The Horsewhisperer
Min förmiddag har spenderats i stallet. Som alltid på lördagarna. Ibland kan jag känna att jag inte orkar. Varför ska jag fortsätta rida? Jag blir låst och kan inte göra vad som helst på fredagarna, för jag ska upp tidigt morgonen efter. Halva lördagen försvinner. Det är dyrt så in i bäng, över tiotusen om året. Jag vet inte om jag har råd med det, egentligen.
Men när jag väl kommer till stallet försvinner mina tvivel. Jag tror att det handlar om närheten till djuren. För det är fantastiska djur som man får ha att göra med, och jag skulle aldrig vilja byta bort det. Speciellt inte mot en sovmorgon. Att sitta på en häst som väger 600-700 kg och få den att lyssna på en och vilja göra allt man ber om, är en speciell känsla. Det samspelet fascinerar mig.
Skulle jag sluta nu skulle det dessutom kännas som att jag kastar bort en så stor del av min uppväxt. Jag har ridit sedan jag var 6-7 år, och även om det ofta känns som att man står och trampar och inte utvecklas, så är det inget jag vill ge upp. Och då får jag ta att det är dyrt och tidskrävande.
