Helena

I dag lyckades jag med någonting som jag aldrig har gjort förut. And it´s not a good thing. På något jäkla vänster lyckades jag ramla ner i en gigantisk kartong med huvudet före. Jag kände mig urdum när jag låg där och sprattlade med benen i luften och förtvivlat försökte ta mig upp, och samtidigt försökte undvika att få en ännu tyngre låda i huvudet. Tack och lov var Miriam den enda som såg det, men å andra sidan har hon förmodligen efter i dag uppfattningen att jag är helt tappad. Vilket inte är helt kul det heller. Aja, ingen kan säga att jag inte bjuder på mig själv.