Helena

Jag har under sju månaders tid suttit och knappat på den lilla miniräknaren till vänster. Den är helt värdelös, speciellt med tanke på att jag ofta knappar summerar väldigt många långa tal. Om det blir fel måste jag göra om precis allting. Men jag har varit för lat för att beställa en bättre miniräknare.

Numera delar jag rum med Martin. Fyra dagar har vi suttit tillsammans, och han har redan börjat störa sig som fan på att jag sitter med min värdelösa miniräknare (med betoning på mini). Fråga mig inte varför han stör sig på det, men det gör han. Då är det å andra sidan tur att han är omtänksam. När jag kom tillbaka från lunchen i dag hade han hämtat ner bjässen till höger från receptionen. En riktig räknemaskin med knappar lika stora som världsdelar.

Jag tyckte att det var fantastiskt kul och kunde inte sluta skratta. Martin, däremot, kunde inte se humorn i det hela. Inte alls. Kanske för att han själv använder en likadan. Men det gjorde det hela bara ännu roligare, och det enda han gjorde var att skaka på huvudet.

Ser ni det roliga eller är det mig det är fel på?