Helena

Jag känner mig extremt liten och sårbar just nu. Vill bara ligga under täcket och tycka synd om mig själv. Jag antar att man kan kalla mig PMS- labil. Jag börjar gråta för minsta lilla, och det spelar ingen roll hur löjlig jag tycker att jag är. Jag kan inte sluta. Sanslöst och urfjantigt. Jag borde låsas in i några dagar, så att ingen annan råkar ut för mig. Det är egentligen ingen större uppoffring, då jag helst av allt inte vill träffa någon överhuvudtaget. Men samtidigt vill jag ju göra roliga saker, och om det dyker upp något vill jag inte banga bara för att jag har lätt till tårar för tillfället.

Lås in mig, så slipper jag bry mig. Var är en fångvaktare när man behöver en?