Presentpappersmarodören

Becel fick följa med igår. Och han är allt en liten odåga. Det skulle ätas bullar och det skulle slickas på tårtan. Och min svarta håriga kudde var extremt rolig och spännande. För att inte tala om presentpappret och alla snören. Jag kommer att hitta sådant i min lägenhet i två veckor framöver, så många bitar som han lyckades riva sönder det där pappret i. Jäklar, vilken energi den där hunden har. Sanslöst.


  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0