Låt mig gå i bitar
Jag är ändå ett jävla vrak. Alla dessa val som jag ställs inför hela tiden. Egentligen borde jag vara glad. Det är väl positivt att i stort sett kunna välja mellan två jobb som man gillar. Välja om jag vill dega ner mig rejält eller om jag vill leva livet medan jag kan. Välja Kärleken om jag skulle få för mig att den faktiskt finns i min närhet.
Mitt stora fel är att jag alltid ändrar mina val tjugo gånger innan jag slutligen bestämmer mig, och inte ens då är jag helt säker på att jag har valt rätt. Jag är alldeles för splittrad för mitt eget bästa. Har jag otur faller jag väl isär helt, och jag tror inte att det finns någon som ens är villig att försöka pussla ihop mig igen.
Mitt stora fel är att jag alltid ändrar mina val tjugo gånger innan jag slutligen bestämmer mig, och inte ens då är jag helt säker på att jag har valt rätt. Jag är alldeles för splittrad för mitt eget bästa. Har jag otur faller jag väl isär helt, och jag tror inte att det finns någon som ens är villig att försöka pussla ihop mig igen.
Kommentarer
Trackback
