå på Spy Bar, men vi hamnade på Solidaritet. Trots att jag inte är särskilt förtjust i ställena kring Stureplan, var det riktigt trevligt där. Men den där sista ölen borde jag nog ha låtit bli. Jag ser stora samband mellan den och dagens huvudvärk och illamående.
The Horsewhisperer
Min förmiddag har spenderats i stallet. Som alltid på lördagarna. Ibland kan jag känna att jag inte orkar. Varför ska jag fortsätta rida? Jag blir låst och kan inte göra vad som helst på fredagarna, för jag ska upp tidigt morgonen efter. Halva lördagen försvinner. Det är dyrt så in i bäng, över tiotusen om året. Jag vet inte om jag har råd med det, egentligen.
Men när jag väl kommer till stallet försvinner mina tvivel. Jag tror att det handlar om närheten till djuren. För det är fantastiska djur som man får ha att göra med, och jag skulle aldrig vilja byta bort det. Speciellt inte mot en sovmorgon. Att sitta på en häst som väger 600-700 kg och få den att lyssna på en och vilja göra allt man ber om, är en speciell känsla. Det samspelet fascinerar mig.
Skulle jag sluta nu skulle det dessutom kännas som att jag kastar bort en så stor del av min uppväxt. Jag har ridit sedan jag var 6-7 år, och även om det ofta känns som att man står och trampar och inte utvecklas, så är det inget jag vill ge upp. Och då får jag ta att det är dyrt och tidskrävande.
All by myself
Ännu en fredagskväll spenderas framför tv:n i min ensamhet. En skål popcorn och en Bacardi Breezer. Och jag är faktiskt helt nöjd över detta. Veckan har varit utmattande, och en lugn hemmakväll är precis vad jag behöver. För imorgon är det party som gäller, och då vill jag vara åtminstone lite utvilad. Så nu ska jag ägna min fulla uppmärksamhet åt filmen "Familjen är värre". 
Margot and the Nuclear So and So´s
Quiet as a mouse.
Uppretad igen
Har dock tagit upp snabbt det här med att en annan kollega lägger över sina saker på mig bara för att hon så snart som möjligt ska kunna börja sin nya tjänst. Saker som jag faktiskt inte kan. Bara för att jag kan systemen betyder inte det att jag har koll på produkterna och rutinerna för ett annat område.
Det känns dumt om jag ska lära upp mig själv inom det nu, för att sedan lämna över det till någon annan. Men tydligen är det så de vill ha det. Och jag förstår att man inte kan slänga in någon ny och förvänta sig att den personen ska klara av att boka och utfärda från första dagen. Men jag tycker att det känns konstigt att det läggs på mig på det sätt som det gör.
Det verkar inte osm att jag komemr få gå över till receptionen än på ett tag. De vill att jag lär upp den nya tjejen först. Och de vill utnyttja mina kunskaper över 1/1- förnyelsen. Så jag kan tänka mig att jag itne får lämna förrän i början av februari. Inte vad jag vill. Hemskt.
Goffa banan
Tranan
Förresten så funderar jag på om jag ska slå till på Tranans berömda köttbullar. De går inte av för hackor...
