Helena

Det känns som att jag har blivit överkörd av en bil. I min lilla värld trodde jag att det här med att dra ut visdomstanden skulle flyta på relativt smidigt, även om det inte skulle vara så kul och säkerligen lite smärtsamt de första dagarna. Tänk så fel jag hade.

Det är i dag fem dagar sen eländet plockades bort, och jag mår sämre än någonsin. Har haft vansinnigt ont hela tiden, men äter nu penicillin och Citodon mot värken. Men det hjälper kanske inte så mycket om man spyr upp det. Igår spydde jag tre gånger. Inte för att jag är jag är sjuk eller så. Nej, jag är helt säker på att det berodde på hunger.

Jag har svårt att äta får att det gör ont när jag gapar och ont när jag tuggar. Därför får jag inte i mig så mycket mat, och går istället hungrig. Hungern gör att jag blir illamående. Så försöker jag peta i mig något, men jag att försöka äta när man redan mår illa är inte alltid ett alternativ som fungerar. Då mår jag illa av maten. Och så kommer det upp.
Kladdkaka, banan, nudlar och vindruvor kan jag stryka från listan på mat som jag tror att jag får i mig. Lyckades äta två äpplen igår kväll, och sedan en pirog.

Att det sedan är groteskt varmt ute gör inte saken bättre. Jag är känslig mot värme, och mår lätt illa om det blir för varmt. I min lägenhet är det bastu från tidig morgon och en bit in på eftermiddagen. Inte optimalt någonstans. Om jag inte har ätit något och redan mår illa är det inte svårt att tänka vad den värmen gör mot mig...

Har lyckats trycka i mig ett äpple nu, och ska väl försöka med ett till, så att magen i alla fall innehåller någonting. Så får jag försöka bygga vidare på det sedan. Och allt detta för att jag drog ut en visdomstand. Helt sjukt vilket lidande. Om det finns någon rättvisa, vill jag att vågen (när jag mår bättre) visar på några kilo mindre än vad den visade för en vecka sedan. I såna fall har det kommit något bra ur den här skiten.