Åh Uppsala, vad var jag nånsin för dig?
Självklart är det något som ska skita sig när man är i Uppsala för första gången på en massa herrans år. Den här gången var det strul med tågen. Någon hade sprungit över spåren och blivit påkörd, och all tågtrafik stod stilla. Vilket, om jag nu ska vara lite egoistisk och med all respekt för denna människa, inte var särskilt kul med tanke på att klockan var 21:30 och vi var i en annan stad än vår hemstad.
Vi blev informerade om att det skulle gå ersättningsbussar, men de kom först efter 40 minuter. Och trots att en kille på SJ:s kundservice sa att vi skulle få åka hela vägen till Stockholm, blev vi avsläppta vid Knivsta. Där fick vi vänta på ett tåg som skulle ta oss till huvudstaden. Det kom inte något, så efter 30 minuter ute i kylan hoppade jag och E på ett tåg som gick till Upplands Väsby. Där fick vi vänta i ytterligare 40 minuter på pendeln som tog mig till Centralen (E hoppade av i Solna), där det var dags att vänta på tunnelbanan...
Det tog mig 3 timmar och 30 minuter att ta mig hem från Uppsala. Vansinne. Och det jag blir argast över är att vi fick så många olika versioner på vad som skulle ske näst, och det av folk som faktiskt jobbar på SJ och borde veta. Jag var inte glad igår. Och kall ända in till skelettet. Nu ska jag bara kräva tillbaka mina 69 kronor osm jag betalade för hemresan med tåg som aldrig blev av.
