Två



Robert snarkade så in i helvete i natt. Det dröjde inte mer än några minuter från det att han la huvudet på kudden till dess att han började. Men stackarn är förkyld och det är väl därför han låter så för jävligt. Synd för mig, för jag var allt annat än utvilad i morse. En stor latte till frukost hjälpte delvis till att få igång kroppen, men jag har ändå varit seg hela dagen.

Nu sitter jag hemma i min soffa, alldeles ensam. Och jag hade nog hellre haft sällskap av min snarkande man, även om det hade inneburit sömnsvårigheter. För let´s face it - det ÄR mysigare att vara två, och då spelar inte snarkningarna så stor roll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0