Helena

Jag hade en pojkvän i natt. Han var helt fantastisk. Vacker som få och med ögon som glödde när han såg på mig. Han höll min hand och fick mig att känna mig som den mest älskade flickan i världen när jag kurade ihop mig i hans trygga famn. Men hur härligt det än känns att bli älskad, så var inte det det bästa. Det bästa var känslan som jag hade. Jag älskade. Jag kände så mycket kärlek för den här killen att jag hade gjort allt för honom. Det var så befriande att känna just så, och att vara helt säker på sina känslor. Det fanns ingen tvekan.

Sedan vaknade jag upp ur min dröm och insåg att jag låg helt ensam i min säng. Drömmen var borta, men jag kunde inte förmå mig att kliva upp. Istället låg jag kvar och försökte frammana bilden av min fantastiska pojkvän igen. Jag försökte få honom att återvända till mig, men det var lönlöst. Jag var ensam igen med bara minnet av drömmen kvar.