Helena

Är nu hemkommen från söndagsmyset hemma hos Marielle. Vi var alla eniga om vilken film vi skulle se. Det blev P.S. I love you. Jag köpte boken för hundra år sedan, men har ännu inte läst den (vilket jag faktiskt skäms lite över). Och filmen har ju blivit extremt omtyckt, och människor gråter floder när de ser den. Det är i alla fall vad jag har hört.

Vi frossade dessutom i godsaker under filmen. Chips och grönsaker med dipp - det var morot, gurka och sparris. Till detta dracks cola. Inte konstigt att man känner sig som en uppsvullen gris alternativt gravid. Aja, jag behöver ju inte äta någon middag idag. Det är ju positivt, med tanke på att jag inte har något hemma förutom nudlar.

En liten recension av filmen, kanske? Jag tänker inte bli långrandig. Filmen var bra, men inte så mycket mer. Ibland var det jättesorgligt, och det dök upp en tår i ögat (vilket ändå är ett gott betyg med tanke på att mina ögon faktiskt är extremt torra för tillfället, och jag behöver dutta ögondroppar i dem fyra gånger om dagen), men sedan var det ögonblicket förbi. Det kan ha att göra med att vi pausade filmen några gånger för toalettbesök (allt är colans fel) och besvaranden av telefonsamtal. Jag trodde att den skulle vara sorgligare än vad den var.