Helena

Tänkte att jag och Olof skulle bli ensamma på lunchen, men två andra följde med. Den ena drog mot Mojo, men där var det som väntat fullt. Då vilel Olof till något libanesiskt ställe långt bort. När vi kom fram var det stängt. Då bestämdes det över mitt huvud att det fick bli Serwito  mitt över gatan. Jag försökte påtala att det är ett dyrare ställe för folk som käkar affärsluncher.

Som vanligt lyssnade ingen på Helena, och jag fick pröjsa 103 spänn för en jäkla viltfärsbiff och rostad potatis och rotfrukter. Det var inte värt det. Som tur är tog de rikskuponger. Dessvärre var jag inte på något bra humör innan, och det blev bara sämre då även maten dröjde så jag fick kasta i mig den för att hinna vara tillbaka på jobbet kl 13. Så det var inte någon jättetrevlig lunch.